Grillat är godast…

Efter jobbet idag hade jag två val – åka och sparras (och visserligen göra av med en del samlade frustrationer) eller att passa på att njuta av den sista vårdagen på ett tag och grilla med familjen… Inget jättesvårt val kan jag inte påstå.

Det är kullerbyttor och studsar åt alla håll, och jag har kommit fram till att jag blir betydligt mindre stressad om jag inte tittar på dem..

Barnen hoppade studsmatta, och vi grillade revben, väldigt trevligt! Till det blev det lite italienskt bröd med ostar, och kanske ett glas vin med. Far åt helvete ineffektiva dietjävel, åtminstone för idag… 

Med lite sol så hoppar tempen i uterummet upp till 20 grader även utan hjälp,
men vill man att den ska hålla sig kvar där även när solen går ner är det bra att
slänga in ett par vedträn i kaminen. 
Grillade revbensspjäll, så sjukt gott….

Throwback Tuesday

Det är ganska roligt att läsa ett år eller fler tillbaka i bloggen och se vad jag gjorde så här dags då. Tex förra året, när vi faktiskt verkar ha haft en lika tidig vårstart som i år? Då höll jag på att ladda för min första, och enda, tävling i kickboxing. Just nu känns det väldigt avlägset, har varit rätt otaggad på att kickboxas sen i julas någon gång…

För två år sedan var Lukas så här liten, och vi bakade proteinchokladbollar hemma. Det är ju framförallt på barnen man verkligen ser hur fort tiden går (och hur gammal man är?!?!), mitt uppe i det så märks det ju inte lika väl!

Tittar man på 2012 så har tydligen även Oliver varit i samma trotsålder som Lukas, haha, jag kan ha förträngt det… Det här var också vårvintern då stackars Lukas hade en riktigt jobbig lunginflammation, nåt vi märker av än idag eftersom han väldigt lätt drar på sig alla baciller han kommer över. Usch, det var ingen rolig tid alls…

2011 var jag mammaledig med Lukas, jag och maken körde ju dock halvtid båda två from januari, om jag inte minns fel. En sån liten glad skit han var då (och är fortfarande, dock med mer humör), sötnosen!

Barnvagnspromenader = HIIT?

Så, 9 dagar in på min kosthållning och det börjar kännas riktigt bra. Jag har landat i ungefär vad jag bör äta för att få i mig mina proteiner, och fått lite rutin på hur jag ska lägga upp måltiderna för att jag inte ska behöva trycka i mig två stora mål på en gång på kvällen. Det är ändå förvånansvärt hur mycket jag äter, och i mitt huvud blir det halvt om halvt kortslutning eftersom jag av gammal vana känner att diet = hungrig. Det känns inte som jag borde kunna få resultat av all denna mat??? Hade inte tänkt väga mig förrän efter de 10 veckorna, men bara för att få någon form av bekräftelse på att jag inte räknat helt fel så får jag nog göra en kontrollvägning i morgon – så det går åt rätt håll liksom.

Förstår att det är urtrist att läsa om kosthållning och ”dieter” när inte du som läser går på en, så jag ska försöka låta bli att göra så VARJE inlägg handlar om det 😉

Gårdagens sena middag – finns absolut inget att klaga på
när man äter så här gott!

Lukas är i alla fall tillbaka på dagis idag, dock verkar det där med huvudvärk, halsont och feber vara något som går nu, och halva bekantskapskretsen har det. Hoppas lite att jag själv ska slippa, men när man haft en sjukling i famnen och ansiktet i 3 dagar så är det nog att hoppas på mycket…

Gick för övrigt en långpromenad i går för att hämta Oliver på skolan. Jag plockade fram barnvagnen så Lukas inte skulle behöva gå hela vägen (han är lite för stor, men är man sjuk så är man), men jag måste säga att jädrar – jag hade glömt hur mycket jobbigare det är att gå med barnvagn. Sen med en 16 kg pojk i med, jag var genomsvett efter 10 minuter… Haha, det är ju oxå en sak man kan förtränga från småbarnstiden….

