Pecannötskaka och Den Stora Frågan.

Det finns ett par saker som ofelbart får mig på bättre humör, två av dem är att shoppa och att baka. Nu är det ju bara att konstatera att det är en extremt begränsad budget på shoppandet så länge nån av oss är föräldraledig, och diet-mässigt så BORDE jag inte baka.

Ni fattar va? Klart jag bakade…

Det blev en superamerikansk kaka (känns det som i alla fall), även om det pga lite begränsad tillgång på pecannötter på konsum fick bli cashewnötter, men originalet heter:

Pecannötskaka med äpple och lönnsirap

Bilden är från recept.nu

175 g rumstempererat smöt
175 g farinsocker – vispa fluffigt
2 ägg – tillsätt under vispning, ett i taget
250 g mjöl (dinkel tog jag, blir liiiiite nyttigare)
1½ tsk bakpulver
1 dl mjöl – blanda ner allt.

Grovhacka 100g pecannötter (eller cashewnötter som det blev för mig) och tärna 1-2 äpplen i små bitar. Rör ner i smeten. Häll i en sån där form med hål i mitten (fick lite hjärnsläpp, måste vara kolhydratbrist, men jag kommer inte ihåg vad formen heter) och grädda ca 40 minuter på 175 g.

Sen ska man skeda över ca 3 msk lönnsirap över kakan, och därefter gör man en glasyr av:
2 msk kallt vatten
2 msk citronsaft (fast jag tänker nog ta rosenvatten)
½ tsk majsstärkelse (maizena)
2 msk lönnsirap (tror jag, det verkar vara lite fel på den punkten på originalreceptet, men det blir nog bra )
Det ska kokas upp och sedan svalna i 5 minuter innan man skedar upp det över kakan.

Har kakan i ugnen nu, men jag kan säga redan nu att det kommer bli en höjdare! Återkommer med kommentarer när jag smakat…

Men nu över till något helt annat, det är ju väldigt kul att blogga. Faktiskt så kul att jag inte ens har tröttnat på det, trots att det gått ett helt år. Och det är kul att folk läser, fråga mig inte varför, men det gör att det hela blir otroligt mycket roligare än att tex skriva dagbok (jag har påbörjat åtskilliga men aldrig kommit längre än max 10 sidor). MEN, jag vet ju att de flesta som läser bloggen är folk jag känner, men jag vet faktiskt inte riktigt VILKA ni är som följer min blogg. Så – vem är du och varför läser du min blogg? Och skulle du vilja läsa om nåt mer/annat? Skulle bli jätteglad om ni ville svara!

En liten vuxen man

Jag har precis haft en otroligt mysig kväll ihop med Oliver! Lukas var jättetrött och lade sig tidigt, och maken är på afterwork (eller after föräldraledighet kanske man skulle kalla det), så vi fick kvällen för oss själva.

Vi satt mitt emot varandra vid bordet och drack te (han fick eget, rött te) och åt falukorvssmörgås och bara småpratade – han är ju så stor nu! Min lille pluttbebis är så stor att han och jag kan sitta och småprata över kvällsmaten, det känns rätt häftigt faktiskt!


Fast i de flesta sammanhäng är han än så länge en liten buspojk, som här, när han och Lukas kör bilar mellan sig… =)

Annars är det rätt konstigt hur olika man är i olika sammanhang, utan att för den skull göra sig till eller bete sig så väldigt annorlunda. Tex på träningen, där är jag bara jag – Linda – inte nån mamma eller fru. Det känns väldigt skönt, att ha ett ställe, och en tidpunkt, när jag får vara alldeles precis bara mig själv, utan att nån annan har krav eller förväntningar på mig.

Nu tänker jag sätta mig och ”porrsurfa” semesterresor… suck…

Chicken – good

Jaha ja, så var det tisdag, och över en vecka har gått sen sist. Det har väl inte hänt så mycket, förutom att det varit riktigt mycket att göra på jobbet. Och så har det varit en dålig vecka, rent allmänt sådär.

