Den bästa dieten

I går tittade jag och maken på dokumentären ”den bästa dieten” på SvT. I korthet går den ut på att fyra par/familjer får varsin kostplan att följa i fyra veckor och sedan ska de följas upp med blodvärden mm. De olika ”dieterna” är livsmedelsverkets tallriksmodell, vegankost, LCHF och 5:2 fasta och de olika familjerna stöter på lite olika problem med sitt tilldelade område. Det var program två i går och alltså mitt i de fyra veckorna de ska gå igenom.

Jag tycker sånt här är väldigt intressant, att lära sig om vad kost och livsstil gör med en människa. En väldigt cool grej var att de bla visade resultat från ett över 30 år långt experiment på apor, där hälften fått sitt fulla dagsbehov av kalorier och hälften fått 25% mindre i hela sitt vuxna liv. De apor som hela tiden haft ett kaloriunderskott såg SÅ mycket yngre ut än de som ätit hela sin ranson och dödligheten i gruppen med underskott var bara en tredjedel jämfört med kontrollgruppen. Så sjukt? Det skulle ju då indikera att man lever längre och ”yngre” genom att aldrig äta tillräckligt med mat, vilket låter så konstigt …

Periodisk fasta är intressant med, studier visar ju att det är bra för kroppen att vila från att hela tiden processa mat, vilket på ett sätt låter logiskt. När jag jobbar äter jag oftast enligt 16:8 fasta, vilket i praktiken innebär att man fastar i 16h (tex 20:00-12:00) och äter i 8h (12:00-20:00). Det är ingen ansträngning eller uppoffring när man jobbar, men nästan omöjligt när man går hemma… Det gör ingen skillnad med vikten för min del men det är ganska smidigt, och enligt vissa studier då bra för kroppen.

Paj på fullkornsmjöl och med ekologiska ägg.

För övrigt är ju mat rätt viktigt för oss (jag menar, det här är ju till stor del en matblogg) och jag tycker det är väldigt roligt, så vi har kommit ganska långt med att förbättra vår dagliga mat. Vi äter i princip bara produkter med fullkorn och som är mestadels osötade, vi lagar mycket mat från grunden, vi väljer oftast ekologiska matvaror och vi har minskat på vår konsumtion av rött kött. Det känns bra! Jag är extremt glad för att även barnen gärna äter grönsaker och smakar på det mesta, även om det går i perioder om ny mat blir godkänd hos alla.

Nu är det här INTE menat som nån pekpinne eller att skuldbelägga någon, det är bara något vi har tyckt känts viktigt för OSS, var och en väljer ju sina egna strider så att säga.

Det äts en hel del fika här hemma med, ska tilläggas!

Tänker du på nåt när det gäller kosten, eller tycker du inte det är så viktigt?

Matkasse

Vi är nog sist på bollen av alla eftersom jag är skeptisk till att inte få välja mat jag är sugen på för dagen – men nu testar vi faktiskt matkasse, i åtminstone två veckor (ej spons eller något sånt). Det är ju vardagsmaten som dels blir för jäkla dyr när man handlar i sista stund och en massa saker man inte MÅSTE ha i maten och som är svår att ha fantasi till.

Kassen vi testar är CityGross Flexitarian-kasse, och i dag är bara dag 2 av 4 dagar då vi har recept till. Tyvärr hade jag inte en tanke på att man inte fick de ekologiska alternativ jag alltid väljer själv i affären så nu fick vi bland annat en kartong o-ekologiska ägg, nåt jag inte köpt på säkert 10 år, till nästa gång ska vi uppgradera oss till den ekologiska kassen istället för att det ska kännas ok.

flexitarian_prova-pa-pris-matkassen-280x342-5

I går och idag är det maken som fixar maten, tror faktiskt att matkasse passar honom som handen i handsken – han behöver inte hitta på nåt själv och får ett enkelt recept att följa. Tisdagens middag blev taco-paj, något som gillades av alla (utom Filip som inte ens smakade, just nu är han jättedålig på att äta). Jag märker ju hur jag själv däremot hela tiden vill lägga till saker (<- därav vårt alltför dyra matkonto), jag hade haft svårt att inte lägga till tomater, salsa och lite annat smått och gott, sånt som visserligen gör det godare men också dyrare. Ska verkligen försöka att inte lägga till annat än kryddning efter smak!

Jag återkommer, om ni är nyfikna (?) när vi testat lite mer!

 

Semester 2018 – gott & blandat

Här hamnar inläggen som inte riktigt hör hemma under någon av de andra rubrikerna tänkte jag.

Måste bara åter igen nämna hur vänligt och trevligt Kroatien är! Tex har våra husvärdar (som bor granne med huset vi hyr) som är ett äldre par hela tiden försett oss med päron från deras trädgård, glass och nu sista dagen bjöd de på middag! Väldigt snällt av dem. Lite problematiskt blir det dock när de inte pratar ett ord engelska eller tyska, till skillnad från majoriteten av folk här runtomkring som är tämligen bra på engelska. Vi förstod att ”något” skulle hända vid grillen vid poolen idag vid 18, men att de skulle bjuda oss på mat var inte helt tydligt så vi var inte superhungriga efter att ha ätit ett par timmar tidigare. Men som sagt, väldigt snällt och omtänksamt!

IMG_8185

Så här ser förresten vårt hus ut i kvällsljuset. 

Huset vi hyr har vi ju bott i en gång innan, 2015, då var vi bara 4 personer och hyrde enbart övervåningen. Då var bottenvåningen förråd, men nu när vi hyrde för 5 personer (lite bökigt just där med Novasol, för egentligen räknas ju inte en 1-åring som om den behöver egen sängplats mm, men men) så hyr vi hela det nu inredda huset. Våningarna sitter egentligen inte ihop, så eftersom vi bor så avskiljt och det känns tryggt här så fick de stora pojkarna ha övervåningen för sig själva. De har haft sina grejor där och sovit där, så har vi funnits på våningen under (det är tämligen lyhört så det har känts som vi har lite koll ändå). De har tyckt att det har varit spännande att ha ”en egen lägenhet” och jag har i ärlighetens namn tyckt det var rätt skönt att inte behöva plocka upp efter dem eller tjöta på att de sprider ut sina saker överallt.

IMG_8189.jpg

Upplever att de flesta hus i Kroatien lägger ner en hel del kärlek på att ha mycket blommor mm i trädgårdarna, det är himla mysigt! I bakgrunden hänger vår tvätt – smidigt med tvättmaskin så man slipper packa så mycket, dessutom ända gången vi kan hänga tvätt utomhus eftersom här hemma är det en massa pollen vi inte tål. 

De sista dagarna här har vi varit ganska trötta, det har varit varmt (ändå ”bara” runt 30 grader i skuggan, tycker den här tiden är väldigt bra att åka hit!) och alla har blivit trötta av bad, att passa Filip och att bara vara. Skönt det med, på sitt sätt, och tack vare att vi hade en sån fantastisk vår/sommar innan vi åkte så känns det inte lika stressande att hinna få sol på sig (ja jo, jag kan bli stressad av det, vi har ju typ ingen sol i Sverige känns det som och jag BEHÖVER verkligen sol). Så vi har hängt här, badat massor i poolen som nu är varm, slappat vid Netflix mitt på dagen (de stora barnen, när Filip sovit) och bara typ ätit. Sjukt skönt och välbehövligt. Ska tillägga att det såklart inte är utan konflikter, storebrorsorna gör ju allt de kan för att reta varandra på ett eller annat sätt…

IMG_8081IMG_7741

För övrigt så konstaterade vi att vi lagat 2 enkla middagar här på 12 nätter??? Har aldrig någonsin ätit så mycket ute men ingen av oss har orkat laga mat, och det är himla billigt att äta ute med om man tar ”rätt saker” (se tidigare inlägg). När vi varit föräldralediga blir det ju så mycket matlagning hemma så det har varit så jävla gött, rent ut sagt, att slippa allt däromkring. Det enda vi äter och fixar med här i huset är frukost och eventuell kvällsmat om nån är hungrig då. Fil och flingor och så mackor* – kan inte bli enklare. Börjar få ont i kroppen dock, behöver jobba igenom den när jag kommer hem känner jag, det blir väldigt tydligt hur mycket man behöver det så här när man tar fullständig semester.

IMG_7785

En restaurang låg bara några hundra meter bort, himla smidigt! Finns dock inga trottoarer så man får liksom kasta sig lite åt sidan när det kommer bilar. Så här ser en vanlig gata ut i ett enklare villaområde btw!

IMG_7784

IMG_7779

Bra med bärryggsäck när man ska ta sig korta sträckor!

IMG_7770

I väntan på maten ❤

IMG_7762IMG_7755IMG_7753

I slutet av semestern tog vi en sväng till en mindre ort på Krk, tror den hette Milcetici? Där var i alla fall rena klippstränder men makalöst vackert. Gick ändå bra med barnen, de stora har dessutom fått dille på att fånga krabbor så de roade sig hela dagen med det!

IMG_8205

Mycket mindre folk på klippstränder, men himla trevligt att bada (och snorkla) från. 

IMG_8204

Dagens fångst!

IMG_8196

Filip sov middag i vagnen de gånger vi var vid havet, gick jättebra. 

IMG_8195

Letar krabbor. 

IMG_8192

Det blir många bad för att hålla små och stora kroppar svala, men Filip älskar det verkligen! Han har dock nån förmåga att vilja kasta ner ansiktet i vattnet så man får hålla emot lite. 

IMG_8212

Alltså hur fint…

IMG_8215

Här noterade vi även för första gången att det är ebb och flod här? Det skiljde nog 20-30 cm ungefär, men det var ju lätt att se mot klipporna jämfört med på en strand. Badskorna som Lukas håller på att ta på sig är ett måste men gör det samtidigt väldigt enkelt att bada trots klippor. 

De sista dagarna blev Filip lite kass i magen och fick feber, men det var precis samtidigt som en stor kindtand bröt igenom, vi tänkte inte så mycket mer på det, men nu vet ni ju vad som hände sen

*på tal om mackor, i slutet av denna semestern som så många andra, börjar jag få ont i magen av allt bröd, pommes, pizzabottnar och pasta. Jag äter ju nästan aldrig sånt hemma och räknar mig numer som IBS-fri (kanske borde skriva ett inlägg om det?), jag tål en del nu för tiden men det här blir för mycket och för länge. Surt, men det är lite svårare att undvika här nere. De sista dagarna blir det mest sallad och vila… 😦 

 

Vegetariska proteinkällor

Jag kan nog ha skrivit lite om detta innan, men vad svårt det är att gå över till mer vegetarisk mat? Som så många andra skulle jag vilja äta mindre kött, jag är helt enkelt lite trött på allt kött vi konsumerar. Hade det nu bara varit mig själv det hade gällt så hade det varit hur enkelt som helst för jag gillar de flesta alternativ, men det är lite värre att hitta bra proteinkällor till barnen (som de gillar alltså). De älskar grönsaker, det är inga problem, men bönor/kikärtor gillar de inte, linser gillar bara Oliver, halloumi likaså, tofu testade vi i helgen och det gillade INGEN, falafel gillar bara jag och Oliver… Det enda alla gillar är pulled oumph, men det är himla dyrt så det funkar inte till vardags.

Har försökt göra eller köpa grönsaks”biffar” men det äts så himla lite av att jag tröttnat på att lägga energi på det. Å andra sidan är de ju inga stora köttätare heller, om det inte gäller typ korv (köper oftast kycklingkorv) för då gnälls det över att det är seeegt kött (oavsett kött, ska tilläggas).

IMG_7370

Hade det inte varit för att tofun inte var nåt vidare så var helgens grillning HELT perfekt enligt mig: grillad pakshoi, grillad zuccini, tomat och avokadosalsa, baba ganoush och så ett gott bröd. All man kan önska sig – förutom att det saknas proteiner då.. fan. 

Alla gillar fisk utom maken som kan sträcka sig till vita fiskfiléer, men fryst torsk är rätt osexigt och färsk fisk ganska dyrt…

Jag letar vidare, men det är inte lätt och man tröttnar på att experimentera när det inte gillas av barnen, det är ändå lite meckigt att kladda ihop egna vego-grejor.

Hur gör ni? Har du bra tips på vego som är populärt hos barnen, utan bönor/kikärtor/linser?

