Jag misstänker att jag snart kommer liknas vid en apa

Först av allt måste jag berätta om helgens stora framsteg, Lukas har helt klart utvecklat ett eget sinne för humor. Med stor inlevelse och fullt allvar kommer han fram och säger ”titta dit” (vilket man såklart gör) varpå han fnissande utbrister ”du luktar skit!” Inte så illa pinkat av en liten skit på 2,5 år =) Sen kanske inte ordvalet är det bästa, men vad sjutton… Det är grymt gulligt, och väldigt charmig, speciellt den lilla pausen medan han väntar på att man tittar dit man pekar.

Min lille busunge!

I nästa punkt på dagordningen kan jag väl bara konstatera att jag överskattade mina egna förmågor idag när jag tänkte köra först en runda på gymmet vid halv fem, sen springa en halvtimme på bandet för att sedan köra 1½ timme kickboxing. SPECIELLT om man äter en stor måltid precis innan man åker iväg… Det blev knappa 10 minuter på löpbandet, sen höll jag typ på att kräkas av att maten studsade upp och ner. Var väldans nära att ge upp och åka hem när jag tänkte på det enda ”ordspråket” jag faktiskt gillar – ”du ångrar aldrig ett genomfört pass, bara de som inte blivit gjorda” (ungefär), så jag åkte upp till kickboxingen i alla fall. Det var jobbigt, men roligt som vanligt, och inte sjutton ångrar jag att jag åkte dit i alla fall!

Ps, ifall nu någon inte kopplade rubriken så syftar den till på nästa steg i ramsan – titta upp, titta ner, gapa – vad du är lik en apa!

Vasalopp och utelek

Wieee, halvligger nu i sängen och kollar på mitt enda måste se-evenemang, Vasaloppet! Jag brukar missa starten, men nu har Lukas fått en ny blöja och frukost, och Oliver är så stor att han faktiskt ligger bredvid mig och kollar 🙂 Jag har ju alltid tittat på det med min pappa, så på något vis känns det extra mysigt att titta med mina barn nu, även om jag såklart inser att tålamodet förmodligen kommer tryta innan Mångsbodarna…

I går var det en riktigt lyckad lördag, först var vi ett helt gäng som var och tränade – 6 st även om inte alla tränar samma sak – och sen blev det lite välförtjänt fika på Bryggan. Så mysigt, skulle kunna tänka mig att ha det så varje lördag morgon!

Sen blev det en snabb sväng förbi matt-affären på vägen hem, vårt golv under köksbordet börjar bli så slitet av stolarna att jag var mer eller mindre tvungen att köpa en matta…. typ i alla fall 😉 Att det blev just den mattan (eller den sorten) som jag dreglat över sedan i somras, det kunde väl inte JAG hjälpa eller….?

Sen blev det rastning av familjen med en tripp till Stadsparken. Oliver hade med en kompis och de lekte som vanligt superbra, och vi gick runt med Lukas.

Vi gick upp för att titta på de nyfödda killingarna med, men de var nog inomhus och sov eller nåt, för det var bara de gamla djuren ute.

Man kan ju inte orka gå själv JÄMT ju.

Resten av dagen var jag själv med Lukas, Maken åkte ute till en kompis och Oliver var och lekte med sin kompis hela dagen. Hann tom storstäda (välbehövligt), blir ju lite roligare när man får lägga in nåt nytt på golvet sen 🙂

Bio!

Idag var det premiär – Lukas första biobesök. Jag TROR Oliver var äldre än 2½, men jag kommer faktiskt inte ihåg på rak arm. Tur att jag kan läsa tillbaka i bloggen sen =P

Det gick i alla fall jättebra, utrustade med en liten godispåse och lite popcorn satt han snällt (hyfsat) still och var (hyfsat) tyst. Ett och annat utrop blev det väl, men det var inte så mycket folk i bion och de flesta hade ju egna barn, så det var väl inte så farligt. Filmen för dagen var Röjar-Ralf, så i nästan 2 timmar (med lite reklam och jox) höll han sig lugn, inte illa! Jättekul att se båda två när de kollade med stora ögon…

Stor koncentration när man ska äta godis…

Innan bion blev det lite lunch på IKEA:

…eller bara vanlig mat, för den delen =)
Vissa tar en mer aggressiv approach till maten, han måste vara lik mamma 😉 

Mer glid åt folket!