Skridskor med barnen

I söndags var vi och åkte skridskor med barnen och Olivers kompis Alicia. Det var första gången Lukas stod på ett par skridskor, med tanke på hans humör så var vi lite lätt… spända, på hur han skulle hantera det hela 😉

Men, det gick jättebra, han blev inte arg en enda gång, och åkte nästan hela tiden – med lite stöd då såklart. Här kommer en hel bildkavalkad på den stora händelsen:

Liiiite stor hjälm, men det hindrar inte en envis pojk. 

Bästisarna!

Själv var jag utrustad i helt skidställ, med typ 8 lager kläder, så jag höll mig nästan varm i 1½ timme. 

Man måste ju leka lite i snön med!

Oliver åker ganska bra skridskor, eller, han åker mycket bättre än mig i alla fall (säger iofs inte jättemycket) . 

Såklart roligare att åka när man får ha med goa bästisen med!

Det var på det stora hela en väldigt mysig utflykt helt enkelt 🙂

En av mina största laster…

Ibland är det en sån dag som det var idag. Man orkar liksom inte riktigt, och då kan man bestämma sig för att det vore en skitbra idé att äta en sån här. Till lunch. 

Semlor är ett kapitel för sig i vår familj. Mamma brukar äta första semlan samma dag som Centralkonditoriet börjar med sina (typ i oktober) och i mitt vuxna liv har jag nog ätit en sisådär 200 semlor…. Kan ju säga att det här var min 3:e eller 4:e för i vinter, så nu för tiden släpper jag inte alla hämningar helt när det gäller det här underbara bakverket, men det kräver en del av karaktären för att avstå. 
Jag är inte ensam om att älska semlor heller, det är både Olivers och makens absoluta favorit, Lukas vill gärna ha men äter mest grädden (ibland undrar jag vems barn han är? 😉 ). 
Förutom att ha ätit semlor så har vi planerat lite semester, och gjort en 2-dagars-chili, lovar att komma med recept på den i morgon. 

Slut på ledigheten

Jaha ja, i morgon är det över, det här tämligen långa och rätt så konstiga jullovet. I och med att jag var rätt sjuk i början så varvade jag på något sätt ner till noll i princip direkt, och sen kan jag inte påstå att jag gjort många knop. De senaste dagarna har jag däremot deklarerat mig själv fysiskt frisk och därmed tränat en del, och JÄDRANS vilken skillnad det gör på hur pigg jag är. I stället för att vara jätteseg hela dagen och somna senast 22 så har jag varit riktigt pigg fram till midnatt och ändå klivit upp pigg vid 8. Helt perfekt.

Det känns absolut i kroppen att jag varit sjuk, musklerna känns svaga och flåset obefintligt, men det ger sig nog snart hoppas jag. I samma veva som jag fick lite fart på träningen så var det också lättare att ta tag i kosten, jag vet inte varför det är så, men om jag slarvar med den ena så slarvar jag även med den andra, av någon anledning.

Hela 24 h speltid har det även blivit den här julen, jag gav ju maken Dragon Age Inquisition så lägligt, och vad sjutton, inte ska bara HAN få spela heller… 😉 Många, långa, lata dagar har det blivit, och tämligen olikt mig har jag inte ens blivit rastlös?!? Tror det är pga / tack vare förkylningen…

Bäst den här ledigheten har varit att träffa brorsan, att åka till Skövde med familj och vänner, midsommarfesten igår, och att ha ro att spela en massa bra spel!

I och med att jag varit allmänt lat, omotiverad och liksom bara känt för att ta det lugnt, så har det heller inte blivit så mycket jobb med min ”kokbok”, men idag skrev jag ihop en lista på de ca 30 saker jag vill ha med i kokboken. Det är grymt svårt att välja faktiskt, men jag TROR jag landat i att göra en kokbok med blandade recept, dvs både mat, bak och desserter – helt enkelt mina egna favoritrecept. Nu har jag bara det ”lilla” jobbet framför mig att laga all denna mat och fota den, för vad är en kokbok utan bra bilder?!?! Och på tal o det, kan ge en förhandstitt på morgondagens recept (eller, det jag gjorde till middag idag)…

Kycklinggryta med champinjoner och bacon. 

