Nu är vi i alla fall nere på tvåsiffrigt kvar till BF (beräknad födsel för de som inte hänger på familjeliv ;-).

Fostret väger knappt ett kilo, och kan vara omkring 37 centimeter långt. Det finns ännu gott om plats för fostret att röra sig på. Många foster är mer vakna på kvällen, då kan det sparka mer i magen. När fostret rör sig tränar det upp sin fysik för att bli starkare i kroppen.

Många barn skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt. Tarmarna har mognat och skulle klara av att ta emot modersmjölk. Men fortfarande är barnet skört och skulle behöva mycket vård för att kunna överleva utanför livmodern. Varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad för barnets mognad. Lungorna har utvecklats mycket, men lungblåsorna behöver ännu mer tid för att utvecklas fullt ut. (källa 1177.se)

Att bebisen nu är starkare kan jag skriva under på, det är stor skillnad bara mot förra veckan, nu är det rejäla puttar, sparkar och knuffar jag känner inne i magen, speciellt på kvällarna (har lagt upp en film på sparkar inifrån magen på instagram). Förutom kvällstid så verkar även nattetid vara populärt att vara vaken på, något jag verkligen hoppas försvinner innan h*n föds…

Annars känns det lite sådär just nu. Jag känner mig inte alls nåt vidare gravidvacker, magen känns jättebred mot hur det var de andra gångerna (vad jag minns, men då var jag också större så det kanske märktes mindre). Nu har jag en klassisk ”tjejmage”, men det kan ju lika väl bero på att det är 10 år sen jag var gravid första gången, det är mer mage på sidorna än framåt. Det blir lite extra märkbart med, när jag i ett par år kämpat massor med att få ner vikten och få en hel del muskler, jag vet hur extremt mycket jag kommer få kämpa efter graviditeten för att komma i samma form igen, och det känns lite tungt.

Och det är just tung, klumpig och otymplig jag känner mig nu, och då är det ändå tre månader kvar…. Lite deppigt just nu, helt enkelt. Jag saknar hur jag brukar känna mig, stark, pigg och rörlig.