Jag har ett tips förresten, som jag börjat använda nyligen, det är linspasta! Vi har annars aldrig vanlig ”vit” pasta hemma eftersom jag får ont i magen av det, men med linspasta tror barnen att de äter vanlig pasta men får i sig en massa protein, sjukt bra snabbmat!

Förresten, när jag var i toppform för några år sedan så hade man ju stenkoll på hur mycket proteiner man helst ska få i sig (2-3g per kilo kroppsvikt), men även då när man mest åt kött, proteinpulver och kvarg var det få dagar jag kom upp i målet. Nu för tiden äter jag ”alldeles vanligt” och reflekterar mest över hur omöjligt det är att äta optimerat (för styrketräning och kroppsformer), men kvar finns ändå en kunskap i om att det är viktigt med proteiner, därför jag är lite enveten med ungarna och inte serverar bara typ kolhydrater.

Depp och pepp

Jag känner mig lite deppig. Deppig för att allt jag kämpade hårt med att behålla i både muskelväg och rutiner under graviditeten har förstörts av en sommar med sjukdom. Jag har inget kvar alls av det jag jobbat mig till och nu känns det jättetungt att börja från början igen. Och jag måste börja – utan träningen så får jag ont i både axlar och rygg känner jag. Det skulle dessutom vara lättare att träna om jag kunde bli av med mina återstående 7 mammakilon med, men även det har känts omöjligt när man inte kommer iväg och tränar. Det ena ger det andra, liksom…

Men jag ska verkligen försöka nu, jag måste skärpa till maten som fan om jag ska bli av med de där kilona, för amning eller ej (ej nu längre, förresten, nu är det bara ersättning och ”mat”) så får jag kämpa med näbbar och klor för att bli av med extrakilon. Problemet är att jag inte riktigt känner att jag har orken för den kampen just nu – för utan träningen och allt runt den så har jag inte alls samma energi (och nej, då har jag såklart räknat bort en del bristande sömn pga nattmatningar osv). Det är deppigt, som sagt.

Jag önskar att jag kunde få lite draghjälp, lite push och pepp, men ska jag vänta på att nån annan hjälper till så kommer det aldrig bli av, likadant med ”motivation”, det är inget som man kan räkna med utan det är bara att bita ihop och köra. Bara motigt att börja liksom. Kanske att jag skulle kunna försöka komma iväg runt åtta, när åtminstone Filip är nattad? Nåt måste i alla fall ske, för annars kommer min rygg kollapsa helt.

Men, en lite ljusglimt, nu ska jag åtminstone komma iväg på veckans yogapass, heja mig för det!

PS, Oliver kom hem idag med världens förkylning, så nu blir det väl en vända med sånt med… suck.

BellyBandit eller inte?

Även om man räknar in att jag har varit (och än så länge är, ta i trä) aktiv den här graviditeten, så är jag ändå 10 år äldre än första gången jag fick barn. Nu för tiden har jag ju koll på hur och vad jag ska träna, både före och efter förlossningen, och jag vet hur man ska äta, MEN, eventuellt finns det en typ av produkt som kan hjälpa framförallt magen att återfå normal form efter graviditeten.

Produkten jag tänker på är en BellyBandit – även om det rimligen bör finnas liknande produkter av andra leverantörer. Det är alltså en form av gördel som ska ge stöd och ge form åt bålen den första tiden (upp till 3-6 månader efter) som komplement till att man tränar upp sin inre bålstyrka igen. Motiveringen är att man snabbare och ev. också till större utsträckning ska få tillbaka sin ”gamla” kroppsform.

blacklaceprint_front_smile_1_8

Det hade liksom varit mer intressant att se den här på nån som faktiskt HAR fått barn, istället för en ung, smal modell? Men en sån här typ är det jag menar i alla fall. 

Det hela hade ju inte varit nåt att fundera på, om det inte vore för att de billigaste BellyBandits jag hittat ligger från 700 kr, och jag vet ju heller inte garanterat att de funkar/går att ha på sig. För att inte tala om vad man ska ha för storlek, för i början sjunker ju magen ihop en hel del av sig själv.

Jag menar, funkar den och hjälper på tre månader så är den värd 700 kr. Gör den det inte så är det ju helt meningslöst….

