Ett litet monster

Man skulle utan att överdriva kunna konstatera att Lukas definitivt är inne i en trotsperiod, utvecklingssprång eller vad man nu så pedagogiskt väljer att kalla det. Jag har ett vagt, nästan förträngt, minne av att Oliver var lite likadan, men den här lille plutten har ju ungefär 100 ggr mer humör än storebrorsan, så det blir liksom lite mer … intressant.

Busungen!

Det är så svårt, han är tillräckligt liten för att veta vad han inte får göra, men han gör det ändå, men har är FÖR liten för att liksom lyssna på det man säger till honom och sluta med det han håller på med. Det här resulterar i att han blir VRÅÅÅÅLARG och visar det högt, tydligt och ljudligt, med den påföljden att efter ett tag försvinner mina pedagogiska ambitioner med och när det är som värst känns det ungefär som om vi skriker ikapp. Mycket bra föräldraskap – NOT. Men men, om jag minns rätt från Oliver så är det mer eller mindre bara till att härda ut och fortsätta säga ifrån, förr eller senare går det väl in i skallen *hoppas*.

Som tur är kan han ju vara oooootroligt bedårande och förtjusande när han sätter den sidan till, han lär bli både en riktig tjejtjusare och värsta spelevinken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s