Högt och lågt i påsk

Det är påsdagens morgon och det har hittills varit en tämligen spretig påsk. Skärtorsdagen hade ju uselt väder och man kan säga att konflikterna med barnen här hemma duggade lika tätt som regnet. Humöret spillde över på långfredagen och det kyliga vädret matchades av den kyliga stämningen – men nu ska jag sluta skriva i klyschor.

Hönsen är i alla fall lyckliga eftersom de fått komma ut lite nu, ett provisoriskt nät skyddar mot två röda Glador som cirkulerar – det ska bli ordentligt skydd så snart vi hinner. Tre färger är det på dem, grå som på bilden, vit och så svart. Växer gör de helt klart!

Långfredagen blev ändå riktigt produktiv – vi hann få klart badrummet i allt utom att spackla taket, eftersom spacklet tog slut. Ska åka in och köpa mer i dag, så vi får klart det med – sen är det helt färdigt för plattsättning vilket känns oooootroligt bra! Längtar väldigt mycket efter ett eget badrum igen nu.

Påskafton började lite avmätt, men sen blev det så fint väder att jag tror inte nån kunde hålla sig sur. Dessutom dök vår vän grävaren upp och grävde bort jox vid brunnen som behövde försvinna, med en bra påföljd att nu kunde jag även lägga en liten potatisåker där, när det ändå var uppgrävt. I trädgårdslandet finns inte enormt mycket plats för potatis, så det känns jätteskönt att ha ett dedikerat land till detta!

Hittade ett stoooort stenblock med som vi behåller som dekoration. Det ser inte mycket ut för världen det här just nu, speciellt inte på foto, men det kommer bli jättefint!

Eftersom vi hunnit så långt på fredagen i badrummet så var det himla skönt att ta en heldag ute, dessutom i det HELT fantastiska vädret ju! Jag, Tobbe och Filip var ute från morgon till kväll och gick bara in när vi skulle fixa mat, men även de två stora grabbarna var ute rätt mycket.

O och L ägnade sig åt prickskytte med ett luftgevär, det var väldigt populärt!

Jag har snällt nog fått ett stort lass hästgödsel från grannen, så det ska hamna i botten på de stora tomatlådorna jag ska bygga mot ladugårdsväggen. Har även fått fina björkslanor som kommer bli växtstöd, lovar att fota sen för det kommer bli jättefint!

Lite snett nedanför hönshuset ligger en ”bärträdgård” med vinbär, hallon och björnbär. Här börjar det slå ut knoppar nu, vi ska bygga lite stöd för hallonen framöver bara så de inte ”väller ut i gångarna” utan man kan gå här och plocka med sen.

Jag håller på att få lite ordning på landen i trädgården – tex är nästan hela köksträdgården redo för sommarens grönsaker nu :

Men jag håller också på att ta fram de land som nog funnits där när de som byggde huset hade trädgården, det är ganska eftersatt från förra ägarna (iofs inte så konstigt med 4 barn under typ 8 år) och nu skär jag ut kanter och rensar på gräs där jag kan. En del ställen måste jag vänta med att rensa till det har börjat växa lite mer, så jag inte råkar dra bort något som jag vill ha kvar.

Som här, nedanför hönshuset, här kunde jag ana att det varit en halvcirkelformad rabatt, så den har jag plockat fram nu och kan så i om ett tag.

Jag gör inget avancerat, skär bara ner som ett v-format dike runt rabatten för att förhindra gräs från att växa in och för att lite lättare se vart rabatterna är nånstans. Det är en för stor trädgård för finlir, vilket också känns himla skönt? Och för att återgå en kort stund till hönorna, de växer verkligen så det knakar! Ser ut att bli 11 hönor även om det är lite för tidigt för att vara helt säker än, med ett nästan lika stort gäng tuppar (de ska ju inte vara kvar allihop sedan).

Här har vi nog tex en vit tupp – tycker det är lite coolt med deras ben som matchar fjäderdräkten.

Det kommer antagligen bara explodera ute med grönska nu om det blir lite varmare väder. Förutom ett gäng små lökväxter överallt så kan man se tex daggkåpa som börjar grönska under det gamla torra skräpet.

Såg på trädgårdstider att man kan dela den med, det är ju perfekt när jag nu har stora mängder rabatter som ska fyllas på! Men lär inte hinna få klart allt sånt här i år, det blir lite när jag får lust helt enkelt.
Ser ut som det förutom vårlökväxter i miniformat även kommer en del tulpaner. Ska bli så väldigt roligt att se hur de ser ut – allt blir liksom som en liten present från trädgården i år.

