Nej men det tog en timme från att vi kom hem från kalas på Leos Lekland så blev jag superförkyld, hahaha! Iofs lika bra det, att det bryter ut ordentligt och sen går över, istället för att man går och smådrar på det. Tacksamt att det var nu i början av veckan med och inte i slutet när vi har årets sista halvdagskonferens med workshop att hålla i!
Men hörrni, det är då verkligen höst. Men också en lite knepig höst eller? Nu har jag visserligen inget vidare minne, men inte brukar det vara så här mycket gula blad ut så här långt in i november? Till och med ganska varmt, nästan 10 grader här på dagarna, vilket iofs är tacksamt när man ska ut och mata djuren och så, men det känns ändå … fel.
Här inne är det ändå rätt gott, och jag måste säga att glöggen jag satte häromdagen verkligen tillför något redan nu, oavsett om den blir god eller ej – för det luktar jättegott i hela köket. Jäser gör den definitivt, det bubblar och fräser om den som om jag nyss hällt i kolsyrad läsk. Ska bli mycket intressant. Har fått från fler håll att den är godast om man lagrar den till kommande år, vilket inte borde vara ett problem med tanke på att det är typ 8 liter stark glögg. Vad säger man förresten? Inte starkvinsglögg tänker jag – den är ju baserad på svagdricka och inte på vin?
Ute har vi börjat kratta bort de värsta kakorna av löv från gräsmattan och istället lagt under buskar och i landen. På ett sätt är det fortfarande sådär vemodigt vackert, men det är verkligen svårt att fånga med kameran tycker jag. Vet de som kan, men det kräver då absolut mer skills än jag har.
Det ser så himla skräpigt ut ute nu, i trägården och i landen.
Nähä, nu plingar mikron, det är dags att äta lunch!
Tjoff – så var det helt plötsligt söndags kväll… Eller tjoff och tjoff, vi har fått rätt mycket gjort ute på gården så helgen har varit ganska aktiv, men jag hade ändå väldigt gärna sett att det var en till dag kvar på helgen.
Ni som följer på instagram har nog sett den här bilden nedan, på de olika pumporna jag odlat i år. Förutom de små prydnadspumporna (som Filip odlade) så trodde jag att jag bara odlat två sorters matpumpor, men så dök den till vänster upp i landen med. Den var ju knallgrön med gulgröna fläckar över hela, till plötsligt häromdagen när den bytte färg på typ ett dygn till orange. Måste varit en pumpa jag haft fröer från sedan tidigare, men minns verkligen inte. