Barndomssommar

För mig är sommar känslan man får när man sätter sig i bilen för att åka E4 söderut, helst till franska rivieran. Lite fjärilar i magen, och jag och min lillebror sitter med en hög kuddar mellan oss (vi hyrde oftast hus, så vi behövde ha med egna kuddar). Två dagar med mycket bilresa, en paus i något pass i alperna när man ALLTID frös lite, men hade jättekul över att kunna kasta en snöboll mitt i vintern.

Dessutom sover man ju så gott i bilen!!!

 Sen kom man ner till huset, alltid olika och alltid lika spännande – då fick man oftast bara se en bild i en katalog, så vad det verkligen VAR för hus kunde verkligen variera. Ibland blev det toppen, och ibland inte…. Dagarna spenderades först på stranden, vi kunde bada i TIMMAR (var vattnet varmare förr eller har jag blivit mesigare? ;-), sen åkte vi till någon STOOOOR supermarket och handlade det vi skulle göra till middag. Älskade att gå runt där, det finns så mycket rolig mat som inte fanns hemma, bara fiskdisken kunde man stå vid en lång stund för att titta på levande bläckfiskar eller andra konstigheter (behöver jag nämna att hela familjen alltid varit besatt av mat?).
Därpå drog vi ”hem” till huset, vid det här laget ALLTID alldeles för hungriga, och grillade eller gjorde någon annan slags mat. Kvällarna blev det oftast sällskapsspel, olika beroende på hur gamla vi barn var, såklart. När det var dags att åka hem efter 2 veckor (oftast) så åkte vi alltid över minst en nöjespark på hemvägen, oftast blev det nog HeidePark utanför Hamburg. Dessutom tog vi alltid vägen GENOM Hamburg, då var det ju fortfarande billigt att handla i Tyskland. Där blev det lite parfym, kanske nån leksak och ibland något konstigt, tyskt godis. 

Om jag tänker tillbaka så är det egentligen så jag minns alla år, jag räknar dem efter semestrar. Nu vill jag helst av allt ge mina barn samma minnen (eller ja, egna minnen då) och upplevelser, och allra helst skulle jag vilja ha råd att åka på semester flera gånger på ett år. Semester (alltså resor, jag KAN inte för mitt liv räkna en semester hemma som semester) är UNDERBART och jag håller tummarna för att vår bilsemester i sommar kommer bli toppen!

Häftigt att få ge alldeles nya upplevelser till sina barn, även om Lukas kanske är lite liten för att komma ihåg det senare, men det kommer ju i alla fall ge honom en upplevelse NU.

Lukas 2 år!

Idag är det två år sedan vi åkte in till BB för andra gången (eller ja, typ 5:e gången om jag räknar de gångerna vi var där och vände med Oliver), det känns faktiskt som det var evighetslänge sedan. Precis som med Oliver så känns det som om han alltid funnits.

Ett av de första paketen när mormor kom, och intresset var fortfarande på top!

Vi firade ju den lilla tvååringen igår, med mormor och morfar, fast han var måttligt intresserad av att öppna alla paket. När han väl fått ut några saker så skulle han runt och leka, och när vi påpekade att det kanske fanns något roligt i de andra paketen och undrade om han ville öppna så sa han helt enkelt ”nä”. Med lite assistans blev allt i alla fall öppnat, och bara för att poängtera att han minsann inte alls är som sin bror på något sätt så blev han mest glad över sina nya kläder – de skulle provas på en gång (utanpå de befintliga dessutom, blev lite knöligt)!

Morfar hjälper till på ett hörn.
Oliver hade nog gärna slitit upp alla paket själv, men han fick några egna som han kunde öppna. 

Tårtan var däremot ingen hit hos honom, Oliver (och alla andra) åt däremot två bitar var, den blev faktiskt riktigt god om jag får säga det själv (och det får jag ju för här kan ingen hiiiiiindra mig ;-), så han fick ett par tråkiga ballerinakex i stället. Knepig unge ibland! 😉

Fin i skjorta! =)

På eftermiddagen lättade ju regnet till slut upp, så då blev det först en trip till lekparken i Friaredalen och sedan hämtade vi hamburgare och tog med och åt vid magasinen. Förutom att man får hålla i Lukas heeela tiden så är det ju väldigt mysigt att sitta där, och dessutom naturligtvis gå och titta på tågen (vad lätt det är att underhålla ibland) och båtarna. En ganska skön dag, med andra ord!

