Har varit på konferens i Örebro i två dagar, måndag till tisdag – fullspäckade dagar med kanonbra innehåll. Med mig därifrån tog jag dessvärre även ett djävulskt halsont och feber med ont i kroppen, inte optimalt. Var ju förkyld bara för en vecka sedan och har varken tid eller lust att vara sjuk nu?!? Men såklart är det inget att göra något åt.
Men strunt i det nu, för när jag var borta så färdigställde maken altanen helt oväntat – när jag åkte i måndags var det bara grundreglerna på plats men i går blev den helt klar (skulle varit klar till jag kommit hem efter tänkt träning men det blev ju inte någon sådan, så det var lite färdigställande kvar i går kväll). Alltså jag blev SÅ glad, och det blev SÅ bra! Kolla bara!
Det ska byggas en pergola här med, med en liten rygg till köket och till cafegruppen, och klätterväxter på benen – men det får bli när vi hinner.
Här kommer bli en perfekt plats att ta en kaffe på eller äta middag, och eftersom vi har uteköket här så blir det även toppen att ha grillen eller muurikkan här. Ytan blev efter lite tester 4×4 m ungefär, alltså en meter bredare än växthuset – för att det skulle finnas gott om plats för just matplats och grill.
Alltså verkligen – bästa överraskningen att komma hem till!
Det här har varit en lite skev vecka på något sätt. Den inleddes med ordentlig förkylning och jobb hemifrån till i onsdags, sen höll jag konferens i torsdags som blev riktigt bra – men herregud man blir som ett ”utsketet äpplamos” efter, för att citera min gamla morfar. I dag var det ganska koncentrerat arbete för att hinna få ihop gårdagen dessutom, är alltså rätt trött i huvudet nu.
Bästa med att jobba hemifrån är att man kan gå ut en sväng på rasterna och kolla på allt otroligt vackert som bjuds på ute just nu. Sämst med att jobba hemma är att jag saknar mina roliga kollegor!
Men det är ju bara min del av veckan, maken har varit borta ett antal kvällar pga evenemang och kvällsjobb vid nåt tillfälle, iofs bra att det var just denna veckan när jag ändå inte kunnat träna pga förkylningen, men såklart lite jobbigt med (maken är väl förtjänt av lite roligheter, så det finns absolut inte ett uns missunnsamhet där). Sen var det förskolefest i går efter jobbet och lite annat strul som jag inte tänker gå in mer på här, och idag har jag landat i soffan här hemma nu efter att ha lagt Filip, tonåringen sitter och spelar, nästan-tonåringen är på ungdomshäng och maken på AW. Har dock lite ågren över att jag kommer behöva åka och hämta nästan-tonåringen vid halv tolv i natt (!!!!), jag som helst vill gå o lägga mig typ vid nio…
Ljuvlig skogsviol i gräsmattan!
I morgon bitti hoppas jag få plats på strongman-passet, första träningen på nästan 10 dagar pga förkylning och förhinder. Har som vanligt ont i axlar och nacke när jag inte tränat på länge – sen vet jag också att det lätt blir väldigt motigt att träna när det blivit ett uppehåll och jag var precis innan det inne i ett ganska gott flow. I övrigt blir det nog mest altanbyggande i helgen vilket kommer bli toppen, längtar efter att orka jobba lite mer fysiskt här hemma med nu.
Nästa vecka blir också lite udda, då ska jag till konferens i Örebro i två dagar – vi är inte i väg särskilt ofta så det ska bli lite kul, men nästan mest längtar jag såklart efter en natts ostörd sömn och så HOTELLFRULLEN!
I går blev jag förkyld, troligen makens snuva som gick vidare till mig. Idag har jag jobbat hemifrån, med en HÖG med snorpapper bredvid mig – det hjälper såklart inte till att det börjar komma gräspollen heller (jag vet, jag vet, alla tjatar om allergi). Känns som hela hjärnan är en enda snorklump (ursäkta men ni fattar) och jag flåsar som om jag sprungit en kilometer bara av att gå till köket. Ja ja, det går ju över såklart, huvudsaken är att jag är tillräckligt frisk på torsdag för att hålla min konferens. Har faktiskt lyckats ha dålig timing VARENDA gång jag ska hålla konferens, och har typ varit sjuk i anslutning varje gång?!?
