Barn

Kroppsarbete

/ LindaG / Lämna en kommentar

Den här helgen har mestadels bestått av att barnen vilat och tittat på film och maken och jag har grejat. Oliver har varit helt feberfri idag, men han har ändå varit lite trött såklart. Lukas är pigg som vanligt, och har dessutom fått en liten makeover på sitt rum och sover numer i en stor säng. Det har funkat bra (hittills) och han verkar nöjd. Madrassen ligger tillsvidare på golvet, till vi köper en sängram till honom som vi kan sätta en stödbräda på.

Storebror går bredvid och hjälper till när lillebror ska lära sig cykla på den stora cykeln . 

Vi vuxna har fått rätt mycket gjort, storstädning och som sagt lite omgjort inne, och så har vi höstat trädgården – dvs vi har ställt utemöblerna och grillen under en presenning, rensat land, grävt upp kompost och gjort lite annat smått och gott. En bieffekt av det hela blev dock att jag varken kände att jag hann eller orkade träna idag, men jag har ju åtminstone varit i rörelse hela helgen.

I helgen var det jobbarkängor på som gällde. 

För att få ett litet avbrott så åkte vi i alla fall en sväng till Upptech på förmiddagen – väldigt uppskattat av hela familjen! Två timmar försvann i ett nafs… Det blev lite bilkörning utanför oxå, Lukas fixade det galant och jagade oliver varv på varv.

 

Oliver tjöt av förtjusning och Tobbe och jag höll på att skratta ihjäl oss åt Lukas ansiktsuttryck – han var sååååå koncentrerad!

Sjukstuga – igen…

/ LindaG / 2 kommentarer

Idag fick jag ett samtal från skolan att Oliver var ledsen och hängig, och att han hade somnat i soffan efter lunch – inte direkt ett normaltillstånd för honom! Åkte såklart direkt och hämtade honom, fast då var klockan ändå runt halv tre – hade nog önskat att de ringt tidigare =/ När jag kom så låg han och sov på soffan igen, och när han vaknade så var han jätteledsen och bara grät, stackarn… =(

Kan inte komma ihåg att han varit sådär jättedassig innan faktiskt, förutom när han hade vattenkoppor då. En bit över 39 grader stannade termometern på när vi kom hem, och han frös och hade ont i hela kroppen så det känns nästan som någon form av influensa – men går det någon sådan nu? Det blev ipren och alvedon och vila i soffan, men han har ändå varit ledsen och väldigt ynklig hela kvällen. Kände mig lite kluven till att åka iväg och träna (maken var ju såklart hemma), men eftersom jag ändå kommer VAB’a med honom hela dagen i morgon så blev det så till slut och det var väldigt skönt att få röra på sig lite.

Nu ska jag dega i soffan en stund, misstänker att natten inte kommer bli toppen…

Kväll med barnen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sitter hos Lukas, som vanligt nu för tiden på kvällarna. Han är lite mammig och orolig nu, och vill gärna att man sitter bredvid en stund tills han somnar. Grym tur att man har sin telefon att sitta med, annars hade jag somnat varje gång….

Har faktiskt inte direkt nåt emot att han vill ha sällskap, dels får jag en liten stund själv i lugn och ro innan man ska starta kvällens bestyr, dels njuter jag till 100% när han vill sitta en stund i knäet och gosa. Det finns ingenting jag kan komma på som är härligare än ett par små, varma barnhänder som håller hårt om nacken – helst i sällskap av 1000 små smackande pussar…! Så obeskrivligt härligt!

Oliver kommer också och gosar, ibland, men det blir allt mer sällan och nu är ju såklart kompisar viktigare än mamma (inte alltid, men ofta). Jag njuter av att se honom växa och bli självständig med, men ibland känns det som om det går alldeles för fort. Är så otroligt stolt över denna fina, snälla, mjuka och ändå självständiga pojk, som jag alltid får höra så mycket gott om på skola och dagis! Jag ber om ursäkt till alla andra föräldrar, men jag har faktiskt de bästa barnen i världen! Sen är det iofs alltid lättare att se när de sover, av någon anledning 😉

Liten blir stor

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det börjar nog bli dags för Lukas att flytta över i sin stora säng, spjälsängen börjar se rätt liten ut. Men för att det ska kunna hända så måste vi först ha nån sängram som vi kan sätta en rejäl stödbräda på, för den pojken snurrar som en helikopter när han sover! Den vi köpte på Mio till Oliver finns inte i sortimentet längre, men jag har hittat en nästan likadan på Ellos.se :

Gillar att det är lite lådor under, men att den ändå inte är superhög.

