Här kommer fortsättningen på min resedagbok från sommarens bilresa till Kroatien, för att komma till tidigare delar klicka på Semestersidan i huvudmenyn! (fotobomb i dagens inlägg kan jag varna för – har för övrigt sett att bilderna blir väldigt konstiga när man läser bloggen i mobilen så kolla gärna i en dator eller laptop)

Lördag vecka 1. Dagarna glider in i varandra här lite, i skrivande stund är det lördag och vi har badat i poolen, badat i havet och varit ute och ätit på restaurang. Ungefär som vilken annan dag som helst faktiskt, förutom att det faktiskt är Lukas födelsedag vilket vi firat med lite extra glass och en tårta som de vi hyr huset av kom med. Han blev ju ordentligt firad och fick alla sina paket hemma innan vi åkte, men han verkar lika nöjd för det nu.

Det har varit riktigt hett idag, i bilen i solen stod det 43 grader, fast i skuggan håller det sig runt ca 34-35. Mitt på dagen går det verkligen inte att vara ute när det är så här varmt, så då har vi pausat inne med en film eller så, inte helt fel det heller. Nu är det en vecka kvar, vilket både känns kort och långt på en och samma gång!

Det här fotot maken sköt från höften kan vara det finaste jag har på Oliver!!!!

Den här lilla mannen syntes knappt utan cyklop, men andra veckan började han i alla fall simma utan puffar – om han fick ha cyklopet samtidigt då… Det är ju liksom inget underhudsfett på pojken, så han fryser ju efter bara några minuter i vattnet dock.

Tur maken inte är lika känslig för ”kallt” (27 grader) vatten i poolen, barnen älskar när han busar!

Vecka 2
Vad trött man blir av att inte göra något, jag hade nästan glömt. Så som det var innan jag började träna, dvs större delen av mitt vuxna liv, när man kom hem på kvällen och liksom inte orkade göra nåt annat än att landa på soffan framför TV:n. Inte skönt trött, som när man grejat en hel dag, utan liksom bara seg. Likadant är det nu, vi gör ju inget annat än att bada och sola, med undantag för en och annan utflykt, och jag finner mig lika trött och seg som förr – med den skillnaden att jag vet hur det KAN vara nu. Det är lite påfrestande med, det här stillaliggande livet, man gör ingen nytta och därmed har jag lite svårt att berätta min existens, så att säga. Jag börjar fundera lite över livet där hemma, det jag saknar är helt klart vårt hus och hönorna – och därmed möjligheten att kunna gå runt och greja lite smått bara för mig själv. Jobbet kan jag inte säga att jag saknar, snarare bävar jag inför höstens utmaningar, som kommer bli ännu jobbigare i år med en massa folk som blivit uppsagda men inte mindre arbetsuppgifter för det… Och det kommer vara människor jag saknar där med, som inte jobbar kvar längre. Som det är nu har jag inte alls lust att börja jobba, jag saknar bara att vara hemma i vårt hus, med lite möjligheter att få göra nytta och röra på sig mer än här.

Det jag kommer sakna mest med Kroatien är det fanastiska vädret – möjligheten att vara i solen på dagen och bada i havet, och kanske framförallt de otroliga, varma kvällarna, de som gör att man knappt känner att man är utomhus fast man bara har shorts och t-shirt på sig. Jag skulle verkligen älska att leva i det här klimatet, men i så fall med ett eget hus och trädgård (och helst ett gymkort 😉 som man kan ta hand om.

Så klart vatten! Och ja, jag har badat lika mycket i havet jag med, även om jag inte har fotobevis på det…

En liten miniby vi åkte till för att bada i den fantastiska lagunen.

Någon form av rutin har utkristalliserat sig, vi åker ner till stranden vid 10, efter frukost, och sen badar och solar vi fram till max kl 13, därefter GÅR det inte vara i solen, och vi vill ju heller inte bränna vare sig oss eller barnen. Efter ett par dagars rejäl blåst där temperaturen höll sig på 26, 27 grader så har det blåst in lite kallare vatten i havet, MEN, när man väl kommit i så måste jag säga att det är grymt skönt, för man behöver all kylning man kan få, och temperaturen ligger ändå inte under 25 grader (om jag jämför med poolen). Efter sol och bad så äter vi nån form av lunch, oftast hemmavid då den i så fall består av ost (camembert eller liknande), salami rustico och en bit bröd. Enkelt men supergott. Därefter blir det lite allmän slappar-tid, med barnen framför en film oftast, och vi segar med en bok eller bara degar, medans solen står som högst på himlen och är allmänt outhärdlig. Framåt 18-19 snåret drar vi oss ner mot stan för att äta lite gott, det har blivit allt från pizza (troligtvis den bästa jag ätit ska tilläggas) till risotto, musslor eller fisk. Barnen är rätt trevliga oftast, och äter en massa olika saker, även om inte allt går hem. Men visst, det börjar märkas på dem oxå nu att de är lite uttråkade och ”tetiga”, vilket tar en del på vårt tålamod.

Förutom att de envisas med att servera pommes till allt så är maten god men enkel.

En av alla små gränder i Senj.

Hamnen i Senj.

Restaurangerna trängdes in i gränderna, där det var förvånansvärt svalt mellan stenhusen. Otroligt mysigt!

Nu är det tre dagar kvar tills vi åker härifrån, och jag vet inte riktigt hur vi ska hålla oss flytande utan att bli totalt uttråkade och börja ta ut det på varandra. Note to self – förra årets semesterboende på 10 dagar var helt perfekt, i alla fall när man bor så här lite långt bort från allt.

Man har inte roligare än man gör sig!