Barn

Påsk – mat, sol och familj

/ LindaG / Lämna en kommentar

Här har det visst varit lite uppehåll, det har liksom inte direkt funnits någon tid att blogga under påsken. Hur som helst så har ledigheten varit riktigt trevligt – påskfika med hela familjen på stan på skärtorsdagen, vänner på middag på fredagen, hem till mina föräldrar för att träffa brorsan på påskafton, han kom sen hem till oss på påskdagen och i dag, annandagen, har vi slappat mest och varit en sväng i lite affärer (mer om det sen).

Jag gillar ju påsken, opretentiös och med fokus på god mat och att det är ”vår” (tja, åtminstone soligt även om det fortfarande är sjukt kallt). Så – för att liksom ge lite smakprover på helgen så kommer lite bilder här :

Hemma hos mamma fick vi helt fantastiska lammracks, med en pistage- och citronkryddad primörsallad till. Grymt gott!
Oliver och Lukas fick dekorera påsktårtan med kycklingar och tuppar. 
På påskdagen blev det vardagslyx här hemma med Cevapcici (lammfärsspett), Tzatsiki och makens (!) nybakta focaccia. Sanslöst gott!
Har läst (ie: sovit) en del i solen med på baksidan. Kommer man i lä är det ju helt ok, annars är det svinkallt!

Så, en riktigt bra påskhelg på det stora hela. Det enda som blivit lite lidande är träningen, det blev ju lördagsträning med fika, men idag har hela familjen varit halvdassiga. Oliver gick och lade sig med feber nu, och både jag och maken känner oss ganska dassiga.

MEN – en sak jag tänker berätta mer om i nästa inlägg, vi har gjort ett litet inköp…..

Schhh, – säg inget till någon… 😉

Inträngd i ett hörn, så att säga

/ LindaG / Lämna en kommentar

Haha, ibland får man ju äta upp sina egna ord som förälder..

Igår simmade jag samtidigt som barnen hade simträning (Lukas och maken var borta vid den lilla barnbassängen), perfekt att få lite motion med ju, även om det inte direkt är så roligt att simma. Men men, jag hade i alla fall lovat att hjälpa Oliver om de skulle dyka, han tycker det är lite läskigt, så när jag simmat mina 1000 m så simmade jag bort till där simskolan var. Nu blev det inte dykning i går, utan de skulle upp och hoppa i hoppbassängen istället, så jag följde ju med dig.

Saken är den, att jag brukar försöka uppmuntra Oliver till att hoppa från 3:an, han gjorde det i somras men nu tycker han att det är läskigt, så jag försöker få honom att tycka att det är ingen stor grej (såklart han inte måste, men lite uppmuntran är ju aldrig fel). Men i går simmade jag ju med, så då kom han glatt med förslaget att jag kunde ju hoppa från 3:an istället… Och vad sjutton ska man säga då?!? Är inte sådär jätteglad i att hoppa från 3:an direkt, men det var ju bara till att le och nicka och se glad ut, trots att hjärnan säger att det här är ju skitdumt, inte f*n ska du hoppa från den här höjden ner i vatten… Hahaha, jaja, jag fick ju chansen att utmana mig lite och le samtidigt i alla fall 😉

Barnen

/ LindaG / 3 kommentarer

Det här blir mestadels ett minnesinlägg om barnen, kanske inte så intressant för er andra.

Oliver
Drygt sex år gammal nu så ser vi inte så mycket av vår lilla ”tonåring”. Han trivs jättebra i sin förskoleklass, bästisen Alicia och han leker ihop varje dag där, och ibland hemma med. I princip varje ledig stund hemma från skolan spenderas med Lucas (en bit bort på gatan), de är i princip oskiljaktiga och leker oerhört bra!

Han kan både skriva och läsa, får ihop långa ord (femstaviga är inga problem) men får inte ihop det till meningar än. Han kan både stora och små bokstäver, och skriver riktigt fint, och med klart mer noggrannhet än han ritar 😉

Han har lite tonårshumör just nu, och växlar mellan att få utbrott för att han vill vara stor, och få utbrott för han vill vara liten – inte lätt för honom! Men han är ju som han är, så utbrotten är små, och han är lätt att resonera med (efter en liten stund i alla fall). I morse var han världens sötaste när han stod och gjorde provade att le lite olika mot sin spegelbild – jag sa att han var världens finaste barn varpå han såklart svarar på barns underbara sätt att ”ja visst är jag”. Älskar deras okomplicerade inställning till sig själva och omvärlden!

