Det här har varit en sån konstig vecka. Jag kände ju av sprattel och buffar redan i vecka 13 och har gjort det ett par veckor fram sedan dess, men den här veckan har det nästan inte känts nåt allt, så självklart så nojar man. Det gör man ju för övrigt hela tiden som gravid, dessutom är ju ALLT som kan hända i en graviditet ”normalt”. Jaha, du kräks 14 gånger om dagen, det är normalt. Nähe, du kräks inte alls, det är normalt. Det är normalt att gå upp i vikt, ner i vikt, att stå still och gud vet allt. På det stora hela så verkar man aldrig vara så normal som när man är gravid…

Barnet i din mage är hela 20 centimeter långt nu, väger 250 gram och har lagrat mer fett i kroppen.

Barnet är väldigt aktivt och både sparkar, slår och vänder på sig. Små luftbubblor, som kallas alveoler eller luftblåsor bildas nu i lungorna. Ögonen ligger nu i rätt läge och fingrar och tår ser alltmer färdiga ut. De virvlar och ränder som utgör fingeravtrycken blir alltmer tydliga. (källa gravid.se)

Den största skillnaden som jag först märkt av ordentligt den här veckan är att jag fått tillbaka min normala energi-nivå, vilket känns fantastiskt efter de senaste månadernas trötthetskoma. Det här innebär att jag är normalt eftermiddagstrött vid halv tre-snåret, och att jag vill gå och lägga mig runt kl 22, vilket för mig känns helt rimligt.

På ett helt annat tema så är det ju oktober vilket innebär att det är rosa bandet-månad, och jag vill bara säga att jag tänker sååå mycket på er som är drabbade, från kvinnor, mammor till pappor, barn och föräldrar. Finns liksom inget man kan skriva som riktigt gör någon skillnad för er, men jag önskar er i alla fall väl av hela mitt hjärta.