Febern har avtagit idag och är inte längre lika hög hos Filip (runt 38 idag), men han blir fortsatt väldigt ledsen och säger att han har ont huvudet när alvedonen ger vika. Han var superledsen nu ikväll, så nu ligger han bredvid mig i sängen och sover. Insåg just att han nyss klagade på halsont – vilken i hans värld likväl skulle kunna betyda ”ont i nacken”, så är han inte betydligt mycket bättre i morgon får jag nog ringa och kolla upp det hela lite.
Vi åt en av de bästa luncher jag vet – sill och potatis han gillar oxå sill men just nu får jag locka med korv om han alls ska äta…Plockade in lite vägkantsblommor till köksbordet
Orelaterat, förutom att jag fått en del tid att bara fundera när jag suttit med sjukt barn, så har jag så väldigt många tankar och känslor i huvudet just nu. Många av dem står helt i motsats till varandra, till exempel stod jag vid vårt köksfönster och tittade ut och kände mig så vansinnigt tacksam för vart livet för mig. Hade aldrig någonsin kunnat tro att jag skulle ha ett sånt här fint liv när jag var tonåring! Samtidigt så är jag ledsen över saker som inte blivit som jag kanske föreställt mig, och känner mig lite ensam och utanför. Precis på samma gång… Kanske att en gnutta PMS ställer till det i skallen på mig med 🥴
Två saker jag ÄR otroligt tacksam för är utsikten från fönstren i köket…
Under en del av ”sitta i knäet stunderna” så har jag suttit och slösurfat med, och kommit till den cykliska delen som tenderar att dyka upp då och då – nämligen att jag blev så himla trött på min stil. Kände mig just idag som jag klär mig exakt som jag gjort sedan jag var tonåring och det kändes både patetiskt och deprimerande. Det händer med jämna mellanrum, sen köper man lite uppdateringar (OM man hittar några vill säga) och så funkar det hjälpligt ett tag till. Men just nu kan jag omöjligt hitta kläder i de affärer som finns i stan, det som är på modet nu är INTE saker som passar mig, och börjar jag nätsurfa efter kläder så blir det heeeelt överväldigande. Både utbudet och sen att hitta passformer och storlekar gör mig helt matt långt innan jag ens provat. Blev i alla fall rätt sugen på ett par såna här brallor, eller nåt liknande, men jag vet ju av erfarenhet att de sällan sitter på mig som på modellerna.
Inte helt billiga dock och inte gratis retur – skulle behövt beställa i fler olika storlekar för att kunna få nåt vettigt ut av det hela att jämföra med. OCh då blir det liksom för stort och jag orkar inte ens testa att beställa… Gillar inte att handla kläder på nätet, det är så många jag måste prova innan jag hittar det som sitter som jag vill.
Snacka om att det här blev ett spretigt inlägg men det är så det ser ut i huvudet på mig just nu. Eller ja, det här är ett litet axplock av det jag kan formulera här i alla fall. Kram på er.
På eftermiddag i fredags tog vi med Filip in för sin andra och troligtvis sista dos av vaccin mot vattkoppor. Känns bra, för barn med vattkoppor är verkligen inte roligt, stackars små liv ♥️ Var beredd på lite feber efter som brukligt, den kom redan tidigt samma natt vilket kändes väldigt tätt inpå. Hög feber, över 39 när Alvedon eller Ipren börjar avta och aldrig under 38, och då har vi ändå en örontemp som inte går in så bra i hans små öron.
Stackars liten fis, riktigt ledsen har han varit ♥️
Trodde det skulle ge med sig, men istället blev det nästan värre och han har varit så ledsen med ont i huvudet hela helgen och febern har hållit i sig med. Över 39 så är jag inte helt bekväm med feber på barnen utan då blir jag ändå lite orolig eller olustig snarare kanske. En av oss vuxna har fått vara med honom hela helgen för han har varit så ledsen, så vi har mest turats om att vara ute och annat, men eftersom febern är lika hög än så kommer jag vara hemma med honom i morgon och troligen tisdag med.
