Inget Formex

Nähä, det blir inget Formex den här gången =( Min kollega har råkat ut för Kristallsjukan, stackarn, och jag är riktigt genomförkyld med (även om nog lite alvedon och ipren hade kunnat funka). Så synd! Den enda fördelen är att vi slipper åka fram och tillbaka till Stockholm, det tar sån tid och är såååå tråkigt.

Idag är Lukas tillbaka på dagis, näsan rinner ju på båda barnen, men i övrigt känns de helt ok.

Just nu längtar jag till helgen, vi är barnlediga hela lördagen (fram till läggdags) och på kvällen ska vi gå på bio – Django Unchained (Tarantinos nya). Har inte riktigt bestämt vad det blir på dagen, men förhoppningsvis lite träning, lite shopping, fika och kanske en bit mat någonstans. Maken fyller ju år nästa vecka, så då kanske det kan vara bra att ”fira” lite även om kassan tryter – alltid bra att ha en anledning ju… 😉

Det är ju också en anledning till att gifta sig!

Det har varit skönt att få lite rutin på livet igen, även om det bara varade en vecka innan det blev VAB med Lukas. När barnen har fått leka på var sitt håll – skola och dagis – så blir det inte riktigt lika mycket bråk hemma, och det är lite lättare att se hur goa de är =)

Oliver berättade i går på väg till simborgarskolan att han nu är kär i Alicia (vår granne som också går i hans klass) och hon är kär i honom. Jag frågade lite vad det betyder, och han sa att de skulle gifta sig när de blir stora. När jag frågade varför man gifter sig fick jag till svar ”Ja men annars måste man ju bo helt själv i ett hus och det vore ju inte alls roligt för då har man ingen att leka med”. Underbara unge!

Märks det att han älskar att bada? 😉

Lukas är lika charmig som han är busig, och dessutom är han väldigt kelsjuk och kramig just nu, något som jag verkligen älskar. Han kommer gärna upp (speciellt om han busat innan) och tar sina små armar hårt runt min hals och säger ”älskar dig, mamma”, tror sjutton att man smälter då…. 🙂 Han har också en helt uppsjö av små fasoner för sig, mycket grimaser och roligheter, och det är rätt ofta svårt att hålla sig för skratt även när han busar… I dag är han tämligen frisk, bara lite snorig, så i morgon blir det dagis igen.

Sover just nu middag i soffan. 
Själv känner jag mig riktigt dassig just nu, men jag hoppas det värsta går över tills i morgon så jag orkar åka till Formex. Håll tummarna!

Felinformerad

(Nu blir det mer träning, så är ni varnade)

Jag är väldigt fascinerad över hur fel jag har haft och gjort innan när det gäller träning. Eller fel och fel, det är väl aldrig fel att träna för man mår ju alltid bättre, men fel om målet har varit att gå ner i vikt eller få en snyggare kropp. Jag vet inte hur många morgnar jag har knatat runt munksjön (när vi bodde nere i stan) varje morgon innan frukost för att tappa ett par kilon, eller när jag köpte crosstrainern (ja, jag vet, det är bara pinsamt) eller som nu i somras när jag kämpade med jogging (ok, det gav lite effekt på vikten, men inte på kroppsformen). De flesta kosthållningar har testats, även om jag helt klart kan erkänna att det inte låg mycket motivation bakom när det typ är 2-3 kg man vill bli av med, varav den enda jag verkligen kan köpa är LCHF – och inte av anledningen att jag går ner i vikt (för det gör jag inte) utan för att man verkligen mår bra av den.

Men varför i hela friden har ingen sagt att det är tung styrketräning man ska köra om man vill forma om kroppen? Som de flesta andra har jag nog haft en diffus tanke om att om en tjej styrketränar blir man biffig och ”manlig” i kroppen. Därför känner jag mig enormt förvånad över att 6 veckors styrketräning har gjort det jag har försökt uppnå i flera år – gjort mig smalare och gett mig en snyggare rumpa, snyggare armar, och en platt (!!!) mage. Och det var inte ens det jag siktade på när jag började, jag ville bara bli bättre på kickboxingträningen!  Dessutom är det snabb träning, jag kör oftast på lunchen och går till racketcentrums gym, och jag är tillbaka på jobbet efter ca 45 minuter, tränad, duschad och ombytt.

Det här kommer säkert reta en hel del folk, men jag skriver inte om det för att verka duktig (även om jag själv är nöjd med min egen prestation), utan för att jag vet att många av mina kompisar vill ha samma resultat och är lika ”fel” ute som jag var. Nu behöver ju inte någon ändra på sin träning, absolut inte, men se det som ett tips bara, om vågen står still och kläderna sitter för tajt trots envisa mil på gångbandet eller vad det nu kan vara. Testa! Och om nån vill, så kan jag lägga upp styrkeprogrammet jag kör…?

Att sjunka eller flyta

Efter den otroliga storm av kommentarer jag fick igår, har jag valt ut en.. Haha, jag skojar bara, jag fick bara en. Det var A som ville ha inredningstips. Lite kul, för på torsdag – fredag kommer jag åka till formex och hoppas kunna få med mig en hel del tips inför våren =) Däremot tycker jag det är svårt att skriva om inredning, dels för att det finns så sjukt mycket bra bloggar av folk som jobbar med det här hela tiden, och dels för att det JAG tycker om min egen inredning kanske inte direkt är så trendstyrt utan mer personligt. Enkelt uttryckt gillar jag färg, och jag vill ha ett hem som känns… hemtrevligt, snarare än trendigt.

På ett helt annat ämne har jag såklart plockat upp pojkarnas förkylning idag. Lukas har varit hemma med marken i två dagar, vi hoppas på dagis i morgon men om det blir så eller inte vet vi kanske inte förrän framåt kvällen.

Ikväll börjar dessutom simskolan – simborgarskolan för Oliver och minisim 1 för Lukas (som ju inte kommer gå idag då såklart).  Väldigt synd att Lukas missar idag, vi är väldigt nyfikna på hur DET kommer gå. Min gissning är att han kommer se rutschkanan i den ”djupa” delen, springa dit och slänga sig ut direkt. Eller möjligen bara slänga sig rätt ut i vattnet…. Haha, efter flera år av dyra simskoleavgifter på en snäll och beskedlig Oliver så kommer de i alla fall få jobba för pengarna misstänker jag 😉

Här är den lilla busen. Håller på att lära mig lite nytt i photoshop, eller i alla fall friska upp lite gamla kunskaper.  

Att bli bättre på något.

Ibland känner jag mig lite kluven inför vad jag ska skriva och inte skriva här på bloggen. Egentligen är den ju främst till för min egen skull, men jag måste samtidigt erkänna att det är jätteroligt att så pass många läser den. Och vad jag ska skriva om hänger också ihop med en annan sak, som vi pratade lite om i förbifarten efter träningen sist, nämligen att man just är så många saker – Mamma, Fru, Dotter, Medarbetare och så nu då Kickboxare/Träningsgalning. Varje del av de rollerna är så olik alla andra, på jobbet sitter jag och designar i 3D, hemma älskar jag att laga mat, eller att spela TV-spel om jag ska slappa. Jag är lat, men jag älskar att träna – egentligen känns det som väldigt många saker jag gör är motsatser. Sen blir det svårt att omvandla det till blogginlägg med, jag vill ju gärna behålla er som läser, men ibland (som nu) snöar jag in mer på ett av områdena – oftast det som fungerar i livet. 

Så, idag tänker jag skriva lite mer om träning, men vad vill ni läsa om? Och alla ni nya läsare, varför kom ni hit och vad vill ni läsa om?

Ett par bilder från vår träningslokal.

