Trivs vi?

15 januari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.

Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.

*Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.*

*Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!*

Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.

*Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.*

Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.

Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤

Livsnjutaren

6 januari, 20226 januari, 2022 / LindaG / 1 kommentar

Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.

*Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.*

Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.

*Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.*

I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!

En vändning?

16 december, 202116 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Det här har varit en riktig skitvecka. Måndagen började med att den nya (mindre gamla) bilen inte startade och fick bogseras till verkstad. Natten till tisdagen fortsatte med att Filip fick öroninflammation. Snön har smält bort och det har varit en massa andra saker som varit skit, helt enkelt en riktigt dålig vecka.

Efter två dagar där jag försökt jobba lite hemifrån så har jag nu funnit mig i att man inte SKA jobba med sjuka barn hemma, så idag blev det bara VAB. Det här är svårt med, med utmattningen, det dåliga samvetet att man inte gör ”sitt” på jobbet och det dåliga samvetet när man jobbar en timme och inte är med sitt sjuka barn. Ni fattar.

I vilket fall – idag tittade ju solen fram, och eftersom ALL snö försvunnit på bara två dagar så ser det nu ut så här från vår entré:

Att jämföra med helgens vy:

*Hur kan det bli så stor skillnad på bara 2 dagar?!?!*

Gick runt ute och vallade barn och hund, när andan helt plötsligt föll på att greja lite i vårt stora trädgårdsland. Det är helt övervuxet eftersom de tidigare ägarna inte gjort ett smack åt det i somras, vet inte om ni minns men jag röjde ju undan sjukt mycket björnbär precis när vi flyttade in – men resten av landen är också övervuxna. En del växter vet jag inte vad det är och de låter jag såklart vara för att se vad som kommer till sommaren, men jag har tre saker som jag vill bli av med:

Rabarber (pga det står ca 15 gigantiska plantor som tar över allt, hur mycket man än gillar rabarber så behöver man max 2)

Revande jordgubbar (pga sprider sig och det är dessutom planterat jordgubbar i en stor odlingslåda uppe vid huset – bättre läge för där kan de inte föröka sig hejvilt)

Någon form av näva, tror jag? Vi hade samma växt i vårt förra hus, och här har den spridit sig och tagit över i princip varenda land, grusgång, stenparti och rabatt. Den måste bort helt, kommer gissningsvis ta ett par år om man är nitisk.

Visst ja, vill heller inte ha hallon i trädgårdslandet då vi har ett ”bär-land” en bit bort med hallon, vinbär och och björnbär (de senare ska BORT och ersättas med taggfria). Tog i alla fall och letade fram en grep och en spade och började lite i ett hörn, sen fick jag mer feeling och spenderade 3 timmar ute med barn, hund och en rejäl omgång trädgårdsarbete. Mitt i december! Det är enkelt att just röja oönskad växtlighet nu, annars ska man ju inte greja så mycket med växter man vill behålla så här års.

*En kvadratmeter tog ungefär en timma, kommer bli riktigt tungt att röja detta land!*

Det var så skönt, att vara ute, att jobba (blir lite dåligt med träning i veckan pga VAB och annat), att drömma om när det blir sommar och vi kan odla grönsaker och blommor här på vård gård. Bara att uppleva årstiderna här för första gången känns så stort!

Så nu hoppas jag att veckan ”har vänt”, nu ska jag läsa igenom vår presentation som ska göras i morgon bitti på vår sista skoldag, sen tar jag min andra högskole-examen. DET är ändå värt att fira!

Tacksamheten

1 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu är det lite tyst här igen, men det är ju för att jag inte orkar så mycket när jag kommer hem från mina få timmar på jobbet. Denna veckan har det också varit lite andra småsaker inbokade, så jag har varit rätt slut trots nästan enbart vila utöver det. Men ändå, tänkte bara hoppa in och skriva lite kort – maken pratar i telefon med sin bror och när man hör någon annan så som berättar om huset och flytten så blev det ändå lite extra tydligt…

*Det får bli lite bilder från den otroligt vackra promenaden häromdagen till det här inlägget…*

Jag känner mig så hemma här! Och jag känner mig så himla lyckligt lottad… Tänkte jag skulle bara dra allt som jag är SÅ glad över att vi dels haft tur med och dels en massa saker som vi jobbat för att de ska bli bra och som BLIR det med.

