Landa i känslan

Nu gissar jag lite, men kanske att några av er kände igen sig i känslan av ensamhet jag skrev om i går. Det är ju inte så konstigt egentligen, och som alla känslor så kommer och går de ju i olika faser (ibland i olika faser under dagen till och med). Jag tänker att det är ok att känna sig ensam ibland – vi kan ju heller inte få ”allt” och jag känner mig lyckligt lottad ändå och ibland kan det vara lite skönt att landa i känslan även om den gör en lite ledsen för stunden, det känns ändå bättre än att försöka ignorera den eller jobba mot den. Det är lite extra ensamt just nu på jobbet med, min kollega har gått på pappaledighet och jag är själv i det projektet jag arbetar med nu, det bidrar såklart.

I alla fall, eftersom vi INTE kommer vara ensamma till midsommar utan min bror med familj kommer, så pågår lite enkel planering just nu. De, likväl som vi, behöver mest bara lite lugn och ”häng”, så nivån är egentligen bara att vi ska träffas och äta lite. Blir det varmt och vi känner för det tar vi kanske ett dopp i Bunn (eller ja, barnen gissar jag mest) eller åker till midsommarfirandet på hembyggdsgården i Ölmstad, men det är bara om vi känner för det.

I år har jag drivit upp en supertidig färskpotatis inne i växthuset just för detta tillfälle, så det blir en superklassisk lunch med sill och färskpotatis. Enkelt, gott och somrigt (om än inte särskilt unikt).

Minns inte vad denna tidiga potatissort heter, men den har väldigt fina blåa små blommor!

Till fika blir det Philadephiaglass (eller frozen cheesecake om man hellre vill kalla den det) med jordgubbar till, om jag bara får tag i det, och sen har barnen önskat smörgåstårta till kvällen så det får det bli. Enkel mat att förbereda och smörgåstårtan är ju inte komplicerad om man inte VILL dekorera den komplicerat, så då blir det mycket tid över till våra gäster 🙂 Tänker att jag för en gångs skull ska plocka in lite buketter med blommor från trädgården – jag har någon konstig form av motvilja till att plocka in blommor eftersom jag tycker de är så fina där de står, och det känns som jag dödar dem när jag tar av dem. Men, nu har jag ju lärt mig knepet med kokande vatten på vallmoblommor tex, så förhoppningsvis kan jag få ihop något fint att ställa på midsommarbordet.

Kram på er i alla fall, oavsett om ni känner er ensamma, överbokade, stressade eller uttråkade – jag hoppas att ni får en precis så fin midsommar som ni vill ha den!

Ensamheten

I dag är första gången jag tränar på FYRA veckor. Förkylning som blev till halsböld som följdes av 10 dagar med penicillin där kroppen verkade reagera med nässelutslag i slutet – det senare har nätt och jämt lagt sig men nu tänker jag i alla fall testa att träna. Det har liksom varit en ganska deppig period och nu det sista har jag typ haft som en fysisk ångest i kroppen, eller vad jag nu ska likna det vid. Vet inte om det är just det, men jag har känt mig så himla orolig och som att jag typ glömt något viktigt, men det kan likväl vara en reaktion på penicillinet för ångest är inte en känsla jag normalt sett känner. Nu är det som det kryper i kroppen på mig av någon slags odefinierbart obehag och jag har ingen vidare lust eller ork för nånting känns det som, väldigt olikt mig och jag hoppas att det ger med sig snabbt.

