Jag märker att jag inte gillar när jag inte kan skriva om de saker jag har i mitt huvud här. Det jobbiga på jobbet får jag inte skriva om, det roliga som förhoppningsvis väntar kan jag inte skriva om än och det hjärtskärande sorgliga är inte heller min sak att skriva om än, framåt kommer jag nog skriva lite om det med, men inte än. Vid det här laget har jag ju vant mig vid att ha bloggen för att sortera, resonera och få ordning på tankar, funderingar och känslor, så jag känner mig lite handikappad.

Det är ganska utmattande med alla känslor upp och ner i vilket fall, och då är jag ju inte den som är mest drabbad ens. Skickar i alla fall kärlek till de som behöver det mest!