Anropar John Blund!

Idag har det varit en … intressant dag. Morgonen började bra med lite frukost i ett soligt uterum, något av det bästa jag vet! Lite senare skulle jag ut och springa, och bestämde mig för att Oliver skulle få följa med på sin cykel eftersom han tjatat om det ett tag. Det gick faktiskt oerhört bra, det var inte förrän i sista, långa backen jag fick vänta in honom lite, men 5 km cyklar han ju utan minsta problem! Starka ben på den pojken =)

Däremot var han nog ganska trött idag, efter en tämligen händelserik vecka hos mormor, så framåt kvällen när han lekt färdig med sin kompis (i typ 5 timmar, så det var rätt mycket aktivitet där med) fick han världens psykbryt. Efter både lite time-out så han fick lugna ner sig och diverse förklaringar och jag vet inte allt, så kom vi fram till att han skulle duscha och gå och lägga sig. Klockan 18 redan…. (han lägger sig vid 20 annars) Han slocknade rätt så fort, så det behövdes nog.

Nu sitter jag å andra sidan bredvid lillebror som inte alls verkar vilja knoppa in, trots en ganska aktiv dag för honom också. Och för att inte JAG ska somna när jag sitter här så har jag alltså laptopen – ett perfekt tillfälle att blogga lite!

Tårtan är klar inför 2-årskalaset i morgon, och alla paketen är inslagna. Maken håller på och blåser ballonger för glatta livet och när jag väl får gå härifrån så ska jag också ”pynta” lite.

Med hemgjord botten, vaniljkräm, jordgubbsmos och grädde så är den visserligen långt ifrån LCHF, men helt klart bättre än en köpt!

Åh, en sak till på tal om löpningen, jag tror jag har kommit till någon sketen ”platå”, för just nu känns det inte alls som jag blir bättre eller att det går lättare. Det enda som får mig att fortsätta är nog att man just känner sig så nöjd efteråt…. Hoppas jag inte tappar karaktären nu!!!

Om han bara ville somna någon gång då, jag har ju en skål med jordgubbar och grädde som väntar…

Små, små framsteg

Igår sprang jag äntligen, första gången på 10 dagar efter min förkylning. Det var lite segt, men som vanligt så känner man sig ju så sjukt nöjd efteråt! Jag håller fast vid mitt uttalande att jag verkligen inte är gjord för att springa, för det går INTE snabbt och jag känner mig fortfarande vääääldigt mycket klumpigare än de löpare jag möter. Men men, i myrsteg blir det bättre, och jag hoppas jag kommer under 30 minuter på mina stackars 5 km innan sommaren är slut…

Sprang min vanliga runda ”bakvänt” igår, nackdelen var att den asbranta backen är precis lika asbrant fast åt fel håll, men det blir lite mindre segt mot slutet när jag slipper en lång backe. 

På tal om små framsteg, känner att jag vill dokumentera lite vad Lukas kan nu när han är två år (han fyller ju på måndag!). Kanske inte så intressant för er, men för mig som är helt senil kan det behövas…

Han kan:
Hoppa jämfota
Springa fort som ATTAN
”Springa” fram på trehjulingen i typ 50 km/h, men han använder inte tramporna
Han har ganska många egna ord för saker, men det är inte så tydliga ord (om man inte lärt sig hans språk)
Sätta ihop små 2-ordsmeningar (hände för bara en vecka sedan), typ ”annan bil” eller ”mera kaka” (!)
Klättra i och ur sin spjälsäng själv, han var otroligt stolt igår när han för första gången klev upp själv på morgonen!

