Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.

Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.

Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.

Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.

Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.

Slut på det grafiska!

Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.

Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…

Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…