Lilla skrutt, tycker han varit så mycket sjuk i vår, känns som jag vabbat på halvtid sedan i januari typ… Nu ska jag lägga ifrån mig telefonen för jag misstänker att vi snart får lyfta in honom till vår säng igen. Kram på er, hoppas ni slipper vab!
Det är väldigt svårt att gå in just nu, långt in på kvällarna går vi runt och pysslar med saker som behöver pysslas med på gården. Det är så otroligt vackert ute nu, jag vill liksom dra in allt i hela kroppen och bara spara allt det frodiga till en kall, grå vinterdag, men det går ju såklart inte. Så jag fotar och fotar, för jag kan verkligen inte låta bli! Och eftersom jag spammar Instagram med bilder på blommor och vår gård så kände jag att jag nog får variera mig lite, och lägga upp lite här istället 😘
Ingången till vår köksträdgård ♥️Full med ogräs och ljuvliga blommor om vartannat…I all grönska sticker inte ens de kornblå markiserna i ögonen som de gör annars…Kantnepeta, inte Färilslavendel har jag fått lära mig!Så mycket blommor jag inte vet namnet på, i alla rabatterSöta lammöron är lätt att känna igen åtminstoneUtsikten från vår framsida ♥️Små humlor i varenda blomma 🐝Så otroligt skönt att gräsklipparen nu är igång!Så fina färger i solnedgången!
Ok, klart för ikväll då, eller jag kommer nog fota med men får väl hålla mig lite 🙈
Nu kommer världens senaste nationaldagsrapport, men jag har verkligen inte orkat sätta mig och ladda över bilder från kameran förrän nu. Vi tog i alla fall en paus från gårdsarbetet och åkte till Gränna för lite god gelato och en stunds minigolfande – det tog typ hela dagen och sen var alla helt slut.
Alltså den här lille är ju inte tråkig att ha med sig oftast, speciellt inte om det vankas glass.
Jag testade pistage-gelato, den var kanon likväl som deras jordgubbssorbet, men saknar storfavoriten vit choklad…
Alla barnen var med, även han som snart fyller 12 (och som hade med en kompis också)…
…och till och med tonåringen dagen till ära. Himla trevligt!
Vi turades om att spela ut…
…och att se till att den här lille inte gick in mitt i någon annans spel för att härja. Ja alltså hos alla andra som var på minigolfen, inte bara vår familj.
Som vanligt blir det mest bilder på den som är yngst, han är ju också rätt rolig att fota med alla miner och sitt söta lilla fejs. Nöjd var han i alla fall med dagen, som synes!
Så, jag hade ett behov – jag behövde två rejäla lådor att plantera de stora sorterna tomat i (mestadels Brandywine pga sjukt god bifftomat). Jag behövde hitta ett skyddat läge i söder, inte för nära potatisland – och valet föll på söderväggen av stallet. Visserligen inte superlångt till potatislandet fågelvägen, men ändå hela stallet emellan så jag hoppas det ska funka ändå.
Detta läget blir perfekt, mot södervägg (kolla solcellerna, hade ju varit gott om de också var inkopplade så de kunde ge oss lite el…. Jäkla materialbrist – vi saknar en växelriktare alltså…)
En annan förutsättning var att de inte fick kosta något direkt, det har varit en massa utgifter och därför gällde det att använda det som fanns här på gården eller sånt vi redan köpt in som oftast använts till fler saker (tex färg). Går du till bygghandel och köper virket så kan du såklart få en helt annan look på lådorna, men som sagt så gällde det att använda det jag hade. Här kommer en enkel guide på hur JAG gjort (det finns tusen sätt att göra på, det här var snabbt och blev good enough för ändamålet!).
Förresten – mina lådor har ingen botten utan placeras ut på kartong direkt på gräset, detta för att ogräset ska kvävas i lagom takt som kartongen förmultnar och sedan ska plantorna kunna breda ut sig ner i marken.
Börja med att bestämma storlek på dina lådor, mina blev 220×80 cm (ungefär) eftersom det då blev minst spillbitar av det virke jag hade. Jag har använt råspont (brädor som ”jackar in i” varandra) eftersom det fanns liggande i stallet.
