Vilse

/ LindaG / 1 kommentar

Krickelin skrev ett inlägg idag, med 100% igenkänning. Mitt i allt kaos i omvärlden så hade det ju känts skönt att känna sig helt trygg och säker på sig själv, men eftersom jag inte drunknar i en översvämning (för övrigt, det är väldigt torrt nu, det får gärna komma lite regn och fylla på vår brunn) eller får söka skydd pga bombningar så kan jag tydligen ändå gå och bekymra mig över trivialiteter.

Jag befinner mig i någon form av identitetskris, känner jag. Eller, det har jag väl gjort till och ifrån ett tag, men just nu har det blossat upp lite igen. I går avbokade jag träningen eftersom jag haft sån himla huvudvärk i ett par dagar (inte spänningshuvudvärk utan förkylningshuvudvärk, annars hade träning varit att föredra) och gick istället och letade lite kläder på second hand. Jag är inte så duktig på det, men har ändå greppat att om man ska hitta NÅT så behöver man lägga mycket mer tid än om man bara går in i en affär och köper nåt.

Vad köpte jag då? Jo men lite oversize t-shirts och en bylsig hoodie – allt som liksom bara gör att jag kan gömma mig lite i min ”outfit”. Jag har mentalt accepterat (typ) att jag är större nu än innan utmattningen och har absolut NOLL energi till att lägga ner den stora insats det skulle innebära att göra något åt det, speciellt som vi äter himla bra mat nu (med bra menar jag i detta fallet lagat-från-grunden, gärna ekologiskt, inte snabba kolhydrater och inga dåliga fetter). Jag vet EXAKT vad jag skulle behöva göra för förändringar i kosten om det är så, men det går liksom inte ihop i mitt liv just nu, det går inte laga olika mat till mig och övriga familjen och de enkla anpassningar man kan göra, gör jag redan. Skit samma, det är inte viktigt, hatar att det ens stör mig, men jag kan inte ljuga heller, ibland gör det det.

Tröjorna jag stickar själv är också stora och bylsiga – mysiga och goa, men nu när det inte är tjocktröje-säsong längre vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mig.

Klippte mig ju med, och fick en superfin frisyr, men då fick jag lite identitetskris pga att jag helt plötsligt tittade tillbaka i spegeln på ungefär samma frisyr som jag hade när jag var 20, och det kändes fel? Att liksom hitta sig själv i den här ”medelåldern” är så svårt…. Som en väldigt välkommen bonus av hormonbehandlingen så har jag i alla fall fått tillbaka mer av mitt hår (tappade extremt mycket efter utmattningen), men nu vet jag inte riktigt hur jag vill ha det. Eller kanske är det mer så att det kvittar vad jag gör med håret nu så känner jag ÄNDÅ mest att jag vill gömma mig.

Behöver hitta en ny frisyr, inte den halvlockiga page jag kört med superlänge, och heller inte kanske det korta som blev nu. Gillar det här från förra sommaren, som är lite av ett mellanting? Orkar inte locka håret alltid, då är kortare skönt, men å andra sidan behöver kort hår fixas med på ett annat sätt. Vilket idiot-problem…

Så, just nu känner jag mig identitetslös och lite generellt misslyckad (pga så är ändå samhällets bild av kvinnor uppbyggt, vi ska ALLTID känna oss lite misslyckade) och vill bara gömma mig i stora kläder. Det var ändå lite skönt att läsa att Krickelin (och åtminstone hela hennes kommentarsfält) går igenom precis samma saker, då är det inte bara jag som känner mig vilsen nu. Det är så jävla ytligt, men samtidigt går det också lite djupare, för att jag känner mig vilsen i min kropp är ju också ett resultat av att jag känner mig lite vilsen rent allmänt just nu. Och det är ju svårare att hantera, då är det enklare, men egentligen meningslöst, att fokusera på det ytliga… Vet inte ens om jag förmår formulera nåt vettigt om det vilsna inre, inte utan att det blir för privat för en blogg.

Hur mår du?