Jag funderade lite på varför det funkar så bra med träningen nu, jag är egentligen en tämligen lat och bekväm människa på det stora hela. Soffan och en semla har alltid lockat mer än gym, så varför gör det inte det nu? Jag tror att en av anledningarna är att jag verkligen behöver utmaningar. Jag behöver känna att jag arbetar aktivt på att bli bättre på någonting, att jag lär mig något, och just nu är det lite skralt med sådana utmaningar.  På jobbet står det rätt still just nu, med kommande omorganisation osv, och mitt privatliv står rätt still med. Men här, på träningen, är det ju enkelt att lära sig nya saker och bli bättre. Eller ja, enkelt och enkelt, man får ju jobba hårt för det, men det är ganska lätt att känna och mäta att man blir bättre. Som nu till exempel, min träning på gymmet har gjort mig ganska mycket bättre på kickboxingen (eller har i alla fall gett mig bättre förutsättningar) och dessutom är gymträningen i sig ganska lätt att mäta om man förbättrar sig eller inte på. Jag känner att jag utvecklas, att jag lär mig något nytt, och det är roligt! Sen finns det fler saker, jag trivs bättre med min kropp, orkar mer och får dessutom sällskap, och alla de anledningarna är viktiga med. Men visst, det kräver också att jag har folk runtomkring mig som peppar och talar om att jag blir bättre, så helt enkelt är det ju inte, skulle jag helt plötsligt träna helt själv så skulle det tappa mycket av lockelsen.

Att man kan ha så kul i en lokal som ser så tråkig ut 😉

Prosit

Så typiskt att all den här fina snön kom nu när min bror åkt hem, vi skulle ju åka längdskidor och slalom, men det blev ju inte så mycket av det. Maken har inga längdskidor, han har lånat min pappas ett par gånger, men intresset verkar inte vara så stort där. Än så länge funkar det ju dessutom rätt bra att gå bredvid Oliver, det går ju inte så jättefort än.

Tyvärr räckte det tydligen med en vecka på dagis och skola – Lukas har nu feber och båda två är förkylda. Men eftersom Lukas typ missade all snö sist med så har vi ändå varit ute och åkt lite pulka och lekt i snön en stund, stackarn har ju knappt hunnit vara ute i snön alls. Blev ju såklart ytterligare en sömnlös natt. Verkar som vår otur tänker fortsätta det här året med…

På väg till affären för att handla lördagsgodis.

Nu ska jag i alla fall inte gnälla mer! Efter vår promenad blev jag vansinnigt sugen på en semla, har aldrig tidigare gått så här länge utan att äta en – normalt sett börjar min semmelsäsong i oktober 😉 Självklart blev det från centralkonditoriet, förutom att det ibland är liiiite för mycket mandelmassa så är de helt perfekta enligt hur jag vill ha en semla. Hade tänkt fota den, bara för att, men det hann jag aldrig 😉 Båda barnen älskar också semlor, eller rättare sagt grädde och mandelmassa, för det är nog det enda de äter…

I kväll eller i morgon ska jag göra en chiligryta att äta i taco-bröd tänkte jag. Hittade ett recept här på tasteline som verkade gott, och ska nog även testa att göra chilistuvad majs till, kan behöva något nytt tillbehör känner jag.

Hej mitt vinterland….

Haha, det var väl ändå ingen som trodde att det var MIG köpstoppet gällde i mitt inlägg igår? 😉

Idag är jag trött som ett litet as, en blandning av skön trötthet från en massa träning, och mindre skön trötthet av en ackumulerad sömnbrist. Sen en sisådär 5 veckor tillbaka eller så så har Lukas vaknat minst en gång varje natt så vi (till 95% är det tydligen bara jag som duger nattetid) får gå över och bära in honom till vår säng. Och med vår säng menar jag att han ligger på min sida, tätt, tätt intill mig. Visserligen mysigt, men det stör ju sömnen rätt bra när man måste gå upp varje natt. Inatt verkade han dessutom vara förkyld, så förutom att gå upp och hämta så fick man trösta lite ungefär en gång i kvarten hela natten… *gäsp* Kort sagt så är jag helt enkelt slut idag…

Till helgen finns det just nu inga planer alls. Blev ju däremot väldigt glad över att det har kommit hela 3 dm snö hemma, så förhoppningsvis kan vi göra det där vi ville göra på jullovet med barnen – åka längdskidor och pulka! Tycker det är bra mycket trevligare med snö än utan, det kommer ändå inte bli vår än på länge och då tar jag hellre en vettig vinter med snö!

Lite bilder från senaste snön, strax innan jul…

Hoppas på en bra helg till er alla!

Köpstopp?