Älskar att klättra, springa, leka, simma och spela bandy – vad som helst där man får vara sprallig och aktiv!

Lukas
Tre till sommaren är han helt klart en handfull just nu… Han har ju oändligt mycket mer och bestämd vilja än sin storebror, så här har vi väl en sisådär 5-6 stora utbrott i timmen. Mycket gnäll blir det med, när han inte får göra precis ALLT enligt sina egna knäppa nycker. Till skillnad mot storebror så är det extremt svårt att nå igenom så att man kan resonera med honom, han stänger helt enkelt ner och gör som han vill ändå – mycket irriterande och det blir mycket skrik åt honom när han tex slåss för 17:e gången. Samtidigt kan han vara världens mest charmerande och underbara lilla gullunge, han är väldigt kelig och gosig och ska gärna pussa och krama MYCKET (tror ni jag älskar det eller!!!!).

Han pratar ganska mycket, fast oftast i kortare meningar på 3-4 ord och inte alltid så jättetydligt. Det är som att han har minsann bestämt sig för hur HAN vill säga olika ord och saker (Va e ja? = Vad är det?) så det är bäst för oss att vi lär oss hans språk – inte tvärt om.

Minst lika sprallig som sin storebror, fast med 100 gr mer envishet!

Tillsammans
Roligaste och mysigast är det när man hinner umgås med dem var för sig – ihop KAN de ha jätteroligt korta stunder, men oftast är det nån som retas (Oliver), nån som slåss (Lukas) eller nån som vill ha den andres leksaker (båda) och det blir ett j*vla liv typ hela tiden.

På det stora hela har jag världens goaste, finaste barn, även om de (och jag) har sina stunder…

Älska färg

/ LindaG / Lämna en kommentar

Eftersom det nu inte är något som tillnärmelsevis kan liknas vid vår utomhus så fick jag göra ett jätteryck och se till att det blev lite vår inne istället. En tripp till Höglunds och 400 kr fattigare så blev det i alla fall bra mycket trevligare här hemma! Är väl inte världens bästa på att sköta blommor alltid (hrm), men jag tycker väldigt mycket om att ha det omkring mig, så vi får väl hoppas att de håller sig ett tag i alla fall.

Hittade en fantastiskt fin hortensia (längst upp till höger) som fick flytta in i mitt köksfönster. 

Uterummet fick sig också en omgång, nu när solen skiner in är det inga problem att få upp värmen där med nåt vedträ eller två i brasan, och sitter man där ute så kan man åtminstone låtsas att det är 10-12 grader ute istället för -3…

Lagom till jag hade fått alla blommor på plats kom mormor med en stor bukett tulpaner med – älskar verkligen tulpaner!

Oliver sov hos mormor fredag – lördag, och hon hade handlat fina färgglada kläder till barnen:

Det börjar bli rätt svårt att fota den här killen, så nu får man försöka när han är upptagen på annat håll…
Oliver har börjat bli lite mer intresserad av vad han har på sig, det är väldigt kul (så länge det inte går till överdrift). Men han blir väldigt stolt när han får nya fina kläder på sig! Byxorna var riktigt fina – från Kappahl. 

I dag på förmiddagen träffade jag en gammal kompis – vi gick ett varv runt Munksjön och tog sen lunch på Bryggan. Det var sååå trevligt, vi kunde nog suttit hela helgen och tjötat kändes det som. Mycket, mycket välgörande, och tiden sprang iväg. Tack M!

Här hemma har vi lite smått börjat kolla mer på sommarens resa – närmare bestämt vilken rutt vi ska köra ner och så, men mer om det en annan dag tror jag. Trevlig helg, det som är kvar!

Helgen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Herregud, det är redan 17:e mars! Vad fort den här månaden har gått hittills, väldigt skönt med tanke på att det enda man vill ha nu är vår…

Lite kort om helgen – i går blev det lördagsträning, Saturday Fun tror jag det hette. Det var en blandning av fyra olika pass på lite drygt en timme, först en kvart spinning, sedan en kvart CxWorx (core), Bodycombat och sist en blandning av zumba och afrodans. Kul koncept med så många olika typer av träning, och det var ett jäkla tempo på det med! Sen har jag personligen väldigt svårt för spinning, jag får bara mjölksyra efter 30 sekunder och sen vill jag bara dö 😉 Eftermiddagen spenderades sedan mestadels med lite hemmafix, och påskpyntet fick se dagsljus igen.

