Efter att ha messat och pratat med säkert 15 olika uppfödare för att hitta friska hönor (utan kvalster) utan att bli TOTALT ruinerade så blev till sist beslutet att köpa ett stort gäng dygnsgamla kycklingar av en uppfödare inte alls långt från vår gård. Hade hade två raser att erbjuda – Silverudds blå och Creme legbar, och vi valde silverudds blå. Tänker att vi ska ha ungefär 8 hönor och 1-2 tuppar, men eftersom det är MINST hälften av alla kycklingar som blev tuppar så köpte jag 16 stycken. Eller ja, jag fick med ett litet gäng på köpet, ifall någon av dem inte klarar sig, så nu har vi hela TJUGOEN dygnsgamla kycklingar här!

Det är för kallt för att de ska kunna bo i hönshuset än, det kan vara lagom att flytta ut när de är bortåt 6 veckor och det dessutom hunnit bli lite varmare ute, så just nu bor de i en stor plastlåda (utan lock såklart) i Filips rum. Inom en vecka kommer vi behöva ha på ett kompostgaller eller liknande upptill, kycklingar kan förvånansvärt tidigt hopp”flyga” ganska högt. När de blir lite större så får vi dela av en del av Filips rum där de kan vara – vi lägger den OSB skivan under som blev över och sen får man ha strö på något sätt (utan att det skvätter ut? Tål att tänkas på).

Nala är mycket konfunderad här hemma, jag kan inte bedöma om hon tror att det är en massa små pipande valpar, pipleksaker eller nåt att äta. Hon får nosa på dem så mycket hon vill när jag håller dem skyddade i handen, min förhoppning är att både hund och kycklingar ska vänja sig vid varandra, det skulle verkligen underlätta. Jag stänger givetvis så hon inte kommer åt dem själv. Nala är i alla fall väldigt orolig här hemma, går runt och piper och vill helst ligga och kolla på kycklingarna hela tiden, men det lugnar sig kanske om ett tag. Har nån bra tips på att få hund att ta hand om kycklingar så säg till!

I vilket fall, Silverudds blå börjar som de flesta hönor lägga ägg när de är runt 16 veckor, vilket då blir i början av juni typ. Det är lite roligt, för den här rasen lägger gröna ägg! De blir också lite större än våra dvärgkochin, men är ändå en väldigt nätt ras som ska vara vänlig och sällskaplig – känns som ett bra val. Lovar en massa söta bilder på dem framöver, nu blev det bara de jag hunnit ta med mobilen under dagen.