I går var vi och plockade majs på Strands gård utanför Huskvarna, som varje år vid den här tiden. Majsen i vår trädgård är inte klar än riktigt, och ger i vilket fall inga stora mängder, så då är det toppen att åka och plocka. Bra aktivitet med, för det går FORT att plocka ju! Men det kan krävas stor koncentration…
Passar alltid på att ta med kameran, för jag tycker det rätt ofta blir riktigt fina bilder i majsfälten. Till och med jag fastnade på bild.
Sen åkte vi hem, hade det varit lite bättre väder hade vi nog slängt majsen på grillen, men nu gjorde vi den i ugnen istället. Det här är ju knappt ett recept, men jag skriver upp det ändå:
Ugnsrostad majs med parmesan, 4 portioner
4-8 majskolvar (beroende på om det blir ett ensamt mellis eller ett tillbehör) 2-3 msk smör salt vitpeppar 1 dl finriven parmesan ev lite cayennepeppar eller chilipulver
Ta bort de yttersta bladen på majsen, men låt det vara heltäckande med blast kvar. Lägg dem på en plåt och rosta mitt i ugnen på ca 200 grader i omkring 25 minuter – eller grilla dem motsvarande tid.
Ta ut dem och vräng blasten utåt, men låt den sitta fast i majskolven, den bildar ett ypperligt handtag. Pensla eller bred över smör, salta och peppra lätt och strö sedan över lite finriven parmesan. Jag ville ha lite hetta i mina så jag tog cayennepeppar med, supergott! Ät och njut, bäst är ju som vanligt enkelhet med bra råvaror!
Jag gillar helg-morgnar ändå, speciellt nu när vi har sån tur att 3-åringen har den goda smaken att sova minst en bit efter sju, och i dag nästan ända till åtta. Det brukar vara han och jag som går upp först, tätt följt av mellangrabben.
Jag är ju mer morgonmänniska än kvällsmänniska, speciellt tycker jag att allt känns mer positivt på morgonen. Man har liksom en hel dag framför sig, och eftersom jag får lite lätt ångest om jag inte känner att vi tar tillvara på en dag på ett eller annat sätt, så brukar jag ju börja planera dagen (det som inte är spikat sedan tidigare). Det ställer dock till det lite för maken, som INTE är en morgonperson – när han kliver upp lite efter nio så har jag liksom hunnit tänka ut hela dagen och är nästan på väg ut ur dörren… Inte så avslappnande att vakna till förstår jag ju, så jag försöker backa lite.
Nu låter det ju som jag gör jätteplaner för varje dag, men det är ju inte det det handlar om, utan småsaker som gör att dagen dels går ihop (mat och måsten som att handla och sånt) och sen små roliga saker så att vi har en bra helg ihop.
I dag är min enda plan (ja ok, vi måste handla lite) att jag ska ta en promenad bort till matmorsan och plocka plommon att göra marmelad på – hon var vänlig nog att dela med sig när hon inte hinner ta hand om dem alla själv! Kommer utgå från mitt plommonmarmelad recept här, men i dag blir det nog med mörk rom och vanilj som smaksättning. Kanske lite arrak med…?
Har ett uppdämt socialt behov nu känner jag, det märks nog här på ett jättelångt inlägg om typ ingenting… Det var ju nästan två veckor sedan jag träffade mina kollegor (förresten, jag har ju inte skrivit det här, men mitt COVID-test kom tillbaka negativt i fredags kväll, och jag känner mig hyfsat som vanligt nu, lite snuvig och tungandad bara) på nästan två veckor och jag vet inte hur längesedan det var jag träffade kompisar. =/
Och på tal om att återkoppla – ungarna älskade min plan på vandringshelg, så nu ska vi bara pricka in en helg med ledigt hotellrum och fint väder (samt att alla 5 ska vara friska….)
Jag hoppas även att jag snart – även där gäller det ju att alla ska vara helt friska – ska få åka och hälsa på min lilla brorsdotter som föddes sista augusti ❤ Så glad för deras skull!
