Barn

1½ års kontroll

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hämtade Lukas både idag och igår från dagis, och han är så glad! Inte direkt för att se mig, han hälsar glatt och så, men han är glad för att han är där – han springer runt och vill visa mig saker och bara tjuter av glädje – det är HELT fantastiskt att se! Att den här lilla ungen skulle passa på dagis trodde jag ju redan innan, men jag hade nog inte vågat hoppas att det skulle bli så här bra!

Min älskade lille skit sitter och kvällsmyser med lite vindruvor framför bolibompa.

I morse, innan dagis, var det dags för 1½ års kollen på BVC, 10.5 kg vägde han, och var 84 cm lång (lite snålt tilltaget kändes det som, men skit samma). Han rörde inte en min när han fick vaccinet, han är inte alls lika smärtkänslig som Oliver. Däremot hade han tydligen kvar vätska i öronen sedan öroninflammationen, men det var visst normalt (såklart på BVC), men vi skulle gå och kolla upp det om 3 månader så det har försvunnit av sig självt. Dessutom hörde läkaren ett blåsljud, men hon var nästan 100 på att det var pga hans förkylning, han har inga andra symptom på hjärtproblem och de har aldrig hört något innan, så jag är inte så orolig, men det ska ändå kollas upp det med.

En av frågorna på BVC handlar ju om om barnet kan bygga med klossar, och jag är inte alls partisk och stolt förälder när jag säger att han är skitduktig på det! (han har byggt tornet helt själv)

Såklart brorsan bygger kanonfint med! Det är kul att se när det kan leka lite tillsammans en stund, innan den ena eller andra får ett frispel.

Det känns ensamt

/ LindaG / 2 kommentarer

Det är nästan så jag inte vågar skriva det, för att inte jinxa det, men inskolningen av Lukas har gått ofantligt bra *ta i trä, kasta salt över axeln, snurra tre varv och vad mer man nu kan göra*. Som sagt så är ju han och Oliver olika, och förra veckan var det ju inskolning för hela slanten för honom och maken. Det gick jättebra, efter en stunds blyghet (från 30 minuter första dagen till 5 minuter andra, och sedan typ 2 minuter) så knatar han runt bland de andra barnen som om han aldrig gjort något annat.

Det är klart det blir skillnad med, han är ju mer van vid att ha fler barn runt sig än Oliver var, eftersom Oliver och hans kompisar ofta är hemma hos oss och leker, men vi trodde nog ändå inte att det skulle gå SÅ bra. Sen kommer det ju säkert bakslag förr eller senare, men det får vi ju handskas med DÅ.



NÄR i hela friden blev du så stor att du ska börja på dagis???

Idag var första gången jag lämnade – Tobbe börjar jobba idag efter dryga 7 månaders föräldraledighet – så vi var båda med och lämnade varsitt barn. Det är skönt att man känner sig ”hemma” på dagiset sedan Oliver gick på den avdelningen (Månen) och det är fascinerande att se den lilla, lilla plutten gå runt bland de andra barnen alldeles själv. Han är minst på avdelningen, och ganska många är lite större, uppåt tre år, men han är ju som sagt van vid större barn, så det går nog bra. I fredags, när han skulle sova första gången, sov han längst av alla barn (!) så när han sovit i två timmar fick maken gå in och börja väcka honom – inga trygghetsproblem hos den pojken inte! =)

Däremot har jag ändå en liten klump i magen idag, som sagt så var det ju första gången JAG lämnade honom. Skulle egentligen varit föräldraledig tom onsdag, men eftersom det gått så bra så är även jag på jobbet idag, även om det blir en lite kortare dag än det blir sedan… Egentligen borde det ju inte vara någon skillnad för mig som jobbat ett bra tag – men det är inte samma sak att han är hos maken som att han är på dagis såklart, så det känns allt lite tomt i hjärtat idag.

Mina barn, andras ungar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Vi har ett litet bekymmer, som jag gärna vill hantera innan det blir ett stort bekymmer (även om det kanske inte skulle bli det). Vi har ganska många barn som är lika gamla som Oliver här omkring, så det finns alltid gott om lekkamrater, vilket är jättebra. Däremot finns det ett barn som är… besvärligt, ur min synvinkel. Han ska alltid skryta ”jag har mycket mer saker än dig, jag springer snabbare än dig, jag är bättre än dig” och är dessutom lite småbråkig rent fysiskt – och båda de här egenskaperna saknar Oliver helt (speciellt det fysiska, han har ALDRIG gjort någon illa).

