Att fatta beslut

29 augusti, 2012 / LindaG / 1 kommentar

Nu för tiden (eller typ från att jag var runt 20 eller så) så fattar jag nästan alla viktiga beslut på magkänsla. Det har fått styra husköp, bilköp, jobbrelaterade val och mycket annat. Inte på det sättet att jag inte tänker på olika alternativ, fördelar och nackdelar, men jag låter ändå magkänslan vara en stooooor bit av beslutet. Faktiskt brukar också magkänslan göra att besluten blir bra, jag kan inte komma på något beslut (åtminstone inte något större) där magkänslan visat fel. Däremot händer det ju att jag analyserar magkänslan och liksom aktivt utmanar den, som tex när jag började med sparring och hela kroppen (inte bara magen) var rädd och inte alls ville, men det gjorde också att det kändes som en grym vinst när jag kom över det.

Att jag håller på och babblar om det här med beslut är väl mest för att det blev ett sånt där magkänslebeslut idag, även om det inte var så stort. Jag och barnen var på fotbollsträning för första gången i höst – jag hatar det, allt med det, tränare, mentalitet, föräldrarna (ja inte liksom personligen men som gruppen ”fotbollsföräldrar”), Lukas hatar det för han vill ju också vara med och springa efter bollen, och Oliver är helt enkelt inte direkt intresserad av det. Han är inte tävlingsinriktad, och vill helst inte ge sig in i närkamp med de andra barnen, så han går mest i ytterkanterna och sparkar gräs. Droppen kom när nån kille hade brottat ner honom i kön och sen hoppade på honom (jag såg inte det hela eftersom jag sprang som en tok efter Lukas), han blev jätteledsen och förstod verkligen inte hur någon kunde göra något så dumt med flit. Inte lätt när man själv är så snäll att man inte ens kan tänka sig något sådant… I alla fall så bestämde vi oss gemensamt där och då för att vi skiter högaktningsfullt i allt vad fotbollsskola heter, fotboll kan man spela med sina vänner på gatan istället där alla har roligt. Meddetsamma sa mig magkänslan att jag fattat rätt beslut, ångesten i magen försvann och allt kändes mycket, mycket bättre! Länge leve känslomässiga beslut!

Vardagskarusellen

29 augusti, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår blev jag så less på den här förkylningen att jag gav mig ut på en lugn löprunda i alla fall. Det blev lite intervallträning – en stund där jag sprang snabbt för att jag inte kunde hålla mig, och en stund där jag gick och försökte återfå någon form av andning… 😉 MEN det var jätteskönt, både fysiskt och psykiskt, och idag känner jag mig lite gladare!

Har faktiskt beställt D-vitaminer med, har läst en hel del om vad kostdoktorn skriver om det, men även utan hans rekommendation så tycker jag att det känns logiskt att äta det med tanke på hur mycket piggare och gladare man är när man får sol på sig. Hoppas de dyker upp redan idag, jag får återkomma med ev. effekt (placebo eller ej, huvudsaken är att det funkar).

För övrigt så har verkligen vardagen kommit igång nu, med mängder av rutiner.. Det är dagis/förskole-hämtning och lämning, simskola, fotboll, makens träning, min träning. Planering är verkligen nödvändigt, speciellt för att det inte ska bli stressigt för barnen, jag vill att de helst bara ska känna att det flyter på så att allt är roligt, inte att det blir ett jobbigt moment för dem. Den biten där planeringen däremot oftast faller på är ju maten – visst, barnen älskar spagetti och köttfärsås, men jag kanske inte känner att de ska äta det VARJE dag. Eftersom tiden är begränsad så blir det dessutom svårt att hinna med ordentligt, det blir mycket halv- och helfabrikat, typ blodpudding, lasagne och fiskgratäng… Det finns väl kanske inga föräldrar som direkt VILL servera den maten, men jag måste komma på något smidigt system så att inte tiden med barnen blir direkt drabbad. Vår egen träning har vi ju försökt planera in så den inte ska drabba barnen alls helst, och det funkar rätt ok tycker jag. Nåväl, det ger sig kanske det med när det blir mer rutin. Vad äter ni på vardagarna som går supersnabbt att laga (alternativt som är gott att förbereda dagen innan)?