Han gillar:
Att bygga med klossar
Att köra med bilar (timvis, helst på den hemmasnickrade lilla rampen)
Att jaga/bli jagad av storebror
Att sitta i sandlådan (även här långa stunder, ovärderligt om man behöver rensa eller nåt annat ute)
Att äta – egentligen all mat, men helst välkryddad mat, kött, fisk, grönsaker och sås. Han är däremot ingen fan av kolhydrater, pasta, potatis och bröd går inte ner alls lika lätt som ett stekt ägg och lite korv!

Suddig bild i farten, som vanligt, men han var så söt i blomkrans min lilla 2-åring!

Glad midsommar!

Idag är det sista dagen för barnen på dagis, ja för Oliver är det ju faktiskt sista dagen på dagis överhuvudtaget eftersom han börjar förskoleklass till hösten. Galet!

Maken jobbar en vecka till, och jag två till, men nästa vecka kommer de få vara hos mormor på ”dagistid”, så deras sommarlov börjar ju redan nu! Självklart måste man vara lite extra fin när man går på sommarlov…

Liten ser stor ut, i skjorta och byxor. Inte still i 2 sekunder däremot!

Av båda barnen så är det Lukas som är mest lik maken, men Oliver är inte heller  helt olik sin far!

I morgon är det midsommar, och vi får Jossan med familj på besök, ska bli så kul! Alldeles för sällan vi hinner träffas nu för tiden, vi som sågs nästan varje dag när vi var hemma med Lukas och I… Vad det blir för mat vill jag inte blogga om nu, eftersom det kommer bli en överraskning (och jag vet ju att du läser bloggen, Jossan 😉 , men jag ska försöka få upp lite bilder och recept i helgen.

Min förkylning och hosta är riktigt envis, men om jag har tur har jag ändå lyckats slippa den värsta delen med feber. Vill VERKLIGEN inte missa graderingen på kickboxingen på måndag, eftersom jag inte kunde vara med sist det var. Egentligen har ju inte bältet så stor betydelse, men på något sätt vill man ändå helst bli av med sitt gula bälte… Resten är väl sak samma sen.

Tog det här fotot när barnen letade efter leksaker under soffan, enda gången jag lyckades fånga dem på samma bild utan att det blev suddig eller nån såg arg ut 😉

Full rulle

Ibland känns det verkligen som dagarna går i ett, fast man inte gör nåt ”särskilt”. Som idag, först lämna barnen hos mormor, sen åka och lämna in bilen på tvätt – en timme jag spenderade på gamla arbetsplatsen Sängjätten. Därpå hem och byta om, för att springa 5 km, sen hem, ta emot barnen, duscha och äta. Snart är det dags att köra Oliver till ett kalas, och då ska jag försöka fixa käk till oss under tiden, och dessutom MÅSTE jag verkligen dammsuga för nu ser det ut som Sahara här inne… Och då skulle jag inte göra nåt speciellt idag?

Lukas softar lite på golvet när mamma städar.

Nåväl, löpningen ja, idag var det premiär med nya outfiten och de nya joggingskorna. De funkade jättebra, och det kändes att de här – till skillnad från mina gamla aerobicsskor – är gjorda för att springa i. Skön dämpning och lätta! Nytt rekord, medelhastigheten blev 9,48 den här gången – mitt första mål är ju att klara 5 km på under 30 minuter (dvs 10 km/h), och jag känner mig sjukt nöjd med mig själv! Flåset börjar bli liiite bättre, men jag måste ändå köra med bricanylen om jag ska kunna andas. Nackdelen är att man blir så sjukt skakig av den, och det håller i sig ganska länge dessutom.

Det är ju alltid sjukt kul att få använda nya kläder, och det här var riktigt skönt att springa i !
Sköna skor!

Nu ska jag passa på att ta en kopp kaffe innan Lukas vaknar och allt kör igång igen!

För vi har tagit studeeee-eeenten…!

Idag vaknade Oliver (som har varit förkyld hela veckan) med huvudvärk och såg lite halvhängig ut, så det fick bli en VAB-dag. Hade inte riktigt planerat för det, så kylen gapade ekande tomt, och maken är ju utflugen tom söndag eftermiddag, så det var bara till att ta en snabbsväng till affären, men det gick rätt bra med båda barnen i kundvagnen.