Gräsbränning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det blev en lite annorlunda, men väldigt rolig helg hemma på gården. Lördagen försvann mest i träning och sen 3 h i bil för att hämta äldsta sonen som varit på lägergård och lagat mat med sina scouter åt nån årsstämma. Det gjorde inte så himla mycket, det var ju ändå svinkallt ute! På kvällen fångade vi in alla griskultingar och öronmärkte dem – ingen favoritsysselsättning, för de blir så stressade när man lyfter upp dem, även om själva öronmärkningen inte verkar kännas alls. På söndagen skickades två av fyra kultingar iväg till nya hem, så nu har jag bara två kvar som ska säljas framöver förhoppningsvis. Mamma Doris och dottern Knyttet behåller vi 🙂

Efter kultingarna åkt till sina nya hem, och vi justerat eltråden i den nya hagen vi satte in smågrisarna, Doris och Knyttet i, så satte vi tänderna i en helt ny aktivitet – gräsbränning. Maken var på kurs med länsstyrelsen i veckan, och vi hade en perfekt plätt med mängder med gammalt torrt gräs (och vass typ, det är lite blött där) som skulle må bra av att brännas, så det gjorde vi. Det var nog inget vi hade vågat oss på utan kursen, och självklart anmälde vi till brandkåren att vi skulle bränna gräs med. Gissar att det kanske var typ 800 kvm vi brände eller så, och det tog flera timmar – men man vill ju inte att det går för fort och blir okontrollerat heller! Vi hade varsin vattenslang och styrde elden med, och det gick riktigt bra!

Efter blev det så fint – eller ja, det är ju svart gräs, men de STORA mängderna och buntarna av gammalt torrt gräs var ju borta – och det kommer redan grönt gräs under. På en del ställen var det redan så mycket grönt att det inte ens gick att elda sammanhängande, utan det blev mer fläckvis. Det var en intressant upplevelse och kul att lära sig! Tvärtemot vad man kan tro så främjar det också den biologiska mångfalden, vilket ju är toppen!

Det var faktiskt inte alls svårt att kontrollera elden så pass att potatislandet (mitt i bilden ovan) och träd var lätta att hålla ”eldfria”, det behövdes bara lite vatten.

För altanens del har det inte hunnit hända supermycket och det var för kallt i helgen för att måla klart med, förutom att vi har haft händerna upptagna med annat. Men det kommer en ny helg 🙂 Den här veckan kommer även min beställda sättpotatis och sättlök att dyka upp, men det får nog dröja nån eller ett par veckor innan den kommer i jorden.

Hela dagen i dag har jag haft världens huvudvärk och känt mig hängig, det vore dålig timing om nåt bröt ut ordentligt nu, för på torsdag är det dags för nästa konferens. Håll tummarna för mig…

På gång till trädgården

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är kanske inte så uppenbart, men jag tycker det är riktigt trist att för-så och förgro plantor till sommaren. Det kommer jord lite överallt, en del saker tar sig inte, det tar tid och sen ska de ju dessutom skötas i kanske flera månader innan de kan komma ut. För att förenkla för mig själv så vattnar jag allt underifrån, på gamla bakplåtar, i lådor och på brickor, på det sättet behöver jag i alla fall inte så och smådutta med att vattna små krukor stup i kvarten.

Jag har hittills alltid bara för-sått grönsaker såsom tomat och chili, och det gör jag i år med (försöker hålla ner antalet med så att jag bara sår precis det jag vill ha), men i år har jag gett perenner en chans. Det har faktiskt gått riktigt bra, jag har mikro-små backtimjan, massor med kantnepeta, två sorters akleja och nåt gräs. Ska så mer blommor framöver med, det funkar inte att direktså nästan nåt här hemma, ogräs och annat tar över. Jag har ju lite nya (eller, ska få lite nya om jag någonsin hinner gräva) rabatter som ska till och det blir för dyrt för att köpa alla perenner. Är dock oerhört mycket mer för perenna växter än sommarblommor, tycker egentligen de kräver alldeles för mycket generellt…

I garaget har också mina pelargoner fått övervintra, i sällskap med citron- och olivträd, en prydnadslönn och hortensior. Nu har de fått komma ut till ”allrummet” där de får lite ljus, och jag försöker hålla nere bladlus-beståndet lite (svårt tycker jag, även med såpvatten, lätt att man inte kommer åt överallt). Sätter för övrigt mina tomater mycket senare nuförtiden, de såddes först i mitten av mars, det funkar bra ändå tycker jag.

