Här är vi, framför vårt nya hus på vår nya gård. Det kändes lite viktigt att få till ett gruppfoto, det är så sällan vi fångar hela familjen på bild samtidigt och det här känns absolut som ett sådan tillfälle att man vill kunna titta tillbaka på det och säga till barnen – minns ni? Minns ni att vi vågade flytta hit, ut på landet? Vad stort det kändes här då, vi kunde ju nästan ingenting om att ha gård. (Nu tänker jag ju mig att allt blir bra så att det är i en väldigt positiv kontext vi pratar om detta 😂 )
I alla fall, det finns ju foton och så finns det foton, och jag fick idén att det skulle vara himla kul att ha ett gammeldags foto där alla ser så där allvarliga ut, så vi tog ett sånt :
Barn, vuxna och till och med hunden kom med på ett hörn. Vissa gömmer sig bakom krattan för det ÄR ju ibland livsfarligt med en kamera…
Fast vi tog såklart ett vanligt foto med, som kanske stämmer lite bättre med de vi är :
Lukas 11, maken och jag 42, Filip 4 (och ett halvt) och Oliver nästan 15 – hela fina familjen samlad framför vår förhoppningsvis alldeles fantastiska framtid som lantbor!
Jag är så glad att få kunna dela med mig av den här resan och vårt liv, jag kan egentligen inte förklara varför för att stå i rampljuset är inte riktigt min grej. Men på något sätt känns det här viktigt, för min egen skull och för barnens som kan gå tillbaka och läsa, men även för att NI är inne här och läser. Den delen kan jag inte riktigt sätta ord på själv, men den gör mig i alla fall väldigt glad. Och du, gillar du att läsa här så blir jag ännu gladare över en kommentar ibland, eller en tumme upp. Kanske vet du nån kompis som skulle tycka det var kul att hänga med på resan med? Bara att dela länkar och sidor såklart!
Jag vet nästan inte vart jag ska börja, dels för det känns som det hänt mycket de senaste dagarna och dels för att mitt huvud är gröt av samma anledning.
Vi måste ju ändå börja med det största av allt, att vi i går fick nycklarna till vår gård och nu är den bara vår! Vi åkte ut direkt efter, det var så magiskt fint i den varma höstsolen.. Utsikten och omgivningarna är verkligen sagolika, det känns helt overkligt att vi ska få ha det vackra runt oss varje dag???
Tyvärr blev det två smolk i bägaren, dels hade inte förra ägarna städat ordentligt, eller rättare sagt har de städat ”vanligt” och alltså är det inte så rent som det ska vara när man tar över ett hus. Just nu pågår diskussioner med dem och mäklare, jäkla surt att börja med, men det är ändå en enkel sak att lösa ju. Jag har fått tag i en städfirma som kan komma på måndag, nu är det bara diskussionerna över vem som ska betala som fortgår.
Smolk nummer två var att Nala väldigt vänligt kräktes upp en mask som inflyttningspresent till oss… 🤢 Hon har nu fått avmaskningstabletter, så vi tänker väl att det ska ge sig med.
Det som gjort mig så trött nu med är att det varit TVÅ skoldagar denna vecka. Visserligen med ett ämne jag tycker är så himla roligt och intressant – ledarskap – och vi har haft hur mycket bra diskussioner som helst och fått mycket insikter, men ihop med husövertag så har det tagit mer energi än jag har. Då var vi ändå bara ute och vände i går, för att bara känna av läget liksom. I dag efter skolan åkte jag raka vägen hem och har inte lyft ett finger sedan dess, förutom för att ta hand om stackars lilla Filip som ramlat illa ute på gården på dagis och som har den värsta fläskläpp jag sett. Som tur är verkar inte det påverkat tänderna – och ännu mer tur är att vi ändå har ett standardbesök hos tandläkaren inbokat för honom nu på måndag! Bra tajming där.
Återkommer framöver, när jag har lite mer energi och det förhoppningsvis inte händer en massa oberäkneligt skit.
Idag känner jag mig ungefär lika trött som när man varit sjuk en längre tid i typ influensa eller lunginflammation men nu är på bättringsvägen. Har en molande huvudvärk (undrar när den ger sig) och lyckades dessutom med bedriften att få nackspärr när jag schamponerade håret i morse – så gammal är jag, tydligen…
I vilket fall så tänkte jag att jag skulle unna mig en lång, lugn och skön promenad med Nala, någonstans där man går typ själv (hahaha, en tisdag förmiddag, det visade sig vara fullt på parkeringen?!?) och utan ett uns brådska – så jag åkte upp till Dumme Mosse för att gå ut på den blå leden. På den leden var åtminstone inget folk, väldigt skönt.
Hade jag tagit tag i att gå en lång skön naturpromenad i dag om det inte var för henne? Troligen inte.
Precis allt jag önskat, fint väder, vacker natur och lugn och ro.
Hade plockat med mig kameran med, det är så sällan jag hinner fota nåt vidare och jag tycker verkligen det är himla roligt. Det känns fint att se de små sakerna och fånga dem, man blir mer uppmärksam på sin omgivning. Har inga illusioner (eller ambitioner) att jag är en fantastisk fotograf, men med en vettig kamera är det lätt att få bilder JAG är nöjd med. Fota är ju också nåt jag verkligen skulle vilja hinna med, men nu har det inte funnits tid eller ork.
Ungefär längst ut på blå rundan satte vi oss och fikade, hon på hundkex och jag på kaffe och kaka. Alldeles, alldeles stilla, och jäklar vad trevligt det är med ett vandringssällskap som inte pratar oavbrutet som barnen har en tendens att göra. Nu hann man ju sitta en stund och bara njuta.
Seeeeeeen…. ringde telefonen.
Det var från dagis, Filip är förkyld och börjar bli rosig om kinderna och hängig, kan ni komma och hämta? Jo men visst… Jag var lite väl långt bort så maken fick hämta hem honom, men vi knatade ändå hem så fort vi kunde, tösen och jag. Så nu sitter vi här, det blir väl varsin skärm i dag tänker jag. Men men, glad att jag hann få den där promenaden åtminstone, den laddade åtminstone lite batterier…
Den här veckan drar introkursen på crossfit-träningen igång, och efter att den är färdig om 2 veckor tänker jag att jag ska försöka hitta minst en dag till förutom fredagsträningen där jag ska kunna hinna träna – och kanske gärna en gång på helgen med. Får jag tillbaka lite styrka så vet jag att jag får mindre ont i axlar och annat, och det vore skönt att bara inte känna sig i så dåligt skick. Målet är att få en så bra rutin på träningen att den flyter in i vardagen och att komma in i det så mycket att det inte känns som en tröskel att hinna ta sig dit – helt rimligt tycker jag. Rimligt, men inte helt enkelt, inte när allt annat också ska funka.
Annars har ju både höst, skola och vardag dragit igång på allvar nu. Hittills den här veckan har temperaturen legat runt 7 grader när jag gått morgonpromenad med Nala – härlig luft men ganska stor omställning från sommarens värme. Angående skolan så har vi fått två roliga besked – först ska L få komma ut och hälsa på i sin nya skola i Ölmstad nu i veckan, vilket han ser fram emot något enormt med lika delar nyfikenhet och pirr – men sen fick vi också det fantastiska beskedet att O kommer få gå kvar på Junedal hela årskurs 9 ut, trots flytt! Det var viktigt och väldigt, väldigt glädjande!
Lite värre ställt är det däremot med förskoleplats till Filip, det är fullt överallt och närmsta lediga plats vi kan få är i Huskvarna. Visserligen på väg till jobbet, men ändå väl långt hemifrån… Vill heller helst inte flytta på honom mer än en gång, det är ju inte ENORMT långt kvar till han börjar förskoleklass sen. Vi letar på alla privata och kommunala förskolor, men det ser rätt mörkt ut…
Dagisplats till minsta fröken står också på önskelistan, typ 2 dagar i veckan, men hon är ett mindre problem att lösa ändå.
Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.
Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”Det är ungefär lika mycket passande av de där två.
Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:
Ni fattar va?
Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…
Favvo-muggen!
Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…
Stora vågor!
Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.
Vi kröp upp i hörnet, jag och ……den här, såklart.
Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!
Jag hade ju med Ekehagens forntidsby på listan över saker vi ville göra på semestern, eftersom framförallt Lukas gärna ville dit. De har ju varit där med skolan (Oliver också, för länge sedan) och då fick de göra en massa olika saker, spjut, baka bröd, göra nån soppa och lite annat, så han ville gärna tillbaka. Tänkte att det blir ju kanon, bra med utflykt där vi kunde ta med Nala med.
Jag blev väl lite…besviken, kanske. Det var ju jättelitet, och inte så väldigt mycket aktiviteter, förutom myggaktiviteter eftersom hela ”byn” låg runt ett litet träsk. Hade nog sett nåt lite större framför mig? Men barnen var väldigt nöjda, de fick bland annat skjuta med pil och båge:
De fick baka stenåldersbröd, de fick paddla kanot (eller alltså, det var väldigt blött i dem, vi gav upp innan vi kom ut egentligen), man kunde göra egna läderarmband och så kunde man ”fiska” upp träfiskar med magnetspön – det var tydligen en riktig höjdpunkt och alla 3 barnen från 4 till 14 stod en lång stund och höll på med det!
Kolla leendet liksom!
Vi hade inte askalas tur med vädret, men lyckades ta oss in i restaurangen för lunch när den värsta skuren kom. Där var köttbullarna slut, men det var en helt ok vegetarisk lasagne istället som gick hem hos de flesta. Fanns också en hel del fika, fast vi stannade till på EJ farm på tillbakavägen istället, det ligger inte långt därifrån.
Det gick lite lösa kossor och får där med, som man kunde klappa på, men fisket var nog höjdpunkten. Jag HADE nog tyckt det var roligare med en kombo av mer heltäckande (myggvänligare) kläder och lite bättre väder, så min recension är kanske lite orättvis ändå.
Alldeles för mycket exponeradhud, har massvis med myggbett sedan dess. När minsta tröttnar är man glad att äldsta orkar bära en stund ❤
Mitt tips om ni åker dit – ta med bättre kläder och kanske myggmedel, det fanns också mängder med eldplatser så det är nog mysigare att ta med egen matsäck att grilla.
Bäst på dagen var att vi mötte en gammal kompis med familj!
Jag kom på varför jag i vanliga fall alltid bokar in att vi ska åka någonstans när det är semester – det är SÅ mycket enklare när man inte är hemma. Det är jobbigt och stressigt att boka, planera och fixa – delvis därav det inte blivit något inbokat i år – men det är skit att vara hemma på semestern, för då finns ALLT det som alltid ska göras där hela tiden, fast det ackompanjeras av uttråkade ungar 100% av dagen oftast. Är man i väg ett tag någonstans, så är det ingen som förväntar sig att jag ska fixa mat, ungarna kan underhålla sig på ett annat sätt för miljön är ny och den jäkla VARDAGEN känns längre bort. Sen är det ju inte stressande att vara iväg heller, när man ska hålla koll på hund och pillrig fyraåring, men ändå.
Förlåt att jag gnäller, den här semestern har varit så himla efterlängtad och välbehövlig, men jag behöver liksom reda ut det här för mig själv och då är det det här forumet som är tillgängligt just nu. Rätt säker på att det dessutom finns ett gäng mammor där ute som kan relatera till att den så kallade semestern inte innebär så mycket vila.
Det HAR varit mycket bra saker OXÅ den här veckan. På topplistan ligger förutom Liseberg att vi träffat min bror med familj, i morse gick vi tex en runda på Dumme mosse och satt sen och fikade en lång stund.
Det hade varit asskönt att få en vecka helt själv – inte hemma för då hade man ändå bara grejat som vanligt – bara för att verkligen få ladda. Men semestern är kort, första veckan av fyra har redan gått och jag vill ju OCKSÅ umgås med mina barn. Jag fattar att det kan låta som jag inte gillar det, men det gör jag verkligen – såvida vi inte bara är hemma och alla förväntar sig saker av mig som jag inte orkar eller vill göra.
Lugna morgonpromenader med Nala är inte fy skam heller.
Så, nu har jag fått släppa lite på ventilen, så nu är det bara att ta sig i kragen och ta hand om saker som vanligt. (Här var jag tvungen att springa ifrån för att avstyra ett bråk…). Förlåt, det är ju bara en överstressad mamma här som känner sig otillräcklig och som inte kan slappna av, inget värre och inget nytt under solen… Kram på er, i vilket fall, ni som kämpar med barn, familj, diagnoser, sjukdom och tusen andra saker. 🤗
Ps, flytten mm stressar mig i princip inte alls, då är vardagspåhänget mycket värre. Nån mer som känner igen sig?
Så, i går hade vi en fantastiskt härlig heldag på Liseberg. Snälla Anneli tog hand om Nala över dagen, så vi kunde vara där heeeela dagen utan att bekymra oss för henne, och det blev så lyckat 🙂
Alla kunde åka precis allt de ville, från småbåtar…
…till större båtar, och såklart de blötaste båtarna (FlumeRide är en favorit, den och Balder är roligast av allt tycker jag! Gillar Helix med, men har ju så jäkla lågt blodtryck att det svartnar lite för ögonen i skruvarna).
Precis lagom blöta blev vi, i det alldeles lagom vädret med lagom med sol och lagom med värme – vad är oddsen för det liksom.
Stora och små gick både ihop och delade vägar, när önskemålen gick brett i sär. Så bra att O och L kan åka allt tillsammans nu själva, när inte vi orkar längre.
Det åts glass, churros, korv, sockervadd och pasta – alla fick så de var nöjda och glada. Tydligen är det så här man poserar för ett foto förresten, enligt Filip.
Vi spelade fem-kamp alla fem, och det vanns en Toblerone av Lukas, inte illa!
Den här lilla herrn åkte lite saker själv med, han var även med i Flume Ride och han gav aldrig minsta antydan till att något skulle vara läskigt – han var bara superglad (och superenergisk) hela dagen. Han avslutade med att springa sig genomsvettig i nästan två timmar i lekdelen i kaninlandet, när jag och Tobbe bara satt och pustade.
En liten semester, på ett favoritställe, med mina favoritmänniskor (ja, just de samma jag kan bli vansinnig på och väldigt trött av, men likväl är det så).
Och förresten – älskade Liseberg med restriktioner eftersom det innebar att det var hanterbara köer till allt – det var liksom fullt med folk men inte sådär vansinnigt mycket, längsta vi köade var nog ca 20 minuter.
(Hade inte med nån kamera så ni får nöja er med lite halvkassa mobilbilder. Nån gång ska jag köpa en mobil med bättre kamera, men det dröjer nog tills jag verkligen MÅSTE byta den jag har nu).
Det är påtagligt jävla mycket INTE semester att vara hemma med hela familjen. Det kvittar om jag rationaliserat bort så vi bara ska äta lagad mat EN gång om dagen, om ungarna fått var med och sätta skärmregler och att vi i övrigt har typ NOLL måsten – för det är en jäkla massa tjafs, tjatande om den jävla skärmtiden de själva fått vara med och bestämma, medlande mellan bråkiga barn och ett KONSTANT vakande över den pillrigaste jäkla 4-åring jag någonsin varit med om. Ungen gör tamejfan ALLT han inte får, och helt seriöst räcker det att man går och kissar så har det hänt nån grej.