Söndagen började med lite lyxfrulle, vi fick nämligen croissanter på jobbet i fredags så jag blev så sjukt sugen på det. Orkade inte baka själv (allvarligt talat, en söndagmorgon?), så jag köpte deg på rulle. Blev riktigt bra, ”råkade” rulla i lite ohoy chokladsås i dem med, mmmm….

Jomen jag har gjort degen själv. Jag bara tryckte in den i en burk efter. 

*dreggel*

Sen bestämde vi lite hastigt och lustigt att vi skulle åka till Skövde och bada. Det blev bara lite bökigt eftersom jag tänkt göra pulled beef, men det löste vi genom att sätta in köttet i ugnen hos mina föräldrar innan vi åkte (vill helst inte ha ugnen på en hel dag hemma om man inte är där), och så åt vi tillsammans där efter badet. Supergott =) Och en trevlig dag, även om det kanske inte var Lukas bästa dag rent allmänt.

Lukas dag

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag var det halvdag på dagis, dvs de stängde 12.30 så det var bara till att åka och hämta ut den minsta mannen i familjen. Oliver fick faktiskt vara kvar på skolan ett tag, det är inte så ofta man får tillfälle att spendera lite kvalitetstid ostört med bara ett av barnen annars. Lukas och jag åkte en sväng till biblioteket, vi  hann läsa två böcker innan han tröttnade =)

Vi hittade en bondgård som han lekte med en stund också. Bäst var visst grisarna =)

Jag hade lovat honom en fika, men eftersom jag inte ätit lunch så ville jag ha något varmt, så det fick bli Malmborgs. Nu är ju inte Lukas det lugnaste barnet på planeten oftast, så det var med viss tvekan jag beställde en varm foccacia – det tar ju ändå några minuter innan man får den. Lukas fick välja vad han ville idag, så det blev en mazarin (vilket han aldrig ätit innan) och så ”hallonsaft” (dvs vatten från en kanna med hallon i, så det var lite rosa).

Han ser visst lite skeptisk ut här, men han var väldigt nöjd med vår fikastund. 

Döm min extremt stora förvåning när jag fick ha sällskap av världens snällaste, goaste och lugnaste pojk jag fikat med (inklusive Oliver när han var liten)!!! Han satt hur fint som helst och åt lite på sin mazarin, ”drack” sin saft (eller ja, han åt den med tesked) och bara mös. Jag trodde inte det var möjligt, men jag han både få och äta upp min macka och till och med beställa in en bulle till mig med som jag fick äta i lugn och ro i solskenet. Det var nåt av det mysigaste jag varit med om! Lukas verkade också uppskatta det, han tyckte kakan var jättegod, likaså saften, och att det var väldigt mysigt =)

Får man fika gäller det att hugga in med god aptit!

Efter att ha suttit och bara njutit så pass länge att jag nästan blev uttråkad så gick vi till leksaksaffären och köpte en liten grej som bonus innan vi hämtade Oliver.

Så, till alla de som gick förbi oss på fiket idag och såg en exemplarisk liten gosse – det kan hända er med 😉

Proteinchokladbollar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag bakade jag och Lukas en variant på chokladbollar, fast med jordnötssmör i – sjukt gott!!!

Och man måste ju provsmaka med… 🙂

Eftersom jag fick en önskan om recept så kommer ett ungefärligt sådant här. Nu är det inte så exakt, för jag provade mig fram lite. Receptet är en blandning av chokladbollar och proteinbars, och jag höftade lite, så ni får prova lite med mängderna. 
Proteinchokladbollar
ca 3-4 dl havregryn
ca 2-3 dl proteinpulver (med chokladsmak, använder mitt Gourmet Pro)
ca 0,5-1 dl socker
50 gr smör
drygt ½ burk jordnötssmör
½ dl kakao
lite salt
2-3 msk kallt kaffe
mjölk (nånstans mellan 3-6 msk kanske)
Mixa ihop allt utom mjölken i en matberedare och kolla konsistensen. Fyll på med lite mjölk tills det blir en chokladbolls deg – tillsätt ev. mer jordnötssmör annars. Rulla till bollar och rulla i kokos!

