I går dök det upp ett litet längt i mig, ett längt efter att få lägga lite mer tid och energi på att få träna. Med all VAB och annat skit så har det bara blivit typ 1 pass i veckan i snitt sedan i december, och missförstå mig rätt nu, jag vet och accepterar att det bara ÄR så det är nu, det finns inget (rimligt) att göra åt saken, men jag längtar ändå efter att få träna lite mer.

Jag har ju ändå pendlat lite med min träning, milt sagt, att bli supervältränad är inget jag orkar ens tänka på knappt, men jag saknar att känna mig lite starkare och ok, lite mindre dallrig helt ärligt. Men som sagt, var sak har sin tid, och småbarnsåren är inte de där träningen prioriteras på DET sättet, det blir mest lite underhåll för att inte man ska ha ont någonstans. Saknar bara lite känslan av att kläder sitter som man vill, och att känna att man orkar typ vad som helst.

Men det blir ju bättre tider framöver, dels kanske vi bara kunde få undvika så mycket VAB (önsketänk) men sen vet jag ju att med åren får man ju tillbaka lite egentid.

Det är bara ett längt…