Lukas dag

Idag var det halvdag på dagis, dvs de stängde 12.30 så det var bara till att åka och hämta ut den minsta mannen i familjen. Oliver fick faktiskt vara kvar på skolan ett tag, det är inte så ofta man får tillfälle att spendera lite kvalitetstid ostört med bara ett av barnen annars. Lukas och jag åkte en sväng till biblioteket, vi  hann läsa två böcker innan han tröttnade =)

Vi hittade en bondgård som han lekte med en stund också. Bäst var visst grisarna =)

Jag hade lovat honom en fika, men eftersom jag inte ätit lunch så ville jag ha något varmt, så det fick bli Malmborgs. Nu är ju inte Lukas det lugnaste barnet på planeten oftast, så det var med viss tvekan jag beställde en varm foccacia – det tar ju ändå några minuter innan man får den. Lukas fick välja vad han ville idag, så det blev en mazarin (vilket han aldrig ätit innan) och så ”hallonsaft” (dvs vatten från en kanna med hallon i, så det var lite rosa).

Han ser visst lite skeptisk ut här, men han var väldigt nöjd med vår fikastund. 

Döm min extremt stora förvåning när jag fick ha sällskap av världens snällaste, goaste och lugnaste pojk jag fikat med (inklusive Oliver när han var liten)!!! Han satt hur fint som helst och åt lite på sin mazarin, ”drack” sin saft (eller ja, han åt den med tesked) och bara mös. Jag trodde inte det var möjligt, men jag han både få och äta upp min macka och till och med beställa in en bulle till mig med som jag fick äta i lugn och ro i solskenet. Det var nåt av det mysigaste jag varit med om! Lukas verkade också uppskatta det, han tyckte kakan var jättegod, likaså saften, och att det var väldigt mysigt =)

Får man fika gäller det att hugga in med god aptit!

Efter att ha suttit och bara njutit så pass länge att jag nästan blev uttråkad så gick vi till leksaksaffären och köpte en liten grej som bonus innan vi hämtade Oliver.

Så, till alla de som gick förbi oss på fiket idag och såg en exemplarisk liten gosse – det kan hända er med 😉

Proteinchokladbollar

Idag bakade jag och Lukas en variant på chokladbollar, fast med jordnötssmör i – sjukt gott!!!

Och man måste ju provsmaka med… 🙂

Eftersom jag fick en önskan om recept så kommer ett ungefärligt sådant här. Nu är det inte så exakt, för jag provade mig fram lite. Receptet är en blandning av chokladbollar och proteinbars, och jag höftade lite, så ni får prova lite med mängderna. 
Proteinchokladbollar
ca 3-4 dl havregryn
ca 2-3 dl proteinpulver (med chokladsmak, använder mitt Gourmet Pro)
ca 0,5-1 dl socker
50 gr smör
drygt ½ burk jordnötssmör
½ dl kakao
lite salt
2-3 msk kallt kaffe
mjölk (nånstans mellan 3-6 msk kanske)
Mixa ihop allt utom mjölken i en matberedare och kolla konsistensen. Fyll på med lite mjölk tills det blir en chokladbolls deg – tillsätt ev. mer jordnötssmör annars. Rulla till bollar och rulla i kokos!

Jag måste bara….

Fasiken vad mycket saker det är man vill/bör/borde göra och vara hela tiden. Jag har konstant dåligt samvete tror jag.

Dåligt samvete för att jag inte ägnar mer ”kvalitetstid” med barnen, för att jag inte leker med dem mer och är mer aktiv i deras utveckling. Jag borde nog vara med och pyssla, pussla, måla, leka, bygga och jaga dem mycket mer.

Dåligt samvete för att jag knappt lagar mat längre, jag borde se till att barnen får ordentlig hemlagad mat från grunden, inte halvfabrikat som köttbullar, korv och fiskpinnar så ofta. Dåligt samvete för att jag tar tid från barnen när jag lagar mat.