Har inte lagt ner så mycket krut på att påskpynta, här hemma är det bara en person som bryr sig (jag) oh vi har ju inte haft några gäster i påsk heller. Men litegrann vill jag ändå ha:

Lite påskris såklart – jag har lyxen att kunna plocka mitt från ett rejält bestånd syrener på baksidan av huset, inne i huset har de slagit ut i stora gröna blad och det känns himla vårigt.
Vår vimpel sätter pricken över i här på gården tycker jag!
Det gick lite hårt åt penseerna när det gick ner mot -10 grader, men de har ändå klarat sig och nu kommer nya fina blommor.

Så, från en mörk och konfliktfylld start på lovet till en tämligen fin fortsättning. Idag ska det som sagt spacklas klart och slipas i badrummet, men i övrigt tänker vi nog mest vara ute och greja – bara för det är så roligt! Och allvarligt talat, när man går runt här nu så är det som en sinnessjuk symfoni av fågelkvitter, många fler sorter än jag någonsin hört på samma ställe – och det är något av de härligaste jag hört!

Det enda bakslaget just nu, förutom att jag behöver köpa mer spackel, är att Filip vaknade med feber och förkylning. Jaja, blir det inte värre än så så är det inte hela världen…

Jag hoppas att ni har en riktigt fin påsk och att den fortsätter bra!

Filip 5 år!

För fem år sedan busade du med oss ordentligt för första gången. Tid för snitt var inbokad, för du hade lagt dig med rumpan ner på ett yogapass flera veckor tidigare – men samma morgon som snittet var planerat så vände du på dig igen och jag höll på att få åka hem utan bebis den dagen, trots att dropp och allt annat var satt och förberett. Jag var dock extremt tydlig med att det inte var aktuellt att åka hem utan bebis, så till slut fick vi komma in och plocka ut dig!

Sedan dess har du kompletterat vår familj, även om du lade ner rätt mycket krut och energi på att försöka rymma från den så snart du kunde gå – du ville ju gå runt själv och muckla ju. När du blev fyra år så kom du in i världens mysigaste fas, du hjälper till med en massa saker, pratar oavbrutet och är oftast väldigt rolig att lyssna på (även om man ibland behöver en paus för öronen blöder). Lagom till du fyller fem nu så fortsätter du med pratet och att hjälpa till men har kompletterat med den nödvändiga fasen att bryta dig loss och välja saker själv – och du är verkligen gjord för att bo på en gård!

Vi pratar ofta här hemma om hur härligt det är att se dig ta för dig av alla möjligheter gården erbjuder, i går drog du fram vattenslang själv från garaget, kopplade in och tvättade din cykel (och allt runtomkring). Du har en egen sekatör, som jag nog får lägga undan när det börjar växa i landen, och hjälper gärna till att rensa dött material i landen och klippa ner. Inne är du det barn som ropar högt att han vill plocka ur diskmaskinen och som vet bättre än övriga familjen vart allt ska ligga dessutom (och det blir rätt) och du vill väldigt gärna dammsuga. Baka och vara med vid matlagning är inte lika intressant, men det är alltid lika roligt att fika med dig och se hur du blir knäpptyst (!) och verkligen njuter av varenda bit. Du bygger helt själv efter byggsatser i Lego och är kanonduktig på att pussla, du skriver ditt namn hur fint som helst och du kan ett litet gäng bokstäver förutom de i ditt namn. Du älskar när vi läser böcker för dig och har otroliga skills i tv-spel (robot-demospelet till PS5 är i princip helt bemästrat och det är banne mig inte enkelt att ha koll på alla olika funktioner!).

Så glada är vi över att ha dig i vår familj, stort grattis på din femårsdag Filip!

Lyckligt lottade

När jag hämtade Filip i går var han hes och lite snorig, och i natt vaknade jag av att han satt upp i sängen och hostade med ett välbekant biljud som innebär att han håller på att få krupp. Nu har vi vant oss och lärt oss, så efter en kort stund ute i kall luft så lugnade det ner sig, sen sov vi med sängen i högläge och fönstret öppet. Låg och höll honom nära mig och undrade vad vi hade gjort om vi hade suttit i ett skyddsrum istället? Eller om vi varit på flykt undan ett krig? Det är lätt att (till en liten grad) förstå hur maktlös man skulle känna sig som förälder i ett sånt läge, och det gör så ont att tänka på alla som flyr nu. Jag är glad och tacksam att jag kunde bädda ner oss i en varm och skönt säng, hemma där han känner sig trygg och där Alvedon och Ipren finns tillgängligt om det behövs.

