 |
| Min nya fina, röda lampa från Boconcept! |
 |
| Blev bra med en blågrå och en grön lucka på bänken. |
 |
| Före: helt ok men det hade börjat kännas ganska tråkigt. |
Så får det bli några kvällsbilder först, eftersom jag bara inte kan hålla mig till i morgon bitti med att fota…:
 |
| Efter: Kvällsbild – inte alls lätt att se hur det blev, men jag kan i alla fall tala om att det är jättemysigt! |
Nä, jag kan nog inte hålla mig utan det får bli ett inlägg med lite nödtorftiga bilder ikväll ändå, så får jag lägga in fler i morgon.
Nu är det väl ett par saker som är kvar i toppen på önskelistan – ett nytt soffbord (eller egentligen två olika, lite mindre), och ett nytt köksbord med stolar. Hittade de här stolarna på IKEA som jag faktiskt gillade, lite sugen på att ta dem i grönt:
 |
| Bernhard i limegrönt skinn från IKEA. |
Men men, det får väl bli någon annan löning, det måste ju finnas lite kvar att leva för med! I vilket fall är jag nästan löjligt nöjd med vårt nya vardagsrum – den som vill komma och titta och ta en kopp kaffe får bara hojta =)
Sitter hos Lukas, som vanligt nu för tiden på kvällarna. Han är lite mammig och orolig nu, och vill gärna att man sitter bredvid en stund tills han somnar. Grym tur att man har sin telefon att sitta med, annars hade jag somnat varje gång….
Har faktiskt inte direkt nåt emot att han vill ha sällskap, dels får jag en liten stund själv i lugn och ro innan man ska starta kvällens bestyr, dels njuter jag till 100% när han vill sitta en stund i knäet och gosa. Det finns ingenting jag kan komma på som är härligare än ett par små, varma barnhänder som håller hårt om nacken – helst i sällskap av 1000 små smackande pussar…! Så obeskrivligt härligt!
Oliver kommer också och gosar, ibland, men det blir allt mer sällan och nu är ju såklart kompisar viktigare än mamma (inte alltid, men ofta). Jag njuter av att se honom växa och bli självständig med, men ibland känns det som om det går alldeles för fort. Är så otroligt stolt över denna fina, snälla, mjuka och ändå självständiga pojk, som jag alltid får höra så mycket gott om på skola och dagis! Jag ber om ursäkt till alla andra föräldrar, men jag har faktiskt de bästa barnen i världen! Sen är det iofs alltid lättare att se när de sover, av någon anledning 😉
Ok, en snabb resumé av helgen. Vi lämnade barnen hos mormor och gav oss iväg till Tjörn, där en kompis moster har ett hus. Tre par var vi som åkte, fast Tobbe och jag åkte vanlig bil så vi kunde hälsa på brorsan i Göteborg på vägen och ta en fika. Mycket trevligt, det var ett tag sen nu!
Sen drog vi vidare, mot Tjörn och rönnäng tror jag det hette. Det blev snaps, skaldjur, snaps, vin och sa jag snaps?!? Kvällen blev hur trevlig som helst i vilket fall, fast alla var rätt bakis på söndagen.
Skriver på telefonen nu, därför set blir lite kort. Idag vabbar jag med Lukas, som jag misstänker har fått höstblåsir, men i övrigt känns han rätt pigg, så vi har varit ute och plockat fina löv i det fantastiska vädret. Oliver stannade oxå hemma, tyckte han fick välja själv idag..
Insåg just den ironiska kopplingen mellan rubrikerna på de två senaste inläggen… 
Jaha ja, vi har tänkt åka med några kompisar till västkusten lördag-söndag, utan barn, för att få lite avkoppling och rent generellt bara komma iväg lite. Eftersom mormor och morfar är enda barnvakten så gäller det ju att de orkar med, men naturligtvis upptäckte jag att Lukas har feber nu ikväll…
Än är det ganska lindrigt, märkte det mest för att han var extra gnällig, men om det blir mycket värre tills i morgon så kan jag inte gärna lämna över honom till mormor. Håller det sig på samma nivå eller blir bättre, då funkar det ju däremot. Håller alla tummar nu ikväll och natt för att han bättrar på sig!!!
Sista veckan eller så har det mesta känts som skit, och jag har helt enkelt känt mig misslyckad i ungefär alla kategorier jag kunde komma på. Ibland bara blir det så, och även om det har vänt så har det gått sakta uppåt – tills nu ikväll vill säga. Ikväll var det sparring, har ju inte varit träningsmotiverad heller på sistone, men när jag kom upp dit idag kände jag att jag ville satsa järnet.
Idag var jag ensam tjej mot killarna, där alla utan en (som oxå är ”nybörjare”) är tämligen duktiga och erfarna. Det brukar bli väldigt bra sparring av det, eftersom det blir mer kontrollerat och man får oftast väldigt bra feedback, och så även idag. FULLT ös verkligen, i en sisådär 20-25 ronder á 2 minuter, med 1 minut vila emellan. Vi byter ”partner” var tredje rond, så att man får sparras mot många olika, alla har lite olika tekniker, styrkor och svagheter. Det är helt sjukt jobbigt, svetten droppar från hakan och det rinner oupphörligt över hela kroppen. Varenda muskel får jobba långt förbi vad den borde orka, och det finns inte en del på kroppen som inte är öm av träningsvärk och slag – men jag känner att jag har ett stort, brett leende över hela ansiktet när passet är slut. Grymt skönt!