Jo men i går började min förkylning äntligen att gå åt rätt håll åtminstone, så nu har jag lite smak och jag känner mig inte riktigt lika hängig, även om jag är himla trögandad. Men skit i det nu.
Alltså man blir lite konstig av att vara isolerad hemma så här? Och då har det bara gått typ 1,5 veckor och jag har ändå jobbat samtidigt? Resten av världen känns liksom avlägsen och som den inte rör mig. Knepigt…
I vilket fall, jag fick en idé i går. Jag HAR gått och vänt och vridit på min tält-idé och efter mellangrabbens hajk senast har jag kommit fram till att det går inte, åtminstone inte än. Det blir för mycket att bära på, med packning och framförallt sovutrustning och tält, det kommer inte bli roligt.
Det här är liksom för mycket packning, för en lätt liten kille. Och vi ska dessutom klara bära både Filip och hans grejor…
MEN, jag har nu ett VANSINNIGT sug efter att komma ut i höstluften och gärna att vandra, så min plan är nu enligt följande:
Vi kör en helg-vandring, där vi vandrar kanske en mil dag ett, till ett hotell eller så, och sedan ungefär en mil dag 2. Tex skulle vi kunna gå längs med Bauerleden, sova på Bauergården och sen knata vidare mot Gränna. Ställer vi ena bilen i ena änden och den andra i andra SAMT lämnar av lite ved till dag 2 på Bauergården så kan det ju bli riktigt trevligt? Det bästa av två världar, vi får vandra och grilla gott till lunch, sen får vi äta och sova på hotell och sen vandra och grilla till lunch igen. Dessutom kan vi välja en helg där vädret ser bra ut, för jag TROR inte vi behöver boka hotell i så väldigt god tid? OCH vi slipper bära en massa packning utöver det vi vill kunna äta på dagen. PERFEKT JU!
Åh, jag har inget intressant att säga eftersom jag bara varit sjuk och jobbat hemma, men eftersom jag bara varit sjuk och jobbat hemma så måste jag ändå få prata lite, om ni hängde med.
Eftersom alla DÖR av nyfikenhet på min förkylning så kan jag tala om att den eskalerat med halsont, lätt hosta och så har jag helt tappat smak och lukt. Ja jo, jag vet, jag SKA ta ett Covid-test i morgon, men jag är fortfarande i princip säker på att det är en bonnaförkylning, så jag känner mig också fånig som ska gå och testa mig. Ja ja.
MEN, hela övriga familjen är nu friska, vilket känns grymt skönt, hellre jag än de liksom.
Längtar efter skogsutflykter med kokkaffe.
Så, vad händer i övrigt då. Nä men ingenting, försöker jobba så gott det går på distans och förutom det hinna med att plugga och … nä men jag hör ju själv, så jävla tråkig läsning. Jag behöver ha något roligt inplanerat, men det gapar tomt på den fronten framåt. Eller förresten, förutom en grej – vi ska till Vimmerby med jobbet och köra folkrace i oktober, DET ser jag fram emot!
Nu ska jag inte tråka ut er mer, vi hörs… tja, i morgon om jag har lika tråkigt då!
PS, måste ha denna videon som tema för dagen, självklart inkluderat ALL självdistans och humor man kan ha.
PPS, tänker ändå tycka liiiite synd om mitt skruttiga jag en stund.
Nej men alltså, den går liksom inte åt rätt håll den här förkylningen som startades förra veckan. I helgen kändes det först som om det kanske skulle vända, men nä. Är mer snuvig, har mer ont i huvudet och känner mig rätt mycket mer hängig i dag. Tänkte lite för mig själv att det skulle bli rätt skönt att jobba i lugn och ro hemifrån, en del av mitt jobb funkar ändå att sköta vid vilken dator som helst, meeeen…
”Är han inte rätt snorig”, sa maken i morse. Nej nej, det är nog bara lite snuvigt efter han legat ner, han var ju så pigg i helgen, tänkte jag och hade såklart fel. Så det blev inte hemmajobb i lugn och ro utan en dags VAB istället. Igen. Skit oxå. Lagom jobbigt med när man själv är hängig, och samtidigt MÅSTE lösa några små akuta saker på jobbet. Ni vet.