Tänk att bara få sitta still en stund på en strand utan att nån tjatar, bråkar, felaktigt tror de kan simma, jagar fiskmåsar, äter gammalt fika i sanden eller nåt annat idiotiskt.
Förlåt för mitt gnäll men jag blev bara så jävla trött. Är tröttare nu än efter en vecka på jobbet. Blah blah jag älskar mina barn och sånt. Ni fattar.
Så, i går blev vårt hem stylat och fotat inför fotografering. Jag hann börja plocka tillbaka lite grejor innan jag kom på att jag ville fota lite med, men det mesta ser ändå ok ut. Det är ju ändå vårt hem vi ska lämna, ett hus vi älskar och har älskat i alla år, det är ju bara lite mer omgivningar vi vill ha egentligen. Så lite vemodigt känns det allt, med tre barn som vuxit upp här och en hel livstid på ett sätt – och så är det ju så himla fint med! Extra nu när det är helt rent såklart… Håll till godo med lite snabba foton :
Om vi börjar med att kliva in i hallen, den fick jag visst inte så mycket bilder på, men ändå.
Sen kliver vi rakt in i ungarnas allrum, en plats för TV och TV-spel som är perfekt när vi är oense över vad som ska tittas på.
Olivers rum blev väldigt fint med matta och lite prydnadssaker – inget som annars funkar så bra i ett barnrum där det inte städas så ofta och noga av den som bor där 😉
Lukas rum blev också rensat och fixat litegrann…
…och så Filips förstås! Han vill såklart behålla vartenda kudde och sak som tillkommit under dagen 😀
Går man vidare i huset genom hallen sen så hamnar man i vårt vardagsrum och kök, en STOR yta på ungefär 70 kvm bara den. Tur vi får stort i vårt nya hus med!
Från köket går man ut i uterummet (den här bilden blev jag väldigt nöjd med för övrigt, Med vänlig hälsning Hobbyfotografen). Det är inget uterum i vårt nya hus, men det finns ju inget som hindrar oss från att bygga ett om andan faller på om några år.
Går man annars rakt igenom kök och vardagsrum, så kommer man ju till vårt sovrum. Jag älskar det, sedan vi målade om det senast – men vårt nya blir lika rymligt och fint!
Till och med tvättstugan blev superfin! (Mest för att den är städad, hahaha)
Sen har vi ju uteköket och uteplatsen, där KOMMER jag verkligen sakna den klinkrade altanen för den är dels så fin och sen är den så himla skön att gå på med – och lätt att sköta! Det är nog nästan den enskilda detalj jag kommer sakna mest faktiskt.
För övrigt är nu planen att vi förhoppningsvis får ut lite av fotografens bilder innan semestern, under nästa vecka, och sen kommer det bli visning i början av augusti. (Har jag sagt det? Känner mig lätt senil vid det här laget…) Så, känner du någon som vill köpa ett fantastiskt hus med nära till det mesta så är det bara att tipsa!!!
Nu ska jag bara sätta mig på altanen och läsa en bok tror jag, för nu är hela jag så genombröt som man bara kan bli… Misstänker dessutom att hösten kommer bli gräslig – inte så mycket för flytt mm även om det såklart kommer ge en massa jobb, men sen går mitt bygge in i en ny fas och det är sinnessjukt mycket som ska göras.. Men nu låtsas vi inte om det på en stund, ok?
Vi tar många såna här i sommar med va? Och bara njuter av att inte ha några planer alls direkt? Ja, det gör vi… Och vill man inte ta ett glas ensam hemma så är man välkommen hit och få sällskap!
*Vad vi lämnar ja – visst lämnar vi vårt hem och det hem barnen vuxit upp i, men vi lämnar ju för att åka TILL ett nytt hem, med nya möjligheter!
godatankar.com 