Jag har hela tiden känt mig välkommen på klubben, men nu börjar jag också känna mig lite mer accepterad. Jag är inte där av någon nyck, jag har inte gett upp, och jag försöker verkligen att bli bättre hela tiden och göra mitt allra bästa. Jag är inte en av de många nybörjare som bara kör just nybörjarträningen och sedan försvinner, utan jag börjar bli en liten del av inventarierna (visserligen en ganska ny sådan, men ändå). Skönt =)
På tal om inventarier (eller ska jag ta några skämt om rond-tider eller något annat ordskämt?) så landade ju barnbidraget idag, och det fick just nu gå till att köpa klockan jag velat ha från Mio för 795:-. Den kändes som en så bra inredningsdetalj att utgå ifrån, nu när vi ska byta stil lite =) Väggen är nästan färdig, nedre halvan behöver en strykning till, men så här ser det ut just nu:
 |
| Den var mycket större än jag trodde, hela 80 cm i diameter! |
 |
| Vi var bara tvungna att sätta upp den så länge, även om det runt omkring inte är färdigt… men då får vi väl helt enkelt flytta på den sen, om det behövs! Jag är lite kär….. |
Nu tänker jag lägga mig och dö lite, får se om jag kommer ur sängen i morgon. Mår i alla fall mycket bättre nu när träningen gick bra. Sen kanske det är lite knäppt att en liten del av att man mår bättre kommer av att det på något sätt känns logiskt att jag har fått en massa smällar, eftersom jag var mig misslyckad, men nu har jag liksom ”förtjänat” bättre? Det här går verkligen inte att förklara utan att man låter helt galen märker jag….
Så kom då det första (vore skönt om det var det sista med, men då ska man nog ha tur) samtalet från skolan att Oliver gjort sig illa. Han hade hoppat på en hoppstylta och missat lite, så handtaget slog upp ett ganska djupt hack i hakan. När jag hämtade honom var han rätt ok, men lite skakig, och vi åkte direkt ner till hälsan för en bedömning. Det var egentligen lite för djupt för att bara tejpas, men eftersom det sitter under hakan och inte på så tyckte vi ändå att det var skönare att slippa sy.
Nu är det film och popcorn som gäller – lite skönt måste man ju få ha när man varit hos doktorn!
 |
| Smidigare med tejp än stygn ändå. |
Det börjar nog bli dags för Lukas att flytta över i sin stora säng, spjälsängen börjar se rätt liten ut. Men för att det ska kunna hända så måste vi först ha nån sängram som vi kan sätta en rejäl stödbräda på, för den pojken snurrar som en helikopter när han sover! Den vi köpte på Mio till Oliver finns inte i sortimentet längre, men jag har hittat en nästan likadan på Ellos.se :
 |
| Gillar att det är lite lådor under, men att den ändå inte är superhög. |
Hoppas på att det kommer något rabatterbjudande därifrån framöver, så den känns överkomlig (2990:- + frakt 500:-), men vi får väl se.
Dessutom sover han inte alls bra nu, det märks väldigt väl eftersom han sover PÅ mig. Min gissning är att han har ganska mycket växtvärk i benen, i natt fick vi till slut ge lite ipren för att han skulle kunna sova ordentligt, men det kan också vara något helt annat – jättesvårt att veta! Hoppas i alla fall att en stor säng inte gör saken värre utan snarare bättre…
Jag tror att min mamma är arg på mig. Jag säger tror, för trots att vi pratar nästan varje dag så har vi helt klart kommunikationsproblem när det gäller lite allvarligare ämnen. Min gissning är att det är en blandning av att hon vill undanhålla saker som är jobbiga och att hon hela tiden tolkar de ev problem jag vill vädra som någon form av kritik mot hela hennes person snarare än något jag kanske vilja förklara eller be henne göra annorlunda. Som hennes dotter har jag ju därmed själv svårt att prata om jobbiga saker (sådan mor…) så följden blir någon form av martyrskap där vi båda känner oss kränkta och orättvist behandlade, trots att vi oftast inte ens har pratat om problemet i fråga…
Min gissning är att förutom att jag verkar ha förstört hela hennes världsbild genom att på ett (för mig) konstruktivt och förklarande sätt nämna en sak jag ville att hon skulle tänka på i relationen till barnen, jag och maken nu lägger allt för mycket tid på att träna. Det kan låta konstigt, men i hennes värld ger en förälder precis allt för barnen, medan jag tycket att det är viktigt att barnen ser att även vuxna har ett eget liv. Dessutom är vi väldigt måna om att barnen inte ska behöva lida för att vi tränar, så vi kompenserar med att lägga mindre tid på matlagning och städning snarare än att minska på tiden med barnen så mycket.
Rätt eller fel, hon är i alla fall ledsen, arg eller besviken på mig, och det känns jättejobbigt. Särskilt som jag inte vill ta upp problemet med henne eftersom hon säkert kommer reagera som sist, dvs att jag förstört typ hela hennes liv genom att kritisera henne 😦
Jag älskar ju mina föräldrar hur mycket som helst, så det här får mig minst sagt ur balans, och just nu känns allt jobbigt. Kanske inte ”passar” att blogga om en sån här sak, men den påverkar mitt liv då mycket att det oxå vore konstigt att låta bli.