Det har visat sig vara ganska svårt att googla fram bra recensioner på en sån här eller en liknande produkt, så snälla, snälla, har du erfarenheter – skriv en kort rad om din åsikt!

Kråkan – utmaningen just nu

Hmm, jag är inte alls nöjd med hur träningen ser ut för tillfället, det är helt enkelt för mycket aktiviteter (främst med barnen) just nu för att min kvällsträning ska få plats. MEN det är inget att göra något åt, det är en tillfällig period och jag kommer snart få mer tid igen. Under tiden försöker jag hålla mig aktiv åtminstone där jag kan, om det nu är att måla altan eller rensa ogräs, men en envis nackspärr vittnar om att min kropp minsann saknar lite bättre former av träning.

Jag har inte sprungit/joggat/lufsat en enda gång sedan förra sommaren, och jag tänker nog låta det fortsätta så, om inte andan helt plötsligt faller på. Jag är kass på att springa och har väl någonstans på vägen insett det och ser inte poängen i att försöka – det finns så mycket andra saker man kan göra istället ju!

Mest av allt saknar jag min yoga, men som sagt, det blir förhoppningsvis bättre redan till nästa vecka så jag kan komma igång igen. Däremot har jag vid varje styrkepass också ägnat ett par minuter åt att försöka stå i Kråkan och till att stå på händer – svårt, roligt och jobbigt på en och samma gång. Det kräver en massa bålstyrka, för att inte tala om balansen, och det är en kul utmaning för sig själv. Faktiskt har det gått framåt på bara ett par veckor, nu hittar jag balansen lättare (men måste ha en vägg bakom för säkerhets skull) och kan hålla den i åtminstone ett par sekunder utan att ha stöd av väggen. Heja mig!

Det här är ”kråkan”. För den som är nyfiken kan jag rekommendera Adrienes video där hon lär ut hur man gör!

Allt vad kost heter har gått åt skogen ett tag, så kan det bli när livet i stort är rörigt, och jag försöker känna att det är ok med. Små steg framåt, och ibland ett tillbaka, men så är det ju.

Heavenly Havre

Jag tycker det är ganska häftigt att kroppen själv kan få ett sug efter ämnen den saknar (ja förutom att den kan få ett sug efter socker då, men skapade sug räknar jag inte riktigt in här). Om jag tex inte äter omega3 under en period så blir jag så vansinnigt sugen på sill. Och har jag ätit för lite kolhydrater när man tränat hårt så måste jag ha havregryn. Just nu misstänker jag att jag kanske har lite järnbrist, för sedan jag såg kollegans medhavda lunch som bestod av bla spenatstuvning häromveckan så har jag ätit det 4 gånger. Och då menar jag att jag har gjort en jätteladdning varje gång, på ett helt paket spenat….

Så satans gott. Och nej, jag har inte orkat göra tillbehören till ens (typ falukorv och potatis) utan jag har bara ätit en jätteskål med spenatstuvning. Och nej, jag är inte gravid, jag har bara alldeles vanliga cravings.

För övrigt så kom maken med den brillianta idén att vi borde prova alla de där annorlunda ”mjölktyperna” som finns, dvd sojamjölk (smakar gräs), mandelmjölk (smakar – oväntat – mandel i vatten) och havremjölk… Och det sistnämnda måste jag gå in lite närmare på. För herregud, vad gott det var?!? Jag har på en veckas tid skapat ett gravt behov av denna jäkla havremjölk (tror dock inte det beror på någon brist) och har svept i mig säkert 5 paket. Vi har hunnit testa ett par olika med, såklart alla i osötad variant:

Ica’s I love Eco havremjölk : Liksom ”torr”? Typ som när man äter jordnötssmör ni vet… Ingen jättehöjdare. Smakade också mest havre av de tre.

Oatly : Absolut godare än ovanstående, och inte lika ”torr” eftersmak.

Änglamark : Helt klart godast! De har en gnutta rapsolja i sin, vilket gör att den torra känslan är helt borta och den är vansinnigt len och god.

Det finns för övrigt bara två andra drycker som jag kan verkligen bälga i mig, det ena är ett riktigt bra kokosvatten (foco) och det andra är morotsjuice. Ja och en god veteöl med gärna, om det är väder för det….