Dåligt samvete för att jag inte hinner sköta huset som jag vill, dammet hinner samlas i alldeles för stora högar i hörnen och det ligger leksaker överallt. Dåligt samvete för att när jag städar så hinner jag inte samtidigt leka med barnen.

Dåligt samvete för att jag inte är en bättre fru, jag borde vara mer engagerad och närvarande. Kåt, glad och tacksam kanske?

Dåligt samvete för att jag inte satsar allt på jobbet, för att jag inte jobbar över och inte gör mitt jobb ännu bättre. Dåligt samvete om jag jobbar över, för att barnen får gå längre på dagis/skola.

Dåligt samvete för vännerna jag knappt aldrig hinner träffa.

Dåligt samvete för mig själv, för att jag borde få snabbare och bättre resultat av träningen, för att jag verkar vara den enda i världen som inte kan springa, för att jag inte kan ha karaktär nog för att hålla mig ifrån onyttig mat, för att jag inte hänger med i de senaste modesvängarna, för att jag inte hänger med i alla nyheter, för att jag är fullkomligt ointresserad av politik och för att jag är så kass på att nätverka.

Borde, måste, vill, önskar, det finns hur mycket som helst jag skulle kunna lägga till på listan. Mycket hänger ju ihop med barnen, precis som man brukar säga så lever man med dåligt samvete så länge man har barn. Men, jag kan för det mesta leva med alla dessa måsten utan att låta dem ta över mitt liv, jag har nog trots allt en väldigt ödmjuk inställning ( nu för tiden ) till att det inte finns en enda möjlighet till att hinna göra alla ändå. Fast ibland blir det ändå lite mycket, man hamnar ur balans och helt plötsligt känns det som ett helt torn av ”måsten” och ”borden”  rasar ner över en.

Och jag som aldrig varit bra på att bygga torn.

Jag är säkert i en trotsålder jag med

Det känns som båda våra barn har lyckats tajma in varsin ordentlig trotsålder/utvecklingssprång – eller vad man nu vill kalla det – samtidigt. Inte jättesmidigt, dessutom får man ju inte vare sig tid, möjligheter eller tålamod till att hantera det så där bra som man skulle vilja.

Stackars Oliver har det inte lätt, han vet inte om han är stor eller liten… Han verkar känna sig lite osäker nu, och är dessvärre väldigt negativ till det mesta vi säger. Många sammanbrott med stora tårar blir det, över saker han aldrig reagerat på innan, även om vi försöker prata och förklara så mycket det går.

Lukas å andra sidan har VERKLIGEN hamnat i nån total trots, han säger bara precis tvärtemot till oss hela tiden, och allt är bara ”nej, vill inte”. Det finns liksom ingen egennytta i det heller, han säger det liksom även om han egentligen vill göra det som föreslås, men han har väl kommit på att han har en egen vilja att påverka med… Dessutom är han ju 1000 ggr mer envis och bestämd än storebror, så det här lär väl ta tid innan det ger sig. Det kvittar hur vi gör, vi kan ju inte lirka med honom hela tiden och vi kan absolut inte låta honom få som han vill jämt, men han verkar opåverkad av att tex få sitta på bänken (där han blir vansinnig om vi sätter honom) 23 ggr på en dag för att han slåss, kastar saker eller förstör något. Suck.

Någon som har några bra tips? Vet ju att detta som allt annat går över, och mellan sina utbrott är de som vanligt alldeles fantastiska, men vissa stunder känner man lite för att bara vända på klacken och lämna dem en stund…

Jag misstänker att jag snart kommer liknas vid en apa

Först av allt måste jag berätta om helgens stora framsteg, Lukas har helt klart utvecklat ett eget sinne för humor. Med stor inlevelse och fullt allvar kommer han fram och säger ”titta dit” (vilket man såklart gör) varpå han fnissande utbrister ”du luktar skit!” Inte så illa pinkat av en liten skit på 2,5 år =) Sen kanske inte ordvalet är det bästa, men vad sjutton… Det är grymt gulligt, och väldigt charmig, speciellt den lilla pausen medan han väntar på att man tittar dit man pekar.

