Det är egentligen nog det motto jag lever efter allra mest, just ”good enough”. Som någon slags revansch på ”duktig flicka” så är jag numer ganska bra på att tänka att det är bra nog, det jag gör. Självklart skiljer det från dag till dag, men jag har ändå kommit till insikt att man inte kan göra någonting så där bra så det blir perfekt. Det låter ju som man nöjer sig med något sämre, men så upplever jag det inte ändå. För min del handlar det nog mer om att jag anpassar min prestation och slutliga resultat till de förutsättningar jag har.

Exempelvis – jag (vi) kommer inte orka åka hela vägen ner till Kroatien men vår lilla (snart) treåring, utan vi anpassar oss genom att bara åka till Tyskland i sommar. Det känns inte som ett ”nedköp” så länge jag justerar mina förväntningar utefter mina begränsningar, utan då blir det just bara – så bra som jag kan lösa det efter omständigheterna.

På jobbet försöker jag göra likadant, jag försöker att inte vara för hård mot mig själv när det inte blir helt bra, men där har jag verkligen haft en svacka i veckan. Annars tycker jag att det är ett bra motto också för att inte bränna ut sig, jag gör så gott jag kan efter förutsättningarna – och sedan försöker jag vara nöjd med det jag åstadkommit.

Jag tror att good enough är ett bra mål i det mesta man gör, och att det är bra om man inte känner att det är sämre än det man kanske tänkt sig.