Först och främst – barnen trivs! Lukas kom hem med en kompis från åk6 efter 2 dagar i skolan, som han sedan dess hängt med nästan varje dag. Filip har funnit sig mycket väl tillrätta på dagis här i Ölmstad som vi ju hade sån TUR med att få plats på – han är bara av någon anledning bekymrad över att ”taket på dagis är för stort”?!? Efter lite diskuterande kom vi fram till att det är taket på kyrkan som de är i källaren på som av någon anledning bedöms vara ”för stort” enligt vår 4-åring. Äldsta går ju kvar på Junedal men det funkar bra det med, bussarna går ändå en gång i halvtimmen så det är helt ok.

Sen känns det som det mesta i huset är både välbyggt och i gott skick, extremt glädjande! Rakt och fint byggt, med mycket omsorg lagt på listning mm som jag skrivit om innan. Problemet vi hade med lite bakterier i vattnet verkar ha kommit av att det stått i princip still i somras, nu har vi spolat ur brunnen och jag har haft en vattenrenings-kille här och alla är rörande överens om att brunnen är i kanonskick och likaså filtrering mm. Likaså avlopp med trekammarbrunn och allt vad det heter, det verkar även det vara relativt nytt och i bra skick.

Det är bra med belysning här ute, samtidigt som det är en SÅN stjärnhimmel här ute där det inte är en massa ljus som stör. Vi har bergvärme i huset, och vattenburen golvvärme i det klinkergolv som är i större delen av huset, garaget är uppvärmt så det håller åtminstone ca 8-10 grader (OCH vi har röjt så vi kan köra in BÅDA bilarna i det!!!), det är automatiska garagedörrar och det är LJUVLIGT att sätta sig i bilen utan att behöva skrapa rutor.

Köket är ju helt nytt, bra planerat och bra utrustning – förutom spishällen som var kass men vi har köpt en ny så nu är det toppen med! Och sen vet ni ju… två kaminer och såklart le grand finale – den öppna spisen i köket…

När man åker till eller från gården så känns det bara så självklart att det är här vi bor. Inte ett uns ånger, bara en sån där lugn skön känsla i grunden toppad av ett fladder runt maggropen som i någon form av ängslig förtjusning undrar om det verkligen är sant att vi bor här?! Tacksamhetskänslan är enorm, till att vi vågade, till att det fanns till salu, till att allt gått bra med barnen…

Nej fasen, jag skulle ju bara skriva lite hastigt, jag måste lägga mig nu. Tänkte uppdatera lite om jobb och om utmattningen, men det får bli i morgon eller en annan dag. Ta hand om er – och känn er välkomna att svänga förbi på en kaffe om ni har vägarna förbi!

Det här är vårt nygamla vi

15 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Här är vi, framför vårt nya hus på vår nya gård. Det kändes lite viktigt att få till ett gruppfoto, det är så sällan vi fångar hela familjen på bild samtidigt och det här känns absolut som ett sådan tillfälle att man vill kunna titta tillbaka på det och säga till barnen – minns ni? Minns ni att vi vågade flytta hit, ut på landet? Vad stort det kändes här då, vi kunde ju nästan ingenting om att ha gård. (Nu tänker jag ju mig att allt blir bra så att det är i en väldigt positiv kontext vi pratar om detta 😂 )

I alla fall, det finns ju foton och så finns det foton, och jag fick idén att det skulle vara himla kul att ha ett gammeldags foto där alla ser så där allvarliga ut, så vi tog ett sånt :

*Barn, vuxna och till och med hunden kom med på ett hörn. Vissa gömmer sig bakom krattan för det ÄR ju ibland livsfarligt med en kamera…*

Fast vi tog såklart ett vanligt foto med, som kanske stämmer lite bättre med de vi är :

*Lukas 11, maken och jag 42, Filip 4 (och ett halvt) och Oliver nästan 15 – hela fina familjen samlad framför vår förhoppningsvis alldeles fantastiska framtid som lantbor!*

Jag är så glad att få kunna dela med mig av den här resan och vårt liv, jag kan egentligen inte förklara varför för att stå i rampljuset är inte riktigt min grej. Men på något sätt känns det här viktigt, för min egen skull och för barnens som kan gå tillbaka och läsa, men även för att NI är inne här och läser. Den delen kan jag inte riktigt sätta ord på själv, men den gör mig i alla fall väldigt glad. Och du, gillar du att läsa här så blir jag ännu gladare över en kommentar ibland, eller en tumme upp. Kanske vet du nån kompis som skulle tycka det var kul att hänga med på resan med? Bara att dela länkar och sidor såklart!