En bild från solen i helgen, på stallets kortsida. I dag var det mest riktigt råkallt och blåsigt…

Idag är han mest hostig och snorig, krupp kan antingen börja eller sluta en förkylning hos honom och nu var det väl en början. Det lär ju inte vara covid i alla fall, bara några veckor sedan vi hade det. Jag känner mig med rätt trött och hängig, men vet inte om det bara är sömnbrist – märker väl det om ett tag. Har i alla fall tagit ett välbehövligt varv med dammsugaren och plockat undan lite ”vinterpynt”, måste köpa lite tulpaner eller nåt för att få in lite vårkänsla. Hade planteringsjord nog för att plantera om lite tomater och kronärtskocka, måste köpa mer för att plantera om sallat. Nu ska vi kolla film och vila, ta hand om er – och har ni en slant över så skänk till någon av alla organisationer som jobbar med bistånd och akut hjälp!

Flaggan i topp

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Förutom när vi veckohandlade i går och när vi var på en hundkurs i grannskapet i dag så har vi inte lämnat gården på hela helgen. Hade det här varit i vårt hus så hade jag nog varit rastlös, speciellt den här årstiden när det inte finns så mycket att göra i en vanlig villaträdgård. Men här hemma har vi röjt och eldat, jag har byggt ett litet bord som man kan ställa saker på vid vår grillplats utan att Nala når dem (utan ansträngning) och Tobbe har byggt en sågbock.

Här käkade vi lunch idag, grillade gnocchi och stekfläsk och åt med lingonsylt, i en liten murrikka.
Vi slåss om att såga med motorsågen typ, så jäkla roligt!
Vi fjuttade eld på en massa döda, torra enebuskar, en hög med eld och sen tre lika stora högar precis intill som vi i tur och ordning matade på elden med.
Varmt och gott blir det!
Är man liten kan man klättra och ramla i de andra högarna med ris, till sin egen stora förtjusning.

Filip är så jäkla skön och rolig att ha att göra med (nästan jämt) här på gården. Som jag skrev i går så står han i med sitt så det står härliga till, och idag hjälpte han till att elda ris, bära ved och köra den stora tunga skottkärran med ved in i stallet. Jag FATTAR inte hur stark han är för att vara så liten, eller hur mycket han faktiskt orkar med, för vi blev absolut trötta innan han blev det och då var han mer aktiv än oss! Han har verkligen flaggan i topp här på gården, den här lille pojken!

Den här skottkärran kör han sedan in i stallet med själv och lastar av – typ hur många gånger som helst!

Så himla skön helg det har varit, även om jag är fysiskt trött så laddar det här på mina batterier hur mycket som helst – mycket för att det var så underbart väder med.

Det blir inte så mycket skrivet om de stora grabbarna, men dels är det för att de inte är med OSS lika mycket men sen naturligtvis för att de har sin egen integritet med. Men de har också varit duktiga i helgen, hjälpt till att elda och kånka ris, hugga späntved och lite annat smått.

Inte förrän solen precis nu gick ner så gick vi in. Tänk vad jag hade skrattat gott åt mig själv om jag hade vetat det i 20-årsåldern (eller 30-årsåldern för den delen)!

Kanske en gris eller tre?

Det är inte svårt att känns sig lite (mycket!) extra tacksam för allt man har i sitt liv just nu. Olustkänslan sedan i veckan hänger i, men kommer och går lite, men visst tänker man lite extra på OM och HUR det skulle vara om det hänt oss? Nån skrev att bor man i Malmö så är det närmare till Ukraina än till norra Sverige, det pekar ju lite på hur nära det är. Vi har i alla fall varit lite extra tacksamma för vår nya gård och verkligen njutit av att gå runt här och greja idag.