Nåväl, det innebär ju också att tempot här hemma från min sida blir noll, och ibland kan det ju behövas med. Satt ute på lunchen och läste en bok, bara för att få lite sol och utomhusluft. Från det helt ena till det andra – Filip hade en kompis hemma i helgen och som TUR var så påminde kompisens mamma om att man ju måste söka fritidsplats med – var så nöjd att vi fått skolplatsen bekräftat och än går han ju på förskola så jag hade HELT förträngt att man måste söka för att få plats på fritids med. Gjorde det direkt när jag vaknade i morse, så nu hoppas jag verkligen inte att det strular till sig… Fattar heller inte riktigt att jag snart bara har skolbarn, inga barn på dagis längre – det känns lite sorgligt på något sätt ändå. I skolan händer så mycket annat, där får man ju sin egen värld och det är inte längre mamma som är centrum. Det är såklart en helt egoistisk tanke och naturligtvis vill jag ju att han ska få sin egen värld, men jag kommer också sakna att vara någons viktigaste punkt på det sättet som man är när ett barn är mindre. Jag är ändå så himla glad över att vi ”skaffade” en sladdis, det har varit mycket mer avslappnat och i nuet med honom, man är ju lite mer erfaren och avslappnad själv tänker jag – det önskar jag att jag varit bättre på med de andra barnen men det är ju liksom inget man kan bestämma i efterhand. Haha – och fler barn blir det absolut inte!
Att fota gör mig mer närvarande med, att hitta de små, fina detaljerna man annars lätt missar.
Just på tal om det där med att vara lite närvarande, även om jag nu inte kunnat gå ner i tid denna sommaren (ni vet, pga räntor, matpriser och el och så), så har jag i alla fall valt att ta alla klämdagar ledigt för att få lite extra tid med barn och gård. Även om vi väldigt gärna hänger här hemma och grejar så ser vi också till att det blir lite glass- och fikautflykter, det är himla mysigt att ha med alla ❤ Vill så gärna ta tillvara på all tid med hela familjen, det känns som tiden går så fort ändå och rätt som det är vill väl inte tonåringen hänga med längre. Usch, känner mig lite hudlös i dag och vemodig, det är kanske snuvan som tar bort lite ork och filter.
Hittade dessa små, små blommor idag i trädgården, ingen aning om vad de är men söta är de!
Nähä, nu ska vi rådda med lite mat här hemma, ta hand om er!
I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.
Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.
Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…
Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.
Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.
Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!
Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.
Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.
Precis när jag satte mig i bilen och skulle köra hem, jätteglad över dagen men trött.
Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.
Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.
Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.
Slut på det grafiska!
Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.
Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…
I nya grishagen har jag försökt rädda undan alla ”delikatesser” jag kunnat, men misstänker att det likt väl blir mums för trynena. Så häftigt med så stora Vinbergssnäckor!
Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…
I dag har varit en väldigt rolig men samtidigt intensiv dag. Den började med en förmiddag hos Sweco på återbrukskonferens – superintressant innehåll och ännu mer intressanta människor på plats – det blev mycket nätverkande och pratande! Men är man introvert så tar ju det där en bit energi, hur roligt det än är, och toppa det med en eftermiddag med förberedelser inför den konferens jag håller i under morgondagen så var jag rätt mentalt trött.