I de små krukorna närmast i bild trodde jag att jag hade hortensia, men nu när det kommer blad ser det mer ut som någon form av ros?!? Ingen aning vad jag har sparat tydligen…. Årets dahlior har fått komma i plastpåse med jord med, och av rot-trådarna att döma har de flesta överlevt. Skönt! Också meckiga blommor annars, som ska grävas upp och baltas med, men vill ändå ha några för de är så fina. Vi hade fröbytardag på jobbet för ett litet tag sedan med, och alla de roliga fröerna ska också i jord nu under april – ett väldigt bra sätt att få många fröer utan att det kostar skjortan.

Mu?

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag har nämnt det förut, men vi skulle ju verkligen vilja ha en liten ko. Och med liten menar jag antingen en Fjällnära ko (såna som Mandelmanns har) eller en Dexter – men de senare är svindyra. Och med en ko menar jag dessutom tekniskt sett två, eftersom de inte får gå ensamma – men där är planen att vi äger en ko och en kompis äger den andra, och så får de gå på våra betesmarker som är dryga 1,5 ha.

Bild på Dexterkor, lånat från Torslöts gård.

Men jag är inte dum, jag fattar att en ko, även om den går på ”lösdrift” (eller hur man säger för en ko) ändå kräver lite arbete såklart. Hade jag inte behövt jobba så hade vi skaffat en ko med kalv för att kunna mjölka, men ska vi vara realistiska så kanske vi snarare får sikta på att ta en snäll och trygg ”äldre” ko för att lära oss kor och för att mest ha henne till beteshjälp. En förutsättning är ju också att vi kan bygga en ligghall utanför stallet – där finns ju markarbetet och plintar gjort sedan tidigare ägare – men det kräver ju också lite jobb (och pengar).

Jag pendlar typ 5 gånger om dagen om vi ska köpa kor i slutet av sommaren (alltså när vi hunnit bygga ligghall) eller inte. Minst. Det är verkligen ingen okomplicerad fråga.

FÖR:
Självhushållningsaspekten (om vi även har/har tillgång till en tjur) – man kan få kött och mjölk
Mysfaktorn – seriöst, har ni sett små kor?!?
Betesmarken och biologisk mångfald – våra små marker skulle vara perfekta för en liten ras, plus att vi har åtminstone en del mark där vi kan slå hö

MOT:
Tiden – även om vi bara har dem till beteshjälp så behöver de ju lite tid varje dag
Kostnad – klarar vi inte att ta tillräckligt med hö själva så måste vi köpa in foder under vintern. Inte supermycket pga det är små kor, men ändå. Dessutom behöver vi köpa halm och pellets att ha i ligghallen, och den kommer också kosta att bygga.

Hade jag VETAT att världen skulle gå åt helvete i höst tex, då hade jag köpt kor bums. Men nu ska de ju hur som hur ändå passa in i vardagslivet, och då måste vi först komma fram till om vi mäktar med det eller ej.

Det är ju också en fördel att ”dela” på kor med en vän, då kan man dela vissa kostnader och även hjälpas åt vid behov (om vi tex skulle åka iväg en sväng eller så). Sen har vi ju ändå grisar och höns, så vi måste ju ändå tänka till om vi ska åka nånstans en längre stund. Förresten ska väl nämnas att maken har samma tankar, det är inte bara jag som vill ha ko, haha!

Ja ja, ville bara få ner mina tankar och funderingar, det är så himla svårt att ta ett beslut i såna här frågor när hjärtat vill en sak och verkligheten en annan. Vad tänker ni?