Jag måste bara….

/ LindaG / 2 kommentarer

Fasiken vad mycket saker det är man vill/bör/borde göra och vara hela tiden. Jag har konstant dåligt samvete tror jag.

Dåligt samvete för att jag inte ägnar mer ”kvalitetstid” med barnen, för att jag inte leker med dem mer och är mer aktiv i deras utveckling. Jag borde nog vara med och pyssla, pussla, måla, leka, bygga och jaga dem mycket mer.

Dåligt samvete för att jag knappt lagar mat längre, jag borde se till att barnen får ordentlig hemlagad mat från grunden, inte halvfabrikat som köttbullar, korv och fiskpinnar så ofta. Dåligt samvete för att jag tar tid från barnen när jag lagar mat.

Dåligt samvete för att jag inte hinner sköta huset som jag vill, dammet hinner samlas i alldeles för stora högar i hörnen och det ligger leksaker överallt. Dåligt samvete för att när jag städar så hinner jag inte samtidigt leka med barnen.

Dåligt samvete för att jag inte är en bättre fru, jag borde vara mer engagerad och närvarande. Kåt, glad och tacksam kanske?

Dåligt samvete för att jag inte satsar allt på jobbet, för att jag inte jobbar över och inte gör mitt jobb ännu bättre. Dåligt samvete om jag jobbar över, för att barnen får gå längre på dagis/skola.

Dåligt samvete för vännerna jag knappt aldrig hinner träffa.

Dåligt samvete för mig själv, för att jag borde få snabbare och bättre resultat av träningen, för att jag verkar vara den enda i världen som inte kan springa, för att jag inte kan ha karaktär nog för att hålla mig ifrån onyttig mat, för att jag inte hänger med i de senaste modesvängarna, för att jag inte hänger med i alla nyheter, för att jag är fullkomligt ointresserad av politik och för att jag är så kass på att nätverka.

Borde, måste, vill, önskar, det finns hur mycket som helst jag skulle kunna lägga till på listan. Mycket hänger ju ihop med barnen, precis som man brukar säga så lever man med dåligt samvete så länge man har barn. Men, jag kan för det mesta leva med alla dessa måsten utan att låta dem ta över mitt liv, jag har nog trots allt en väldigt ödmjuk inställning ( nu för tiden ) till att det inte finns en enda möjlighet till att hinna göra alla ändå. Fast ibland blir det ändå lite mycket, man hamnar ur balans och helt plötsligt känns det som ett helt torn av ”måsten” och ”borden”  rasar ner över en.

Och jag som aldrig varit bra på att bygga torn.

Jag är säkert i en trotsålder jag med

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det känns som båda våra barn har lyckats tajma in varsin ordentlig trotsålder/utvecklingssprång – eller vad man nu vill kalla det – samtidigt. Inte jättesmidigt, dessutom får man ju inte vare sig tid, möjligheter eller tålamod till att hantera det så där bra som man skulle vilja.

Stackars Oliver har det inte lätt, han vet inte om han är stor eller liten… Han verkar känna sig lite osäker nu, och är dessvärre väldigt negativ till det mesta vi säger. Många sammanbrott med stora tårar blir det, över saker han aldrig reagerat på innan, även om vi försöker prata och förklara så mycket det går.

Lukas å andra sidan har VERKLIGEN hamnat i nån total trots, han säger bara precis tvärtemot till oss hela tiden, och allt är bara ”nej, vill inte”. Det finns liksom ingen egennytta i det heller, han säger det liksom även om han egentligen vill göra det som föreslås, men han har väl kommit på att han har en egen vilja att påverka med… Dessutom är han ju 1000 ggr mer envis och bestämd än storebror, så det här lär väl ta tid innan det ger sig. Det kvittar hur vi gör, vi kan ju inte lirka med honom hela tiden och vi kan absolut inte låta honom få som han vill jämt, men han verkar opåverkad av att tex få sitta på bänken (där han blir vansinnig om vi sätter honom) 23 ggr på en dag för att han slåss, kastar saker eller förstör något. Suck.

Någon som har några bra tips? Vet ju att detta som allt annat går över, och mellan sina utbrott är de som vanligt alldeles fantastiska, men vissa stunder känner man lite för att bara vända på klacken och lämna dem en stund…