På schemat för kvällen stod egentligen AW, och eftersom jag har sååå roliga kollegor så är det något jag verkligen kunnat tänka mig – typ vilken dag som helst utom idag. Trött efter förmiddagen och behöver ladda till morgondagen – även om Bubbel på Frimans lät som nåt av det mysigaste man kan spendera sin torsdag med så behövde jag tänka om. Jag fick släppa min FOMO och gick istället och tränade – alltså motpolen till det som tagit energin idag. Där fokuserar man mest bara inåt och behöver inte tänka så värst mycket, det har redan fantastiska tränare gjort åt en. I dag hade jag dessutom lite tur och det var ett ”Strongman-pass” – dvs typ bonnastyrka, min absoluta favoritträning.
Dra tung släde på grusig väg samtidigt som man bär tunga kettlebells, det är så okomplicerat det kan bli men samtidigt svinkul och asjobbigt.
Enkelt och jobbigt, men roligt! Det gav välbehövlig vila för hjärnan och lite påfyllning av energi, samtidigt som det är liiiite troligare att jag sover vettigt i natt. Toppade dessutom av träningen med att åka och hämta ut paket och göra lite småärenden, bara för det var så skönt att vara själv i bilen och bara lyssna på podd (man är ju en Begynner – självklart!) och skratta lite för sig själv.
Så, idag blev det ett väldigt aktivt och medvetet val att faktiskt avstå en jättetrevlig AW och prioritera hjärnvila och kroppsarbete. En viktig lärdom efter utmattningen – att vila genom att göra motsatsen till det som tagit mest energi under dagen!
Det finns såklart en MASSA saker jag INTE vill berätta om mig själv med, jag tänker ju inte flagga med saker jag själv inte är vidare stolt över och det har jag såklart en massa sådana sidor med. Att jag inte har något närminne eller namnminne är ju visserligen heller inga positiva saker i sig, men det är liksom som det är och det blir mindre missförstånd om jag är öppen med det tänker jag mig. Men små dåliga sidor behöver jag ju inte belysa, de som känner mig väl har ju ändå upptäckt dem och ni andra får leva i ovisshet 😉
Jag tycker att jag är hyfsat bra på att utmana min ”Comfort zone” genom att utsätta mig för saker jag inte är helt bekväm med, och på torsdag blir det en sån där grej som jag helst hade låtit bli men som jag nog bara får hitta ett sätt att ta mig igenom. Det kommer bli pressträff om en grej på jobbet och jag kommer (om allt går som det ska) få mitt projekt godkänt – och då ska vi till någon form av pressträff om det. Det här är nog så långt ifrån vad jag är bekväm med som man kan komma, jag tycker INTE om att stå framför en kamera och framförallt inte i ett sammanhang där jag inte helt vet vad som förväntas av mig och där det känns som minsta fel man gör kan bli så himla dumt. Samtidigt är det ju ganska troligt att det inte alls är intressant för tidningar eller liknande att skriva om detta och då kommer kanske det inte typ nån och jag har oroat mig i onödan. Det kommer naturligtvis inte göra att jag INTE kommer ha ångest över här tills på torsdag…
Man skulle ha självkänslan hos en som nyss fyllt 6 och som själv gärna talar om att han minsann är extra stilig idag i sina regnbågsbyxor!
Nu ska jag gå och lägga mig, är sjukt trött efter stökiga nätter med Filip som drömt mardrömmar kombinerat med tidsomställningen. Kram på er!
Vet ni vad, nu tänker jag göra något som jag tidigare känt att jag dragit mig för – jag tänker återge lite av all den forskningen som jag på senaste tiden fått serverad när det kommer till klimatet. Jag har tänkt att jag vill inte skriva om det här – dels för inte JAG är någon form av expert på något sätt, jag sitter bara i en position där jag ytligt behöver bevaka vad som händer inom forskningen – men även dels för att jag inte velat ge någon annan klimatångest. Men vet ni vad?
FUCK THAT.