Trots allt finns det fortfarande gott om tid för lek, det är ju viktigast!

Som en senil bulldog med alzeimers

14 augusti, 2012 / LindaG / 2 kommentarer

Jag vet inte, men man verkar vara obotligt korkad på (minst) ett plan när det kommer till föräldraskapet. Eller jag är det i alla fall, jag hittar på något kalaskul med barnen, och sen tänker jag att det ska räcka. Att de där två timmarna som spenderades klättrandes, stojandes och lekandes i Stadsparken ska göra att mina barn är så glada och nöjda att de beter sig som små änglar på kvällen sen. MEN det händer ju aldrig, barnen har jättekul för stunden, men snacka om att leva i nuet för det håller verkligen inte i sig. Så när barnen är likadana som vanligt på kvällen (inte så farligt egentligen, men lite mer gnälligt och så), så är JAG trött efter lekstunden och alltså något mer lättirriterad…. Suck.

Jag får väl hoppas att det ändå gör någon form av skillnad på ”föräldravågen” – ni vet, den där man har i huvudet när man försöker balansera bra och dåliga stunder med barnen. Det är förmodligen mot alla barnterapeuters rekommendationer, och det är KLART att det är viktigare att vara 100% närvarande alla stunder istället för att ibland kompensera med nåt extra kul, men herregud, jag är bara människa (troligen) och i ärlighetens namn så är banne mig inte barnen 100% närvarande för det mesta heller… 😉

Så, för att avsluta det här inlägget med att säga något som återigen säger att jag inte lärt mig något – i helgen ska vi förmodligen åka till badhuset i Skövde för att göra något extra kul med barnen. Om nån vill hänga med så är det bara att höra av sig!

Det går visst inte lära gamla hundar sitta eller…?

Svårast av allt

2 augusti, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här veckan har varit pest och pina, åtminstone ur familjesynvinkel. Jag och barnen har bråkat med varandra och sinsemellan precis hela veckan, och vi har nog alla varit ungefär lika gnälliga, lättirriterade och frustrerade misstänker jag.Alltså har varje dag påbörjats med en förhoppning om en bra dag, men från frukosten och framåt har det bara gått utför. Ungarna retas med varandra, jag skäller, nån är dum mot någon annan, jag skäller, någon gör något dumt (typ tar sönder saker som inte borde kunna gå sönder), jag skäller, barnen slåss, jag skäller. Ja ni fattar.

Och ändå, i samma sekund som man antingen kommer ut ur huset själv, eller när de somnar, så kommer OMEDELBART det dåliga samvetet. Jag borde inte ha tappat humöret så snabbt, det är säkert något annat jag missar, som att de behöver mer uppmärksamhet, jag lägger inte ner all min tid och energi på dem – jag är en dålig mamma.

Med huvudet vet jag att jag förmodligen är en alldeles vanlig, medelbra mamma, men hjärtat säger inte riktigt samma sak. Jag försöker ändå att på något sätt hålla mig till den ”sanning” eller princip som jag tycker passar mitt uppfostringssätt och tanke.

Min tanke är att jag vill ge mina barn all kärlek de behöver, men jag vill att de ska vara självständiga. Jag vill att de ska se att mamma och pappa har ett eget liv också, att vuxna har rätt till egentid och aktiviteter med för att må bra, men jag vill att de alltid ska känna att de får den tid och stöd de behöver.

SÅ VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT DÅ?!?!

Jag får väl göra som jag gör varje kväll, lova mig själv att jag ska vara en lugn och pedagogisk mamma i morgon, med oändligt tålamod och tid för barnen – hela dagen.

Troligt.

