Ta gärna ett glas julmust till också…

Under de gångna åren har jag ju blivit mer kostmedveten än tidigare, mycket pga man ju vill få ut mesta möjliga av den tid man lägger ner på träning, men även för att jag tycker att det är intressant att lära sig mer om vad olika näringsämnen kan åstadkomma i kroppen. Nu har jag landat i någon form av balans själv, med lite toppar och dalar såklart. Jag äter mycket grönsaker, och mycket protein, och försöker låta bli raffinerade kolhydrater och alltför fet mat, inget komplicerat och ibland slinker det ner en fika eller tom en pizza om det kniper. En balans som jag trivs ganska bra med oftast.

Därmed blir jag kanske lite extra observant på all SKITMAT som dyker upp ju närmare jul vi kommer. Det ”ska” vara lussekatter och pepparkakor till var och varannan frukost och fika, för att inte tala om allt godis… Själv kan jag ju tacka nej, men när Oliver för femte gången på två veckor går på nån form av Lucia eller julfirande/julavslutning och får både must, pepparkakor och lussekatter på vardagarna (och då blir det lät lite julfika hemma på helgen med, mitt eget fel,) så kan jag tycka att det blir lite galet. MÅSTE varje form av händelse firas med skitmat för att den ska räknas!?! För att inte tala om kalas med stora godispåsar… 
När blev det en belöning att trycka i barnen så mycket dålig ”mat” som möjligt?? Och vad ger det gör signaler? Snacka om belöningsmat, och DET är inget jag vill skicka med mina barn här i livet… Mat borde inte vara vare sig tröst eller belöning, tyvärr kan jag ju inte säga att jag själv står utanför det tänket, och ibland märker jag själv hur jag för över det på barnen – det är ju snart jul, klart vi måste fira med lite lussefika. Eller?

Mina barn är oerhört olika, Oliver som är en riktig kolhydrat-”junkie” äter alltid pastan eller potatisen först, och köttet bara om han måste, medan Lukas är precis tvärtom. De delar ju däremot en ganska tunn kroppsbyggnad, och att inte äta så mycket (även om nu Oliver tack och lov gått ifrån det stadiet). Då blir det ju ännu mer noga att den maten de faktiskt äter ska vara rik på bra näringsämnen, protein, vitaminer, fibrer och andra bra beståndsdelar, för att de ändå ska få i sig det de behöver för att växa. Söta yoghurtar och flingor är bannlysta här hemma, måltidsdryck är vatten eller mjölk, och det bröd vi köper är i alla fall inte helt utan fullkorn, och vet ni, mina barn överlever ändå.

Nåväl, jag försöker i alla fall se över vad familjen äter, utan att göra så stor sak om det hemma, vi pratar om att man mår bra av att äta mat, men jag försöker hålla mig ifrån så mycket mer diskussioner än de mest övergripande. Godis finns ingen näring i – mat finns det näring i, typ.

Kan tänka mig att det här inlägget kanske provocerar, men jag är så vansinnigt trött på att det är skräpmat, fika och godis som är NORMEN, precis som det är norm att på sin höjd träna lite halvdant två dagar i veckan – allt utöver det så är man helt plötsligt EXTREM. Eller?!?!?! Nu säger jag inte att jag sköter allt perfekt, men jag försöker åtminstone…

Kommentera gärna, det vore kul att höra hur NI tänker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s