En annan känsla som varit påtaglig de här veckorna har varit en känsla av ensamhet. Inte så konstigt när man får hålla sig hemma och jobba hemifrån när man är sjuk, men den kulminerade lite när jag satt på skolavslutningen i årskurs 6 i en fullsatt kyrka och lyssnade på Den blomstertid nu kommer, och inte kände en enda person att prata med. Ensamhet är ett så svårt begrepp att prata om med, det kommer liksom tillsammans med en känsla av skam, det är liksom lite dåligt att känna sig ensam? Det blir komplicerat också, jag trivs väldigt bra ensam och har heller inte energi nog för att framförallt lära känna så mycket nya personer så det kan gå långa stunder innan det blir ”för mycket” ensamhet. Jättesvårt att hitta balansen med, ofta vet jag inte riktigt hur mycket ork jag har till sociala kontakter förrän precis när jag ska ha dem och ibland har jobbet dragit ur all social ork om man haft t.ex. event. Dessutom såklart supersvårt att spontanträffa en kompis – förutom att DEN personen ska kunna så ska ju vardagen funka och eftersom den är ganska fylld måndag-fredag så blir det nästan omöjligt. Helgerna är min viktiga återhämtning och då prioriterar jag ofta att spendera dem på gården med småfix som gör mig gott, men ibland känner jag att verkligen kan sakna att bara sitta och prata smått och stort med en kompis.

Ensamhet är som sagt en knepig sak att diskutera, för samtidigt som jag på ett sätt skulle vilja hinna träffa vänner mer så vill jag ju egentligen också bara hänga här hemma, tänk vad roligt det hade varit att tex rensa i trädgården med en kompis istället för att göra det själv, eller åka iväg och ta en massa timmar till ”bara” sociala kontakter. Men alla har ju sitt eget arbete och sina egna sysslor, det finns ju såklart ingen som hinner sånt ju. Det är lite av ett systemfel eller samhällsfel på samma gång, för precis som i föräldrarollen där vi lägger på uppgifter hela tiden utan att se att man behöver ta bort något – eller kvinnorollen (ni vet, man ska vara bra förälder, laga ekologisk, hemlagad mat, träna, ha karriär, engagera sig i barnens fritidsaktiviteter, hjälpa dem med skolarbete, ha ett rikt socialt eget liv, ha en fin trädgård, åka på semester och så vidare i all oändlighet) så går det ju inte att få ihop. Jag väljer till 98% gården och familjen och prioriterar egentligen framförallt träning 2 dagar i veckan för min egen del och det är ett val jag ju själv gjort för att inte kollapsa, men hörni, jag kan väl få känna mig lite ensam ändå ibland…

Ni hör ju, det har liksom varit lite gnälligt här. Det är liksom ingen fara med mig, jag mår bra och behöver nog bara röra på mig lite, och såklart terapiarbeta mig själv här på bloggen en del. Samhällsproblemet lär jag inte lösa, utan det gäller som vanligt att försöka sålla bort allt som inte är rimligt, även om det ibland känns trist. Men nu tänker jag inte gnälla mer, nu ska jag gå ut till växthuset och bara njuta av allt det fina jag HAR. Kram på er!

Typ lite sommarlov för vissa?

Det har varit en sån mentalt rörig vecka på någon sett, den senaste veckan. Det blir en ganska ”hattig” start på sommaren i år eftersom alla typ slutar olika. Egentligen var väl O först ut på sommarlov, han hade skolavslutning i torsdags – han fastnade visst inte på nån bild dock, är väl inte så intressant när man går ut ettan på gymnasiet såklart. Han kommer ha feriepraktik här på Ölmstadskolan i 3 veckor med start idag, innan han har sommarlov på riktigt.

I onsdags var det sen lite avslutning för Filip och de barn som ska börja förskoleklass till hösten. Sen kommer han ju gå på dagis fram till jag går på semester i början av juli, så det kändes inte heller som ”sommarlov på riktigt”.

Så stor han börjar bli, känns så konstigt att jag inte kommer ha något barn på förskola längre??
Men ibland ser han liten ut med 🙂

Den enda som faktiskt HAR gått på sommarlov är ju han som snart fyller 13 och därmed gick ut 6:an. Både han och storebrorsan är nu superallergiska (gräs) med svullna ögon och rinnande näsor, men idag åkte han till mormor för att stanna över natt och fira att han nu är den enda i familjen som är ledig.

Också någon som blivit så stor!

Själv jobbar jag fram till och med 5 juli innan jag går på semester – känns som den borde börjat för länge sedan egentligen, speciellt när det varit sån högsommarvärme. Maken jobbar till 7:e, jag har tagit någon dag extra för att slippa jobba hel vecka sista veckan.