Barndomssommar

13 juli, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

För mig är sommar känslan man får när man sätter sig i bilen för att åka E4 söderut, helst till franska rivieran. Lite fjärilar i magen, och jag och min lillebror sitter med en hög kuddar mellan oss (vi hyrde oftast hus, så vi behövde ha med egna kuddar). Två dagar med mycket bilresa, en paus i något pass i alperna när man ALLTID frös lite, men hade jättekul över att kunna kasta en snöboll mitt i vintern.

Dessutom sover man ju så gott i bilen!!!

Sen kom man ner till huset, alltid olika och alltid lika spännande – då fick man oftast bara se en bild i en katalog, så vad det verkligen VAR för hus kunde verkligen variera. Ibland blev det toppen, och ibland inte…. Dagarna spenderades först på stranden, vi kunde bada i TIMMAR (var vattnet varmare förr eller har jag blivit mesigare? ;-), sen åkte vi till någon STOOOOR supermarket och handlade det vi skulle göra till middag. Älskade att gå runt där, det finns så mycket rolig mat som inte fanns hemma, bara fiskdisken kunde man stå vid en lång stund för att titta på levande bläckfiskar eller andra konstigheter (behöver jag nämna att hela familjen alltid varit besatt av mat?).
Därpå drog vi ”hem” till huset, vid det här laget ALLTID alldeles för hungriga, och grillade eller gjorde någon annan slags mat. Kvällarna blev det oftast sällskapsspel, olika beroende på hur gamla vi barn var, såklart. När det var dags att åka hem efter 2 veckor (oftast) så åkte vi alltid över minst en nöjespark på hemvägen, oftast blev det nog HeidePark utanför Hamburg. Dessutom tog vi alltid vägen GENOM Hamburg, då var det ju fortfarande billigt att handla i Tyskland. Där blev det lite parfym, kanske nån leksak och ibland något konstigt, tyskt godis.

Om jag tänker tillbaka så är det egentligen så jag minns alla år, jag räknar dem efter semestrar. Nu vill jag helst av allt ge mina barn samma minnen (eller ja, egna minnen då) och upplevelser, och allra helst skulle jag vilja ha råd att åka på semester flera gånger på ett år. Semester (alltså resor, jag KAN inte för mitt liv räkna en semester hemma som semester) är UNDERBART och jag håller tummarna för att vår bilsemester i sommar kommer bli toppen!

Häftigt att få ge alldeles nya upplevelser till sina barn, även om Lukas kanske är lite liten för att komma ihåg det senare, men det kommer ju i alla fall ge honom en upplevelse NU.

Lukas 2 år!

2 juli, 201229 september, 2016 / LindaG / 1 kommentar

Idag är det två år sedan vi åkte in till BB för andra gången (eller ja, typ 5:e gången om jag räknar de gångerna vi var där och vände med Oliver), det känns faktiskt som det var evighetslänge sedan. Precis som med Oliver så känns det som om han alltid funnits.

Ett av de första paketen när mormor kom, och intresset var fortfarande på top!

Vi firade ju den lilla tvååringen igår, med mormor och morfar, fast han var måttligt intresserad av att öppna alla paket. När han väl fått ut några saker så skulle han runt och leka, och när vi påpekade att det kanske fanns något roligt i de andra paketen och undrade om han ville öppna så sa han helt enkelt ”nä”. Med lite assistans blev allt i alla fall öppnat, och bara för att poängtera att han minsann inte alls är som sin bror på något sätt så blev han mest glad över sina nya kläder – de skulle provas på en gång (utanpå de befintliga dessutom, blev lite knöligt)!

Morfar hjälper till på ett hörn.

Oliver hade nog gärna slitit upp alla paket själv, men han fick några egna som han kunde öppna.