(ps, jag är inte på något sätt sponsrad av någon, jag är bara nyfiken)

Ett wienerbröd i vardera lår*

Jag har den senaste tiden gått runt med någon form av delvis uppgiven och delvis upprörd känsla av att liksom ha blivit lite … lurad. Eller, det är inte riktigt rätt ord, ”snuvad på konfekten” kanske stämmer bättre.

Det jag syftar på i just det här fallet är den totala oförmågan att äta det jag vill utan att det sätter sig direkt på kärlekshandtagen. Alltså jag lovar, fikar jag en lördag utan att kompensera för det så sitter tamejfan det jävla Wienerbrödet där i ungefär samma sekund. Jag har insett att det på något sätt måste hänga ihop med ålder, även om jag inte direkt känner mig lastgammal med mina 36 år ( fyller ju ändå inte 37 förrän första maj….) och även i viss mån kanske en lite halvtrasig ämnesomsättning.

En standardlunch, det är ju inte så
att jag svälter på något sätt. 

Jämför man med min ”toppform” så har jag nu gått upp ca 8 kg. Men ok, jag jobbar stenhårt med att koppla om min hjärna så jag inte ska lägga så himla stor fokus på det, och det går ändå åt rätt håll tycker jag. Mitt mål nu är inte detsamma som 2014 utan bara en känsla av att det är ”OK”. Dock insåg jag efter julen att jag måste skärpa till mig ordentligt för att liksom inte ”flyta ut”, och därav skapade jag en enkel kostplan. Summa summarum så äter jag sedan 4 veckor tillbaka ca 1700 kcal varje dag varav minst 120-160 g är protein (vilket är ganska mycket när man väl ska äta det). Med tanke på hur pass mycket jag ändå tränar, och att den enda dagen jag gör någon utsvävning är på lördagar när jag inte är lika strikt med tex proteinintaget, men ändå absolut inte ballar ur helt, så måste jag säga att resultaten är… något deprimerande.

Jag tror att jag på något sätt har liksom börjat landa i att jag helt enkelt inte kommer kunna äta ”som jag vill” utan att det har tämligen stora konsekvenser, vilket ju kanske egentligen är helt naturligt men som ändå känns oerhört motigt att ta till sig. Det är ju inte SÅ länge sen man var ung och kunde äta både pizza och fika tämligen ohämmat, då känns det ju lite surt att behöva vara så himlans pass strikt redan nu – jag är ju ändå bara 36 (ja, eller typ). Men men, bara för att jag har börjat inse att det verkar vara så landet ligger till nu för tiden så behöver jag ju inte gilla det.

Så, kära vänner, ni som liksom jag har funnit att den där bullen sätter sig direkt på låren, hur ska man hantera skiten? Ska man bara inse faktum och bannlysa allt extra fika eller ger man efter? Jag är ju visserligen redan gift, men någon ynka mån av självrespekt har jag ju ändå 😉

*Det här inlägget lästes mest med lite humor, även om innehållet stämmer. 

Quesadillas med gott samvete

Fredagsmys, torsdagsgotte, comfortfood eller bara lite feelgood, det finns kvällar då det känns som man vill vara lite extra dekadent och bara ”unna sig”. Om man då ändå kanske inte vill blåsa på med skräpmat så finns det ju ett par saker som är riktigt, riktigt goda, utan att vara sådär värst onyttiga…

Mitt tips på kvällsmys då är en nyttigare variant av:

Quesadillas med tillbehör, 1 port

1 stor fullkornstortilla (tycker Coops är godast)
1 näve riven ost, 17% (ca 40 g)
3-4 msk salsa
jalapenos

Lägg den rivna osten, salsan och jalapenos efter smak på halva tortillabrödet. Vik det dubbelt och tryck till. Stek utan fett, på medelhög värme, i några minuter på varje sida tills brödet blivit lite gyllene och osten smält. Skär upp och servera omedelbart!

Guacamole
1 avokado
½ finhackad tomat
2 msk kvarg
citronjuice
vitlök
chili
salt och peppar

Mosa ihop allt och krydda efter eget tycke. Servera med:

Ruccola
3 skivor prosciutto (ca 30 g)

Näringsvärde 595kcal
Protein 33 g
Kolhydrater 44 g
Fett 31 g