Planerna för sommaren är i princip inga faktiskt, dels har vi ju djuren vi behöver ta hand om, dels känns det inte som det bästa läget att spendera upp sparpengar och dels så har vi det så bra här. Det kommer bli dagsutflykter, nån övernattning och lite smått, men inga jätteinsatser i år. Det blir bra det med, tänker jag.

Just nu ser jag mest fram emot midsommar som kommer firas här på gården med min bror och hans familj, det känns alldeles lagom.

Torkan

Jag är ledsen, men jag måste faktiskt prata om den – torkan. Nu har det inte regnat på vadå? 4 veckor? Ännu längre? Samtidigt som det varit gassande sol hela dagarna och bedrägligt kyliga nätter.

Här hemma har automovern gått på högsta läge sedan vi startade den – och inte alls den senaste tiden förutom när vi velat klippa ner fjuniga maskrosor som stuckit upp. Ändå ser det ut som sent i juli eller i augusti, och gräset bara frasar under fötterna. På många ställen där vi räknar det som att det är vår trädgård så är det berg ganska nära under, vilket gör att jordmånen som kan hålla eventuell fukt är tunt.

Detta är taget nu ikväll, 14 juni!!!

Det som blommar och trivs hyfsat är växter som är etablerade sedan gammalt, som akleja, kantnepetor och lite annat. De etablerade blomsterlanden vattnar jag inte en droppe, det har jag inte ”råd” med. Det som vattnas är växthus, 3 nyplanterade småträd, krukor med tomater och blommor samt vårt nyligen anlagda trädgårdsland – allt annat tvingas jag lämna åt sitt öde. Nej förresten, jag har ett litet salladsland, lite kål och ett blandat litet land som är uppbyggt som små lådor där jag vattnar så minimalt jag vågar.

Jag kan bara hoppas att gräset får liv om det skulle vara så lyckosamt att det kommer regn.

Till och med våra syréner och björkar slokar i torka och värme, det är ändå gamla, väl etablerade, stora buskar och träd.

En mycket törstig stackars syrén, som inte kommer få bevattning om det inte kommer regn.

Eftersom vi bara har en grävd brunn på en sisådär 8 meter så MÅSTE vi hushålla med vattnet för att ha dricksvatten och hushållsvatten. Visserligen verkar det vara ok tillflöde i brunnen men det räcker INTE till att vattna allt en sån här sommar. Jag är också MYCKET glad att de djur vi har inte gör åt så mycket vatten, varken grisar, får eller hönor dricker några vidare mängder, speciellt inte jämfört med kor eller hästar.

Jag ser ju också på åkrarna runtomkring att nu när första vallen är slagen så ser det ut att stå helt still i tillväxten. Stackars, stackars bönder som kämpar så mycket ändå, det här riskerar ju att som 2018 bli ett år då många tvingas till nödslakt av boskap.

Den här bilden hade kunnat vara lavendel i Normandie eller nåt.

Det är inte bara för att vi har en egen brunn detta oroar, att se så här på hemmaplan så stora förändringar och problem med väderläget är ju helt galet. Vi kommer behöva tänka annorlunda framöver, allihop tror jag, och bönderna här kanske får byta till grödor som normalt sett växt längre söderut, eller äldre sorter som är stabilare vid torka men ger lägre avkastning. Det går inte en dag utan att jag oroar mig för det som är torka – även om jag själv också kan tycka att det är skönt med värme såklart. Men värme utan NÅT regn, det blir inte bra….

Det finns en massa bra tips för odling vid torka, Sara Bäckmo har tex en del, och jag använder dem alla – men det hjälper inte om det inte kommer något regn framöver.

Hur tänker du kring detta? Märker du av det ens? Planerar du om för framtiden?