Tidig eftermiddag kändes han lite piggare, så vi tog oss ner till stan för att titta på studenttågen och äta lite sjuk-glass. Det är så otroligt roligt att titta på när folk tar studenten tycker jag! Det och bröllop är så oerhört positivt laddade, allt är möjligt och allt känns roligt. Dessutom minns man ju sin egen student och känslan man hade då – att hela världen låg för ens fötter, och en skööööön frihetskänsla! Jobbångest och vidare studier är sånt som drabbar en ändå, så varför oroa sig på sin studentdag?

Vi gick i alla fall och köpte glass på det (nya?) stället som gör egen italiensk glass, och inte ens jag kunde hålla mig utan jag tog en kula vit choklad-glass. Kan varmt rekommendera stället, vääääldigt god glass! Sen satte vi oss på en parkbänk och vinkade till alla studenter som åkte förbi på sina lastbilsflak – jätteroligt!

Nu sover barnen och jag har käka lite räkor och tagit ett glas vin i all ensamhet (Tobbe är ju aldrig borta annars, så jag unnar honom VERKLIGEN detta, men jag kommer nog ändå vara liiiiite martyr i helgen 😉 ). Höll på att avlida lite eftersom jag kollade på Jamie Olivers sommarfestival samtidigt, älskar hans matlagning! Idag har det blivit lite fusk, med glassen, men å andra sidan kommer jag ha tränat 4 ggr den här veckan om inget oförutsett händer.

I morgon ska jag lämna in bilen på tvätt efter att ha lämnat barnen hos mormor, och därpå tänker jag ge mig ut på en premiärrunda i min nya löp-outfit. Ska bli kul att se om det känns bättre med riktiga löpskor! Testade förresten att ha tajtsen på kickboxingen, och det var ju faktiskt oerhört skönt att inte ha något som fladdrar eller tar emot, speciellt när man sparkar, så jag kanske kan vänja mig vid att använda dem ändå.

Eftersom jag är den instagramjunkie jag är så kommer det två små kollage här med, bara för att 😉

Blöta fotbollsdrömmar?

Sitter på Olivers fotbollsträning och bloggar lite tänkte jag. Eller ja, jag kan ju inte posta det förrän jag kommer hem och får en internetanslutning, men ändå. När det är så här pass schysst väder är det rätt ok att sitta här lite, speciellt när jag inte behöver passa Lukas mer än halva tiden – han får stanna hemma med maken tills han åker till sin träning. Det blir mycket pusslande!

Ida tyckte jag skulle skriva om saker som gör mig glad, ingen dum ide alls! Det finns många saker som gör mig glad, och de flesta är faktiskt ganska små. Såklart barnen ligger högst på den listan, men jag tycker att det är lite svårt att skriva om utan att det låter plastigt, och det är ju synd så jag väljer lite annat idag istället tror jag.

Ska man plocka fram sin vackra, ytliga sida så blir jag väldigt glad av att shoppa och att äta gott. Det är nog faktiskt de säkraste korten för att få mig på bättre humör, faktiskt ☺ På det liiiite mer djupgående planet är det ju få saker som slår en komplimang, oavsett om den gäller insida eller utsida

Jag blir mer genuint och långvarigt glad när jag känner att jag klarat av något jag inte trodde innan – som sparringen nu, eller att jag faktiskt kommit igång med att springa (har lyckats ta mig igenom mina 10 uppsatta joggingturer utan att ge upp).

***

Här efter kom Lukas ner vilket såklart inte gav så mycket mer tid att blogga. Dessutom började det ÖSregna lagom till vi skulle cykla hem, så nu har jag planterat två dyblöta små barn i badkaret medan jag själv sitter bredvid och småhuttrar. Jag tror faktiskt jag kryper ner med, när jag tänker efter…

Andra prioriteringar

Det känns faktiskt som jag börjar få lite rutin på det här livet nu – kickboxing minst 2 ggr i veckan, 3 om möjligt, och så springa 1-2 ggr med. Löpningen är inte hemsk. Det kändes som jag borde utveckla det lite mer kanske, men det är i alla fall en mening som är sann 😉

Jag missade ju att skriva lite om helgen med – i lördags hade vi gäster, Glenn, Tina och barnen, som alltid jättetrevligt! Vi hade ju lite tur på kvällen med när det blev varmare, så vi strosade runt här på Hisingstorp en sväng, det är roligt att se hur trädgårdar och hus växer upp och inreds.