2014 i bilder

En liten sammanfattning av mitt år i fotoform =)

Testade att tävla i kickboxing och insåg att det inte var min grej. 
Jag har styrketränat, tränat lite mer, och fortsatt styrketräna. Varje vecka hela året, förutom på semestern, och jag måste säga att jag faktiskt älskar det. 
Formtoppade lite på våren, efter kickboxingtävling. Hittade en balans på kost och träning som jag kan leva med och trivs med. Känner mig stark och nöjd. 
Jag sprang, envist och långsamt. 
Vi åkte på semester till Frankrike med hela min familj, för att fira att mamma fyllde 60 år. 
I Frankrike firade vi också Lukas, som blev hela 4 år. 
Underbara land…
Vi var i Asterixparken utanför Paris. 
Hemma i Sverige igen firade vi mammas 60-årsdag med lite hönor, som iofs fick flytta hem till oss efter att ha provbott hos mamma i ett par veckor. 

Det blev lite mer fåglar för min del, med min första tatuering. 

…så vi blev hönsföräldrar. 
Sommaren bjöd på värme, och det blev bad och fiske. 
Den tidiga hösten var fantastiskt fin, men den sena blev bara grå. 
Halloween kom och gick. 
2014 blev också året när jag lägger lite mer krut på bloggens recept och bilder. 
Hönorna börjar betala tillbaka sig genom att lägga fantastiskt söta ägg.
Och den här stora killen fyllde 8 år, tappade en massa tänder, och började i andra klass. 

Ta gärna ett glas julmust till också…

Under de gångna åren har jag ju blivit mer kostmedveten än tidigare, mycket pga man ju vill få ut mesta möjliga av den tid man lägger ner på träning, men även för att jag tycker att det är intressant att lära sig mer om vad olika näringsämnen kan åstadkomma i kroppen. Nu har jag landat i någon form av balans själv, med lite toppar och dalar såklart. Jag äter mycket grönsaker, och mycket protein, och försöker låta bli raffinerade kolhydrater och alltför fet mat, inget komplicerat och ibland slinker det ner en fika eller tom en pizza om det kniper. En balans som jag trivs ganska bra med oftast.

Därmed blir jag kanske lite extra observant på all SKITMAT som dyker upp ju närmare jul vi kommer. Det ”ska” vara lussekatter och pepparkakor till var och varannan frukost och fika, för att inte tala om allt godis… Själv kan jag ju tacka nej, men när Oliver för femte gången på två veckor går på nån form av Lucia eller julfirande/julavslutning och får både must, pepparkakor och lussekatter på vardagarna (och då blir det lät lite julfika hemma på helgen med, mitt eget fel,) så kan jag tycka att det blir lite galet. MÅSTE varje form av händelse firas med skitmat för att den ska räknas!?! För att inte tala om kalas med stora godispåsar… 
När blev det en belöning att trycka i barnen så mycket dålig ”mat” som möjligt?? Och vad ger det gör signaler? Snacka om belöningsmat, och DET är inget jag vill skicka med mina barn här i livet… Mat borde inte vara vare sig tröst eller belöning, tyvärr kan jag ju inte säga att jag själv står utanför det tänket, och ibland märker jag själv hur jag för över det på barnen – det är ju snart jul, klart vi måste fira med lite lussefika. Eller?

Mina barn är oerhört olika, Oliver som är en riktig kolhydrat-”junkie” äter alltid pastan eller potatisen först, och köttet bara om han måste, medan Lukas är precis tvärtom. De delar ju däremot en ganska tunn kroppsbyggnad, och att inte äta så mycket (även om nu Oliver tack och lov gått ifrån det stadiet). Då blir det ju ännu mer noga att den maten de faktiskt äter ska vara rik på bra näringsämnen, protein, vitaminer, fibrer och andra bra beståndsdelar, för att de ändå ska få i sig det de behöver för att växa. Söta yoghurtar och flingor är bannlysta här hemma, måltidsdryck är vatten eller mjölk, och det bröd vi köper är i alla fall inte helt utan fullkorn, och vet ni, mina barn överlever ändå.

Nåväl, jag försöker i alla fall se över vad familjen äter, utan att göra så stor sak om det hemma, vi pratar om att man mår bra av att äta mat, men jag försöker hålla mig ifrån så mycket mer diskussioner än de mest övergripande. Godis finns ingen näring i – mat finns det näring i, typ.