Inte mitt favoritord*

Ok, först – jag är superglad för att antibiotikan verkar funka (även om jag inte ropar hej än för halsmandeln är fortfarande svullen ”utanpå” halsen. Det är fantastiskt väder och jag har haft en kanonhelg – ok? Den här känslan är oftast den som dominerat, men jag har en helt annan också som kommer och går lite i styrka.

Jag TROR det är pga antibiotikan jag är så där lite ”svidig” i magen, ni vet, som om man håller på att få magkatarr typ, eller som jag kanske mest förknippar det med – när man känner sig riktigt stressad. Jag tror att det beror på antibiotikan eftersom det började typ samtidigt som jag började äta den (har tagit mig igenom ungefär 2/3 av behandlingen). Problemet är bara att min kropp och mitt huvud inte riktigt vill tycka att det är bara antibiotika, utan de tycker att jag helt plötsligt känner mig ganska stressad. Och är det något mitt huvud och min kropp säger ifrån på skarpen om nuförtiden så är det om jag känner mig stressad. Jag blir lite deppig, orkeslös och framförallt STRESSAD av att känna mig stressad när jag inte är stressad?!?

Kroppen orkar just nu ingenting jämför med vad den brukar, och jag BLIR lite stressad över att vara inne på 4::e veckan utan träning, för träningen hjälper ju både till med stress och får övriga kroppen att må bra. Dessutom har det ju nu gått så pass många dagar att jag rent faktiskt tappar lite av de få muskler jag kämpat så hårt för att få till.

Hjärnan är det lika illa ställt med, jag är ännu mer glömsk och dessutom lite orolig i mig själv känner jag. Trots att jag tycker att det är ett ord som jag normalt sett aldrig förknippar med mig själv så måste jag nog ändå säga att skör* är just hur jag känner mig mentalt. Jag sover kasst och har gjort ett tag, först pga förkylning, sen halsont och senast av känslan av att jag är stressad. Jag VET att jag sover bäst efter ganska mycket (eller vad min kropp och knopp anser vara lagom) vila under dagen, men det är svårt när den här stresskänslan (som egentligen inte är en stresskänsla) strålar ut från magtrakten.

Helt omotiverad bild på en vallmoknopp – men det var den som i mobilen bäst fångade känslan i mig just nu.

Det gör mig lite ledsen att det krävs så lite för att gå tillbaka så mycket (som det känns). Det är säkert så att när jag är färdig med antibiotika och magen slutar protestera så kanske allt går tillbaka till den statusen jag hade på stresshanteringen innan infektionen – vilket ändå var rätt ok. Men när det känns jobbigt och man är trött så är det så lätt att fastna i känslan att det ”kommer vara så här för alltid”.

Ni hör ju att jag förstår att det är ett tillfälligt bakslag, vilket jag ju gör rent objektivt, men samtidigt är det just de här känslorna som kommer och varierar i styrka som känner jobbigt just nu. Det är ändå ganska mycket efter utmattningen som inte är som innan – och även om långt ifrån allt är negativt så kommer det ändå ibland såna här bakslag när det gör mig ledsen. Som nu de senaste veckorna när jag inte kommer ihåg NÅNTING typ och hjärnan bara känns tom – då blir jag lite ledsen för det känns som ett misslyckande, fast jag vet att det är som det är.

Nåväl, mycket navelskådning från mig såhär på kvällskvisten, men det hjälper mig så mycket ändå att få ner det i text. Tack hörni, tack för att ni lyssnar och för att det helt utan faktiska grunder känns som ni förstår.

Champagnefrukost till alla!!!

Vet ni vad som är himla dumt? Att typ enda gången i sitt liv man har en champagnefrukost är när man tar studenten. Herregud, när man tar studenten (åtminstone just den dagen) florerar det ju redan gott om alkohol, man är ung, glad och sprallig, så det är *nästan* lite slöseri. Men nu? Medelålders, något trött kvinna som absolut kunde behöva en riktigt lyxig start på sin dag åtminstone EN gång om året – NU borde man ha åtminstone en årlig champagnefrukost. Ja eller tekniskt sett Prosecco-frukost, för jag är inte vidare förtjust i champagne utan tycker prosecco är mycket godare. Jordgubbar i överflöd till det såklart, och kaaaanske nåt mer för att göra det lite matigt med. Men ändå, visst är det orimligt att man inte varje sommar har en champagnefrukost??? (som bonus är en ju dessutom så trött på kvällarna att frukosten verkar som ett mycket bättre tillfälle för mild fnittrighet) Kanske typ första morgonen på semestern eller nåt – bara för att det vore så himla lyxigt!!!