En bild från soluppgången i morse…

Vi började dagen med att åka och köpa ägg hos en tjej i närheten som jag hade lite kontakt med via Facebook när vi letade höns, dock hade hon mest lite större raser så därav valde vi att köpa en annan sort. I vilket fall, otroligt vackra ägg i grönt, beige och brunt! Vi fick också titta lite på kaniner, får, gäss, myskänder och såååå söta minigrisar…. De sistnämnda skulle ha kultingar till våren – kaaanske råkade säga att jag var himla intresserad. De var så söta, lagom stora och inte sådär läskigt stora som många raser blir. Skulle i så fall vilja ha 2 suggor och en galt, så att man kan få egna – en anledning till att ha grisar skulle ju ändå i så fall vara för att kunna slakta egna grisar någon gång. Har även bett henne säga till när hon håller slaktkurs för höns/tuppar, för vi KOMMER ju bli stående med alldeles för många tuppar och då tycker jag att det är mitt ansvar att vi ska kunna ta tillvara på de som inte kan få vara kvar (de stressar ihjäl hönorna om det är för många tuppar).

Så fin på så många sätt – och ändå kände jag mig så akut trött på allt strul och bök med henne att jag var redo att ge upp. Men nu känns det mycket bättre igen, vet inte om det bara var en dipp.

Sen åkte vi och handlade veckans mat – numer handlar vi nästan bara en gång i veckan och lite mer planerat, även om det bara tar 20 minuter till Jönköping så är ju inte bensinen superkul att betala och tiden här hemma är dyrbar och efterlängtad. Vi skyndade hem och UT efter lite lunch, vilket fantastiskt väder idag! Takdropp, vindstilla och med en värmande sol med frisk luft, det gick liksom rakt in i själen! Nala har varit med oss ute hela dagen, ”tyvärr” har hon inte fått någon stöt än av elstängslet – många gånger är hon så smidig att hon inte ens nuddar det om hon går utanför, men i dag var hon ändå superduktig och har hållit sig runt oss hela dagen.

En flock svanar flög norrut över våra huvuden och påminde även de om att det är varmare tider på gång framöver.

Jag har njutit av att ”städa i naturen” – något jag får sån SJUK lust med varje vårvinter och som jag ÄNTLIGEN kan få utlopp för! Jag har sågat av en massa döda träd och grenar (nästan bara Enebuskar/träd, där i princip hälften på varje ”buske” varit stendött) och så har vi hjälpts åt att samla det i en stor hög så vi kan elda upp det (igen) – det blir kanske av i morgon. Det blir så himla mycket finare när man tar bort det som verkligen är stendött och risigt – men vågar bara röra Ene just nu eftersom det är svårt att vara helt säkert på vilka lövträd som inte lever. I övrigt går jag och dagdrömmer och undrar vad som kommer titta fram när det börjar växa i trädgården, hoppas på lite lökväxter till våren!

Så fint ljus ute i eftermiddag – och så skönt det är att känna att det verkligen börjar märkas skillnad på när solen går upp och ner!

Så vackert hus det var nu ikväll, längtar redan efter morgondagen, då ska vi fixa lunch över eld ute (gnocchi, stekfläsk, ärtor och lingonsylt) och äta hembakade semlor – på tisdag blir det lite knasigt med fika så sent på kvällen som alla är hemma på. Nu är jag skönt trött efter en dag ute, och efter en halvdan natt (och efter ett litet glas vin till maten), så nu ska vi kolla senaste ”hjälp vi har köpt en bondgård” och sen ska jag nog sova…. Kram på er ♥️

Här är jag oövervinnerlig!

Den här gården – vår gård – är verkligen min fristad. Min fristad från att känna mig osäker eller att jag inte passar in, för här, här känner jag mig så väldigt kapabel. Trots att det är en massa saker som jag inte vet något om – ännu – så känner jag mig här nästan oövervinnerlig i min övertygelse om att vi fixar det. Vi har verktyg och redskap vi behöver, det finns lite material för småfix på gården och i stallet och det vi inte vet – det tar vi reda på. Och när man kanske känner sig lite svag och dålig på andra plan i livet så blir kontrasten enorm och det är en del av kärleken jag har till det här stället.

I går byggde jag en lite större ”bur” till kycklingarna av sånt vi hade liggande, de kommer ju bo inne på Filips rum tills de blir runt 6 veckor. Superenkel konstruktion, men kommer funka utmärkt i dessa veckor. Sen var vi ute och lagade elstängslet runt hela gården, och så drog jag bort lite träd jag fällde för ett tag sedan med motorsågen. Visserligen gav jag motorsågen till maken i födelsedagspresent, men jag tror det är till 90% jag som använt den – för det var ju hur kul som helst!

