Nästa lucka i kalendern handlar om 2015. När jag gör de här årsinläggen så utgår jag från foton jag haft när jag gjort årets fotobok (gör en för varje år), och även om man självklart bara fotar de glada och roliga tillfällena, så måste det här ändå varit ett av våra absolut bästa år!
Barnen är lite större – Lukas blir 5 och Oliver 9 – och är lite lättare att ta med på aktiviteter. Vardagen blir inte så fokuserad på småbarnsliv längre, rätt skönt!Jag har börjat spara ut håret från superkort till den frisyr jag har i dag. Vi har barnvakt och hinner gå på fest flera gånger!Vi följer upp på skogsutflykterna vi började med året innan……och det är supermysigt!Men jag minns också att våren var sjukt stressig, och inför en reell risk att bränna ut mig så bokade jag en superbillig resa till Spanien i april/maj. Den var HEMSK, hotellet var gräsligt med papperstunna väggar och dörrar, maten var fruktansvärd (men vi hade inte råd att äta ute för vi hade ju egentligen redan bokat en semester till sommaren)och poolen var iskall. Barnen pratar varmt om den här semestern och jag vet att vi nu kan skratta åt den, men just då var det inte så kul. Trots det var det ändå avbräcket vi behövde, och vi kom hem med lite ny energi. Vi gick på fler fester 😀Vi firade 10-årig bröllopsdag med att åka tillbaka till Ölmstad och Röttle och ta om våra bröllopsbilder – till någons tveksamma förtjusning…Den sommaren bilade vi för första gången till Kroatien (alla våra semestrar går att läsa om i menyn här uppe) och blev kära i framförallt stränderna. Vi bodde i det huset vi sen skulle återkomma till 2018, med små förtjusande mini-sköldpaddor. Fin familj i vackra Rijeka!Vi drack god tysk öl……och gick såklart på nöjespark. Jag vet inte hur många såna här bilder jag har från varje sommar, hahaha!Med brorsan testade vi för första gången att vandra. Vi gick John Bauerleden och hade bokat skjuts hem efter typ 2 timmar, men efter närmare 5 hade vi fortfarande inte kommit hela vägen till Gränna (extremt kuperat) utan fick ringa efter skjuts efter ca 1,5 mil. Men det var kul!Sensommar och vi var ute en massa mer, bland annat var ju Lukas stor nog att våga ha med i en eka. Vi var på surströmmingsskiva hos nära kompisar, himla roligt att testa och en fantastisk fest!Vi letade oss ut till alla naturområden vi kunde hitta, här är ifrån skurugata. Och här är från varkullen längst upp vid Hassafallen i Hovslätt.
Jag blir glad när jag ser de här bilderna, och tänker att det var det här året vi dessutom bestämde oss för att försöka få ett till barn. Vi var på en fantastisk plats i livet och fick kanske lite hybris över hur självgående barnen kändes nu när de var så ”stora”. Bortglömda var bajsblöjor, VAB och småbarnsbekymmer och världen kändes stor. Jag hade samtidigt en liten gnagande känsla av att inte jag var ”färdig”, att familjen fortfarande saknade något. Men det skulle dröja många, många månader innan det faktiskt blev ett litet frö i min mage. De här bilderna ger också lite hopp om att även fast man just nu är i bara en massa VAB och passande så kommer snart en lite enklare tid att göra saker igen, och det ser jag fram emot! (Behöver inte förklara att minstingen ändå är älskad och fantastiskt go nu med va?).
Det blir inget julkalendersinlägg i dag, jag är så himla trött. Dels för att vi var på en grymt trevlig konferens med jobbet i går – vi var i Gränna och fick baka polkagrisar och åt en av de absolut bästa 3-rätters middagarna jag ätit lite otippat på Grenna hotell – och dels för att Filip sovit apkasst den senaste veckan. Ja och veckan innan det sov han kasst för han var sjuk, och veckan innan det… Ni fattar. Vet inte om det är växtvärk, magont eller bara mardrömmar, men han vaknar stup i kvarten och är arg/ledsen.
Han har för övrigt utvecklat två nya sidor, en charmerande när han pratar och sjunger en massa (även om mycket fortfarande är svårt att tyda) och en mindre charmerande när han trotsar mot ALLT. Precis ALLT är en kamp med honom just nu känns det som, riktigt jobbigt.