Kommer man över att det först är rätt läskigt att använda en sån här såg (kap- och gersåg) så är det fruktansvärt smidigt att jobba med, istället för att såga allt för hand. Tjejer – lär er den här så känns det så mycket roligare, ta lite inspiration av Brita Zackari om inte annat!
Kapa brädorna i de längder du bestämt – vill du ha exakta yttermått behöver du tänka på det när du kapar, eller montera ihop dem annorlunda, men här var det inte så noga. Jag kände att 5 brädor på höjden blev en lagom höjd på lådan, så jag kapade alltså 10 brädor i långsidans mått (220 cm) och 10 i kortsidans mått (80 cm) för vardera låda.
Sätt ihop brädorna med utsidan neråt – mät hur ”högt” det blir och kapa någon form av virke i samma mått som höjden – minus ungefär 5-10 cm. Här behöver du två korta brädor för kortsidan och tre för långsidan, dessa ska nämligen skruvas fast i råsponten för att den ska hålla ihop. Skruva en sån här bräda i varje ände av en sida, ungefär 10 cm in från kanten. Är nån sida lång (typ längre än 140 cm kanske?) så skruva fast en på mitten med. Sätt en skruv i varje bräda den ska hålla fast – minst. När du skruvat fast två brädor på tvären på en av dina sidor blir den alltså som en bred, platt skiva som håller ihop sig när du lyfter den. Är ni med? Upprepa med alla fyra sidor.
Så här ungefär. Den ”fina” sidan av brädorna blir alltså insida, inte utsida på lådan. Det skadar inte att dra i två skruv per bräda, men jag hade lite ont om skruv i rätt längd så det fick räcka – men har du inte råspont utan brädor som INTE jackar i varandra behöver du skruva minst två skruv per bräda för att det ska hålla ihop ordentligt. Fick hjälp en stund åtminstone, tills nån tröttnade.
Jag använder inte tryckimpregnerat virke (det sägs att man inte ska ha det i grönsakslådor men jag tänker att det ändå är bättre en besprutade tomater, så det är nog inte hela världen om du använder det) utan vanligt obehandlat virke – så för att det inte ska ruttna direkt så vill jag måla både insida och utsida. Jag hade falu rödfärg hemma och det matchar stallet, alltså målar jag med det.
Fick hjälp en liten stund med målningen med!Måla sedan andra sidan av låd-sidorna, när de första torkat. PS, kolla dörrarna som stod ute och ruttnade bakom stallet? Nån gång ska jag orka göra nåt där….
När allt är målat och har torkat är det dags att sätta ihop sidorna. Nu kan det vara läge att köpa lite virke, om du inte har en regel på 45×45 mm hemma för det underlättar med en fyrkantig regel här (men det GÅR såklart med nån annan bräda/regel med). Kapa och måla en för varje hörn, lite lägre än lådans höjd.
Nu hade jag en sån här liggande som skulle varit till nåt annat projekt, annars hade det behövt bli ett inköp på dessa.
Man kan nu sätta ihop sidorna på lite olika sätt, mina kommer kantas av ”gavlar” eller foder i hörnen så hur jag monterar ihop hörnen är inte så noga, vill man hoppa över det steget så är det ju snyggare att montera kortsidan mellan långsidorna eller tvärtom, då blir det ingen glipa och ser rätt ok ut direkt.
Det enklaste sättet att skruva ihop lådorna är att skruva fast hörnregeln (45×45 mm) i ytterkanten av tex kortsidorna först, för att sedan resa upp alltihop och skruva fast långsidan.
Så här gjorde jag, eftersom det kommer ”gavlar” utanpå sen. Någon gång. Jag lovar.
Så, nu har vi en stor, rektangulär ”låda” utan botten! Dags för nästa steg.
