Bra jobbat!

En jättestor skillnad i mitt liv nu för tiden mot typ alla år innan dess är att jag sedan utmattningen bestämt mig för att för första gången i mitt liv vara snäll mot mig själv. Jag försöker så gott det går låta bli att tänka nervärderande om mig själv eller banna mig själv för att jag inte kan/gör/orkar/kämpar mer – det är då verkligen inte så att jag är i mål med det men jag har kommit en bra bit på väg. Jag lyssnar också på mig själv – i går kväll var jag tex jättetrött så jag gick helt sonika och lade mig 19:37 (!!!!). På ett plan tog det emot lite, att ”missa tid att göra saker på”, men jag var ärlig mot mig själv och kände att efter en lång dag så var det precis det jag verkligen behövde.

Jag prioriterar (i den grad det nu går ihop med att ha barn) min egen tid vilket iofs just nu mest innebär att jag ger mig själv tiden att träna. Men jag är också snäll mot mig om det inte går pga föräldramöte eller andra saker som måste komma före – no hard feelings liksom. Jag lyssnar mer på mig själv med, i går var jag tex och lämnade blod efter en ganska lång och intensiv dag men kände att jag verkligen också behövde röra på mig pga stel i kroppen efter en massa bilåkande. Lösningen fick bli träning trots blodgivning, men i ett såååå lugnt tempo – en mental klapp på axeln till mig själv med motiveringen att det är ju så mycket bättre för en stel kropp att få röra sig lite än att åka hem och sätta sig i soffan och bli ännu mer stel.

För många är det här säkerligen så himla självklart, men för lika många är det kanske också främmande – att prioritera sig själv kanske man kan lära sig att göra men att faktiskt försöka tänka snällt om sig själv har för mig varit en stor omställning. Men det gör också att jag trots att jag inte alltid känner att hjärnan är så skarp som den kanske brukade vara på jobbet känner att det är ok. Jag gör verkligen mitt bästa och det är ok att det är en bit kvar. Det funkar nästan jämt.

Nu har jag skrivit om mig själv i så rediga ordalag att jag får väga upp med en knäppbild jag tog när jag stod och frös på kontoret häromdagen. Logiskt ju.

Det här blev ett tämligen navelskådande inlägg, men jag har verkligen gått och tänkt på att den här medvetna satsningen att vara snäll mot mig själv faktiskt ganska ofta funkar nu för tiden. Heja mig, jag är helt ok!

En reaktion på ”Bra jobbat!

  1. Pingback: …hur det slutade! | godatankar.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s