Jag tänkte att han INTE behövde ärva mellanbrorsans humör och vilja. Det tänkte inte han.
Just nu sitter han vid mina fötter och leker charmerande sött själv, men det är numer ganska kortvarigt alternativt nåt jag inte vill att han ska leka med (typ smutsig disk) och jag står vid vårt datorbord och somnar nästan. Maken är på AW med kompisar, den här veckan träffas vi knappt alls. I morgon ska jag försöka hinna sätta pepparkaksdegen som vi ska baka hus på till helgen, innan jag och Oliver ska på lussefirande på Junedal. På fredag har maken sin julfest, så då är han borta igen – vi går verkligen om varandra just nu. Nämnde jag förresten att de stora grabbarna fått Filips förkylning? Smidigt värre när det bara går runt hela tiden… Men de klarar sig ju hyfsat ändå.
Nu är jag så trött att ögonen faller ihop, måste få i säng Lukas och Filip åtminstone innan jag lägger mig själv… God natt!
Puh, det har varit en ganska hektisk men ändå väldigt rolig helg det här. I går hade vi en stunds barnfritt på eftermiddagen så då passade vi på att trängas med alla andra på Asecs, vi hittade typ inga julklappar (som var meningen) men vi köpte lite fint till oss själva. Det blev lite skålar i Rörstrands Swedish Grace, det porslinet vi använder till både vardag och fest här hemma, tycker de har så fina färger och lagom mönster. Dessutom lyxade jag till det och köpte en ny kniv till mig själv, älskar ju att laga mat så det känns väldigt kul!
I dag var det ju första december och advent, och dagen har vi spenderat ihop med grannarna. Först blev det en sväng till Vattenledningsparken för lite korv, glögg och lussebullar, sen kom de över till oss på lite tomtegröt och nygjord skinka, så jäkla gott i all enkelhet.
Blir ju glad ända in i själen av kombon snö och sol!
I år har jag gjort en adventskalender till barnen med paket – alltså inte 24 paket utan bara paket till just advent. 1 eller 2 paket per barn och advent blev det, lite smått och gott i, och det verkar som det blev en hit.
Men, måste berätta om min julkalender jag fått av maken! Blev väldigt förvånad och glad över att jag fick en rom-provnings-kalender med provningsglas och 24 olika sorters rom i (2 cl i varje lucka). Ska bli riktigt kul att prova! Varje dag kommer det ut information om dagens rom på 24daysofrum.com, så man kan läsa vad dagens sort är. Har en favorit här hemma som jag verkligen älskar, men den börjar ta slut och det vore kul att hitta någon mer.
Själv gav jag maken en Toblerone-kalender, kunde inte låta bli när jag såg den för det är hans favoritgodis 🙂
Tja, det är aldrig direkt lugnt när man har tre barn och hur ointressant det än är för er andra så vill ju JAG ha lite dagbok om dem, så här kommer lite vad som händer just nu (en del ändå).
Grattis igen, Oliver (som godkänt bilden)
I går firade vi ju Oliver med ett restaurangbesök med ohemula mängder sushi på Rosegarden, den här gången hade vi faktiskt barnvakt till Filip vilket gjorde att vi alla fick sitta still och äta i lugn och ro. Behöver jag beskriva hur skönt det var? I present fick han sedan en liten familj, nämligen 3 gerbiler (ökenråttor) som är klara för att lämna sin mamma den 11 december, och en massa tillbehör därtill. Det var oerhört uppskattat och han blev jätteglad! Jag med, ville alltid ha en som liten… Himla svårt att få tag i en uppfödare dock, finns inte alls många i Sverige, men hittade en vid Hjo. I dag har tyvärr Oliver fått bihåleinflammation, himla synd om honom 😦
Lukas har fått glasögon och har haft dem i en knapp vecka nu. Han var supertaggad och är fortfarande, han har tydligen velat ha glasögon länge, så det var ju fantastiskt skönt att det gick så bra nu när han faktiskt behövde. Han har som jag lite brytningsfel och är översynt, så det är inget jättestort fel, men glasögonen gör helt klart att han inte behöver anstränga ögonen så mycket. Fin i dem är han med!
Filip är typ frisk, eller snörvlig och lite hostig men det lär väl inte släppa den här sidan om vintern. Han har varit på dagis i veckan ( i dag har alla skolor och dagis stängt så jag är hemma med grabbarna), skönt med lite normala rutiner efter alldeles för mycket VAB.