Häfta fast en markduk på sidorna invändigt i lådan, tänker att det skyddar träet mot det värsta och förlänger livslängden lite, samtidigt som den hjälper jorden att inte trilla ut genom glipor. Det behöver inte vara markduk i botten av lådan (om du inte vill bygga en fast botten), vi vill ju att maskar mm ska kunna krypa fritt här sen och bryta ner organiskt material till gödning åt växterna. (Glömde fota men tror ni förstår)
Jag har fått så fina björkslanor av grannen som kommer få agera växtstöd allteftersom tomaterna växer, så jag skruvade fast en på vardera kortsidan av lådan, och en överliggare ovanpå där jag sedan kan fästa ett snöre som kan hjälpa till att hålla uppe tomaterna. Det här kan man såklart hoppa över, eller göra av målade reglar eller vad man känner för.
PST, montera duken på insidan av lådan först – enklare så.
Jag ställde sen ut lådorna på en eller flera stora kartonger (perfekt när man köpt duschväggar som har jättestora kartonger), är marken VÄLDIGT ojämn kan du behöva fixa till den lite först så lådan står någotsånär rakt. Fyll på med grövre kompost i botten (grenar och sånt) som fyller ut lite, varva sedan jord, gödsel (i detta fall hästskit från tidigare nämnda snälla granne) och kanske lite gräsklipp. Det går åt MYCKET jord!!! Tror det gick i drygt en halv kubik i varje låda eftersom de är så stora…
Plantera sedan dina tomater, täck jorden med en sisådär 10 cm gräsklipp eller annat organiskt material och kombinera allra helst med doppbevattning – det sista har vi inte hunnit fixa med. Sätt i pinnar till stöd när tomaterna är små, sedan snören från tvärslån till tomatstammen för att ge stöd när de växer.
Sådär! Allt klart – fast jag insåg just nu att jag ju glömt sätta ”foder” eller ”knutar” på lådorna, det är ju en estetisk fråga så vi får se när det finns tid…. Tyckte ni om guiden eller undrar något så kommentera gärna, det vore så himla kul om den kom någon till nytta!
Har satt lådorna så man precis kan gå bakom när man behöver måla, men ändå med en ganska lite glipa så jag inte behöver krångla mig in med gräsklipparen jämt. (Lät också kartongen ligga ända mot stallet)
Rent allmänt så älskar jag den här typen av byggprojekt, det går snabbt, är inte så petigt exakt att det blir på att visst sätt och det värsta som kan hända är att nån bräda lossnar ungefär – alltså typ ingen risk. Avslappnat, roligt och väldigt användbart! Ska vi avsluta med en före- och efterbild? Här kommer före:
Och så en efter:
Väldigt nöjd med resultatet och hoppas nu tomaterna växer så bra som jag hoppas där med!
Klockan är precis över nio och jag har slagit mig till ro i sängen. Det har varit en sån där alldeles otroligt trött dag i dag från min sida, vet egentligen inte varför men ögonen har verkligen gått i kors – kanske lite sena kvällar i helgen förresten (sena för mig = runt 23), det är ju näst intill omöjligt att gå och lägga sig i tid när det är så fint väder, varmt och ljust!
I morgon ska bli en riktigt rolig dag, vi har sommaravslutning med nya jobbet och ska till vidablick och klättra i höghöjdsbana – älskar ju sånt trots (tack vare??) lite höjdskräck.
En bild från förra årets klättring på Axamos nya höghöjdsbana
Har förresten påbörjat guiden till blomlådorna, den kommer så fort jag hunnit (orkat) ta ett bra kort på slutresultatet. Måste så lite mer gurkor med känner jag, får se om jag hinner pilla ner fler under veckan. Har också insett att typ allt jag frösått direkt i landen i princip är kört – det är för mycket ogräs så inget annat har en chans. Hoppas jag hinner få bukt till det till nästa år, för jag tycker det är rätt tråkigt och balltigt att förodla saker…
Försöker också få till en dag på Liseberg innan semesterperioden börjar, vi vill ju kunna åka så mycket som möjligt så det ska inte vara högsäsong, men det är himla dumt när man behöver hundvakt – vi har inte så många alternativ där och då kan vi inte vara borta en hel dag… Vi har förresten också funderingar på hur vi ska kunna göra med Nala framöver, det är så många (faktiskt i princip alla) förutsättningar som ändrats sedan vi skaffade henne. Inte så roliga funderingar, men nog nödvändiga… Återkommer om det.