Tårtan var däremot ingen hit hos honom, Oliver (och alla andra) åt däremot två bitar var, den blev faktiskt riktigt god om jag får säga det själv (och det får jag ju för här kan ingen hiiiiiindra mig ;-), så han fick ett par tråkiga ballerinakex i stället. Knepig unge ibland! 😉

Fin i skjorta! =)

På eftermiddagen lättade ju regnet till slut upp, så då blev det först en trip till lekparken i Friaredalen och sedan hämtade vi hamburgare och tog med och åt vid magasinen. Förutom att man får hålla i Lukas heeela tiden så är det ju väldigt mysigt att sitta där, och dessutom naturligtvis gå och titta på tågen (vad lätt det är att underhålla ibland) och båtarna. En ganska skön dag, med andra ord!

Anropar John Blund!

30 juni, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag har det varit en … intressant dag. Morgonen började bra med lite frukost i ett soligt uterum, något av det bästa jag vet! Lite senare skulle jag ut och springa, och bestämde mig för att Oliver skulle få följa med på sin cykel eftersom han tjatat om det ett tag. Det gick faktiskt oerhört bra, det var inte förrän i sista, långa backen jag fick vänta in honom lite, men 5 km cyklar han ju utan minsta problem! Starka ben på den pojken =)

Däremot var han nog ganska trött idag, efter en tämligen händelserik vecka hos mormor, så framåt kvällen när han lekt färdig med sin kompis (i typ 5 timmar, så det var rätt mycket aktivitet där med) fick han världens psykbryt. Efter både lite time-out så han fick lugna ner sig och diverse förklaringar och jag vet inte allt, så kom vi fram till att han skulle duscha och gå och lägga sig. Klockan 18 redan…. (han lägger sig vid 20 annars) Han slocknade rätt så fort, så det behövdes nog.

Nu sitter jag å andra sidan bredvid lillebror som inte alls verkar vilja knoppa in, trots en ganska aktiv dag för honom också. Och för att inte JAG ska somna när jag sitter här så har jag alltså laptopen – ett perfekt tillfälle att blogga lite!

Tårtan är klar inför 2-årskalaset i morgon, och alla paketen är inslagna. Maken håller på och blåser ballonger för glatta livet och när jag väl får gå härifrån så ska jag också ”pynta” lite.

Med hemgjord botten, vaniljkräm, jordgubbsmos och grädde så är den visserligen långt ifrån LCHF, men helt klart bättre än en köpt!

Åh, en sak till på tal om löpningen, jag tror jag har kommit till någon sketen ”platå”, för just nu känns det inte alls som jag blir bättre eller att det går lättare. Det enda som får mig att fortsätta är nog att man just känner sig så nöjd efteråt…. Hoppas jag inte tappar karaktären nu!!!

Om han bara ville somna någon gång då, jag har ju en skål med jordgubbar och grädde som väntar…

Små, små framsteg

28 juni, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår sprang jag äntligen, första gången på 10 dagar efter min förkylning. Det var lite segt, men som vanligt så känner man sig ju så sjukt nöjd efteråt! Jag håller fast vid mitt uttalande att jag verkligen inte är gjord för att springa, för det går INTE snabbt och jag känner mig fortfarande vääääldigt mycket klumpigare än de löpare jag möter. Men men, i myrsteg blir det bättre, och jag hoppas jag kommer under 30 minuter på mina stackars 5 km innan sommaren är slut…

Sprang min vanliga runda ”bakvänt” igår, nackdelen var att den asbranta backen är precis lika asbrant fast åt fel håll, men det blir lite mindre segt mot slutet när jag slipper en lång backe.

På tal om små framsteg, känner att jag vill dokumentera lite vad Lukas kan nu när han är två år (han fyller ju på måndag!). Kanske inte så intressant för er, men för mig som är helt senil kan det behövas…

Han kan:
Hoppa jämfota
Springa fort som ATTAN
”Springa” fram på trehjulingen i typ 50 km/h, men han använder inte tramporna
Han har ganska många egna ord för saker, men det är inte så tydliga ord (om man inte lärt sig hans språk)
Sätta ihop små 2-ordsmeningar (hände för bara en vecka sedan), typ ”annan bil” eller ”mera kaka” (!)
Klättra i och ur sin spjälsäng själv, han var otroligt stolt igår när han för första gången klev upp själv på morgonen!

