Det har av lite olika anledningar blivit ganska komplicerat det där med familj, eller kanske framförallt med föräldragenerationen till mig och maken. Nu för tiden är det främst min mamma (barnens mormor) vi har kontakt med, och jag är ibland lite kluven till det där med inställningen till familj – i bemärkelsen släkt kanske främst. Dels är det ju fantastiskt med familj, men samtidigt MÅSTE man inte umgås med sin familj om det inte funkar enligt mig. Vi har mer kontakt med våra mer jämgamla släktingar, alltså syskon till oss vuxna och föräldrarna till barnens kusiner.

Men om vi lämnar det och går på det JAG tänker på när jag hör ordet familj, och det är ju vi 5 här:

Detta är ju VÅR familj, och den jag jobbar allra mest för (och med). Jag vill skapa en egen familjehistoria, ge ungarna många minnen och tvingar dem rätt ofta lägga ner skärmar och spel just för att skapa VERKLIGA upplevelser. För när jag pratar med dem och frågar, då är det ju sånt vi gjort tillsammans som de minns – även om det inte alltid är de saker man själv tror att de ska minnas 😂 Ofta är det minnen från okomplicerade saker – utflykter, kanotpaddling, grillning i skogen och sånt, men såklart även från semestrar.

Familjen ÄR viktigast här hemma, och efter att ha stirrat på ett par snabbtester mot covid här i veckan så fick jag ändå en Flashback till alla de gånger jag försökt frammana två rosa streck med vilje på ett graviditetstest – sammanlagt med våra tre barn så har vi försökt få barn i 6 år ungefär, så det är absolut inget vi tar för givet. Det är ju en av anledningarna till att det är långt mellan barnen, de är ju nu (nästan) 5, 11 och 15.

Det här blir inte ett så sammanhängande inlägg känner jag, för oavsett ovanstående så är påtvingad familjetid i form av familjekarantän inte något som passar någon av oss – förutom möjligen Filip. Därmed är det just nu i skrivande stund ett smärre kaos här med åsikter om skärmtid som skiljer sig, en 4-åring som ALDRIG slutar prata och en väldigt trött och ganska förkyld mamma. Ja pappan och 11-åringen är också involverade i nämnda delar såklart. I vilket fall är resultatet att min hjärna nu är ganska trött på ljud och hela jag längtar efter egentid. Med 4 dagar kvar av veckan…. Wish me luck!