Det är verkligen fullt upp nu – på ett mestadels bra sätt. Undantaget var väl i onsdags när jag upptäckte röda strimmor från mellankillens skrubbsår på handen, och vi fick sitta på jourakuten en stund för att få penicillin – fast först efter det var skolgårdsfest pga första skolgårdsfesten på nya skolan.
Syns inte så bra på foto, men det var tillräckligt för att vi skulle bli inkallade till akuten när jag ringde och pratade med vårdcentralen.
Nya jobbet känns fortsatt himla bra, och även om jag såklart var trött efter en vecka så var jag inte så trött som jag var rädd för – gott tecken!
Annars är det mesta arbetet just nu här hemma på gården, hittills har helgen gått åt till att montera duschväggar i badrummet och göra annat fix där (ett sånt jäkla evighetsprojekt är detta satans badrum – ALDRIG mer!) varvat med att spendera så mycket tid som möjligt ute i vädret som ÄNTLIGEN gett en känsla av sommar! Vi fortsätter dra slingan till gräsklipparen, vi klipper gräset, rensar, trimmar (jag gick i över två timmar i går men det är INTE klart än, vi behöver röja området runt brunnen så vi blir av med brännässlor och åkertistlar (min nemesis).
ÄLSKAR att stora och små barn har ytor och möjligheter att göra i princip vad som helst på!Trodde absolut vi hade en liten barnpool hemma, men hittade den inte. Det gick ju bra ändå dock!
Söndag förmiddag gick dessutom åt till ett lite mer annorlunda projekt, nämligen att avliva och ta tillvara på de tuppar som är överflödiga. Vi köpte ju dygnsgamla kycklingar (21) och då blir ungefär hälften tuppar – men det är alldeles för många tuppar för en hönsflock och de hade nu börjat slåss och stöka till det, så det var dags att ta ett gäng. Vi lämnar kvar 3 tuppar till de 10 eller 11 hönorna (svårt att räkna dem faktiskt), men vi behövde ändå ta ett litet gäng tuppar. Det är ingen favoritsysselsättning kan vi väl konstatera, men ska vi kunna ha egna djur på det sättet måste vi kunna ta hand om dem, och jag vill heller inte bara ha ihjäl dem och slänga dem – så nu kom Vanja från @Mittparadispajorden (instagram) och visade oss hur vi skulle göra för att till sist stå med en hel kyckling likt den ifrån affären. Stycka köpt kyckling har jag gjort en massa gånger, men det var bra att få handfast visat hur jag skulle ta ur dem och få bort fjädrarna. Nu är det betydligt lugnare och mer rofyllt i hönsflocken, och det känns bra!
Inte helt enkelt att fånga in dem faktiskt…
Idag har vi ett tråk-projekt kvar i badrummet, sen ska vi ta en utflykt till Gränna för att kolla polkagrisar och äta gelato är tanken. Vi FÖRSÖKER sätta oss och pausa med både på dagarna och framförallt kvällstid när vi har kvällssol där vi har vår soffgrupp på altanen – gärna kombinerat med nåt kallt och gott att dricka. Inte dumt! Men det gäller att komma ihåg att pausa med, det är mycket som sak göras och det är roligt det mesta – då blir det lätt att man jobbar på lite för mycket. Förresten, mina tomatlådor är klara med, ska försöka sätta mig och göra guiden till dem idag!
Blev utemiddag i går för första gången, inte så iordningställt men det funkade ändå. Köksträdgården är visserligen inte i ordning, men grön och frodig – DET är den!