Det påverkar ju såklart honom, han vill ju ibland leka med ”kompisen” eftersom han ju har såååå många fler leksaker (enligt han själv i alla fall, och Oliver har nog inte listat ut skillnaden än), men ofta slutar det med att han kommer hem ledsen eftersom ”kompisen” säger något dumt eller slåss. Det hände idag, Oliver kom hem storgråtandes eftersom ”kompisen” slagit honom hårt i magen, och hela hjärtat knöt sig på mig. Jag tog med Oliver i handen och vi gick över till grannen för att prata med barnet. ”Kompisen” berättar att han redan sagt förlåt och att de inte förstod varför Oliver gick iväg, så jag förmanar att de inte någonsin får slåss (såklart??!!?) och frågar Oliver om han vill vara med och leka igen – men det vill han ju såklart inte.

Men alltså – hur hanterar man det här? Jag vill inte göra en ALLTför stor grej av det inför Oliver, men jag vill ju ändå visa att det inte är ok, att han inte behöver acceptera ett sådant beteende av NÅGON. Har dessutom försökt förklara att det kanske inte alltid stämmer, det ”kompisen” säger, vilket är svårt, för han förstår inte riktigt vad en lögn är än.

Hjälp???

Ett delikat problem

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag och maken bytte inga julklappar med varandra i år, utan vi bestämde istället oss för att vi skulle gå ut och äta tillsammans istället, något vi (semester exkluderat) kanske gör 2-3 gånger per år, så det är något vi verkligen uppskattar!

Nu har jag bokat barnvakt (mormor och morfar) till på lördag, men så kom jag till det roliga problemet att välja restaurang… För min del ger det nästan lite samma känsla som man får när man ska välja semestermål – att surfa runt och titta och läsa och drömma ger en lyckokänsla bara det. Den här underbara förväntan och planeringen är sååå underbart. Lite knäppt när det ”bara” gäller att gå ut och äta, men men, jag är lite knäpp och vid det här laget vet de flesta att jag är otroligt förtjust i god mat.

Ett val som däremot är svårare (och likväl lite av ett lyxproblem) är att välja vad sjutton vi ska göra med denna långhelg??? Egentligen skulle vi vilja kompensera barnen för det inte så lyckade jullovet när vi i stort sett bara var hemma och tog hand om stackars Lukas, men frågan är om vi vågar ta med båda snörvelpellarna till Skövde och bada på söndag, eller om de är för förkylda…? Annars finns det banne mig inte mycket att ta sig för, vad jag kommer på i alla fall – i morgon förmiddag blir det nog en liten tripp till skridskobanan med Oliver, men det tar ju max en timme, och är inte jättekul för Lukas. Hade det varit Vinter kunde man ju åkt både skidor och pulka, men det går ju såklart inte nu, och MonkeyTown åker jag inte till i kräksjuketider…

Jag tar tacksamt emot tips och åsikter på både barnaktiviteter och restauranger, tack snälla!

Slutet på en era…

/ LindaG / Lämna en kommentar

…och början på en ny.

Och nej, det är inte en felskrivning att det är rean som är slut, utan det jag syftar på är det galet konstiga att Lukas faktiskt ska börja på dagis i morgon?!?! Han har frisknat till rätt så hyfsat, det vände väl egentligen igår och då började han äta igen och öroninflammationen var helt klart över. Däremot är han (och Oliver) fortfarande väldigt hostiga, men Olivers har hållt i sig i ungefär en månad nu så ska vi vänta på att det går över helt så kommer vi stå utan inkomst och det går bara inte. Sen är det ju bara två timmar både onsdag och torsdag, så det ska nog inte vara några problem av hälsoskäl i alla fall.

Tog ett kort av Lukas när han var som sjukast. Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom, och så orolig som jag var för honom har jag nog aldrig varit innan överhuvudtaget. Och då var det ändå inget ”allvarligt”, jag tänker lite på alla föräldrar vars barn är allvarligt sjuka – ni har mitt fulla medlidande!

Så trots att det är OÄNDLIGT skönt att han börjar bli frisk, så känns det helt overkligt, jag var ju nyss gravid – hur i hela friden blev han så stor att han ska börja på dagis? Hur bra dagis än är så tycker jag att det känns oerhört sorgligt att lämna över det här lilla livet i någon annans händer en sån stor del av dagen – jag vill ju att det ska vara JAG som hör när det kommer nya ord och att det är JAG som ser när han lär sig nya saker, och det svider i hjärtat när man inser att det inte blir så. Jag tror att det är bra att det till största delen är maken som ska sköta inskolningen, han tar det hela mycket bättre än mig, jag ska ev. bara ta några dagar i slutet av inskolningen.

NU ska jag gå och lägga mig (klockan är inte ens nio), men jag har fortfarande inte fått sova en hel natt på över en vecka (vilket inte är någon tid alls om man tänker på när man har en bebis, men att ligga och vara orolig hela tiden är VERKLIGEN inte att rekommendera) så jag är helt slut. Önska min lilla plutt lycka till imorgon!!!

Önskar jag orkade skriva ett roligt inlägg..