Jag tänker INTE dra rapporter eller sånt för er, men jag tänker i alla fall nämna att IPCC (FN’s vetenskapliga klimatpanel) kom med sin nya rapport på hur det står till med klimatet i måndags och mycket kortfattat kan man säga att det här är deras sista varning. Vi har den sista tiden på utbildningen jag går på på JU gått in i en massa fakta och rapporter med, och i söndags tittade vi på veckans hemläxa. Det är en film på netflix och jag rekommenderar att ni ALLA ser den. David Attenborough berättar och den är enkel att ta till sig och förstå och lätt värt den dryga timmen av ditt liv som den tar. Filmen heter Breaking Boundaries och visar väldigt enkelt varför läget är akut, vad som orsakat det och även lite kort om vad vi kan göra för att inte mänsklighetens tid ska vara förbi inom kort.
Ja, det är det det handlar om, snart har vi inte längre förutsättningar för mänskligt liv på den här planeten om vi inte gör MYCKET och gör det OMEDELBART. Det handlar alltså inte om att vi bara kan sopsortera lite bättre och ha solceller på taket utan det är vår hela livsstil som måste ändras globalt. Shoppat mycket på sistone? Sluta med det och välj endast att köpa saker som behövs riktigt, välj sånt som är producerat hållbart och nära och som går att reparera när det går sönder. Åt du nötfärsbiffar till middag? Byt till kycklingbiffar eller ännu hellre vegobiffar. Ska du åka på semester? Flyg inte, fyll en elbil och åk många eller åk tåg.
Det KOMMER bli obekvämt – för oss alla. Men alternativet är att det blir långt mer än obekvämt, som en av våra föreläsare sa ”Det är ingen idé att ni tjatar på att barnen ska göra läxorna, det samhället de kommer växa upp i kommer inte se ut som något vi sett tidigare.” Vi kan inte längre (som om vi någonsin kunnat göra det) skylla på andra. Vi lever i Sverige på ett sätt som gör att om alla levde som en genomsnittssvensk så skulle vi behöva resurser från 4 hela jordklot. Vi är inte värst, men vi är fan inte bra nog heller, och fega politiker som inte vågar fatta obekväma beslut för att de vill bli omvalda om fyra år är heller inget vi kan förlita oss på. Börja med dig själv, vidareutveckla till ditt företag, sen kan ni påverka samhället.
Jag har nog lite diffust bara tänkt att det kommer bli mer torka på sommaren, kanske mer stormar och så översvämningar lokalt ibland i Sverige. Jag har inte riktigt förstått att det är samhällets kollaps vi pratar om – globalt. Det är lätt(are) att förstå jobbiga saker som att räntan och höga matpriser gör det dyrt att leva nu, att elen kostar mycket och att kriget i Ukraina är hemskt. Det finns liksom inget bra sätt att riktigt ta till sig hur illa och akut läget är med HELA VÅR PLANET? Ett litet, litet exempel från dagen blev väldigt konkret och satte sig i mitt huvud – minns ni när man var mindre och åkte bil lite längre och man fick stanna ibland på en mack för att tvätta bort insekterna på vindrutan? Helt ärligt, när behövde ni det senast? (Jag alltså på sommaren, jag är inte korkad). Kanske det kommer några få på vindrutan en fuktig sensommarkväll, men inte alls i samma omfattning som tidigare. Bra kan man ju tycka, men konsekvenserna blir ju enorma om många av våra insekter dör.
Idag avslutade vi kursen i hållbarhet med blandade känslor av uppgivenhet men även lite jävlar anamma. Och klimatångest till tusen.
Jag tänker lämna er med detta nu, och jag hoppas faktiskt att ni får klimatångest nog att börja agera. För det ÄR inte för sent ännu, men jäklar vi måste sprinta nu meddetsamma, innan den lilla, lilla glipan till bara stora klimatkonsekvenser stänger, och den till katastrofala öppnar. Titta på filmen (Breaking Boundaries), prata om klimatet hemma, lär om, lär ditt företag, lär om ditt samhälle (för DET kommer aldrig gå först så länge vi har politiker som vill väljas om). Ok? Och vill ni snacka klimat och åtgärder, prata med mig så kan jag åtminstone lotsa er mot rätt källor.
Känner för att skriva av mig lite men har inget vettigt att säga, så ni får 5 snabba tankar från de senaste dagarna.