Tänkte i alla fall dela med mig av ett av mina favoritrecept på festlig vardagsmat (självklart har jat ändrat receptet så det passar mig, jag tror aldrig jag följt ett recept utan att göra om det…)

Pollo al vino bianco
(eller italiensk kycklinggryta)

Bryn kycklingbitar (typ kycklinglår, filéer eller en hel kyckling delad i bitar) och lägg dem på ett fat.
Hacka och bryn 2-3 gula lökar, och så mycket vitlök du känner för, efter kycklingen. Lägg tillbaka kycklingen i grytan.
Häll över ca 2-3 dl vin (vitt eller rosé), lite vatten, 2 burkar krossade tomater och så lite kycklingfond. Låt puttra i ca 30 minuter. Lägg gärna i lite chili (om du inte har småbarn, ibland känns det som man inte äter annat än ”mesig” mat) och persilja. Servera med ris, eller om du känner dig lite nyttigare, bulgur eller quinoa.

Gott, billigt, suveränt att värma!

Nu tänker jag gotta ner mig i soffan med en filt, och titta på House…

Bra och dåligt

Muhhahaha! Min strategi funkade (ta i trä, kasta salt, spotta tre gånger i grannens öga) – jag har ignorerat att jag höll på att bli sjuk och det verkar ha funkat! Känner mig rätt ok idag, lite rinnig i näsan på sin höjd… Länge leve förnekelsen!

Vore det jättekonstigt om jag bakade en stor tårta och åt upp för att fira???

Ja på tal om tårta förresten, nu har dieten gått åt h-vete igen. Jag med min dåliga karaktär har ju såklart använt träningen som ursäkt för att få äta lite mer kolhydrater (jag VET att man inte behöver det, det finns elitidrottare som kör LCHF mm. mm.) och jag har varit sjukt sugen på en macka när jag kommit hem på kvällen efter träningen.

Så, i vanlig ordning, nu äter jag väl ungefär vanlig mat igen. Fast jag låter bli kolhydrater jag inte saknar, typ ris, pasta och och mestadels potatis i alla fall. Nåväl – jag vet ju att jag inte går UPP i vikt av det här, men jag går inte NER heller (3 kg kvar till målet). Men kanske, kanske att träningen kan göra lite skillnad, det blir ju ändå 3h i veckan på 2 tillfällen… Vi får väl se.

Superlördag

Hu, idag har jag faktiskt fått rätt mycket gjort, men nu är jag riktigt, riktigt trött. Envisas fortfarande med att jag INTE håller på att bli sjuk, men nu har hela kroppen börjat värka så jag får väl snart se mig besegrad. Jag är ju inte den enda i familjen heller, både Lukas och maken är sjuka med, bara Oliver som har kommit över det värsta i sin förkylning (gissa vem det är MEST synd om av oss tre som är kvar…)

Var i alla fall nere på torget i morse och inhandlade lite höstblommor till entrén, det är sjukt billigt där om man jämför med en blomsterhandel! Lite nybakade frallor, ett par goda ostar och så några hekto kantareller fick det bli med – en kantarellmacka till lunch blir ju liksom aldrig fel!


Ibland kan faktiskt till och med min superenkla automatkamera få till riktigt fina bilder!

Konstigt, varje höst tycker jag att ljungen är jättevacker, och varje vinter/vår är man så trött på den att man bara vill kräkas… (är det det som är vinterkräksjuka förresten?)

Självklart var jag inte själv ute, det är ju nån mer som helst står och bankar med skorna i handen på ytterdörren så fort han kan, för att visa att han vill ut. Lite som att ha en hund… 😉 (eller ja, fast utan skorna då. Och kopplet. Det hade ju sett lite konstigt ut.)


Inte riktigt sig själv idag, men när man får vara ute blir ju ändå livet lite roligare.