Lite av en cirkus

8 oktober, 20218 oktober, 2021 / LindaG / 3 kommentarer

Jag vet nästan inte vart jag ska börja, dels för det känns som det hänt mycket de senaste dagarna och dels för att mitt huvud är gröt av samma anledning.

Vi måste ju ändå börja med det största av allt, att vi i går fick nycklarna till vår gård och nu är den bara vår! Vi åkte ut direkt efter, det var så magiskt fint i den varma höstsolen.. Utsikten och omgivningarna är verkligen sagolika, det känns helt overkligt att vi ska få ha det vackra runt oss varje dag???

Tyvärr blev det två smolk i bägaren, dels hade inte förra ägarna städat ordentligt, eller rättare sagt har de städat ”vanligt” och alltså är det inte så rent som det ska vara när man tar över ett hus. Just nu pågår diskussioner med dem och mäklare, jäkla surt att börja med, men det är ändå en enkel sak att lösa ju. Jag har fått tag i en städfirma som kan komma på måndag, nu är det bara diskussionerna över vem som ska betala som fortgår.

Smolk nummer två var att Nala väldigt vänligt kräktes upp en mask som inflyttningspresent till oss… 🤢 Hon har nu fått avmaskningstabletter, så vi tänker väl att det ska ge sig med.

Det som gjort mig så trött nu med är att det varit TVÅ skoldagar denna vecka. Visserligen med ett ämne jag tycker är så himla roligt och intressant – ledarskap – och vi har haft hur mycket bra diskussioner som helst och fått mycket insikter, men ihop med husövertag så har det tagit mer energi än jag har. Då var vi ändå bara ute och vände i går, för att bara känna av läget liksom. I dag efter skolan åkte jag raka vägen hem och har inte lyft ett finger sedan dess, förutom för att ta hand om stackars lilla Filip som ramlat illa ute på gården på dagis och som har den värsta fläskläpp jag sett. Som tur är verkar inte det påverkat tänderna – och ännu mer tur är att vi ändå har ett standardbesök hos tandläkaren inbokat för honom nu på måndag! Bra tajming där.

Återkommer framöver, när jag har lite mer energi och det förhoppningsvis inte händer en massa oberäkneligt skit.

Snabb vändning

7 september, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag känner jag mig ungefär lika trött som när man varit sjuk en längre tid i typ influensa eller lunginflammation men nu är på bättringsvägen. Har en molande huvudvärk (undrar när den ger sig) och lyckades dessutom med bedriften att få nackspärr när jag schamponerade håret i morse – så gammal är jag, tydligen…

I vilket fall så tänkte jag att jag skulle unna mig en lång, lugn och skön promenad med Nala, någonstans där man går typ själv (hahaha, en tisdag förmiddag, det visade sig vara fullt på parkeringen?!?) och utan ett uns brådska – så jag åkte upp till Dumme Mosse för att gå ut på den blå leden. På den leden var åtminstone inget folk, väldigt skönt.

*Hade jag tagit tag i att gå en lång skön naturpromenad i dag om det inte var för henne? Troligen inte.*

*Precis allt jag önskat, fint väder, vacker natur och lugn och ro.*

Hade plockat med mig kameran med, det är så sällan jag hinner fota nåt vidare och jag tycker verkligen det är himla roligt. Det känns fint att se de små sakerna och fånga dem, man blir mer uppmärksam på sin omgivning. Har inga illusioner (eller ambitioner) att jag är en fantastisk fotograf, men med en vettig kamera är det lätt att få bilder JAG är nöjd med. Fota är ju också nåt jag verkligen skulle vilja hinna med, men nu har det inte funnits tid eller ork.

Ungefär längst ut på blå rundan satte vi oss och fikade, hon på hundkex och jag på kaffe och kaka. Alldeles, alldeles stilla, och jäklar vad trevligt det är med ett vandringssällskap som inte pratar oavbrutet som barnen har en tendens att göra. Nu hann man ju sitta en stund och bara njuta.

Seeeeeeen…. ringde telefonen.