Neverending work

/ LindaG / 3 kommentarer

Det är lite av ett Sisyfos-arbete, den här altanen. För att vi inte ska behöva måla fasaden när trallen är lagd så vill man ju måla den innan, och då kändes det dumt att inte måla under takfoten nu också, så det har jag sysselsatt mig idag, plus att jag hann måla ungefär halva fasaden, och ändå ser det inte ut som det ”hänt nåt”. Men, vi har handlat mer virke och maken har fasat ur balkarna som ska bilda pergola, så i morgon ska vi måla dem med. Som tur är kan vi stå i garaget och måla, annars är det ju inte direkt målarväder i morgon för vad det ser ut som. Med lite tur kommer pergolan upp nästa helg, SEN blir det trall….

I morgon blir det nog till att försöka städa ifatt lite inne, och så ska vi veckohandla och annat trist, som att laga mat till middag och matlådor. Jag är så himla trött på att laga mat nu, det går lite i perioder, men just nu är det oerhört motigt. Vi äter nästan inga halvfabrikat och i princip aldrig heller pasta (pga jag får ont i magen av det) så vill jag ha bra mat så måste vi laga det själva. Det är ju en bra prioritering rent generellt, men bara trist just nu. Vi snackade extrema eurojackpotvinsten på jobbet i veckan, och jag hade absolut hyrt in en kock typ 5 dag i veckan om jag blev så galet rik. En som gör goda, fräscha frukostar med mycket frukt och grönt och hembakat bröd, och nyttiga, goda luncher och middagar…. Så jag kan vara ute på gården och greja, för DET vill jag inte leja bort!

Vad skulle du ha gjort eller köpt om du vann över en miljard?!?

Stommen klar!

/ LindaG / 1 kommentar

Först – angående inlägget häromdagen så fick jag besked att mamma kommer stå med oss och fira med oss, vilket gjorde mig väldigt, väldigt glad! Det blir förhoppningsvis en fin student ändå!

Vi håller ju på och bygger altan här hemma, och i helgen blev vi klara med stommen. Altanen blir väldigt mycket större än vad jag trodde, delvis för att vi tog beslut att låta den gå runt huset och möta upp groventréns lilla trall med, men det kommer bli toppen när det är klart. Det kommer bli en pergola med tre pelare, med några ”takbalkar” likt den pergola vi byggde vid växthuset, men denna blir vitmålad för att passa till pelarna som håller uppe taket över gamla altanen.

Vid två av pelarna kommer det vara nerfällda blomlådor, där jag ska ha någon klätterväxt, något blommande och något gräs – det senare främst för det tillför något fint även vintertid. Just nu fick det bli några penséer i dock, bara för att jag inte kunde låta bli. Kanterna kommer inte synas sen när trallen kommer på, men jag har skyddat stommen med bitar av platonmatta, som förutom att skydda mot fukt även ser till att det kan cirkulera luft bakom. Dock ingen platta i botten av lådan, utan ner mot marken kommer växterna kunna leta sig ner med sina rötter.

Den vackra (eller ja, inte så här års kanske) vinrankan kommer såklart få vara kvar, den ställer dock till det lite nu när vi ska borsta, tvätta och måla fasaden – innan trallen ska på plats. Det gäller liksom att vara tidig med det, innan den börjar bli grön och breder ut sig. Och nej – vinrankan är inget hot mot grund eller fasad, vissa plantor kan ju vara det, men inte vinrankor.

Det mesta av den gamla altanen får vara kvar, det som är under tak, den är ändå i hyfsat skick och det blir utgifter så det räcker med det nya virket ändå. Den ska dock tvättas ordentligt med ”Trärent” och har häromdagen fått en behandling med ”Grönfri” innan den ska såpas tillsammans med nya altanen.

Så, i helgen ska vi tvätta och måla fasad samt försöka få upp pergolan om vi hinner – den ska ju målas först (tur vi kan stå i garaget som håller plusgrader hela tiden). Vi får se hur långt vi hinner! Har vi lite flyt kanske hela altanen är klar lagom till påsk.

