I dag är det tre år sedan jag rullades in för ett planerat kejsarsnitt, det första på tre barn. För redan då bestämde ju du hur du ville ha det. De hade varnat mig innan för att det kunde ta någon minut innan bebisen skrek vid ett kejsarsnitt, men du gav upp ett gallskrik så fort du (knappt) var ute, så full av liv!

Du är på ett sätt ett väldigt nöjt barn, du kan roa dig själv hur bra som helst, men ganska ofta med saker du vet att du inte får. Du har världens humör när du INTE får göra som du vill, men du är inte långsint. Du är smart och klurig och lite lurig när det gäller att hitta på hyss. Du är nästan alltför självständig för du bryr dig inget vidare om huruvida vi följer med eller ej när du springer iväg.

Du har ingen favoritleksak eller gosedjur över tid, men varje dag väljer du ut en sak som du sedan nästan inte släpper. Det kan vara en bil eller något så enkelt som en sten, men den hålls hårt, hårt i din lilla hand.

Du gillar att sjunga, du är mitt första barn som gör det. Du pratar en hel del, men det är mycket som är otydligt, så vi ska få hjälp av en logoped med lite tips på hur vi kan öva på orden med dig. Om du vill, alltså, för vill du säga saker på ditt sätt så lär du väl göra det.

Du älskar att vara ute och vill mer än gärna vandra runt fritt. Din pappa är otroligt tålmodig där och kan gå runt med dig länge, länge, jag är för rastlös (och frusen) för att stå och kolla när du kastar 511 stenar i vattnet i en halvtimme.

Dina bröder älskar dig verkligen, och du älskar när de leker med dig. Du gillar inte när jag och Lukas vill krama och pussa på dig, du ser inte alls vad det ska vara för nytta med det. Jag ser på Lukas att han har svårt att förstå det, kanske blir det lättare när du blir lite äldre.

I dag är du tre år mitt hjärta, du ska få en springcykel (herregud hur ska det gå) och några bilar och lite kläder. För leksaker, det är då verkligen inte något det är en brist på i det här huset efter tre barn…

Grattis min lilla Filip, på din 3-årsdag!