När jag ibland kikar tillbaka på mina blogginlägg så kan det verka som jag är schizofren. Ett inlägg är allt toppen, ett annat är botten – men oftast skiljer det ju ett par dagar på dem, och ärligt talat kan ju livet gå både upp och ner på ingen tid alls.

Lite så har det varit den här veckan, på jobbet har jag haft det riktigt kul med lagom mycket att göra och mycket kreativa uppdrag, så veckan har verkligen sprungit i väg. När det gäller barnen har det också varit bra, och nu kan jag inte låta bli så ni får ha lite tålamod med mig, men vi har fått en massa jättefin feedback från förskoleklassen om Oliver efter den här första tiden i skolan. De tycker att han är otroligt mysig och väldigt lyhörd (självklart är man ju helt opartisk själv och ÄNDÅ har de ju helt rätt) – och helt plötsligt tycker jag SÅ bra om lärarna. Man är ju inte så svår på det sättet som förälder – säg något bra om mina barn och du har mitt hjärta för alltid, ungefär… Säkerligen har alla föräldrar fått höra bra saker om sina barn, men det hindrar ändå inte att det känns fantastiskt bra och att vi är SÅ stolta över honom! Ja, över Lukas med såklart, men just nu har det ju varit lite mer nytt med Oliver.

Så, jag har varit riktigt uppåt i veckan, jag har känt mig pigg och stark, jag har kunnat träna som vanligt och jag har haft mina nya fina Lola-kläder på mig. Vi har planerat lite ny inredning hemma och drömt om semester nästa år. Därför kändes det lite som ett magplask från 10m tornet igår när jag kollade kontot och typ hela lönen är slut… FAN vilken dyr månad det här har blivit… Overaller och vinterkläder till barnen, terminsavgifter, klädköp och så en underbar räkning på bilen (försäkring) har gjort att det förväntade överskottet som skulle gått till inredning och lite annat skoj totalt har uteblivit. Det är inte så att vi går back eller så, absolut inte, så egentligen är det väl ett lyxproblem, men likväl gav det mig känslan av att jag kraschlandade efter en annars så positiv vecka… Som grädden på moset var jag på läkarbesök och kollade mina lungor idag igen (eftersom jag har så svårt att springa utan att tappa all luft) och han trodde nog ändå att det var astma, varpå han skrev ut en medicin som kommer kosta mig 500 kr/månad i typ resten av livet i så fall. Hurra.

Nu tänker jag sätta mig här och vara bitter över mina i-landsproblem en stund, i morgon ska jag gå och vinshoppa, men jag misstänker att det får bli lite vin i kväll med. Eller ja, det får väl mest bli vin och ingen shopping, men ändå.