Hoppas på att det kommer något rabatterbjudande därifrån framöver, så den känns överkomlig (2990:- + frakt 500:-), men vi får väl se.

Dessutom sover han inte alls bra nu, det märks väldigt väl eftersom han sover PÅ mig. Min gissning är att han har ganska mycket växtvärk i benen, i natt fick vi till slut ge lite ipren för att han skulle kunna sova ordentligt, men det kan också vara något helt annat – jättesvårt att veta! Hoppas i alla fall att en stor säng inte gör saken värre utan snarare bättre…

Omotiverad

/ LindaG / Lämna en kommentar

Tar en paus i målandet av vår plankvägg (som för övrigt verkar bli väldigt fin) för lite kaffe och ett wienerbröd… Hrm, och det är där det där med brist på motivation kommer in, jag är just för tillfället väldigt omotiverad till att äta nyttigt och träna. Faktiskt första riktiga svackan på över ett år, men det känns så trööögt. Det händer liksom ingenting, jag springer – jaha, kanske några sekunder snabbare den här gången, eller så går jag på kickboxingen, där det också känns som man inte utvecklas direkt just nu. Jag ska försöka att envetet hänga i ändå, för det vore jättesynd att tappa det man hunnit bygga upp, men jag behöver lite motivation, så vill nån peppa lite så tar jag tacksamt emot det…

Att renovera lite hemma tar ju också tid och lite energi, det blev inget sprungit igår heller, men å andra sidan så snickrade vi och målade mest hela dagen, eller i alla fall till våra gäster kom för att äta lite kräftor och umgås. DET var i alla fall jättetrevligt! Sjukt goda blev kräftorna med….Och våra kompisar hade med sig jättegod paj och hembakat bröd – lyxigt =)

Det är jättekul att vara i gång med att göra om hemma, men sjukt frustrerade att vi bara kan ta lite i taget om ekonomin ska gå ihop, jag är ju inte direkt världens mest tålmodiga människa, och jag har tusen idéer om vad jag vill köpa och inreda med…

Från det ena till det andra så måste jag bara berätta om en väldigt söt sak Oliver gjorde igår, och som jag gärna vill komma ihåg själv. I går morse kom han och frågade hur man stavar ”förlåt”, varpå jag blev lite lätt misstänksam, men han skulle bara skriva lite sa han. 3 minuter senare kom han igen, och sa att han skulle gå till Alicia med ett brev, fast det stod absolut inte förlåt i det, utan något heeeeelt annat… Med lite övertalning erkände han ju att han skulle gå med ”förlåt” brevet till henne, och varför – han hade tydligen blivit arg på henne dagen innan i skolan för något, och hade väl legat och funderat på det här sedan dess, så han gick över med brevet och sa förlåt. Det roliga i det hela var att när jag frågade Alicia lite senare (för de började ju leka såklart) om det kändes bra att Oliver sa förlåt, så svarade hon helt enkelt att hon inte ens visste att han varit arg… =) Väldigt sött att han funderat på det, uppenbarligen haft lite dåligt samvete, och så på eget bevåg skrev ett förlåt-brev som han gick över med. Känner mig som en väldigt stolt mamma!

TGIM

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit en tämligen… intressant helg. Båda barnen är tämligen förkylda, och därtill har vi (tillslut) räknat ut att Lukas är inne i värsta 2-års trotsen. Det är utbrott, avbrott och psykbryt ungefär var 3:e minut – för att inte tala om hur mycket utbrott Lukas har haft 😉 Skämt åsido så är det svåååååårt att vara förälder mitt i en trotsperiod, varken barnet eller man själv vet ju riktigt till 100% hur man ska hantera det hela. Det är ju inte lätt för en liten pojk när humöret svänger i 180 grader HELA tiden! Nåväl, på grund av detta (och att vi inte hade barnvakt) så kände jag inte riktigt att jag ville lämna maken ensam mitt i katastrofen en lördagkväll, så det blev inställt för den fest jag skulle gått på. Hur man än gör får man ju dåligt samvete….