Wohoo! Det var en fröjd att testa de nya skidorna idag =) Jag fick ju sätta på mina gamla bindningar, och använde mina gamla stavar och pjäxor, men det är ju ändå liksom skidan som är huvudsaken… Var hemma hos pappa och vallade dem först (han har ett gammalt strykjärn som han använder till sånt), det var lite meck men det gick ju det med. Köpte klistertejp istället för fäst-valla, det var rätt smidigt att ta på ändå.

Laddade med värsta frukosten!

Så, ut i skidspåret vid 12-snåret och satte fart! Jättestor skillnad, nu GLED jag ju faktiskt när det gick nedför… Det blev dessutom väldigt tydligt när jag tog tiden, jag körde 2 varv på 5 km spåret, samma som förra gången och då tog det ca 1h 20 minuter. Idag tog det 1h med vattenpaus och allt! Då tog jag i ungefär lika mycket som sist, men det gick ju då väldigt mycket snabbare…

Premiär!

Jag har fortfarande en del att jobba på när det gäller tekniken känner jag, men så länge jag ”bara” blir omåkt av folk i skiddräkt så känns det ok 😉 Nu åker jag så fort jag kan, dvs så fort jag kan utan att typ ramla eller tappa balansen.

Väl hemma fick det bli det allra bästa jag vet till lunch – våfflor!!!

Med sommarens rårörda jordgubbar till… mmmm…

Vi har ju en liten sjukling med, det är Lukas som fått lite feber ihop med sin förkylning och envisa hosta. Det är ingen jättefara med honom, som tur är, men det blir mycket film och slappartid!

Det gäller ju att slappa med lite stil….

En oväntat bra dag

Om man radar upp allt som hände i går så blev det faktiskt en riktigt, riktigt bra dag – lite oväntat så här en torsdag!

Först så fick jag papper på att jag fått fast anställning, vilket såklart lyfte en ganska tung vikt från axlarna!

Ett av de trevligaste papper jag fått tror jag!

Sen blev det ett skönt pass på gymmet på lunchen och dessutom fick vi jättegoda vanilj-hjärtan av en kollega. En riktigt bra jobbdag helt enkelt. Sen fortsatte det därifrån – ungarna bråkade inte och maken kom hem med en fin orkidé till mig. Jag hade sparring, som gick riktigt bra och var väldigt kul, och på hemvägen hämtade jag sushi från Sushi Latino som vi åt med ett glas vin.

Inte illa för en torsdag va!

Ugnspannkaka special

Om man som jag har två tämligen spetiga ungar, varav åtminstone den ena tycker det är tråkigt att äta, så kan det vara bra att ha lite extra energirik mat åt dem. Bregott och grädde är såklart standard här hemma, men ibland behöver man ju dessutom lite snabb och billig vardagsmat, och då gör jag ibland en variant på ugnspannkaka:

Ugnspannkaka special:

1 burk kokosmjölk, helst ekologisk
4 dl mjöl (helst dinkel)
4 dl mjölk
1 tsk salt
2 msk socker
4 ägg
lite vaniljsocker

Börja med att röra ihop mjöl och kokosmjölk, blanda sen ner resten av ingredienserna. Häll i en smord form (lite mindre än en hel långpanna så blir den bäst) och kör in i ugnen i 200 grader i ca 30 minuter.

Den här blir mer energirik av kokosmjölken (som inte ger någon som helst kokossmak, men däremot blir pannkakan lite frasig av den) och av att jag har extra ägg i.

Ungarna älskar den, och är det som idag – alla hjärtans dag – så får man ju äta den med lite sylt och  mycket grädde!

Det är visserligen lite socker i, och mjöl, men som variant känns den ändå rätt bra till barnen som kvällsmat.

Sol!

Det går helt klart åt rätt håll här, båda barnen är pigga, även om inte aptiten är som den ska än. Lukas varken åt eller drack igår, vad vi än försökte med, men i morse vaknade han och ville ha festis, han drack nog 4 dl på en kvart så det kändes skönt! Mannen ser oxå piggare ut, men han kommer stanna hemma i morgon med (och då får barnen oxå fortsätta vara hemma så för vi inget vidare).

Jag verkar faktiskt haft rätt i min gissning att jag är immun, har läst på lite och troligtvis är jag immun mot de vanligaste 80% av magsjuka (som vinterkräksjuka), men ingen verkar vara immun mot ALL magsjuka däremot. Det känns ju sjukt skönt ändå! Eftersom ingen annan ville ha mat igår fick det bli pizza, har aldrig fått möjlighet att äta en ”hel” pizza i lugn och ro med barn och familj hemma annars, men nu var det ingen som ville smaka 😉

Idag är det ju superfint väder, och eftersom barnen har piggat på sig så ska vi gå upp och mata hästarna en sväng. Får jag inte komma ut snart så blir jag galen! Om allt flyter på så tar jag en dusch och drar till träningen i kväll sen (känner mig halvt uttorkad efter allt duschande och handtvättande), ska bli jätteskönt att få röra på sig lite.