Så, vi har försökt sysselsätta oss lite här, i lugn takt. Städat lite, gjort en god soppa (fast utan kyckling) och höstsått perenner som är tänkta att kunna planteras ut nästa år. Tycker det är lite luddigt med beskrivningarna för just höstsådd, det kan göras i kruka men även ”på friland avsett för uppdrivning”? Vad sjutton betyder det egentligen? Kom fram till att jag sår i små plastkrukor och sen tryckt ner dem till hälften i ett av mina land, och så täcker jag med lite perlit. Vi får väl se, känns lite knepigt.
Borde ju inte vara så komplicerat egentligen, sommarblommor klarar ju av att fröså sig själva utan hjälpmedel och krusiduller liksom…
Hade velat kunna sätta lite lökar med, men kan ju inte knata runt i affärer som jag känner mig nu liksom. I-landsproblem…
Det jag HADE behövt göra är att sätta mig att räkna på byggfysiken, hann inte med alla uppgifter i torsdags eftersom läraren av oklar anledning körde på i 180, men det är ju inte heller lätt med en treåring som pratar och tjatar hela tiden.
Nu har våra röda spetskål-huvud börjat bli färdiga ute i landet, och jag försöker väga mellan att låta dem växa på sig lite eller att skörda innan nån ohyra hittar dit. Jag plockade det första i veckan, och de är så ofantligt vackra!
Det här sallads-”receptet” är knappt ens ett recept, det är så enkelt. Men ändå, lite inspiration har ju aldrig skadat någon, och inte lite vackra bilder heller…
Krispig och syrlig kålsallad
Valfri kål, gärna färsk vit- eller rödkål, men den blir lite extra god med spetskål. ca 1 msk olivolja ca 1 msk ättika ca 0,5 tsk salt en nypa socker
Valfri smaksättning kan sen vara peppar, örtkrydda, dijonsenap, pressad vitlök, citron eller chili – salladen går superbra att variera men det bästa är att även grundreceptet är kanongott.
Strimla kålen fint, gärna på mandolin. Häll över en skvätt olivolja, en skvätt ättika, lite salt och en nypa socker – och MASSERA sedan in kryddorna. Det går inte hoppa över det här steget för då får du bara en lite träig sallad, det är massagen som gör den mjuk men ändå krispig. Se hur salladen ändrar färg, om du använt rödkål!
Från en blå-lila och vitkrispig färg……till en mer varmrosa färg av ättikan.
Smaka av – gillar du mer syra, ta mer ättika, vill du ha mer salt, tja du fattar. Serveras med bravur till exempelvis en riktigt god, grillad hamburgare, eller nästan vad som helst för den delen!
Det har varit en produktiv lördag det här, trots förkylning. Bland annat så har vi fått upp alla fina tavlor i sovrummet, så nu är det i princip färdigt. Det är två småsaker som saknas, en liten bit golvlist och en TV som ska hängas upp på väggen, men det är ändå så pass klart att jag måste få visa lite bilder!
Det är svårt att fota i sovrummet, för det blir motljus nästan hur man än gör, men bilderna blev hyfsade ändå. Däremot är det lite mer färg i väggfärgen än bilderna ger sken av, på fotona ser väggen nästan grå ut, men det gör den inte i verkligheten.
Förutom att vi har målat om så har det fått flytta in en byrå i fotändan av sängen, lite nya sänglampor och så mina fina tavlor med då. Utanför sovrummet är ju vårt uterum (fast man går ut genom köket), och där är det alltid ljust och fint. Sen älskar jag fönstret vi har över sängen med, det är ett grymt ljusinsläpp men hindrar ändå inte möbler! Det blev hela 11 tavlor, med affischer från posterstore.se och ramar från IKEA. Vi har inte en tavla i hela huset för övrigt, förutom lite i barnens rum, så det var riktigt kul att gå loss här! (Ej spons)Vi har ett stort sovrum, 18 kvm om jag inte minns fel, så det kändes bra att kunna flytta in ett litet skrivbord hit med. TV’n ska bytas ut, och sedan sättas upp på väggen, så sen har vi en plats man kan gå undan på om man har tex distans-möten eller när jag har skola. Mycket efterlängtat!Jag är löjligt nöjd över den här fotoväggen, fullkomligt älskar kon i mitten!