I morgon är det jobb som vanligt, där händer det dock lite spännande saker jag nog kan berätta om snart 🙂
I dag får vi en tonåring i familjen, grattis Oliver!
Och allt eftersom barnen blir större skriver jag ju mindre om dem för att de ska få välja sin egen integritet, därför blir det bara ett kort grattis och ett par bilder här.
Grattis, min störste kille!❤
I kväll är det önskat middag på Rosegarden med oändliga mängder sushi, så efter lite paketutdelning är det dit vi styr kosan.
Som jag skrev om redan i lördags kväll så kände vi att det var krupp på G på Filip. Den natten och de därefter lyckades vi hålla det i schakt genom att sova i upphöjt läge och med öppet fönster och han var hyfsat pigg dagtid, men i natt ”bröt det ut” i vilket fall. När man har varit med om det innan är det i alla fall väldigt mycket lättare att hantera, så det blev inte så illa som det blev första gången, men det är ändå läskigt för Filip framförallt, som känner att han inte får luft och dessutom mår dåligt av feber. Så vi har ”sovit” halvsittandes med öppet fönster och i dag blir det VAB – igen… Lite väl mycket den här månaden kan jag känna nu. Vi kände ju att det höll på att bli sämre redan under dagen i går och var inne och kollade på hälsan så det inte är nåt annat, men det verkar bara sitta högt upp i luftvägarna, annars kan man ju bli orolig för lunginflammation som han låter.
Så typiskt med, maken är i Stockholm över dagen i dag igen, han är ju väldigt sällan borta men har nu lyckats pricka in båda VAB-perioderna den här månaden. Så i natt nån gång mailade jag till jobbet att jag inte skulle komma, men när vi vaknade till vid halv nio efter en jobbig natt så hade det mailet naturligtvis inte gått fram utan det hade blivit något fel – så ingen visste vart jag var heller. Himla typiskt.
Nåväl, det här var väl totalt ointressant, men så ser vardagen ut här hemma just nu i alla fall. Hoppas på tillfrisknande så vi kan åka till Skövde ändå till helgen, eftersom vi fick skjuta på det förra helgen.
Nästan varje dag när jag hämtar Filip från dagis så ställer han en och samma fråga i bilen.
-Åka skogen, mamma?
Nu är det ju inte så himla smidigt att ta en utflykt till skogen en vardagskväll, speciellt inte när det är mörkt ute redan vid fyra, så på vardagar händer det liksom aldrig. Men ändå, varje gång han frågar så blir jag till hälften så himla glad över att det är just det han efterfrågar, och till hälften ledsen för att jag önskar att vi bodde så vi kunde vara ”i skogen” även hemma. Vi har ju en trädgård, men ska jag hinna fixa lite mat till alla och se till att alla kommer i väg på aktiviteter så är det ju till trädgården man är begränsad, och SÅ himla spännande är inte den jämfört med en skog, tycker 2-åringen. Ska också erkännas att jag inte är jättesugen på att vara ute i kolmörkret efter jobbet, då är jag oftast lite trött och frusen.
Jag är glad över de gånger vi kommer ut ändå, vilket nog ingen missat som följer min blogg, det är så roligt att se alla grabbarna hitta på saker att göra, helt naturligt och meddetsamma.
När jag var hemma med dem på höstlovet för Lukas var sjuk så kände vi ändå dag två att vi behövde komma ifrån en liten sväng, så vi åkte ner till vattenledningsparken för att reka inför kommande utflykter. Är det kallt ute vill man inte vara ute så länge och det kan vara skönt att inte ha så långt hem om det tex skulle krävas blöjbyte. Där fanns hela 3 rejäla grillplatser iordningställda, så det kommer helt klart bli ett perfekt mål till vintern. Men kolla här bara, hur härligt är inte det här?!
Studerar fontänerna, med mamma precis bakom eftersom man gärna vill kliva rakt ut. Rakt in i en diskussion och lek.Överlycklig över årets första is!Nästan omöjlig att fota ute, man får vara sjukt snabb.
Som vuxen gäller det mest att hålla sig nära och vara redo för eventuella dödsföraktande kast rakt ut över kanter, underhållningen fixar de dock själva. Så ja, mitt hjärta, klart vi ska åka skogen, så ofta vi bara kommer åt!