Kommer säkert foton på hästmatningen om en stund med =)

Damn you, Calicivirus…!

Ropa inte hej förrän du är över ett bäcken, så att säga. I går började vi kvällen med att Oliver kräktes upp det lilla vi pillat i honom, tror iofs mest att det var magen som inte klarade av någon fast föda alls, för han mådde inte illa vare sig före eller efter och idag har han fått tillbaka lite aptit. Däremot kräktes Lukas kl 3 i natt – hann som tur var gissa vad som var på G och hivade honom över sängkanten och ställde honom på golvet, så vi klarade vår säng.

Det kommer bli lite bökigare med honom tror jag, han verkar oroväckande pigg och vill gärna gå runt. Och vill väldigt gärna pussas, känns hemskt att säga att han inte får…

Mina stackars små skruttar….

Puh, känner mig helt slut nu, men mår än så länge ok. Maken däremot kan ev. ha fått en släng verkar det som.

Underbar helg det här….Visst ja, nån skrev i kommentaren med att man visst inte får vabba två föräldrar samtidigt, oavsett, så jag får väl flexa min fredag.

Funkar vitlök och vigvatten?

I morse ringde de från Olivers skola och sa att han hade kräkts… Maken, som har bilen idag, fick åka och hämta honom. Vi hoppas fortfarande att det var en enskild händelse, hittills har det inte blivit något mer *ta i trä, kasta salt, trampa på en svart katt(?)*.

I tisdags var i alla fall båda barnen på sina respektive simskolor – Oliver på simborgarskolan (mål: 200 m simning!) och Lukas på minisim 1. Båda två älskar att bada, men är sällan still så man hinner fota dem. Hann i alla fall knäppa ett kort på Oliver som inte blev suddigt…

Så glad när han får bada! 

Jag lär väl i alla fall stanna hemma med honom i morgon med, även om det nu ”bara” var en kräkning (hoppas, hoppas). Stackars Oliver… Han har ju inte direkt så mycket att ta av heller, när han blir sjuk.

Uppdatering: Det var inte en enstaka kräkning, utan hittills 5 st nu vid lunch… suck. 

Gnällfabrik

I går satt vi och började kika lite smått på vår resplanering till sommaren. Vi har ju hyrt ett hus i Mougins (vid Cannes) i två veckor, så långt är vi klara, men vi ska ju bila fram och tillbaka med. I och med att framförallt Lukas inte kommer vara mer än 3 år så vill vi inte ta längre pass än max 6 timmar per dag (om inget oförutsett händer då), och då visar det sig att det blir troligtvis 4 övernattningar på vägen ner, och en extra på vägen hem om vi stannar i någon nöjespark så som vi har tänkt. Det är 11 (!) hela resdagar, allt som allt… 

Efter vi räknat på det lite så kände jag mig, vad ska man säga, milt skeptisk. Inte så mycket på att barnen inte klarar att resa, det går säkert utmärkt, men mer på att det innebär att vi kommer vara på varandra i nästan 4 veckor. Just nu klarar inte barnen att vara i samma rum i mer än 30 sekunder innan de börjar bråka… Oliver verkar dessutom vara inne i den inte så förtjusande fasen att gnälla på precis ALLT (det kunde ju varit LITE roligare att åka skidor, lite godare fika, lite mer saft, och får han inte spela snart?). Det. Går. Mig. På. Nerverna. 
Jag har försökt tänka igenom det hela så pedagogiskt jag bara kan, vi har åtskilliga gånger förklarat för honom att det inte är ok att gnälla om allt, förklarat HUR han ska säga det han vill säga, vi har hotat, lockat, tja, gjort allt det som man säkert både ska och inte ska göra. Tänker att det kanske är jag som är överkänslig och att han inte egentligen ÄR gnällig. Jag vet inte… Känns inte jätteinspirerande att planera en lång resa i dagsläget, men mycket kan ju hända på ett halvår, så vi får väl hålla tummarna eller nåt. 
Dessutom känner jag hur det smittar av sig. Jag blir också gnällig, och om det är något jag HATAR när jag själv är så är det gnällig. Tycker absolut man kan få klaga eller gnälla någon gång sådär, men inte utan nån vettig anledning och inte hela tiden på samma sak, åtminstone inte utan att man aktivt försökt göra något åt saken först. Så, nu har jag väl gnällt av mig med för stunden 😉