Nej men vi fortsätter i sjukdimman, F fortsätter med en feber som toppar kring 39,5 om dagarna, men huvudvärken har bytts mot hosta. Blir nog VAB hela veckan som det ser ut, tur i oturen att jag hade en extremt lugn vecka på jobbet utan en massa möten. Känner mig också lite hängig, men oklart om det bara är trötthet efter ytterligare en natt utan längre sammanhängande sömn än 30 minuter.

F är ju på barns vis mycket mer opåverkad av den höga febern än jag är av sömnbristen, så han vill ändå spela sällskapsspel, leka och pyssla, när jag HELST hade velat bädda ner mig i soffan. Det har också varit en massa tankar kring ett annat barn som gör att energinivån är minimal nu. Är dock väldigt tacksam för att ljuset börjar återvända, då känns det ändå som det finns ett ljus i tunneln där framme.

Känner redan att dagarna flyter ihop i en enda VAB-sörja, men är ändå tacksam för att det faktiskt var längesedan vi behövde VABba nån längre stund, och det är ju ändå VABruari.

Så galet torrt allt är nu förresten, kylan gör att luften är supertorr både inne och ute, huden är helt knastrig och håret är statiskt. Ute känns det så torrt att om det hade varit möjligt hade jag trott att snön var ”frystorkad”, har aldrig varit med om att snö känns torr på det sättet. Ser visst ändå ut som det ska bli lite mindre kallt från helgen och framåt, det känns bra nu. Känner att jag borde åkt mer längdskidor, men det är så många spår som haft för lite snö i sig, och lusten har heller inte riktigt infunnit sig. Lär väl säkert bli lite ”återfall” av snö och vinter, kanske blir det mer då – annars får jag väl nöja mig med att kolla Vasaloppet. Det är nästa helg va?

Nä det här blev ett trist inlägg, men det var bara skönt att få skriva lite, fast det inte finns nåt av substans att säga. Mår alltid lite bättre efter.