I dag ska vi få till matningen till elstängslet med ett elaggregat som ska kopplas in och så ska vi slå ner jordspett för jordning. Inget av det här har vi ju (såklart) gjort innan, men tillsammans så listar vi ut hur vi ska göra och så kör man bara på, det är en sån fantastisk befriande känsla!

Någon mer som känner sig både kapabel och extremt hemmastadd här så är det Filip. När vi var ute och fixade igår så knatade han runt här själv och donade och höll på – vet inte exakt vad det var han gjorde för jag ville inte störa, men han bar saker fram och tillbaka till lekstugan, stallet och kullen, pratade för sig själv och liksom bara *grejade*. Blir så otroligt glad och alldeles varm i kroppen när jag ser hur hemmastadd han är här, han är liksom en ”bondpojk” i själ och hjärta och har varit det sedan födseln – bara att han inte haft en gård att vara det på innan. Han tar hand om ”sina” små kycklingar med stor omsorg och det går inte låna ut leksaksverktyg till honom – nej en riktig skruvdragare och hammare ska det vara, annars kan han ju inte bygga!

Flop…

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Men vad fan… Var ju på jobbet för första dagen i dag på över en vecka, väldigt skönt att se andra människor och försöka få ordning på sånt som inte gick som det skulle förra veckan pga karantän/covid. Hämtade Filip på dagis vid fyra, och då var han SÅ trött och gnällig, fröken sa att han nästan somnat vid mellis. Ok, lite misstänkt, men kanske bara väldigt trött efter första dagen på dagis på länge? Åkte hem och han fick sätta sig och kolla iPad en stund och vila, men tyckte redan då att han kändes misstänkt varm – örontempen visade dock inget. Men, sen gick det liksom utför och han blev varmare och ledsnare, så SKIT men nu blir det lite VAB på allt annat…

Det skulle bli så deppiga bilder på båda mina flops så ni får en bild på två bär istället. 🤷🏻‍♀️

En till flop var att jag tänkte kolla vart brunnen till badkaret befinner sig, det ska ju bli en dusch i vårt badrum i stället, men då visade det sig såklart att den befinner sig en hel meter från ena väggen och alltså mitt under ena väggen på min tänkta duschkabin… Det är ju på något sätt en ingjuten, vattenburen golvvärme här med, så vi kan ju inte bara bila upp och flytta på brunnen heller. Bläh, får lite smått ångest av det här, ”vanliga” renoveringar har jag inga problem med men badrum känns liksom läskigt… (vi kommer köpa in nästan hela renoveringen, men tänker riva själva i den mån det går).

Två flip i dag var dock 1: trevligt lunchsällskap av gamla kollegor samt 2: att lyssna på när 11-åringen facetime’ar med en tjejkompis från sin gamla skola (han satt bredvid mig så det var inte så att jag tjuvlyssnade).

Familjehistoria

Det har av lite olika anledningar blivit ganska komplicerat det där med familj, eller kanske framförallt med föräldragenerationen till mig och maken. Nu för tiden är det främst min mamma (barnens mormor) vi har kontakt med, och jag är ibland lite kluven till det där med inställningen till familj – i bemärkelsen släkt kanske främst. Dels är det ju fantastiskt med familj, men samtidigt MÅSTE man inte umgås med sin familj om det inte funkar enligt mig. Vi har mer kontakt med våra mer jämgamla släktingar, alltså syskon till oss vuxna och föräldrarna till barnens kusiner.

Men om vi lämnar det och går på det JAG tänker på när jag hör ordet familj, och det är ju vi 5 här:

Detta är ju VÅR familj, och den jag jobbar allra mest för (och med). Jag vill skapa en egen familjehistoria, ge ungarna många minnen och tvingar dem rätt ofta lägga ner skärmar och spel just för att skapa VERKLIGA upplevelser. För när jag pratar med dem och frågar, då är det ju sånt vi gjort tillsammans som de minns – även om det inte alltid är de saker man själv tror att de ska minnas 😂 Ofta är det minnen från okomplicerade saker – utflykter, kanotpaddling, grillning i skogen och sånt, men såklart även från semestrar.

Familjen ÄR viktigast här hemma, och efter att ha stirrat på ett par snabbtester mot covid här i veckan så fick jag ändå en Flashback till alla de gånger jag försökt frammana två rosa streck med vilje på ett graviditetstest – sammanlagt med våra tre barn så har vi försökt få barn i 6 år ungefär, så det är absolut inget vi tar för givet. Det är ju en av anledningarna till att det är långt mellan barnen, de är ju nu (nästan) 5, 11 och 15.