Ligger själv i min säng, med maken i Stockholm, och lyssnar på snabba, febriga andetag från Filip. När jag hämtade honom på dagis så hade han nyss blivit ledsen och hängig, vilket snabbt eskalerade till runt 40 graders feber här hemma, trots Ipren sin annars brukar hjälpa. Usch vad jag hatar när barnen blir så här mycket sjuka, det gör så ont att se när de mår dåligt.
Har preppat med både Alvedon och Ipren bredvid sängen nu, och hoppas innerligt att det bara är typ influensa eller en rejäl förkylning och att febern inte går upp ytterligare under natten. Håll tummarna!
Bild från frisk Filip i förra veckan, med världens skönaste stil ❤
Det här året är första året jag jobbat heltid sedan Oliver föddes för 13 (!!!) år sedan. Tidigare har vi antingen delat föräldraledighet eller så har både jag och maken jobbat 90% vardera för att ingen skulle gå ner till 80%. Just 90% alternativet är BARA så jävla dumt, åtminstone om man går hem lite tidigare i stället för att ta en heldag varannan vecka, för det innebär ju i praktiken att man jobbar 100% (minst) men bara får betalt för 90% – men visst, du får gå hem lite tidigare då. Fast enligt min egen erfarenhet innebär det bara att du antingen stressar en massa mer eller hoppar över raster mm för att hinna med.
Men som sagt, nu jobbar vi båda heltid, vilket funkar ändå eftersom jag börjar 06:45 och slutar 16:00, så maken lämnar på dagis runt 8:00 och jag hämtar runt 16:20. Typ sist av alla på dagis, naturligtvis… Efter ett gäng år med föräldraledigheter och lägre arbetsgrad så känns det himla skönt att få en vettig inkomst, det är saker som fått ligga på vänt när vi varit föräldralediga som man nu kan ordna – MEN.
Det. Finns. Ingen. Tid.
Vi har inte så himla mycket aktiviteter i vår familj känner jag ändå, de båda stora grabbarna har scouter varsin dag i veckan (när det inte är fotboll för mellankillen), maken tränar 2-3 gånger i veckan, varav en dag är lördagsförmiddagen, och jag försöker hinna träna 2 gånger i veckan varav äldsta pojken följer med 1. Men det innebär ändå att de enda dagarna som är fria från aktiviteter är fredagar och söndagar… Och med 3 barn så går ALL tid åt hemma som den ensamma föräldern till att bara få alla att överleva vardagen, fixa mat, göra läxor, tvätta, städa mm.
I mitt flöde dök det här inlägget upp i veckan, ”Sveriges mammor stressar sig sjuka”. Inget nytt egentligen, snarare sorgligt gammalt. Det handlar om att kvinnor är de som till störst del projektleder hela familjen, vilket ger en hög arbetsbelastning även hemma även om man för övrigt lever jämställt. Och vem är det man prioriterar bort när det kör ihop sig? Tror inte ens jag behöver svara på det…
Bild kärleksfullt lånad av insiktsfulla HejHejVardag.
Men man behöver tid för sig själv, man behöver tid för att göra roliga saker, man behöver BRA tid med familjen.
Jag hinner inte.
Så sjukt glad över att ha ett jobb där det inte är så stressigt på hösten som mitt förra, men det är ändå mycket att göra och just nu känner jag mig himla otillräcklig på precis alla plan. Jag hinner inte träffa kompisar som jag vill (inte bara jag som har ont om tid där dock, är ju inte direkt ensam om problemet), jag hinner inte få någon egentid, partid existerar knappt för efter alla barnen är lagda så är jag inte människa nog för att orka med något annat än att titta lite på TV innan jag lägger mig typ.
Man kan väl konstatera att det är sjukt enkelt att välja vilken verklighet man vill visa upp här. För att göra en lång historia kort så åkte vi till Dumme Mosse idag, jag har en massa fina bilder från början av den promenaden:
Men för att nyansera bilden kan vi väl säga så här: Nån skulle prompt gå själv hela vägen, väldigt långsamt och titta på allt – det hade ju varit helt ok om det inte bara varit typ 2 plusgrader Två tröttnade och började tjura En fick tokspel och tappade allt ALLA frös som fan En bajsade
Känslan efter dagen – så jävla sur på mig själv som inte hade tålamod att vända dagen. Nu sitter jag framför brasan i uterummet, dricker vin och tjurar på mig själv (och lite på alla andra).
godatankar.com 