I morgon hämtar vi en tuppkyckling av rasen Silverudds Blå till, inte besläktad med de vi har nu. Dels för att få in lite nytt blod inför att vi ska börja (förhoppningsvis) ruva fram lite kycklingar men även för att det är lite lite med 1 tupp på 11 hönor. Den här snyggingen kommer bli svart och jag hoppas att han kommer gå ok att introducera till övriga flocken…
Det är den svarta i mitten, just nu ser han ut så här……men han kommer ser ut ungefär så här som vuxen. Snygg va?!
Jag har klippt mig i ny frisyr – jätteskönt med lite kortare hår! Lite jobbigt att jag inte helt landat i hur jag ska styla det för att inte se ut som en liten badboll dock…. Och blev lite deppig av insikten att jag ser så mycket äldre ut nu i mitt korta hår än sist jag hade kort hår (vilket ju är logiskt eftersom det var typ 9 år sedan jag hade kort hår sist?).
Jag känner mig efter min delvis ”ofrivilliga” paus från träningen en månad riktigt laddad att börja träna igen? Min kondis var ju inte på topp innan och var rent usel nu, men jag känner att det finns liiiite jävlar-anamma i mig nu för första gången sedan utmattningen. Framsteg rent psykiskt om inte annat! Jag hoppas min pepp håller i sig så jag kanske hinner känna att det går framåt fysiskt med.
Det har varit en ganska intensiv men kul dag på jobbet idag, och ett möte med vårt bygg- och fastighetsnätverk gav mängder med energi! Dock blir det ju likt med en sockerkick en dipp en stund efter när man känner hur mycket energi det även tar att hålla i sånt här, men det är jag ju beredd på numer.
En MASSA otroligt engagerade människor!
Jag är likt ALLA andra väldigt o-pepp på vintern som kommer ”igen” nu i veckan. Det är en ny dimension av oro nu med för alla djur som ska klara kylan… Grisarna har fått mängder med hö i sitt lilla hus och i hönshuset har vi nu även satt på plexiskivor för fönstren så vi har gjort allt vi kan, men ändå. Det blir kallt för katterna med, de har ingen uppvärmd yta de kan vara på även om vi har öppet till vårt stall tex. Sen ska man ju se till att alla djur har vatten och inte is med… De enda jag INTE bekymrar mig för i kylan är ankorna, de verkar HELT obrydda över vad det är för temperaturer eller väder ute!
Hönshuset är nu med sista tillägger av plexiglas på insidan helt tätt förutom där vi VILL ha ventilation. Stor skillnad för hönorna!
Sådär, det var vad som for runt i hjärnan just nu, vad skönt det är att liksom få det ur sig med även om det bara är skitsaker. Kram på er!
Ja mitt i veckan är det nu, och jag har varit på konferens i Aronsborg en bit utanför Stockholm sedan i går. Det är alla energikontor i Sverige som samlas en gång om året för att dela erfarenheter och projekt med varandra. Det har varit ganska intensivt med mycket info och nästan 100 nya ansikten och ett enormt sorl av ljud hela tiden. Lägg till 4,5 timmes bussresa enkel väg och jag ska villigt erkänna att jag är rätt trött nu, men även glad för det har varit trevligt.
Har typ inga bilder från konferensen, det har dels inte funnit så mycket tid till det och sen är jag inte helt bekväm med att gå runt och fota bland folk heller. Jag har dock konstaterat att det fenomen vi har på vår Energikontor med världens roligaste lunch-diskussioner även verkar gälla för övriga Energikontor, för det har varit mycket skratt! En hel del av dem skratt kom även när fyra av oss skulle spela biljard eftersom vi var precis lika inkompetenta vilket därmed blev en kanonrolig match, helt prestigelös.
Nä ledsen, det blir inget under av iväg direkt idag, skallen är tom. Nu ska jag försöka sova en stund av bussresan tror jag, kram på er!
godatankar.com 