Sjung om studentens halvdana dag…

/ LindaG / 1 kommentar

Till sommaren i år så händer något som både är jättenormalt och jättekonstigt – vårt äldsta barn tar studenten. Han går nu sista terminen på el-programmet på Bäckadalsgymnasiet (och har en taskig lågkonjunktur i bygg att komma ut till), och blir ju därmed student. Det känns himla konstigt att ha ett barn som är så stort, för jag tänker att han är som lilla F ungefär, som är 8 år och som sitter mitt över mig vid bordet och färglägger.

Men oavsett om det är konstigt eller ej att vi nu har ett så ”vuxet” barn så har jag lite ångest över själva firandet. I normala fall så firar man ju genom att släkt och vänner samlas vid skolgården för utspring, och sen bjuder man på studentmiddag/studentfest hemma under kvällen, där studenten i bästa fall gör ett snabbt inspel innan hen sticker ut och festar.

Men, sedan ca 7 år tillbaka har jag pga anledningar jag inte tänker gå in på nu eller här, ingen kontakt med min pappa (O’s morfar). Det hade väl inte varit så himla komplicerat om det inte är för att mina föräldrar fortfarande bor ihop. Så nu kommer vi alltså stå på varsitt hörn av skolgården antar jag, och sen kommer ju inte O’s morföräldrar komma hem till oss och fira antar jag. Det blir, som med alla högtider sedan dess, mest en situation som gör mig väldigt, väldigt ledsen – och arg med för den delen. Som med alla högtider blir det hattigt och halverat.

Barnen firar födelsedag med oss här hemma tex, och åker sen till mormor och morfar och firar där liksom. Det ska tilläggas att vi bor typ i samma stad. Det är vad det är, men det gör att det känns väldigt avigt att ordna studentfirande (vilket vi ju kommer göra ändå såklart, för O).

Tror att han var lite yngre än Filip är nu här. Men ja, vi har tre pojkar som är väldigt lika varandra!

Nu brukar ju inte studenter vara hemma så långt stund ändå, men kanske blir det också så att han med sitt scoutgäng drar upp för att fira studenten genom att hajka i scoutlokalen ute i skogen, så då ser vi honom definitivt inte på ett tag. Jag kommer ändå bjuda in min bror med familj från Göteborg, och maken sin syster från Malmö och bror från Vimmerby (typ), men det är ju inte alla som kan ta ledigt en fredag bara sådär heller.

Jag vet inte om HAN bryr sig jättemycket, men JAG blir väldigt ledsen av det hela. Jag vet ju att vi inte är de enda med en ”komplicerad” familjerelation – kan ni inte komma med lite tips på hur ni har löst lite liknande situationer?

Födelsedag och rehab

/ LindaG / 2 kommentarer

I helgen som gick firade vi Filip, som fyllde 8 år igår. Nån gång frågade mina stora barn om jag tycker mer om honom, eftersom han blir mycket gosad och lekt med – och jag gosar ju inte och leker med dem NU, men påminde om att jag har gosat och lekt precis lika mycket med dem när de var i hans ålder. Kan tänka mig att den känslan av ”orättvisa” lätt uppstår när det är långt mellan barnen och när den typen av kärlek man visar ett yngre barn är så synlig, med gos och lek, medan kärlek till en tonåring består av helt andra insatser. Var ändå tvungen att rannsaka mig själv när jag fick frågan, men jag älskar dem ju precis lika mycket så det var snabbt gjort.

Sen kan jag ju såklart uppskatta att han är till så himla mycket hjälp, med sin städvilja och arbetsvilja rent allmänt – DET är ju en annan femma (och den liknar inget jag sett i några andra barn, haha)

I alla fall, Filip fick scout-prylar (inkl kniv som han blev mycket glad över), radiostyrd bil och sen en massa leksaker från kompisar som kom på kalas. Note to self – ska han ha kalas nästa år så ska vi hyra in kalaset nånstans, man får ju lite lagom stresspåslag över att ordna så att alla har det bra, äter nåt, ingen är ledsen och ingen gör nåt som skadar saker eller personer… puh.