Kan tänka mig att det här inlägget kanske provocerar, men jag är så vansinnigt trött på att det är skräpmat, fika och godis som är NORMEN, precis som det är norm att på sin höjd träna lite halvdant två dagar i veckan – allt utöver det så är man helt plötsligt EXTREM. Eller?!?!?! Nu säger jag inte att jag sköter allt perfekt, men jag försöker åtminstone…

Kommentera gärna, det vore kul att höra hur NI tänker!

Tur det snart är julledigt…

Shit vilken helg… Eller vecka, snarare. I fredags var det julfest – har dock inte ett enda foto från det, så ni får blunda och föreställa er nåt. Inte det. Nåt lite mer städat. Ja, typ så.

Eller tja, städat och städat, först var det en heldag med föreläsningar av lite olika slag, sen hade vi en timme på oss att fixa till oss (och förfesta lite), för att sedan gå upp och laga lite mat ihop med stjärnkocken Jan Lexö. Det senare blev liiiite mer jobb än jag tänkt mig, mest för att man var rätt trött ändå efter en heldag på jobbet, men ändå rätt trevligt. Sedan var det både mat och dans, mycket trevligt! Behöver jag tillägga att jag var oerhört trött och seg på lördagen?

Orkade i alla fall klä julgranen på lördagen, men för övrigt presterade jag inte direkt i överkant. 

Med lite dålig tajming (av mig) så hade vi sen lite julmöte med kickboxingen, dock väldigt trevligt ute i huskvarna stadspark med öppen eld, varm glögg och lite grillning.

Idag var det full rulle igen, Lukas skulle på sitt första egna kalas, och då passade jag på att springa upp på A6 för att göra klart de sista julklappsinköpen (typ).

Stor pojk nu, stolt i skjorta och finbyxor. 

Saffransbiscotti

Idag har jag varit hemma med Oliver som inte kändes riktigt pigg – ingen jättefara men ändå. Lukas fick också vara hemma, för att slippa böka med bilen, vi har ju liksom bara en. Eftersom jag nu ändå fick en ”ledig” dag så passade jag på att baka lite, faktiskt två saker, men den ena ska vara till julklappsfesten på jobbet, så det receptet kommer senare =)

När man har fyllt på  vedförrådet och dessutom varit hemma hela dagen så känns det tämligen lyxigt att elda upp värmen i uterummet till en behaglig temperatur. Saknar bara lite snö utanför fönstret med!

Saffransbiscotti
1 stort ägg (eller jag tog 2 av mina egna, små)
0,75 dl socker
125 g smör
2,5 dl dinkelmjöl
1,5 dl mandelmjöl (eller 1 dl dinkelmjöl till istället)
1 tsk bakpulver
1 påse saffran, som fått dra i 1 msk alkohol (jag tog vodka), helst nån timme minst
1 nypa salt
1 dl grovhackade nötter (jag tog pecannötter, men mandel är ju en klassiker)

Vispa ägg och socker poröst, och rör sedan ihop med alla övriga ingredienser (smidigt med degkrokar på vispen eller i en kitchen aid). Smeten blev ganska kletig, men använd lite mjölk för att forma två långa ”korvar” på en plåt. Grädda på 200 grader i 15-20 minuter, ta sedan ut och skär meddetsamma i lagom stora biscottis.

Bred ut biscottisarna, gärna på ett galler, och ställ sedan in dem i ugnen på 75 grader tills de är torra, tar ca 40-50 minuter. Försök sedan hålla dig tills de svalnat…. Vansinnigt goda, speciellt runt jul!

Enda nackdelen är att de blir lite smuliga och spröda, skulle nästan vilja ha dem ännu hårdare. Nån som har ett tips för det?

Övriga delen av dagen har vi spenderat med att bygga LEGO. Alltså, det är helt beroendeframkallande, men jäklans vad stel man blir i kroppen av att sitta som en hösäck på golvet… Det är dessutom helt galet hur mycket LEGO pojkarna har!!! Tur det är roligt att bygga ihop även ett par år efter man fått det…

Barnens allrum, i någon form av organiserat kaos. Man kan även kalla det för ett minfält, eller undvika rummet utan skor på fötterna…

Lukas har än så länge inte sådär jättemycket tålamod med att bygga med LEGO, men han är å andra sidan faktiskt rätt bra på att underhålla sig själv.