Det var från dagis, Filip är förkyld och börjar bli rosig om kinderna och hängig, kan ni komma och hämta? Jo men visst… Jag var lite väl långt bort så maken fick hämta hem honom, men vi knatade ändå hem så fort vi kunde, tösen och jag. Så nu sitter vi här, det blir väl varsin skärm i dag tänker jag. Men men, glad att jag hann få den där promenaden åtminstone, den laddade åtminstone lite batterier…

Två Yay, en Nay

24 augusti, 202124 augusti, 2021 / LindaG / 1 kommentar

Den här veckan drar introkursen på crossfit-träningen igång, och efter att den är färdig om 2 veckor tänker jag att jag ska försöka hitta minst en dag till förutom fredagsträningen där jag ska kunna hinna träna – och kanske gärna en gång på helgen med. Får jag tillbaka lite styrka så vet jag att jag får mindre ont i axlar och annat, och det vore skönt att bara inte känna sig i så dåligt skick. Målet är att få en så bra rutin på träningen att den flyter in i vardagen och att komma in i det så mycket att det inte känns som en tröskel att hinna ta sig dit – helt rimligt tycker jag. Rimligt, men inte helt enkelt, inte när allt annat också ska funka.

Annars har ju både höst, skola och vardag dragit igång på allvar nu. Hittills den här veckan har temperaturen legat runt 7 grader när jag gått morgonpromenad med Nala – härlig luft men ganska stor omställning från sommarens värme. Angående skolan så har vi fått två roliga besked – först ska L få komma ut och hälsa på i sin nya skola i Ölmstad nu i veckan, vilket han ser fram emot något enormt med lika delar nyfikenhet och pirr – men sen fick vi också det fantastiska beskedet att O kommer få gå kvar på Junedal hela årskurs 9 ut, trots flytt! Det var viktigt och väldigt, väldigt glädjande!

Lite värre ställt är det däremot med förskoleplats till Filip, det är fullt överallt och närmsta lediga plats vi kan få är i Huskvarna. Visserligen på väg till jobbet, men ändå väl långt hemifrån… Vill heller helst inte flytta på honom mer än en gång, det är ju inte ENORMT långt kvar till han börjar förskoleklass sen. Vi letar på alla privata och kommunala förskolor, men det ser rätt mörkt ut…

*Dagisplats till minsta fröken står också på önskelistan, typ 2 dagar i veckan, men hon är ett mindre problem att lösa ändå.*

Naturhelg

15 augusti, 202115 augusti, 2021 / LindaG / 1 kommentar

Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.

Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”

Det är ungefär lika mycket passande av de där två.

Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:

Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…

Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…

Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.

Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!

Ekehagens forntidsby

30 juli, 202130 juli, 2021 / LindaG / 1 kommentar

Jag hade ju med Ekehagens forntidsby på listan över saker vi ville göra på semestern, eftersom framförallt Lukas gärna ville dit. De har ju varit där med skolan (Oliver också, för länge sedan) och då fick de göra en massa olika saker, spjut, baka bröd, göra nån soppa och lite annat, så han ville gärna tillbaka. Tänkte att det blir ju kanon, bra med utflykt där vi kunde ta med Nala med.

Jag blev väl lite…besviken, kanske. Det var ju jättelitet, och inte så väldigt mycket aktiviteter, förutom myggaktiviteter eftersom hela ”byn” låg runt ett litet träsk. Hade nog sett nåt lite större framför mig? Men barnen var väldigt nöjda, de fick bland annat skjuta med pil och båge:

De fick baka stenåldersbröd, de fick paddla kanot (eller alltså, det var väldigt blött i dem, vi gav upp innan vi kom ut egentligen), man kunde göra egna läderarmband och så kunde man ”fiska” upp träfiskar med magnetspön – det var tydligen en riktig höjdpunkt och alla 3 barnen från 4 till 14 stod en lång stund och höll på med det!

Vi hade inte askalas tur med vädret, men lyckades ta oss in i restaurangen för lunch när den värsta skuren kom. Där var köttbullarna slut, men det var en helt ok vegetarisk lasagne istället som gick hem hos de flesta. Fanns också en hel del fika, fast vi stannade till på EJ farm på tillbakavägen istället, det ligger inte långt därifrån.

Det gick lite lösa kossor och får där med, som man kunde klappa på, men fisket var nog höjdpunkten. Jag HADE nog tyckt det var roligare med en kombo av mer heltäckande (myggvänligare) kläder och lite bättre väder, så min recension är kanske lite orättvis ändå.

*Alldeles för mycket exponerad* *hud, har massvis med myggbett sedan dess.*

*När minsta tröttnar är man glad att äldsta orkar bära en stund ❤*

Mitt tips om ni åker dit – ta med bättre kläder och kanske myggmedel, det fanns också mängder med eldplatser så det är nog mysigare att ta med egen matsäck att grilla.

Bäst på dagen var att vi mötte en gammal kompis med familj!