Jag har så svårt att blogga nuförtiden känner jag. Det är en sån himla konstig mix i mitt huvud av en massa lösryckta och ofta direkt motsatta tankar att det är nästan omöjligt att bena ut någon enskild tanke och blogga om, i kombination med att det mesta jag just nu tänker på känns så ointressant att läsa om? Jag skriver ju för mig själv, men jag vill ju samtidigt helst ha NÅGON form av kvalitet på det jag skriver här, åtminstone i några inlägg.

Den här sommaren och semestern har varit ganska … avig? Och samtidigt alldeles rätt? Jag tror aldrig nånsin vi varit så tjuriga på varandra i familjen som denna semestern, till exempel. Kanske en kombo av taskig tålamod pga utmattning från mig med tonårsfaser och andra faser hos övriga? En bra sak med det är däremot faktiskt att jag tycker att vi blivit mer tillåtande när nån har en dålig dag och allt blir tjurigt. Det är skönt när det känns ok att allt är skit en dag, liksom.

Sen det där med semestern i Tyskland med, som jag skrev så hade jag (vi) ett sånt himla längt efter att komma dit, men efter typ tre dagar så var vi samtidigt liksom lite trötta på det, eller kanske på att gå precis på varandra i tre dagar. Kombon med extremvärmen var ju såklart inte kanon just i det sammanhanget heller. Här hemma finns det ju gott om space och utrymmen att vara på utan att vi går varandra på nerverna hela tiden, kanske var det bara det som spökade eller så har vi kanske kommit till någon slags punkt i livet när det är svårt att toppa det vi har här hemma? Jag har inte riktigt blivit klok på det, men jag tror att vi alla kom hem och kände att vi nog inte behöver resa på det sättet på ett bra tag.

När vi kom hem så kände jag mig mycket mer nöjd och avslappnad, det var så skönt att kunna gå och pilla lite med sitt eget ute på gården. Det är det bästa jag vet, att bara kunna gå och göra det jag känner för just för stunden – idag har jag tex röjt bort en massa björnbär bara för jag fick lust med det. Låter kanske konstigt att man kan tycka det är kul, men precis som det kan vara jätteroligt att organisera om ett rum när man känner för det så är nästan alla projekt på gården roliga om man är på rätt humör. Det gäller bara att ta det som matchar för dagen! Samtidigt går jag här och känner mig också … jag vet inte. Rastlös och tjurig tror jag. Det går liksom om vartannat, ni förstår kanske varför jag inte får någon ordning på mitt huvud?

Ibland känner jag det som att jag är i något utvecklingssprång själv – ena dagen känner jag mig som mitt ”gamla” vanliga jag, rastlös och driven, känner mig tjock och som om jag borde kunna göra det mesta bättre. Nästa dag känner jag mig helt plötsligt helt tillfreds med mig själv och allt annat med, jag mår kanonbra och känner mig lugn ända in i själen. Klart det här hattandet fram och tillbaka tar en del på krafterna och tålamodet med, och jag som helst alltid vill veta allt om allt blir jättefrustrerad när jag inte förstår hur jag själv fungerar. Då blir det ju också väldigt hattigt här på bloggen, ena dagen skriver jag på ett sätt och nästa på ett helt annat, det måste kännas väldigt schizofrent att läsa.

Helst skulle jag vilja vara i den här nya, lugna och mogna personen hela tiden, för jäklar vad gott jag mår då! Då är jag som mitt allra bästa jag, klok efter utmattningen och säker i mig själv. Men det är ju inte riktigt så att jag kan välja det, och ibland växlar det ju flera gånger på en dag.

Nu har jag svamlat nog känner jag, som vanligt när jag bloggar så har jag ändå fått bilden lite tydligare för mig själv genom att försöka förklara för ER. Dags för ett avsnitt av Stranger Things nu, sen dags att sova… Kram på er!