Haha, det finns ju för- och nackdelar med allt… Nu har jobb, dagis och skola börjat, och det är rätt skönt att komma in i lite rutiner igen. Barnen är glada och får leka med sina kompisar hela dagarna och då går det ju också att göra saker tillsammans på kvällen utan att de får ”spattryck”. Mycket trevligt!

En nackdel däremot verkar vara att nu när man får en möjlighet att prata lite mer ostört med vuxna människor så kommer man inte på så mycket saker att blogga om 😉 Gissar att ni är lite trötta på att läsa om min träningsmani 😉

Jag får helt enkelt sno ett ämne som två av mina vänner bloggar om (Jossan och Maria), nämligen köpstopp. Tanken är väl för de flesta att spara pengar och sluta överkonsumera, eller allmänt att sluta slita på jordens resurser. Jag har läst om lite mer extrema varianter, där man varken köper mat eller något annat utan byter till sig saker, alternativt köper allt man kan från närmsta bonde, men det är ju som sagt kanske inte ett alternativ för en normal-familj direkt. Har inte tänkt haka på ”trenden” själv, främst pga jag inte handlar så mycket, och sällan sånt jag inte behöver – jag har oftast ändå inte råd att lägga pengar på ”onödiga” prylar. Visst, jag köper lite kläder och sånt, men då ersätter det oftast något i garderoben som är urtvättat eller inte passar längre. Men – jag önskar i alla fall Maria och Jossan lycka till!

Framgång!

(det här kommer handla om träning, bara så ni vet)

Idag var första sparringpasset på ungefär tre veckor, och SOM jag har längtat! Under jullovet och december har jag ju kört på gym som kompletterande eller ersättande träning, och jag var på gymmet både igår och idag (på lunchen) dessutom, så jag var både taggad och lite nervös om jag skulle orka idag. Var lite nyfiken på om det hade gett nåt resultat med, förutom de jag kan se med egna ögon, och det hade det! Hade mycket bättre ork och kände mig piggare i hela kroppen, så idag fick jag ihop sparringen riktigt bra för att vara första gången på så länge =)

Känner mig nästan löjligt nöjd och glad efter passet, fick tom lite beröm av de ”gamla” rävarna (tja, erfarenhetsmässig då), vilket gjorde gott =) Nu är kroppen helt slutkörd och ganska öm, men jag är gladare än jag varit på länge! När allt annat känns som det bara inte funkar så är det ju åtminstone skönt att ha en fast punkt att hänga upp livet på. Och sen är det ju inte fel att få slå lite på folk med 😉

Det här kommer säkert ses som ett tämligen drygt pretto-inlägg, men JAG skriver det för att jag är glad och vill bubbla av mig lite! Kanske att det tom  motiverar någon att prova att utmana sig själv på ett eller annat sätt =)

Schhh…. hör ni? Inte ett ljud!

Idag var det (äntligen) dags att lämna på dagis, och hos mormor för Olivers del eftersom det är studiedag i skolan idag… Det känns ju lite galet att känna så kanske, men å andra sidan vet jag ju att de flesta går igenom sådana här perioder, så man får väl bara bita ihop och hålla ut.

Här på jobbet är det i alla fall lugnt och skönt precis nu i början av året, man kan tänka en tanke klart från början till slut och man kan prata med andra vuxna utan att bli avbruten. Dessutom är de ju väldigt sällan man behöver dra isär bråkande kollegor och sätta dem på bänken, eller skälla på dem så man blir hes. Suck. Jag kanske inte borde vara mamma, eller så känns det ibland i alla fall.

Nu ser jag fram emot att komma tillbaka in i lite rutiner och få struktur på dagarna igen. Här på jobbet är det ju fortfarande mycket som ska hända framöver, även om inget är klart än (på  länge?), och vårens projekt kommer snart ta en rivstart, så det känns bra att få ett par dagar när man hinner strukturera sig och komma igång igen. Nu kommer jag ju såklart inte hinna med att träna så mycket som på lovet heller, men det får bli när det finns tid och sen är det bara till att vara nöjd med det, eftersom det inte är något jag kan påverka.

Hoppas ni alla har haft en (första?) bra dag på jobbet det nya året!