En rabarber/jordgubbs-mojito är oxå ok.

Ja som ni kanske märker av min inledning så mår jag faktiskt väldigt mycket bättre. Tror det är dag 3 eller 4 med antibiotika nu och halsen känns efter en trög inledning avgjort bättre. Kroppen känns fortfarande inte helt ok, den är matt och blir fort flåsig, men när de 10 dagarna med antibiotika är slut så känner jag ändå gott hopp om att vara frisk. Äntligen! Både huvud och kropp saknar att träna, och framförallt så saknar både huvud och kropp att ha lite ORK.

Kände mig jämförelsevis mycket piggare att jag bjuder på en selfie.

Till helgen nu ska äldsta sonen på 3 dagars kanot-hajk, minste sonen ska på kalas och vi alla, förutom han som är på hajk, ska på grannskapet sommarfest på lördag. Ska bli riktigt roligt, jag har känt mig rätt isolerad ett tag – har dessutom haft NOLL ork för sociala interaktioner så nu finns det absolut ett behov, även om det kanske inte blir så länge. På måndag kommer alla mina kollegor hem till oss på sommar-”avslutning” med lunch, det ska bli jättekul att få visa gården som de flesta ju får höra en del om här på fikarasterna. Nu börjar verkligen den där fantastiska, härliga tiden när man norpar varje ögonblick som står till buds för att fira att det är sommar – sånt himla njut kombinerat med stress över allt man vill göra såklart!!

Bästa tiden är nu…och nu…och nu!!!

En stor, varm sommarkram till er, jag hoppas ni får en fantastisk helg!

Det gav sig inte

Just precis här sitter jag nu.

Vilar i skuggan en stund efter en kort sväng i landen för att rensa lite, men orken är ganska liten. ”En liten halsböld” var till slut svaret jag fick på mitt envetna halsont, andra turen till läkaren. Med tanke på att det verkade ta ca 2 minuter för att få svar på att det var streptokocker som låg bakom så kunde de ju kanske kollat redan första gången kan man tycka. Halsböld innebär att det bildats var bakom halsmandeln, har man tur och den är liten räcker det med antibiotika, annars får man ”åka in och skära upp den” för att tömma den. Hua, jag hoppas verkligen antibiotikan hjälper… Det är något mindre ömt kanske, men inte mycket.

Har inte haft så mycket lust att skriva i veckan heller, halsen har gjort ont och humöret har inte varit på topp. Det händer ju så myrket ute med, jag orkar små rundor för att det är så himla skönt att komma ut och göra något konkret.

I växthuset blommar den tidigaste potatisen med väldigt vackra blommor – förhoppningsvis kan vi skörda egen färskpotatis till midsommar.

Annars blir det mest blandad vila, jag testar just nu bookbeat och lyssnar på ljudbok – inte minst när jag ska sova eftersom det är det mest sövande som finns, oavsett hur spännande det är. Det blir lite korsord och ibland bara till att sitta och dumglo på de fina omgivningarna, inte dumt det heller.

Jaja, med penicillin bör jag ju vara smittfri inom ett par dagar åtminstone. Som tur är är ingen annan i familjen drabbad, och så vill jag ju gärna hålla det med såklart. Kram på er.

Why is the Rum gone?