Nåväl, i går var vi i alla fall och hämtade lite levande kräftor som ska förtäras nästa helg med goda vänner. Det var väldigt spännande att få titta på och peta på dem, Lukas tyckte de var väldigt konstiga men var nyfiken ändå. Kokade dem enligt ett recept jag testat vid nåt tidigare tillfälle och som jag inte kommer ihåg i huvudet, men vill ni ha det får ni hojta (sjukt goda, vi var tvungna att testa varsin innan vi frös in dem).

Hade glömt hur äckligt kräftor låter när de lever. 
Men jag har INTE glömt hur gott det är!

Vi fick lite psykbryt allihop i helgen tror jag, så vi tog lite från sparpengarna (aaaaah, det ska ju vara till semester) och köpte plank till vår tilltänkta plankvägg. Däremot hann det inte komma så mycket längre än så, i den allmänna röran som rådde.

Jag tror att den korrekta benämningen är ”en bräda”. Typ. 

Att fatta beslut

/ LindaG / 1 kommentar

Nu för tiden (eller typ från att jag var runt 20 eller så) så fattar jag nästan alla viktiga beslut på magkänsla. Det har fått styra husköp, bilköp, jobbrelaterade val och mycket annat. Inte på det sättet att jag inte tänker på olika alternativ, fördelar och nackdelar, men jag låter ändå magkänslan vara en stooooor bit av beslutet. Faktiskt brukar också magkänslan göra att besluten blir bra, jag kan inte komma på något beslut (åtminstone inte något större) där magkänslan visat fel. Däremot händer det ju att jag analyserar magkänslan och liksom aktivt utmanar den, som tex när jag började med sparring och hela kroppen (inte bara magen) var rädd och inte alls ville, men det gjorde också att det kändes som en grym vinst när jag kom över det.

Att jag håller på och babblar om det här med beslut är väl mest för att det blev ett sånt där magkänslebeslut idag, även om det inte var så stort. Jag och barnen var på fotbollsträning för första gången i höst – jag hatar det, allt med det, tränare, mentalitet, föräldrarna (ja inte liksom personligen men som gruppen ”fotbollsföräldrar”), Lukas hatar det för han vill ju också vara med och springa efter bollen, och Oliver är helt enkelt inte direkt intresserad av det. Han är inte tävlingsinriktad, och vill helst inte ge sig in i närkamp med de andra barnen, så han går mest i ytterkanterna och sparkar gräs. Droppen kom när nån kille hade brottat ner honom i kön och sen hoppade på honom (jag såg inte det hela eftersom jag sprang som en tok efter Lukas), han blev jätteledsen och förstod verkligen inte hur någon kunde göra något så dumt med flit. Inte lätt när man själv är så snäll att man inte ens kan tänka sig något sådant… I alla fall så bestämde vi oss gemensamt där och då för att vi skiter högaktningsfullt i allt vad fotbollsskola heter, fotboll kan man spela med sina vänner på gatan istället där alla har roligt. Meddetsamma sa mig magkänslan att jag fattat rätt beslut, ångesten i magen försvann och allt kändes mycket, mycket bättre! Länge leve känslomässiga beslut!

Vardagskarusellen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Igår blev jag så less på den här förkylningen att jag gav mig ut på en lugn löprunda i alla fall. Det blev lite intervallträning – en stund där jag sprang snabbt för att jag inte kunde hålla mig, och en stund där jag gick och försökte återfå någon form av andning… 😉 MEN det var jätteskönt, både fysiskt och psykiskt, och idag känner jag mig lite gladare!

Har faktiskt beställt D-vitaminer med, har läst en hel del om vad kostdoktorn skriver om det, men även utan hans rekommendation så tycker jag att det känns logiskt att äta det med tanke på hur mycket piggare och gladare man är när man får sol på sig. Hoppas de dyker upp redan idag, jag får återkomma med ev. effekt (placebo eller ej, huvudsaken är att det funkar).