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nähä, den här natten var ett steg tillbaka, nästan ingen sömn, men den här gången verkade det inte vara så mycket för att han hade ont som för att han var vrålarg – han ville inte sitta, inte ligga, inte stå och absolut inte sova… Det går väldigt, väldigt trögt, men sakta börjar han i alla fall kännas lite friskare, tex har han pillat i sig en skiva falukorv och två köttbullar idag – stora framsteg! Därför blev jag rätt knäckt när maken ringde mig när jag var på stan (återkommer om det) och sa att han fått utslag på både händer, armar, fötter och ben… Blev rädd att han skulle få en allvarlig (=andningsproblem) allergisk reaktion på penicillinet, så vi åkte direkt hem och ringde hälsan. Fick tag i en sköterska som i sin tur jagade rätt på den läkare, och tack och lov så verkar det ”bara” vara en väldigt vanlig biverkning av kåvepenin! Konstigt att man kan bli glad för en sån sak…

MEN idag fick jag i alla fall ha en riktigt rolig, trevlig och välbehövlig förmiddag – jag och Jossan gick på stan (alldeles själva, utan både barn och makar) hela förmiddagen och letade jeans och andra rea-fynd. Var ju kanonfint väder, och faktiskt väldigt lite folk dessutom, så det var helt underbart och som ett stort mjukt plåster för själen att få komma ifrån lite (även om det nu blev ett lite abrupt slut). Dessutom lyckades jag faktiskt !!! hitta ett par replay-jeans för halva priset (= normalt pris för ett par jeans), så den här julen har jag otroligt nog lyckats köpa två par jeans på rean (köpte ett par g-star innan vi åkte till kusinerna på annandagen.

Hoppas att alla får en betydligt bättre avslutning på året än vad vi fått!

GOTT NYTT ÅR!

Blinka lilla öga där

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja men herregud vilken skitvecka det här har blivit. Inte ens nån snö, så Maken fick plocka med sig Oliver själv upp till Rosenlundsbadet en sväng idag. Det var ju meningen att vi skulle åkt allihopa, och att vi skulle hittat på en massa roliga saker på jullovet nu när jag nu ändå var ledig =(

Lukas är marginellt bättre idag, vi fick en liten stunds sammanhängande sömn både han och jag i början av natten till fredagen, innan det blev alltför krisigt igen och han sov på min mage. Igen. Men den stunden var extremt välbehövligt, jag fick i alla fall ihop hjärnan någorlunda idag. Den värsta öronvärken verkar ha avtagit, eller så är det bara för att vi gått över till enbart ipren nu – alvedonen gör banne mig varken till eller ifrån. Det märks väl när han fått den, efter någon timme blir han nästan lite ”pigg” en kort stund – men fortfarande har jag inte fått i honom något att äta, det har gått 3 dagar sedan han åt något nu, och till och med vätska är svårt. Lite fruktpure, lite festis och lite vaniljglass har vi lyckats få i honom, men mängderna är på sin höjd matskedsstora åt gången – det skär i hjärtat när man ser hur matt han är!!! På Hälsan sa de att vi kunde avvakta två dagar efter att vi var där, för att se om aptiten kommer tillbaka lite när han mår bättre, så vänder det inte ordentligt i morgon så får vi väl knata in till akuten för att få dropp – absolut inget jag känner för, speciellt inte en nyårsafton =(

Självklart har den smittsamma ögoninfektionen hoppat på Oliver med, åtminstone på ena ögat, och jag tycker att mina ögon känns mysko med, men det kan vara psykosomatiskt (ungefär som när folk börjar prata om löss, herregud vad det kliar då).

Vårt planerade nyårsfirande med Jossan med familj blir inställt – dels är vi själva helt slut, Lukas mår inte bra, och inte vill vi smitta nån med ögoninfektion eller värre heller. Det får bli nyår hemma, gissningsvis med sängläge senast kl 21.00 *gäsp*. På tal om det så tänker jag nog gå och lägga mig nu, i morgon förmiddag tänker jag nämligen ta mig ut på stan med Jossan – kommer jag inte härifrån en liten stund så blir jag nog knäpp annars, speciellt som Lukas vägrar bli buren av Maken om jag är hemma (har rätt ont i ryggen vid det här laget, han är ingen bebis längre och det känns).

Nu har jag gnällt nog för idag, sov gott alla vänner och jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig nyårsafton!!!

Kanske kommer en julbock istället för tomte?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är något väldigt konstigt med den här julen, något jag inte varit med om under mina 32 år (mig veterligen. Ja alltså inte att jag är 32 år då, men ni fattar), jag är nämligen inte sugen på julmat. Alls.

