Jag är generellt väldigt dålig på traditioner, av flera anledningar. Dels har vi pga komplicerade familjesituationer inte firat de traditionella högtiderna tillsammans med våra familjer sedan många år tillbaka, och på något sätt är ju alla klassiska traditioner uppbyggda kring just familj och släkt. Ganska många traditioner baseras ju även på att det finns en hemmavarande person som kan baka/laga och förbereda all mat som ofrånkomligen ingår traditionsenligt firande av typ vad som helst – och när man är två personer som jobbar heltid, har tre barn och en liten gård – då finns inte mycket tid kvar till avancerade bufféer och en massa smårätter.

Efter att i ganska många år nu knappt hållit fast vid några ”traditionella” traditioner så känner jag ändå att jag VILL ge åtminstone en del av traditionerna till mina barn. Mest blir det såklart runt julen, där jag kanske försökt behålla mer traditioner för deras skull än vad jag skulle gjort annars, för att skapa minnen och gemensamma upplevelser. Det kan vara julpynt, pepparkaksbak och lite annat – det blir mycket som stryker på foten pga bris i tid och energi – men jag försöker behålla de delar jag tycker känns viktiga för deras del. Med det sagt så har jag nog två av tre pojkar som knappt skulle märka om vi inte julpyntade eller byggde pepparkakshus, men Filip skulle nog det eftersom han går i den delen av skolan där sånt fortfarande är en stor del av dagarna inför högtiderna.

Med utmattning, heltidsjobb, barn och gård så väljer jag oftast bort väldigt, väldigt mycket av det traditionsenliga firandet av de flesta högtider, men jag gör det också med en viss känsla av misslyckande. Ni vet, ”jag borde ha….” eller ”jag skulle vilja göra…”. Samtidigt är nästan alla högtider likt vilken vardag som helst för oss, det är nästan alltid bara vi i familjen som firar själva, och eftersom majoriteten i familjen inte bryr sig så vore det ju meningslöst att stånga sig blodig för att upprätthålla något som kräver en massa jobb – helt i onödan.

En tradition vi har fått en ypperlig möjlighet till att fira nu sedan vi flyttade till gården är dock midsommar. Det är en av få högtider då vi förhoppningsvis får sällskap av min bror med familj, och gården är ju liksom det perfekta scenariot för just midsommar. Men nej, det blir ingen midsommarstång, orka det, däremot en fin, nyplockad bukett på bordet där vi förhoppningsvis sitter ute och äter tillsammans. Bara nån kilometer bort finns ju dessutom det klassiska firandet med stång och dans, om man skulle vilja titta dit en sväng.

Så, jag SKULLE vilja bli bättre på att fira saker och att upprätthålla traditioner, men vi har de förutsättningar vi har och den energi vi har och så får vi anpassa oss helt enkelt. Nu närmast i till hands ligger ju påsken, och förutom lite påskpynt så är verkligen den enda traditionen där att gömma påskägg som barnen får leta efter – så svårt som möjligt ska det vara! Det är en helg med relativt få klassiska ”måsten” och därför en av mina favorithögtider, plus att den ju signalerar att våren är på ingång!