Är faktiskt löjligt nöjd med hela sovrummet, det blev mycket ljusare än jag trodde (färgen soft teal från jotun) och när nu tavlorna är uppe så känns det väldigt ”inrett” och mysigt.
Visst är det intressant det där med vad man vet om människor? Jag tillhör ju de som inte är så värst intresserade av vad tex grannar och sånt pysslar med, har knappt koll på vad de heter häromkring (med några undantag för vänner man umgås med såklart), men när det gäller människor man umgås med regelbundet är det ändå intressant med vilka delar av sig själv man delar med sig av i olika sammanhang. Människor jag tycker om däremot, de är jag supernyfiken på, hur de tänker och resonerar, och vad de upplevt tidigare.
Blandar man sina vänner från olika sammanhang i en och samma tillställning så kan det märkas väl, för man ÄR lite olika beroende på situation, givetvis. Så, även om en del av er vet en del av detta, så kommer här en del saker som nog inte de flesta av er vet om:
41 år gammal så hoppar jag fortfarande rätt ofta upp i sängen på kvällen när jag ska gå och lägga mig, eftersom jag får känslan att nån ska sticka fram en hand från under sängen och dra mig i fötterna annars. Får alltid en liten ”iiiiih” känsla och kan liksom inte riktigt låta bli.
Jag har grönt kort i klättring (topprepsklättring) och har ett dykarcertifikat som inte använts sedan jag tog det i ett iskallt Vättern en höst för mååååånga år sedan.
Jag är lite höjdrädd men kan oftast hålla det i schakt.
Trots ovanstående punkt så ÄLSKAR jag bergochdalbanor. Om de inte är alltför extrema. Balder är en favorit och jag har saknar att gå i nöjespark väldigt mycket i sommar.
Jag är inte så vidare förtjust i godis, med några få undantag. Däremot är jag en riktig fikaperson, älskar bakverk och hela grejen med att sitta och fika!
När jag är riktigt glad så blir jag väldigt pratglad, och väldigt tyst när humöret är i botten, oavsett anledning.
Är det skruttigt väder och jag ska ha en riktig hemmadag (och om vi säger att barnen är underhållna på sina håll) så är något av det bästa jag vet att sätta mig och spela – helst på playstation. Favoritspel är Fallout, Tomb Raider, the Witcher och tex Horizon Zero Dawn.
Älskar filmer med, men vill ha dem som är så långt i från min vardag som möjligt. Ge mig action och äventyr i Bond-filmerna eller Mission Impossible, eller verklighetsflykt i postapokalyps som Mad Max!
Sista punkten är kanske mest uppenbar, jag ÄLSKAR listor! 😉
Vad vet inte dina kollegor och nya bekantskaper om dig? Vilka sidor är mest för nära vänner?
Jodå, vi kör fortfarande sjukstuga här hemma, bara äldsta grabben som är i skolan i dag, men det tar sig. Minste är sist ut, ett par nätter med krupp har nu blivit en förkylning.
Jahapp, sista dagen i augusti och HELA familjen är hemma på VAB/sjukdom. Det började med maken som känt sig lite hängig i helgen, sen fick Lukas feber i går, Filip fick lätt krupp och blev förkyld i natt och Oliver har ont i huvudet och känner sig hängig. Jag klarade mig typ längst och jobbade på förmiddagen när maken var hemma på VAB med alla barnen, men lite innan lunch så började jag också känna mig lite för hängig för att jobba vidare – åtminstone från kontoret.
Hade det varit för ett halvår sedan hade man ju bara petat i sig en Ipren och jobbat klart, men nu blir det ju lite annat. Det är ingen fara med nån av oss, lite feber och allmän hängighet är det väl mest som gäller. Det går nog över på ett par dagar som mest.
