Reflektioner

En av de bästa sakerna med att ha en blogg (sedan snart 7 år faktiskt!) är att man kan gå tillbaka och läsa vad man gjorde, tyckte och tänkte tex samma månad fast för flera år sedan. Jag spenderade en stund häromdagen med att läsa igenom lite gamla inlägg, det är jätteroligt att se hur man tänkte när de andra barnen var små och så. Insåg också att jag skriver mycket mindre privat nu för tiden, det känns som jag har svårare att dela med mig av mig själv förutom till de allra närmaste. Däremot har jag mycket mer bilder nu, det kan jag sakna i de gamla inläggen för det hade varit kul att se nu.

Nu för tiden har jag ju väldigt mycket mer besökare med, men de flesta är faktiskt ute efter mina recept, vilket känns väldigt roligt – de besökarna kommer oftast via MyTaste där jag just idag ligger på plats 18 (!!!).

En personlig insikt jag fått nu i dagarna är att jag, så länge jag bara är hemma här med familjen, inte har ett dugg dumma tankar om min kropp. Här hemma känner jag mig fin som jag är och det hinns inte med så mycket mer än att bara vara tacksam att kroppen funkar bra. Det är en sak jag önskar att jag kunde ta med mig när jag börjar jobba sen, men vi får väl se…

Samtidigt saknar jag så vansinnigt mycket att vara stark och ”lätt”, nu känner jag mig svag och tung, så även om jag inte har ”ont” av mitt utseende så längtar jag väldigt mycket efter att få tillbaka min starka kropp. Den senaste veckan har det inte blivit någon styrketräning utan bara promenader, vilket känns i ryggen. Det har liksom inte funkat med Filip, och nu i helgen när jag tänkte komma iväg så fick jag ju mjölkstockning och då vill jag inte göra det värre med träning. Dumt dumt… Mitt mål och förhoppning denna veckan är att kunna komma iväg på ett pass yoga på torsdag, och åtminstone 1-2 pass styrketräning. Men det är en låååååång väg jag har att ta mig och det känns lite tungt helt enkelt. Eller mycket tungt, rättare sagt, jag vet hur mycket jag får kämpa för att komma i form – att ”bara” hålla den är ju liiiite lättare sen.

IMG_3937

Om några år kommer jag nog titta tillbaka på den här tiden, med en liten bebis igen, och säkert både sakna en del och vara lättad att andra faser är över. Hej på mig, i framtiden!

Annars försvinner dagarna iväg snabbt tycker jag, bäst är när maken är ledig och det inte är någon skola utan man har hela dagarna tillsammans, hela familjen – även om man i vissa lägen känner att det är skönt att vara själv med den här lille fisen med. Han är väldigt rolig nu, Filip, det händer så mycket och ingen dag är den andra lik – därav blir det svårt att planera in träning tex. Som igår, då sov han bara 2×15 minuter men var ändå väldigt go hela dagen, men det går ju inte få något gjort direkt, jämför med för någon dag sedan då han sov 5 (!!!) timmar mitt på dagen. Svårt att veta helt enkelt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s