I morse började ÄNTLIGEN mitt halsont minska lite, och jag kände mig lite mindre hängig. Jag har jobbat hemifrån i veckan eftersom jag varit sjuk – det har varit så mycket frånvaro med VAB, helgdagar och konferenser att jag började hamna lite väl mycket efter annars. Det har gått lite trögt och jag har pausat och sovit på soffan – något jag aldrig lyckas med om jag är frisk, så det är ett tecken om något på att jag är sjuk. Tyvärr fick jag jätteont i halsen nu igen på kvällen, min teori är att ett litet glas rom gjorde sitt igår för att ”desinficera” halsen, så nu gör jag om det igen. Inte alls plågsamt tänkte jag säga, men faktum är att det faktiskt gör rätt ont just när rommen glider förbi min ömmande sida i halsen.

Inget trädgårdsarbete, men korta rundor ut för att bara få lite luft. Och dokumentera, såklart!

Så, det kommer bli en långhelg som till 100% styrs av vad jag orkar med, snarare än vad jag egentligen planerat mentalt för. Men det blir bra det med! Hoppas på snabb bättring ändå, så att åtminstone NÅT av långhelgen blir under ”frisk” flagg (fysiskt, den mentala biten är ju lika knäpp som vanligt!).

Vad ska ni göra denna långhelg (om ni tagit klämdags-ledigt)?

Ett yeah och ett näh

Har varit på konferens i Örebro i två dagar, måndag till tisdag – fullspäckade dagar med kanonbra innehåll. Med mig därifrån tog jag dessvärre även ett djävulskt halsont och feber med ont i kroppen, inte optimalt. Var ju förkyld bara för en vecka sedan och har varken tid eller lust att vara sjuk nu?!? Men såklart är det inget att göra något åt.

Men strunt i det nu, för när jag var borta så färdigställde maken altanen helt oväntat – när jag åkte i måndags var det bara grundreglerna på plats men i går blev den helt klar (skulle varit klar till jag kommit hem efter tänkt träning men det blev ju inte någon sådan, så det var lite färdigställande kvar i går kväll). Alltså jag blev SÅ glad, och det blev SÅ bra! Kolla bara!

Det ska byggas en pergola här med, med en liten rygg till köket och till cafegruppen, och klätterväxter på benen – men det får bli när vi hinner.

Här kommer bli en perfekt plats att ta en kaffe på eller äta middag, och eftersom vi har uteköket här så blir det även toppen att ha grillen eller muurikkan här. Ytan blev efter lite tester 4×4 m ungefär, alltså en meter bredare än växthuset – för att det skulle finnas gott om plats för just matplats och grill.

Alltså verkligen – bästa överraskningen att komma hem till!

Mors bröllopsdag

Himla trevlig dag det här blev – vi firade mors dag/bröllopsdag genom att åka till Backamo och handla växter för de pengar jag fick på min födelsedag. ÄLSKAR Backamo, bara synd att det nästan tar en timme härifrån att åka dit… Kom dit och började sätta ihop en bra ensemble till det nya landet, kraven var att de skulle vara tåliga och klara torka bra (vilket näääästan alla växter gör som jag valt).

Färgskalan blev någonstans mörkt vinröd till ljusgult, via aprikos/milt orange. Tror det kommer bli SÅ fint när det börjat ta sig lite mer! Handlade hela bilen full kändes det som, för 2000 kr närmare bestämt, men ändå sen så känns det nästan futtigt när man får ut det i landet… Kommer bli jättebra när de får växa på sig lite mer, tänker jag.

Det var den här jag föll pladask för och som fick bestämma färgskalan! Kommer inte ihåg vad den hette nu, men köpte även nejlikerot som var väldigt lik denna.
Så här blev det när jag planterat ner allt – ser som sagt ganska futtigt ut, speciellt på mobilbild.
Men jag känner mig SÅ nöjd, det kommer bli så himla fint!

Förutom lite blommor och planteringar så har vi hunnit få upp ramen till altanen vid växthuset. Det ser kanske ut som om den borde varit centrerad, men det kommer klarna när vi blir klara varför vi valt att göra den så här. Det här kommer också bli fantastiskt bra!!! Tror vi kommer hinna göra klart trallen nästa helg, och sen får vi se när det blir pergola.

Blir så glad när man kollar ut genom fönstret nu och mina små drömmar börjar ta form överallt!