I söndags var vi en sväng i stadsparken och undersökte den nya klätterställningen. Jag och Oliver lekte följa John och klängde runt precis överallt, oerhört roligt! Det är så skönt med, att känna att man har kontroll på kroppen och att man orkar (nåja) leka och vara med på ett helt annat sätt. Dessutom har jag fått omprioritera en massa saker känner jag, det finns inte tid till en massa annat, så städning, matlagning och inredning på det stora hela har liksom fått halka efter en del. Men det är inget jag sörjer direkt, det GÅR helt enkelt inte att hålla på med allting till 100% hela tiden, inte samtidigt i alla fall! Och på det här sättet blir man mer MED, lite mer fokuserad på det som är viktigt – barn, familj och jag själv (japp, faktiskt är jag med där med).  Det är ju inte klokt vad jag är redig 😉

Full koncentration i klätterställningen.
Alltså det är hopplöst att ta en bild på Lukas som inte blir suddig, men han gillade i alla fall att krypa i det långa röret!
Fina stora killen!
Helt galet, Lukas är 2 år om mindre än en månad – vad hände?

NU ska jag äta lite mer av vad jag kom på är den perfekta ”efter-träningen-men-LCHF” maten, eller vad man ska säga, nämligen kalvsylta! Maken hulkar lite, men jag tycker att det är sjukt gott… 0,5 kolhydrater, 8 % fett och 12% protein – perfekt!

Vimmerby

I lördags åkte vi till Västervik för att gå på nyaste kusinens dop (barnens kusin alltså) – söta William 7 månader. Han var hur söt som helst, som en liten Buddha, och man ville bara klämma på honom 😉

Här har vi mannen himself, med morsan oxå såklart =)

Som ett litet ”pit-stop” tog vi en paus på Åmans i Västervik – världens bästa gatukök. Självklart åt vi en Västervik special (korv, pommes och massor med räksallad) vilket de gör otroligt bra, men sen tog vi oxå en Milkshake (ja, stor bokstav, den är klart värd det). Alltså, åker man till Västervik så MÅSTE man dricka deras Milkshake, det är den godaste jag smakat – någonsin!

Vi misstänkte att det kunde dölja sig ett bröllop i dopet, men det visade sig att vi hade fel (vi var tydligen inte de enda som trott det fick jag höra sen).

På kvällen blev det grillat hos makens bror med familj i Vimmerby, väldigt trevligt! Slötittade lite på melodifestivalen, men gick och lade mig innan de börjat rösta, så jag blev lite förvånad på morgonen när jag hörde att hon vann.

I går (söndag) spenderade vi halva dagen på Astrid Lindgrens Värld innan vi begav oss hemåt. Jättetrevligt, speciellt som himlen var klarblå och det var lagom varmt. Barnen gillade showerna, men kanske framförallt lekparkerna, och båda slocknade på 2 röda sekunder i bilen sen. Jag vet att det är många som är heeeelt lyriska över parken, och riktigt så långt skulle jag nog inte gå. Det är trevligt och mysigt, men som den nöjesparks-junkie jag är så saknar jag ju liksom åk-attraktioner….

Pippishowen var nog mest uppskattad av mina barn, som inte sett/läst alla Astrid Lindgrens böcker och filmer. 
Lukas älskade alla små hus man kunde gå in i och springa runt bland!

Väldigt sött =)
Oliver sprang runt med yngsta kusinen (eller ja, förutom William då) och lekte överallt där det gick!
Inte ens han som ALDRIG annars somnar i bilen kunde hålla sig vaken i mer än 3 sekunder på vägen hem…

Nu är det långdag som gäller idag, sista inflyttningsdagen på min mässa, så jag räknar med ett 12h pass (därför jag passar på att pausa några minuter nu). Det är idag vi märker om vi missat något…. *stressigt*