Min lille busunge!

I nästa punkt på dagordningen kan jag väl bara konstatera att jag överskattade mina egna förmågor idag när jag tänkte köra först en runda på gymmet vid halv fem, sen springa en halvtimme på bandet för att sedan köra 1½ timme kickboxing. SPECIELLT om man äter en stor måltid precis innan man åker iväg… Det blev knappa 10 minuter på löpbandet, sen höll jag typ på att kräkas av att maten studsade upp och ner. Var väldans nära att ge upp och åka hem när jag tänkte på det enda ”ordspråket” jag faktiskt gillar – ”du ångrar aldrig ett genomfört pass, bara de som inte blivit gjorda” (ungefär), så jag åkte upp till kickboxingen i alla fall. Det var jobbigt, men roligt som vanligt, och inte sjutton ångrar jag att jag åkte dit i alla fall!

Ps, ifall nu någon inte kopplade rubriken så syftar den till på nästa steg i ramsan – titta upp, titta ner, gapa – vad du är lik en apa!

Vasalopp och utelek

Wieee, halvligger nu i sängen och kollar på mitt enda måste se-evenemang, Vasaloppet! Jag brukar missa starten, men nu har Lukas fått en ny blöja och frukost, och Oliver är så stor att han faktiskt ligger bredvid mig och kollar 🙂 Jag har ju alltid tittat på det med min pappa, så på något vis känns det extra mysigt att titta med mina barn nu, även om jag såklart inser att tålamodet förmodligen kommer tryta innan Mångsbodarna…

I går var det en riktigt lyckad lördag, först var vi ett helt gäng som var och tränade – 6 st även om inte alla tränar samma sak – och sen blev det lite välförtjänt fika på Bryggan. Så mysigt, skulle kunna tänka mig att ha det så varje lördag morgon!

Sen blev det en snabb sväng förbi matt-affären på vägen hem, vårt golv under köksbordet börjar bli så slitet av stolarna att jag var mer eller mindre tvungen att köpa en matta…. typ i alla fall 😉 Att det blev just den mattan (eller den sorten) som jag dreglat över sedan i somras, det kunde väl inte JAG hjälpa eller….?

Sen blev det rastning av familjen med en tripp till Stadsparken. Oliver hade med en kompis och de lekte som vanligt superbra, och vi gick runt med Lukas.

Vi gick upp för att titta på de nyfödda killingarna med, men de var nog inomhus och sov eller nåt, för det var bara de gamla djuren ute.

Man kan ju inte orka gå själv JÄMT ju.

Resten av dagen var jag själv med Lukas, Maken åkte ute till en kompis och Oliver var och lekte med sin kompis hela dagen. Hann tom storstäda (välbehövligt), blir ju lite roligare när man får lägga in nåt nytt på golvet sen 🙂

Bio!

Idag var det premiär – Lukas första biobesök. Jag TROR Oliver var äldre än 2½, men jag kommer faktiskt inte ihåg på rak arm. Tur att jag kan läsa tillbaka i bloggen sen =P

Det gick i alla fall jättebra, utrustade med en liten godispåse och lite popcorn satt han snällt (hyfsat) still och var (hyfsat) tyst. Ett och annat utrop blev det väl, men det var inte så mycket folk i bion och de flesta hade ju egna barn, så det var väl inte så farligt. Filmen för dagen var Röjar-Ralf, så i nästan 2 timmar (med lite reklam och jox) höll han sig lugn, inte illa! Jättekul att se båda två när de kollade med stora ögon…

Stor koncentration när man ska äta godis…

Innan bion blev det lite lunch på IKEA:

…eller bara vanlig mat, för den delen =)
Vissa tar en mer aggressiv approach till maten, han måste vara lik mamma 😉 

Mer glid åt folket!