Men det ÄR höst nu hörni, även om det ska bli ganska fint väder som det verkar så är det skillnad i luften, den är sådär hög, klar och krispig – man bara måste ju älska det även om det innebär att en (alltför) kort sommar är slut. Perfekt väder för vandring – eller tält…. Hahaha, ni är ett par stycket som har frågat om mina tankar på att tälta, och efter min plötsliga lust en förmiddag så har det varit mer normalt på den fronten – dvs jag tänker nog kanske INTE att vi ska tälta ändå… Men vi får väl se, konstigare saker har ju hänt och blir jag lite piggare igen så kommer suget kanske tillbaka.
I trädgården börjar nu min spetskål se ut som om den är redo att skördas, har inte odlat det innan så jag vet inte riktigt hur länge jag ska våga vänta på att den ska växa till sig det sista – har tagit bort nätet nu för att kunna komma åt att rensa och så, så det gäller att ha lite koll efter ovälkomna gäster. Men hörni, kolla färgerna…
Lite osäker på varför en del är matta och en del blanka, det är samma sort?Vackert i vilket fall!
Trött är jag nu minsann, men vilken bra lördag ändå. Eller vecka, för den delen, det har varit mer normal och behaglig belastning på jobbet i veckan, så jag har hunnit andas och planera – känns bra!
Men i dag då, vi började med träning jag och Oliver. Pga Covid kör de inga Crosscage pass dessvärre, utan närmsta man kan komma nu är CrossChallenge. Också lite åt cirkelfyshållet, fast eftersom man inte ska byta utrustning utan att göra rent just nu har varje person sin egen station och kör på – och det är inte lika kul tycker inte jag. Men ändå, det är ju alltid jätteskönt att ha börjat lördagsmorgonen med att träna ändå!
Därpå blev det hem och måla om sovrum. Eller ja, som vanligt när man målar så är det ju mest förarbetet som tar tid, att maskera och grundmåla där det behövs. När vi tog bort lister och sånt så kom tapeter upp som jag till och med glömt att vi haft, men när vi räknade efter så kom vi fram till att det här är SJÄTTE gången vi gör om i sovrummet?! Men bättre att byta väggfärg och tapeter än partner, tänker jag 😉
Hittade faktiskt en bild (äkta pappersfoto, inskannat) från den första tapeten (men andra färgen, först var det bara målat i en gräslig beige-rosa nyans eftersom vi fick slut på ork att välja tapeter efter alla val när vi byggde huset). Det är lite skillnad, både på hur fotona på bloggen såg ut då och på hur inredningen såg ut, kan man väl snabbt konstatera…
Det är på något sätt ett av de svåraste rummen att få till riktigt bra, dels har behoven varierat rätt mycket genom året – nu menar jag mest som att vi har haft spjälsäng där inne i tre omgångar och att vi får knö in lite andra grejor som inte får plats nu när barnen behöver varsitt helt rum. Men det här känns bra, riktigt bra till och med! I morgon blir det andra och sista lagret färg, sen är det bara lister kvar innan det riktigt roliga börjar med inredningsdetaljer. Älskar att planera och fundera och hitta små saker som blir perfekta – det blir oftast inga dyra lösningar utan med IKEA och MIO när det gäller möbler och sen är tex Backamo en favorit när det kommer till inredning. Gillar att kunna byta ut efter humör, och har åtminstone lite saker i skåpen man kan varva med.
Här är en av mina personliga favoriter i sovrummet, tapetserade den när maken var på konferens en helg.
Men visst ja, när vi målat klart på förmiddagen så tog vi med Filip ut en sväng och letade svamp. Inte så effektivt, ska medges, men det kändes ändå inte som det var några mängder just nu, kombinerat med att vi nog inte var först på plats. Men men, tillräckligt för att få ihop en lyxig middag med kantarellrisotto blev det ändå, och det firades med lite Prosecco.
I kombination med att Filip vaknade 07 i morse (inser när jag skriver det hur bortskämda vi är med honom, de andra barnen har det varit mer åt 05) så är jag nu riktigt, riktigt trött. Ska nog försöka hålla mig vaken till att avsnitt Lucifer, sen blir det absolut läggdags, mitt i färgdoften…
PS, klart ni ska få bilder på hur det blir i sovrummet, men inte förrän jag är färdig och det är lite piffat.