I går var jag hos en sjukgymnast (nu ska vi se, det heter säkert nåt annat, men ni fattar vad jag menar), för att börja reda lite i vad det är som gör att jag har ont i höften hela tiden. Hon började med att konstatera att jag inte kopplar på mina djupa rump-muskler (det var jag inte förvånad över) men också att jag svankar ”lite för lite”, vilket kändes mer förvånande. Jag har fått rehabövningar som jag ska köra i 2 veckor till nästa besök, såna där fånigt jobbiga övningar trots att man knappt gör nåt. Min egen misstanke är att min dåliga muskelaktivering beror på något annat, men jag har ändå lite förhoppning om att kanske komma framåt i att hitta den orsaken framöver.

I dag blir det egenträning igen, är fortfarande förkyld och hostig men behöver också bara få röra mig lite. Inget flåsigt pass alltså, utan lite lätt styrka och rörlighet får det bli. Och så min höftträning då.

Oväntade tår

/ LindaG / 3 kommentarer

Med tanke på hur sjuka många verkar vara just nu så får jag nog känna mig himla nöjd över att min förkylning mest är snuva samt en känsla att huvudet är fullt av bomull. Avbokade mig från passen denna vecka (såklart) men åkte faktiskt in i går för att träna lite på egen hand. Eller tja, röra på mig lite, så en inte får ont i kroppen. Lite lätt styrka och så bara öva på en del svåra saker för att det är roligt – och lyckades till min egen stora förvåning faktiskt göra några Toes-to-rings (svinga upp fötterna till ringar när man hänger i dem). Sakta, sakta blir jag starkare – väldigt roligt!

För att klara en del grejor vi gör på träningen så skulle jag behöva bli av med de kilon som tillkom under utmattningen och följande hormonkaos, men dels vet jag att det är SÅ triggande för mig att börja tänka ”kost” istället för ”mat” och sen vet jag även att det kommer kräva en massa både tid och energi jag inte har till sånt, under en relativt lång tid. Ibland är det bara ok som det är, men ibland, som just nu, känns det jobbigt och jag känner mig mest misslyckad som inte klarar av att ”ta tag i det”. Bläh.

I morgon är det strongman – utomhus för ovanlighetens skull – men jag kommer nog vänta med att boka på till jag ser om det är ett pass där man kan köra lite lätt på sitt hörn, annars hoppar jag över tills förkylningen släpper. I övrigt kommer det bli lite altanbygge följt av födelsedagskalas, F blir 8 år på måndag och ska ha kalas med kompisar på söndagen, och sen ska vi fira honom lite med såklart.

Önskar er en fin helg, med några bilder från förra våren – snart är vi där!

Hink över huvudet

/ LindaG / 1 kommentar

Jag har tagit en liten paus från nyheterna, sedan i fredags typ, av ren självbevarelsedrift. Man blir ju utmattad bara att höra alla tvära kast och sjuka nyheter från Trump och hans BFF Musk.

Har fått en liten förkylning, inte så farligt, men är snuvig och går runt med en känsla att jag har en hink över huvudet. Jag är ljudkänslig och som alltid så fort jag inte är helt 100 så tar orken slut väldigt, väldigt kort. Märker på jobbet att allt som kräver koncentration eller engagemang kräver mycket mer energi än vanligt och därmed tar orken slut efter kanske halva mötet. Inte optimalt, men det är vad det är, nu känner jag ju i alla fall inte så HELA tiden.

Efter eftermiddagens bestyr – laga mat, hjälpa med läxor, göra i ordning i köket och ta hand om djuren (eftersom det är makens dag att träna), så har jag landat i soffan med Filip och vi kollar Mandelmans. Det är hans favoritprogram näst efter Bäst i Test, och jag klagar inte heller. Avundas deras tid att gå runt och göra små ”onödigheter” förutom allt som måste göras, så här mitt i livet med barn och heltidsjobb så är ju tiden det som är största bristvaran.

I dag körde vi lite fröbytardag på jobbet, och jag har fått med mig en massa fina fröer till blommor som jag aldrig hade satt annars – ser väldigt fram emot en större variation på blomstren till sommaren. Förresten… kan vi inte avsluta med en sommarbild på just blommor, så det inte känns fullt så jobbigt när man tittar ut på snön genom fönstret….