För övrigt så har verkligen vardagen kommit igång nu, med mängder av rutiner.. Det är dagis/förskole-hämtning och lämning, simskola, fotboll, makens träning, min träning. Planering är verkligen nödvändigt, speciellt för att det inte ska bli stressigt för barnen, jag vill att de helst bara ska känna att det flyter på så att allt är roligt, inte att det blir ett jobbigt moment för dem. Den biten där planeringen däremot oftast faller på är ju maten – visst, barnen älskar spagetti och köttfärsås, men jag kanske inte känner att de ska äta det VARJE dag. Eftersom tiden är begränsad så blir det dessutom svårt att hinna med ordentligt, det blir mycket halv- och helfabrikat, typ blodpudding, lasagne och fiskgratäng… Det finns väl kanske inga föräldrar som direkt VILL servera den maten, men jag måste komma på något smidigt system så att inte tiden med barnen blir direkt drabbad. Vår egen träning har vi ju försökt planera in så den inte ska drabba barnen alls helst, och det funkar rätt ok tycker jag. Nåväl, det ger sig kanske det med när det blir mer rutin. Vad äter ni på vardagarna som går supersnabbt att laga (alternativt som är gott att förbereda dagen innan)?

Trots allt finns det fortfarande gott om tid för lek, det är ju viktigast!

Som en senil bulldog med alzeimers

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag vet inte, men man verkar vara obotligt korkad på (minst) ett plan när det kommer till föräldraskapet. Eller jag är det i alla fall, jag hittar på något kalaskul med barnen, och sen tänker jag att det ska räcka. Att de där två timmarna som spenderades klättrandes, stojandes och lekandes i Stadsparken ska göra att mina barn är så glada och nöjda att de beter sig som små änglar på kvällen sen. MEN det händer ju aldrig, barnen har jättekul för stunden, men snacka om att leva i nuet för det håller verkligen inte i sig. Så när barnen är likadana som vanligt på kvällen (inte så farligt egentligen, men lite mer gnälligt och så), så är JAG trött efter lekstunden och alltså något mer lättirriterad…. Suck.

Jag får väl hoppas att det ändå gör någon form av skillnad på ”föräldravågen” – ni vet, den där man har i huvudet när man försöker balansera bra och dåliga stunder med barnen. Det är förmodligen mot alla barnterapeuters rekommendationer, och det är KLART att det är viktigare att vara 100% närvarande alla stunder istället för att ibland kompensera med nåt extra kul, men herregud, jag är bara människa (troligen) och i ärlighetens namn så är banne mig inte barnen 100% närvarande för det mesta heller… 😉

Så, för att avsluta det här inlägget med att säga något som återigen säger att jag inte lärt mig något – i helgen ska vi förmodligen åka till badhuset i Skövde för att göra något extra kul med barnen. Om nån vill hänga med så är det bara att höra av sig!

Det går visst inte lära gamla hundar sitta eller…?

Svårast av allt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Den här veckan har varit pest och pina, åtminstone ur familjesynvinkel. Jag och barnen har bråkat med varandra och sinsemellan precis hela veckan, och vi har nog alla varit ungefär lika gnälliga, lättirriterade och frustrerade misstänker jag.Alltså har varje dag påbörjats med en förhoppning om en bra dag, men från frukosten och framåt har det bara gått utför. Ungarna retas med varandra, jag skäller, nån är dum mot någon annan, jag skäller, någon gör något dumt (typ tar sönder saker som inte borde kunna gå sönder), jag skäller, barnen slåss, jag skäller. Ja ni fattar. 

Och ändå, i samma sekund som man antingen kommer ut ur huset själv, eller när de somnar, så kommer OMEDELBART det dåliga samvetet. Jag borde inte ha tappat humöret så snabbt, det är säkert något annat jag missar, som att de behöver mer uppmärksamhet, jag lägger inte ner all min tid och energi på dem – jag är en dålig mamma. 

Med huvudet vet jag att jag förmodligen är en alldeles vanlig, medelbra mamma, men hjärtat säger inte riktigt samma sak. Jag försöker ändå att på något sätt hålla mig till den ”sanning” eller princip som jag tycker passar mitt uppfostringssätt och tanke.
Min tanke är att jag vill ge mina barn all kärlek de behöver, men jag vill att de ska vara självständiga. Jag vill att de ska se att mamma och pappa har ett eget liv också, att vuxna har rätt till egentid och aktiviteter med för att må bra, men jag vill att de alltid ska känna att de får den tid och stöd de behöver.
SÅ VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT DÅ?!?!
Jag får väl göra som jag gör varje kväll, lova mig själv att jag ska vara en lugn och pedagogisk mamma i morgon, med oändligt tålamod och tid för barnen – hela dagen. 
Troligt.