Vid det här laget vet ni ju alla att det är väääääldigt konstigt när det gäller mig, att inte vara sugen på egentligen NÅGON mat alls… (och nej, jag är inte gravid om nu någon skulle få konstiga associationer) Vi har inte direkt ätit nån julmat på jobbet, jag har inte varit på julbord, och vi har inte ”tjuvätit” någon julmat hemma, möjligen undantaget köttbullemacka med rödbetssallad. Så det är helt enkelt Konstigt, och Maken är likadan.

Detta i kombination med att min mamma jobbar fram till tre-tiden på julafton har lett till att vi gjort en liten udda lösning i år – vi här hemma kommer äta lunch här (återkommer till det), och pappa och brorsan äter lunch hemma hos sig (de äter julbordsmat), sen sammanstrålar vi här och äter risalamalta, öppnar paket och käkar senare ostbricka. Det är en bra lösning för att vi inte ska behöva trycka i oss all mat på alldeles för kort tid, med det känns ändå Konstigt, som sagt…

Så, eftersom vi nu inte vill ha traditionell julmat så har vi köpt en liten (hahahaha, sluta garva, 5 kg är väl inte så stort…) kalkon som vi tänkte äta. I typ 3 veckor gissningsvis. Men det blir intressant, jag får nog återkomma med rapport om hur den blir (har aldrig gjort kalkon själv), tänkte använda Jamie Olivers recept.

Nåväl, jag avslutar med några av fotona som uteblev i förra inlägget, ifall nu nån kan vara intresserad 😉

Det var ju vääääldans kul att åka pulka ändå, när man nu ändå vant sig lite…

Brorsan körde ju i full fart på en gång såklart (det kommer bli en snowracer i julklapp där, det blir nog perfekt!)

Och så lite dekorerande av pepparkakorna, med granntösen Alicia!

Shoppa, shoppa, shooo-oooppa!

/ LindaG / 2 kommentarer

Nu har jag till slut landat i soffan efter en fullsmäckad dag! Började med att byta till julgardiner och dukar på förmiddagen, och sedan drog jag mot bättre vetande med mig barnen till a6…
Jag.
Var.
Inte.
Ensam.

Herregud, det kunde man ju lista ut med arslet, det är lönefredag och första advent på söndag dessutom – MEN jag kände att jag var tvungen att hitta nåt att ha på mig på julfesten, annars måste jag ju beställa nåt. Helst ville jag hitta en ”vanlig” top snarare än maskeradklädsel (jag har sagt att det är western-tema va?) och TA I TRÄ, men till slut hittade jag både en fest-top och en vardagströja på Esprit! Kände mig grymt nöjd med det! Enda haken var att klockan sprang på rätt bra där, vi åt på IKEA först med, så det var bara till att plocka ihop kassar och barn och sätta sig i bilen och åka till Jossan med familj =) Hade däremot ”glömt” att det var fredag eftermiddag och rusningstid, så det tog ungefär en timme att ta sig till Bankeryd från A6….

Hos Jossan käkade vi god hämtmat från Taste of Beirut (kan jag rekommendera), mycket smarriga röror och sallader! Så trevligt att få lite tid att umgås med, vi hängde ju mer eller mindre varje dag när jag var föräldraledig, så det är inte utan att jag har saknat sällskapet nu när jag jobbar heltid! Runt halv nio var i alla fall barnen riktigt trötta, så då blev det hemfärd. Lukas somnade så där gott som bara små barn kan – med nappen i handen och munnen på vid gavel. =)

Imorrn blir det Dreamhack, det blir mycket hoppande mellan olika världar känner jag – från jobb till träning, till kompisar, till datorspelande… Men det är kul!

Nu ska jag ta och hoppa i säng, i morse blev det väääldigt tidigt när båda barnen (eller ja, nån väckte väl den andra) väckte oss med högljudd gråt – gissningsvis hade Oliver väck Lukas av en mardröm – klockan halv sex…. *gäsp* Inte somnade de om sen heller. Gonatt på er!!!

Oliver!

/ LindaG / 2 kommentarer

I lördags fyllde Oliver 5 år! Det firades av mormor och morfar på förmiddagen, och sen var det kalas på eftermiddagen… Här kommer lite bilder!

Världens finaste 5-åring!
Morfar hjälper till med att bygga ihop StarWars LEGO.
Mormor tar hand om lillebror…
Inte så konstigt att barnen har världens bästa morföräldrar när jag har de bästa föräldrarna 😉
Japp, bakade en egen tårta och lade på ICA maxi papper… (eller hur det nu var)
5-åringen hade beställt ”ätpinnar med riktig mat”, dvs sushi (som han aldrig ätit?!?!)
Fina maskeradbarn kom det till kalaset…
…där det såklart serverades rymd-muffins!

Nu är jag helt allvarligt så jäklans trött efter den här helgen (trots ganska måttligt firande) att jag har lust att lägga mig fast klockan inte ens är nio…. Men lyckat blev det!