Wohoo! Det var en fröjd att testa de nya skidorna idag =) Jag fick ju sätta på mina gamla bindningar, och använde mina gamla stavar och pjäxor, men det är ju ändå liksom skidan som är huvudsaken… Var hemma hos pappa och vallade dem först (han har ett gammalt strykjärn som han använder till sånt), det var lite meck men det gick ju det med. Köpte klistertejp istället för fäst-valla, det var rätt smidigt att ta på ändå.

Laddade med värsta frukosten!

Så, ut i skidspåret vid 12-snåret och satte fart! Jättestor skillnad, nu GLED jag ju faktiskt när det gick nedför… Det blev dessutom väldigt tydligt när jag tog tiden, jag körde 2 varv på 5 km spåret, samma som förra gången och då tog det ca 1h 20 minuter. Idag tog det 1h med vattenpaus och allt! Då tog jag i ungefär lika mycket som sist, men det gick ju då väldigt mycket snabbare…

Premiär!

Jag har fortfarande en del att jobba på när det gäller tekniken känner jag, men så länge jag ”bara” blir omåkt av folk i skiddräkt så känns det ok 😉 Nu åker jag så fort jag kan, dvs så fort jag kan utan att typ ramla eller tappa balansen.

Väl hemma fick det bli det allra bästa jag vet till lunch – våfflor!!!

Med sommarens rårörda jordgubbar till… mmmm…

Vi har ju en liten sjukling med, det är Lukas som fått lite feber ihop med sin förkylning och envisa hosta. Det är ingen jättefara med honom, som tur är, men det blir mycket film och slappartid!

Det gäller ju att slappa med lite stil….

En oväntat bra dag

Om man radar upp allt som hände i går så blev det faktiskt en riktigt, riktigt bra dag – lite oväntat så här en torsdag!

Först så fick jag papper på att jag fått fast anställning, vilket såklart lyfte en ganska tung vikt från axlarna!

Ett av de trevligaste papper jag fått tror jag!

Sen blev det ett skönt pass på gymmet på lunchen och dessutom fick vi jättegoda vanilj-hjärtan av en kollega. En riktigt bra jobbdag helt enkelt. Sen fortsatte det därifrån – ungarna bråkade inte och maken kom hem med en fin orkidé till mig. Jag hade sparring, som gick riktigt bra och var väldigt kul, och på hemvägen hämtade jag sushi från Sushi Latino som vi åt med ett glas vin.

Inte illa för en torsdag va!

Ugnspannkaka special

Om man som jag har två tämligen spetiga ungar, varav åtminstone den ena tycker det är tråkigt att äta, så kan det vara bra att ha lite extra energirik mat åt dem. Bregott och grädde är såklart standard här hemma, men ibland behöver man ju dessutom lite snabb och billig vardagsmat, och då gör jag ibland en variant på ugnspannkaka:

Ugnspannkaka special:

1 burk kokosmjölk, helst ekologisk
4 dl mjöl (helst dinkel)
4 dl mjölk
1 tsk salt
2 msk socker
4 ägg
lite vaniljsocker

Börja med att röra ihop mjöl och kokosmjölk, blanda sen ner resten av ingredienserna. Häll i en smord form (lite mindre än en hel långpanna så blir den bäst) och kör in i ugnen i 200 grader i ca 30 minuter.

Den här blir mer energirik av kokosmjölken (som inte ger någon som helst kokossmak, men däremot blir pannkakan lite frasig av den) och av att jag har extra ägg i.

Ungarna älskar den, och är det som idag – alla hjärtans dag – så får man ju äta den med lite sylt och  mycket grädde!

Det är visserligen lite socker i, och mjöl, men som variant känns den ändå rätt bra till barnen som kvällsmat.