Det blir mest någon form av summering just nu, det blir inte så prioriterat att sitta vid datorn när det är så härligt att vara ute…
I dag var andra dagen på mitt nya jobb – och det har varit två ganska olika dagar. Måndagens första halva spenderades på bussdepån på ljungarum för att bla kolla hur de tar ansvar för en mer hållbar kollektivtrafik genom att använda el- eller biogasbussar, återvinna regnvatten för att tvätta bussarna och en massa annat. Intressant och absolut inte något jag tänkt särskilt mycket på tidigare. Därpå var det lite avdelningsmöte och sen hann jag precis börja installera mig på kontoret lite kort. Idag var en heldag på Elmia (hej gamla arbetsplats, Jönköping är litet!) där det pratades om cirkulär hållbarhet och industriell symbios (vilket i princip innebär att man drar nytta av varandras ”avfall” och överflöd – tex kan överskottsvärmen från en glassfabrik värma andra industrier).
Ledsen, har typ inga bilder från dagarna för det har varit lite fullt upp, men det var gott fika idag i alla fall 🥴
Ett litet tag där trodde jag att min klimatångest skulle slå i taket, men det kom även fram mängder med hoppfulla goda exempel och bra praktiska saker som redan sker, så då kändes det lite bättre igen. Rent generellt känns det ju himla bra i magtrakten att ha kanske ett uns möjlighet att påverka så miljön inte går åt skogen, även om det också märks att det inte direkt är snabba ändringar och beslutsvägar jag står inför. Kan fortfarande inte exakt förklara vad jag ska jobba med – hahaha! Det känns i alla fall bra, jag trivs med folket och det är en oerhört intressant ny värld att ta till sig.
Tyvärr har däremot helgens deppiga känsla legat lite som en blöt filt över både mig och maken, så jag har nog inte varit en sprudlande version av mig själv dessvärre. Himla sömnbrist med, Filip har varit SUPERkrånglig på nätterna sen en vecka tillbaka och vi har säkert varit uppe med honom. 3-6 ggr per natt – oklart om det är bara svårt att sova, mardrömmar, växtvärk eller nåt annat, men trötta är vi i alla fall.
Och bara som en kort passus till helgen, jag är jättestolt över mina barn på i princip alla plan och för mycket de gör – men vi är ju vuxna och kan ha två tankar i huvudet samtidigt väl? Jag gillar ju maken också i det allra mesta han gör – men det hindrar inte att jag blir vansinnig för att han kliver ur skorna precis innanför dörren heller 😉 Det är däremot inte lika tabu att prata om som att man är besviken på nåt barnen gör/inte gör. Nog pratat om det nu.
Förresten, en delvis positiv nyhet är att vi nu har handfat och duschblandare i badrummet! Det var däremot för korta skruv till toaletten (suck) och de var såklart slut hos grossist, så ingen toalett än dessvärre… Slut på babbel för i dag – vet att ni var några som har undrat hur det gått på jobbet 🙂 Lovar komma med mer input framöver såklart. Kram på er!
Mitt inlägg i går kan säkert uppfattas som stötande, att jag gnäller på barnen eller blottar ”mitt dåliga föräldraskap” offentligt, vilket jag är väl medveten om. Jag valde ändå att lägga ut något som verkligen skaver, för visst måste vi ändå få känna att något känns jobbigt och dela av oss av det ibland, utan att det innebär att jag inte älskar mina barn? Kanske kan vi t.o.m. lära oss något av varandra och finna lite tröst i att man inte är ensam…?
Det är bara ibland jag vill sälja barnen på blocket, inte jämt… 🫠
Har inget mer att säga just idag, har varit på nya jobbet men vill prata om det åtskilt senare, det har i alla fall varit bra 😊
Jag har börjat HATA alla former av bemärkelsedagar, likt mors dag i dag, julafton eller min egen födelsedag. För varje år och varje händelse blir mina barn större, och nu är de två stora jag har i åtanke när jag skriver det här. För varje år tänker jag att det kanske ska komma fram ett uns omtanke, tacksamhet eller över huvud taget märkas att de bryr sig, men för varje år blir det mer och mer uppenbart att det inte är fallet och DET GÖR SÅ JÄVLA ONT och jag blir så besviken och känner mig så misslyckad – för det måste ju bero på mig som förälder att mina ungar är så totalt egocentrerade, bortskämda och lata att det knappt ens med ENORMA mängder tjat går att få dem att göra nåt för någon annan?