Han gillar:
Att bygga med klossar
Att köra med bilar (timvis, helst på den hemmasnickrade lilla rampen)
Att jaga/bli jagad av storebror
Att sitta i sandlådan (även här långa stunder, ovärderligt om man behöver rensa eller nåt annat ute)
Att äta – egentligen all mat, men helst välkryddad mat, kött, fisk, grönsaker och sås. Han är däremot ingen fan av kolhydrater, pasta, potatis och bröd går inte ner alls lika lätt som ett stekt ägg och lite korv!

Suddig bild i farten, som vanligt, men han var så söt i blomkrans min lilla 2-åring!

Glad midsommar!

21 juni, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag är det sista dagen för barnen på dagis, ja för Oliver är det ju faktiskt sista dagen på dagis överhuvudtaget eftersom han börjar förskoleklass till hösten. Galet!

Maken jobbar en vecka till, och jag två till, men nästa vecka kommer de få vara hos mormor på ”dagistid”, så deras sommarlov börjar ju redan nu! Självklart måste man vara lite extra fin när man går på sommarlov…

Liten ser stor ut, i skjorta och byxor. Inte still i 2 sekunder däremot!

Av båda barnen så är det Lukas som är mest lik maken, men Oliver är inte heller helt olik sin far!

I morgon är det midsommar, och vi får Jossan med familj på besök, ska bli så kul! Alldeles för sällan vi hinner träffas nu för tiden, vi som sågs nästan varje dag när vi var hemma med Lukas och I… Vad det blir för mat vill jag inte blogga om nu, eftersom det kommer bli en överraskning (och jag vet ju att du läser bloggen, Jossan 😉 , men jag ska försöka få upp lite bilder och recept i helgen.

Min förkylning och hosta är riktigt envis, men om jag har tur har jag ändå lyckats slippa den värsta delen med feber. Vill VERKLIGEN inte missa graderingen på kickboxingen på måndag, eftersom jag inte kunde vara med sist det var. Egentligen har ju inte bältet så stor betydelse, men på något sätt vill man ändå helst bli av med sitt gula bälte… Resten är väl sak samma sen.

Tog det här fotot när barnen letade efter leksaker under soffan, enda gången jag lyckades fånga dem på samma bild utan att det blev suddig eller nån såg arg ut 😉

Full rulle

16 juni, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Ibland känns det verkligen som dagarna går i ett, fast man inte gör nåt ”särskilt”. Som idag, först lämna barnen hos mormor, sen åka och lämna in bilen på tvätt – en timme jag spenderade på gamla arbetsplatsen Sängjätten. Därpå hem och byta om, för att springa 5 km, sen hem, ta emot barnen, duscha och äta. Snart är det dags att köra Oliver till ett kalas, och då ska jag försöka fixa käk till oss under tiden, och dessutom MÅSTE jag verkligen dammsuga för nu ser det ut som Sahara här inne… Och då skulle jag inte göra nåt speciellt idag?

Lukas softar lite på golvet när mamma städar.

Nåväl, löpningen ja, idag var det premiär med nya outfiten och de nya joggingskorna. De funkade jättebra, och det kändes att de här – till skillnad från mina gamla aerobicsskor – är gjorda för att springa i. Skön dämpning och lätta! Nytt rekord, medelhastigheten blev 9,48 den här gången – mitt första mål är ju att klara 5 km på under 30 minuter (dvs 10 km/h), och jag känner mig sjukt nöjd med mig själv! Flåset börjar bli liiite bättre, men jag måste ändå köra med bricanylen om jag ska kunna andas. Nackdelen är att man blir så sjukt skakig av den, och det håller i sig ganska länge dessutom.