Det här blir inte ett så sammanhängande inlägg känner jag, för oavsett ovanstående så är påtvingad familjetid i form av familjekarantän inte något som passar någon av oss – förutom möjligen Filip. Därmed är det just nu i skrivande stund ett smärre kaos här med åsikter om skärmtid som skiljer sig, en 4-åring som ALDRIG slutar prata och en väldigt trött och ganska förkyld mamma. Ja pappan och 11-åringen är också involverade i nämnda delar såklart. I vilket fall är resultatet att min hjärna nu är ganska trött på ljud och hela jag längtar efter egentid. Med 4 dagar kvar av veckan…. Wish me luck!

Tämligen meningslöst

Alltså den här helgen… Den har varit rätt ”meh” eller rentav ”bläh” sina stunder. Bäst i helgen var att vi hann åka och kolla på och få en offert på badrumsmöbler (inte allt, men kommod och spegelskåp) som vi ska beställa, och så har vi valt kakel. Känns väldigt skönt, för nu går det liksom ändå framåt. Kvar att välja och beställa är duschblandare och duschväggar, det ska jag plocka in en offert på.

För övrigt så blev L sjuk i går kväll och fick feber, ont i huvudet och ont i halsen. I morse var det ännu mer, feber uppåt 39,5, så vi åkte och köpte några snabbtest – och japp, det är Covid. Han har varit ganska spak i dag måste jag säga, högst förståeligt, även om det såklart blivit tillfälligt bättre med alvedon. Övriga familjen är, åtminstone än så länge, friska, men nu blir det familjekarantän. En av oss vuxna kan jobba, men båda lär inte kunna det i och med att Filip är hemma, möjligen blir det korta stunder här och där.

Stormen Malik har passerat förbi utan några större besvär just för oss, vi har ström och det har som värst blåst ner ett par större grenar, men det har ju såklart varit ett rätt skruttigt väder att vara ute i. Men men, det har blivit lite promenader ändå såklart – Nala behöver ju komma ut i vilket fall – men de flesta har maken utfört. Så omtänksamt för övrigt, han vet hur frusen jag är och att jag hatar när det regnar, och då tar han de promenader som han kan. Sen är det ju ändå skönt att komma ut, även om det som idag innebär att man nästan blåser bort.

Hade så mycket hellre haft lite snö nu, då hade vi kunnat åka pulka, skidor eller 4-hjuling (kör vi den senare nu så blir det en enda lervälling av hagen)

Nä, jag vet inte, egentligen är ju det enda dåliga som hänt att L fått covid (vilket såklart inte är en höjdare men ändå), det har bara varit en sån där halvdan helg. Jag är på mitt sämsta humör – kombon trött och lite uttråkad, samtidigt som alla är hemma och det ska lekas med 4-åring, spelas spel med 11-åring och hänga med 15-åring, förutom att det gärna ska ätas någon gång under dagen med. Jag känner för att ha ett litet projekt, men just nu går det inte riktigt – badrummet är vi inte så klara med beställningar (och elektriker mm) att vi kan påbörja, ute är det för kallt för att göra något vettigt och några andra projekt finns inte i planen just nu. Men det jag KÄNNER för är att typ måla om ett rum eller nåt – vilket är helt onödigt för det är inget vi behöver måla om. Ni vet, lite moment 22.

Vi SKULLE kunna fixa till lite i hönshuset, men det är jag inte sugen på och då är det bara motigt – alltså inte värt att lägga energi på just nu.

Så, just nu känns det som det kommer bli en lååååång vecka. Som tur var veckohandlade vi i lördags åtminstone, och jag har en ny bok och ett pussel – men det svåra kommer bli att få lite lugn egentid när alla är hemma, samtidigt som gärna alla ska få åtminstone en del av sina behov och önskemål tillfredsställda.

Det blev inte så mycket innehåll i dagens inlägg, fast det blev så långt. Kanske får jag spattryck i veckan och behöver skriva av mig varje dag, eller så kommer det inte finnas nåt att skriva om alls. I vilket fall så börjar Underbara Clara sin fotoutmaning för februari på tisdag – och den brukar vara väldigt rolig att haka på! Hoppas ni haft en bättre helg, kram på er!

Trivs vi?

Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.

Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.

Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.
Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!

Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.

Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.
Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.

Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