Även den här veckan bara sprang i väg, men mycket 
(men roligt) jobb. MEN, veckans höjdpunkt var ändå i måndags när jag var på inskrivning hos min himla trevliga barnmorska. Alla mina värden var toppen, från järnvärden till mitt som vanligt väldigt låga blodtryck, så det kändes skönt att få bekräftat mitt i en stressig period. Allra roligast var i slutet när hon frågade om vi skulle försöka lyssna efter hjärtljud (doh, klart man vill 😉 ) och jag lade mig på britsen. Hon sa att det inte är säkert att vi hittar nåt än, men i samma sekunden som hon satte dopplern mot magen så fick vi superstarka hjärtljud (och spark-ljud) från en väldigt samarbetsvillig bebis!
Hjärtljuden låg på ca 145, tror mina pojkar har legat runt 142 respektive 148, så det här förstärkte väl min känsla av att det förmodligen blir en pojk till – även om det inte är hugget i sten. Vi kommer ju INTE kolla på ultraljudet vad det är, så det får bli gissningar ett bra tag till.
Fostret börjar nu få mer barnlika proportioner. Längden är ungefär 18 centimeter och vikten ungefär 180 gram. Kroppen växer fort och växer ikapp huvudet.
Fostret lagrar in så kallat brunt fett i kroppen. Det hjälper barnet att hålla sig varmt efter födelsen. En del av det försvinner så småningom. (källa 1177)
Förutom mina extra trötta ben och fötter så mår jag alldeles ypperligt tycker jag, och har väl egentligen inga direkta grav-symptom alls egentligen. Känns rätt mysko faktiskt… Magen växer ju lite, framifrån och bakifrån syns väl mest att midjan försvunnit, men från sidan är det en liten kula nu.
Idag tänker jag gå och träna styrketräning på lunchen, första gången på två veckor eftersom jag dels varit jätteförkyld och dels inte hunnit pga jobbet helt enkelt. Ska bli väldigt skönt, har ont i svanken och känner att jag inte vill tappa mer muskler nu, det kommer ju inte bli lättare för kroppen det här…
godatankar.com 