Det börjar väl sakta sjunka in, att vår lilla piraya Nala – jo för hon var tvungen att byta namn eftersom ”Tilly” låter alldeles för likt Filip – är här för att stanna 🙂 . Vi kom på att ”kommandona” man ger en hund och en treåring förvånansvärt lika, hahaha… ”Stop, nej, sluta, kom, bra” . Det går sakta framåt med övriga familjemedlemmar, hon låter oftast Filip vara ifred för jag tror hon känner från mig att man inte rör honom. De stora pojkarna får ju kommunicera liiiite mer själva, Lukas trivs hon bäst med än så länge så det verkar hänga på storleken till en viss del. Bits gör hon däremot frikostigt och ganska hårt, så vi kör med taktiken att bara resa sig och gå iväg, eller ett skarpt nej om hon hänger kvar i armen eller byxbenet. Lite tidigt att säga om det ger så mycket än.

Hon är inte lätt att fota, dels för hon är still typ NOLL sekunder om hon inte sover, men även för att hon är svart och det är lätt att hon liksom bara blir som en skugga. Lyckades väl ta ett par bilder i dag i alla fall 🙂 Filip fortsätter ha feber om än måttligt, och är sådär lagom hängig men ändå pigg att det blir lite jobbigt. O har fått ont i halsen, och jag har också blivit förkyld, så vi ska väl försöka få tag i tid för ett COVID-test under morgondagen om det går.

Och ja, precis nu blir det nästan bara hund, precis som det alltid blir det som för stunden upptar min vardag mest här i bloggen.