Vilken skön och relativt avslappnad helg det här har varit! Maken tog Lukas-nätterna (SJÄLVKLART sov han som en ängel och vaknade bara 1!!!!! gång) så jag har fått sova rätt hyfsat – en bra förutsättning för en vettig helg.
Har fått litet gjort, en extremt välbehövlig fönstertvätt (kom däremot på enda nackdelen med att ha inglasat uterum, helt plötsligt fick jag dubbelt så mycket fönster att putsa…) och lite småstädning inne, annars har jag mest fått ägna mig åt det jag gillar bäst – att laga mat! Ja, att laga helgmat då, vardagsmaten är ju inget vidare inspirerande oftast, men när maken håller barnen under kontroll så man får greja lite ifred, då är det väldigt roligt!
Är mamma lite ouppmärksam kan man få tag i så här fina halsband och leka med. Idag var mormor och morfar inbjudna på lite mat, det blev oxfilé med ugnsrostade potatisar (lite GI-fusk) och rödbetor, med ugnsrostade tomater till (asgott och enkelt, receptet kommer lite längre ner). Till efterätt blev det citronpannacotta med hallonspegel, mmm…
Ugnsrostade cocktailtomater:
ca 0,5-1 dl olivolja
1 fint skivad vitlök
1 fint skivad chili
1 tsk flingsalt
svartpeppar
Halvera 2-3 askar cocktailtomater och blanda med olje-röran. Lägg i en ugnsform med snittytan uppåt och rosta i ugnen, 125 grader, i ca 1½ – 2 timmar. Kan tänka mig att det skulle vara jättegott på en bit bröd som brushetta, eller till pasta med.
Dessutom gjorde jag en stor sats ratatouille idag med, att ha till i veckan – blev ju jättegott! Bra som LCHF eller GI tillbehör till något kött eller kyckling.
Angående rubriken – vad är det här med pappavitsar egentligen va? Eller ordvitsar, om man så vill… Alltså, när jag var riktigt liten tyckte jag att de var jättekul, pappa var expert på att göra ALLT till ordvitsar. Sen, såklart i tonåren, blev det mest nördigt och töntigt, och jag vet inte hur många gånger jag och min bror tittade på varandra och suckade, när pappa glatt för 511 gången drog samma ordvits ”Jag såg när den föll”, och svor på att vi minsann aldrig skulle bli så töntiga. Men så nu, i vuxen ålder, inser jag att jag själv kläcker ordvitsar, och gör jag inte det så är det för att jag har all möda i världen att hålla munnen stängd! Dessutom är jag inte själv om den här lilla ”sjukan” – min bror och även maken har samma benägenhet att släppa ifrån sig ordvitsar på regelbunden basis. Nu är då frågan – finns det något botemedel???
godatankar.com 