Självklart ska vi inte nöja oss med att gå, utan allt ska klättras på, murar, skateboardramper, bilar, hundar…. ja ni fattar.

Storebror befinner sig gärna ute med, även om det är sällan man ser honom utan sin cykel. Skönt att han gillar att vara ute! (mamma är lite mer bekväm av sig ibland, speciellt om det regnar…)

Så eftersom nu alla ändå var ute passade jag på att höstrensa trädgårdslanden (inte för att vi har så många), men nu hoppas jag verkligen att det var för sista gången i år… Skönt att ha det klart i alla fall! Sen fick jag lite panik när jag insåg att jag verkligen håller på att bli sjuk, och inte ville ligga inne i ett extremt skitigt och stökigt hus, så då gick jag in och städade. Och när jag nu ändå höll på att städa tyckte jag att det var ju synd att lägga tillbaka de rosa vår-dukarna jag har haft på hela sommaren, så då åkte jag upp till Åhlens och köpte nya gardiner och dukar… Uhm, vet inte riktigt vart jag fick all DEN energin ifrån, men nu är den i alla fall slut! Om jag orkar ska jag ta kort på mina fina gardiner i morrn, men jag lovar inget….

Nu tänker jag däcka i soffan och kolla på Spartacus tror jag! Håll tummarna för att jag vaknar upp feberfri i morgon – men OM jag inte gör det så får jag i alla fall ligga sjuk i ett nystädat och fint hus… 😉

Bara lite dagbok…

Jaha, så hade en till vecka sprungit förbi… Helt sjukt vad fort det går när det är mycket på jobbet, känns inte som man hinner med hälften och ändå bara fyller det på. Men det är roliga arbetsuppgifter, så det känns rätt ok ändå

Kvällarna springer ju oxå förbi fort, först blir det oftast lite promenad med barnen, Lukas i vagnen och Oliver på cykel, sen vips så är klockan sju och det är dags att ge dem kvällsmat och natta dem – det går alldeles för fort!

Har däremot kännt att jag har lite mer ork nu, även om kroppen är astrött efter träningen (och i 2 dagar efter med) så blir man otroligt pigg i huvudet, och inte lika lättirriterad =)

Minste lillskiten är så söt när han knatar runt hemma, direkt när han började gå var han ju stadig så det är full fart! MEN vilken skillnad på honom och Oliver, när vi sa till Oliver att han inte fick göra något så slutade han, alltså kunde vi ha alla vasar, dukar och annat framme utan problem, men den här lille han bara skrattar åt oss och fortsätter busa… *pust* Samtidigt är han så söt, med den lilla busminen =) Han är väldigt pussig och go med, och vill gärna komma och kramas lite mellan busandet, och det är jag såååå glad för!

Hade ju tänkt lägga upp lite nya fina bilder på barnen, men eftersom jag aldrig direkt hinner sätta mig på kvällarna och blogga utan får passa på på lunchen, så har jag ju inte kameran med mig.. Men i helgen ska jag i alla fall försöka!

Näste man till snytning?

Jaha, Oliver börjar sakta pigga på sig efter förkylningen, men så klart var det Lukas tur nu då istället. Stackarn, hans näsa rinner oavbrutet, han verkar ha ont i halsen och är hostig. Att han skulle ligga och sova själv hela natten märktes ganska snabbt att det inte var aktuellt, så han fick sova i Tobbes säng brevid mig, så sov Tobbe i hans rum.

Det är mysigt att sova brevid sina barn. I säkert 10 minuter. Sedan blir det ganska jobbigt, speciellt som Lukas rumlade runt på typ 160 cm av sängen INKLUSIVE att han låg ovanpå mig och dessutom vaknade och satte sig upp och var ledsen sisådär 2 ggr i gimmen.