Jag skriver det här med en sån himla känsla av skam och misslyckande, och jag känner mig mer utlämnad än i vilken jävla gynstol som helst för mitt föräldraskap är det absolut varigaste sår man över huvud taget kan peta i. Jag har tre barn – inte en enda av dem har någon diagnos, de är alldeles ”vanliga” barn och jag kan inte för mitt liv få de två äldsta att bry sig om någon annan. Jag är pedagogisk och talar om för dem att när någon gör si så känner den eller jag så, jag sitter ner med dem och reder i konflikter vi haft och jag skriker åt dem när de ändå gör precis samma sak för 75:e gången i rad samma dag – eller när de INTE gör det vi bett om 75 ggr i rad. Jag ber om ursäkt när jag gjort fel, jag visar att det ÄR ok att göra fel, jag visar att det är viktigt hur man behandlar andra. Jag gör en massa saker för barnen men jag kräver också en del i gengäld, (hjälpa till, vara trevlig mm), men det vi kräver det kommer ALDRIG utan en jävla massa tjat. Vi pratar ganska mycket om allt från vardag till specifika situationer och i konversationen kan det verka som de förstår och bryr sig men sen räcker det att jag vänder mig om så gör de likadant ändå.
Tro mig men jag VET och FÖRSTÅR att tonåringar är självcentrerade och trötta, men det finns gränser för vad som är rimligt. Det är INTE rimligt att behöva lägga sig på sängen och vila med mobilen i två timmar efter man ätit frukost. Det är INTE rimligt att man förväntar sig att alla ska passa upp på en själv men själv ska man inte behöva göra något (har ALDRIG uppfostrat dem att bli curlade på något sätt men de har uppenbarligen ändå landat i tanken att det visst är så att alla ska göra allt för DEM men de behöver inte göra något tillbaka). Det är INTE rimligt att man ska behöva tjata på en unge som ändå är minst 11 att göra en sak HELA dagen och när de till slut EVENTUELLT gör det är de sjukt tjuriga över att jag tjatat och allt är SÅ orättvist.
Det här är ju vardagsmat som jag och vi lever med varenda dag, givetvis, men just de här dagarna när man verkligen hade önskat att det gick att få åtminstone omtanke nog för en kram och kanske ett grattis istället för att man slåss om vem som ska ha rosen på tårtan det uppenbart står ”mors dag” på, utan minsta tanke på vad nån kanske vill eller behöver, det är en pest. Det blir så uppenbart att det hela är så långt ifrån alla värderingar vi står för och hur vi själva behandlar varandra så hela dagen blir ofelbart en katastrof. Vi vuxna försöker så himla mycket, vi köper saker till varandras dagar, vi fixar mat och donar så det ska vara så trevligt som möjligt. Man tjatar på barnen i flera veckor att de kanske kunde göra en teckning eller nåt åtminstone men till sist ger man upp. Vi föräldrar försöker båda ge varandra det som är helt rimligt vilket är uppskattning och kanske nån liten blomma eller så, men det försvinner liksom i besvikelsen över hur totalt oengagerade barnen är.
Det här är det mest utlämnande jag någonsin skrivit, men det KAN inte vara bara jag som upplever det här. Antingen är vi bara så jävla misslyckade föräldrar eller så saknas det något hos barnen och jag vet inte vilket som är värst. Kanske är jag bara helt dum i huvudet som tänker att det skulle finnas en gnutta omtanke från mina barn. Oavsett så hatar jag verkligen dessa bemärkelsedagar, det är alltid de värsta dagarna på hela året! Jag vet inte om jag någonsin ska våga publicera detta för om det är något jag vet om föräldraskap så är det att man blir så vansinnigt dömd hur man än gör. Men kanske, kanske känner någon mer som mig, och vi kan få någon tröst i att det är fler som upplever samma saker. Kanske är det så.
godatankar.com 