Men jag är ju inte så gammal?

Sedan ett tag tillbaka så har jag funderat lite över mina utmattningssymptom som inte vill försvinna eller ens bli bättre. Jag tänker på det som är hjärndimma/hjärntrötthet, dålig sömnkvalitet, trötthet (ja inte så konstigt då om sömnkvaliteten är dålig) och viss deppighet bland andra saker. Tack vare (eller hur man ska säga) alla smarta algoritmer på bland annat sociala medier så har det sedan ett tag tillbaka dykt upp väldigt mycket poster och info om förklimakteriet och klimakteriet i mitt flöde, och det jag läser mig till är att symptomen är ungefär detsamma. De klassiska svettningarna som kanske är det man hört om mest, de förekommer inte alltid ens. Förklimakteriet verkar dessutom vara en ”ny” företeelse för vården – som för övrigt inte direkt verkar uppdaterad på det stora hela när det kommer till klimakteriebesvär, men det är väl som det brukar när det är något som bara drabbar kvinnor….

I alla fall, jag har funderat lite på om det kunde vara nåt sånt, och har faktiskt tagit upp frågan både med vanliga kvinnohälsan – som hänvisade till vanliga hälsan – och då vanliga hälsan som inte hade nåt direkt svar att komma med alls. Fick tips (tack!) att ta kontakt med en privat kvinnohälsa, så på lite vinst och förlust gjorde jag det och fick direkt napp på en avbokning samma dag, de är annars väldigt fullbokade. Så, åkte in för en snabb undersökning och fick snabbt konstaterat att japp, det är klimakteriet – även om jag har fått lämna lite kompletterande blodprover med. Jag berättade om mina funderingar om utmattningssymptomen, och han trodde att mitt förklimakterium nog började innan min utmattning – för den i sig gör att man blir väldigt mycket mer stresskänslig, men bekräftade väl i övrigt ungefär mina funderingar på att det i alla fall inte underlättar om kroppen nu håller på att ställa om helt i hormonfabriken.

Nu har jag fått recept på nån spray man sprayar på insidan av underarmen, och jag har en liten förhoppning om att jag kanske ska kunna känna mig lite mer som mig själv framöver? Är ni nyfikna så kan jag absolut återkomma om det!

Skulle det rent av kunna vara så att det är detta som ställt till det för mig på träningen med, att min överkänsliga stresstålighet och stress i kroppen trots att det inte borde finnas anledning, gör att jag inte kommer framåt på träningen heller? Kanske, kanske inte, vi får väl se.

Jag har varit så himla tveksam inför att skriva om detta, för dels så tycker jag hela ordet ”klimakterium” är ganska laddad och kopplat till ”sura kärringar som svettas” och att det tillbaka i tiden har varit något som det inte talats om eller mest skojats om. Det är också känsligt att prata om eftersom jag ju faktiskt tillhör den yngre skaran som redan hamnat där, jag är bara 45 och det kan ju dröja 10 år till innan ”gemene kvinna” hamnar i sitt klimakterium – alltså känner jag mig lite gammal när jag pratar om det.

Samtidigt känner jag själv att jag har ett stort behov av att höra och läsa om det från andra i ungefär samma ålder, hur de upplever saker och om de har fått hjälp – och i så fall hur och hur det har funkat. Jag vill ju gärna tro att vi som samhälle går framåt, och att det här ska bli lika oladdat som mens ändå känns som det blivit den senaste tiden, så att man kanske kan få en mer öppen och upplyst dialog och mer information än jag hittar idag. Och kanske, kanske så hjälper det här någon annan att ta steget att faktiskt kolla upp det och ta hjälp? Min spark i baken blev när Carina Berg i senaste podden berättade om att hon utreds för en ordentlig depression där man ska kika på om det är klimakteriet och hormonomställningen som egentligen ligger bakom – för vad i hela friden ska vi gå runt och inte må toppen för (när alla förutsättningar ändå finns där i övrigt) om det finns hjälp att få? Och Krickelin som även hon snuddar vid ämnet ibland har även hon gett lite nyttiga tankar i frågan. Ni hör ju – det surrar lite överallt.

Så, nu känner jag mig lite hudlös och utlämnad, men med en förhoppning att det här kanske kan i sin tur hjälpa någon, eller kanske bara kan nyansera bilden av vad ”klimakterium” kan innebära för någon – eftersom det ju såklart blir olika för alla. Och hörni – tänk så hjälper sprayen så att jag kan fokusera bättre, sova bättre och bli piggare?!! Det vore ju helt fantastiskt!

4 reaktioner på ”Men jag är ju inte så gammal?

  1. Jag gick in i klimakteriet vid 47 års ålder och var som tur var lite förberedd på det då jag innan hade hört att kunde ”ärva” samma anlag som sin mamma. Så jag frågade min mamma långt innan dess hur hon hade haft det. Hon hamnade där vid 47 års ålder o hade mildra symptom. Jag blev därför inte jätteförvånad när jag hamnade där vid 47 o hade just de där milda symptomen. Var tidvis lite ”klimakterievarm” men inte värre än så. Jag har heller inte märkt något på mitt humör heller. (Min sambo gnällde inte på mig heller så 🤣)

    Gillad av 1 person

    • Nej jag tycker inte jag har haft några jättesymptom heller, eller det som varit har varit som samma vid utmattningen och inte alls det jag tänkte mig. Har nog alltid haft låga hormon-nivåer (behövde hormoner för att kunna bli gravid alla tre gånger tex) så min kropp är nog van vid låga nivåer.

      Men visst pratas det om för lite? 47 är ju heller inte ” gammalt”, och har du inte fått info från din mamma så hade du kanske inte heller gissat på just det?

      Gilla

  2. Jag uppskattar att du skriver om det! Jag gissar att jag är ungefär i samma läge, minus utmattning. Har funderat på att kolla upp det men har tänkt att det här har vårdcentralen noll koll på, och det privata alternativet här har inte bästa ryktet. Jag är jättenyfiken på om du upplever att sprejen funkar och hur lång tid det tar innan den gör skillnad. Berätta gärna om du vill!

    Gillad av 1 person

    • Men det verkar bara gå att få hjälp om någon enskild person är intresserad av frågan typ, väldigt dåligt! Jag ska absolut uppdatera om hur det funkar, på bara dessa dagar har jag sovit bättre och känner mig mer klar i huvudet, även om minnet är lika dåligt som innan.

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till LindaG Avbryt svar