Kort sagt, idag är jag astrött, lite hängig och grinig…. *morr*

En stulen minut

Sitter här i soffan och degar några minuter, Oliver är ute och cyklar med grannpojken och Lukas har inte kommit hem från mormor än. Dessutom är Tobbe uppe på vinden och letar brädor =)

Det var lite farligt det här känner jag, oftast är det ju full fart på kvällarna fram till åtta, och då hinner jag ju aldrig direkt sätta mig ner innan jag ska till träningen. Hade det inte varit så roligt så hade jag nog fastnat här…

Igår var vi, som resten av Jönköping, på flygkalaset. Vi var där redan när de öppnade och åkte sedan hem vid ett, så vi slapp köerna åt båda hållen som uppstod sen. Hörde nånstans att det varit 15.000 besökare! Oliver och jag flög rundturen (tack mormor), han tyckte att det var väldigt spännande, speciellt vid start och landning. Själv kom jag på mitt när vi skulle starta att jag ju har lätt för att bli åksjuk (hur sjutton kan man glömma det???), men vi flög ju inte så länge (ca 20 minuter) och framförallt svänger det ju inte så mycket så det gick bra ändå som tur var =)

Har världens shoppingsug, för när det gäller kläder så tycker jag alltid att det kommer mest till hösten! Älskar de mysiga, varma kläderna i mustiga färger… Men, det är ju tyvärr helt kört, ekonomin tillåter absolut inga extra utlägg överhuvudtaget den här månaden =(. Jaja, i-landsproblem, helt klart, men det är ändå roligt att drömma lite….

Nähä, om man skulle dammsuga lite eller nåt för att inte tappa farten helt nu kanske?

Trött men ändå inte

*PUST*

Jaha, så var det lördag, och hela veckan har sprungit förbi. Eller sprungit och sprungit, mer släpat mig med sig.

Den här veckan har varit helt galet jobbig, hur mycket som helst att göra på jobbet, med deadlines som gick ut och en stackars sjuk kollega, och sedan har jag varit trött som ett litet as i kroppen av träningen.

Träningen går två gånger i veckan, måndagar och torsdagar vid 20-21.30, och min stackars kropp har nog varit lite lätt chockad över att den helt plötsligt måste anstränga sig. Däremot blir man väldans pigg i huvudet av att träna, speciellt så sent, så trots att kroppen har skrikit ”VILA NU TACK!” så har huvudet haft svårt att varva ner. Det har resulterat i en ganska konstig vecka med sena kvällar och trötta dagar, men jag hoppas att kroppen snart vänjer sig.

Hur kul som helst är det, i alla fall, det finns ju en anledning till att jag har tröttnat på all annan träning efter bara någon gång, jag har ju hela tiden jämfört med kickboxingen och då är allt annat tråkigt! Det passar mig helt enkelt som handen i handsken, nu ska vi bara se till att kroppen anpassar sig med (för att inte tala om konditionen).

Min ‘diet’ har däremot haft det kämpigt i veckan, kroppen har varit för trött och det har varit så stressigt på jobbet att jag har gett efter (lite) och tillåtit mer kolhydrater än annars. Visst – det är bara undanflykter – men jag kände inte att jag orkade med både diet och träning och en massa jobb den här veckan, så så är det med det. Det blir förhoppningsvis nya tag nästa vecka, eftersom det såklart omedelbart visade sig på vågen när den stod på +-0….

Idag har det däremot varit en ganska skön dag, jag har mestadels varit hemma med Lukas ( vi gick åtminstone en långpromenad för att kompensera lite) och maken och Oliver var på badkalas med en av granntjejerna. Tyvärr var Oliver förkyld redan innan de åkte, men eftersom han längtat SÅÅÅ efter kalaset så fick han gå ändå. Självklart kom ju febern som ett brev på posten när han kom hem, men det kändes som den hade kommit i vilket fall.

Nu ska jag sluta blogga, maken sitter tvärsöver och vill ha sällskap nu när vi precis nattat barnen, så jag ska väl vara lite social med …. 😉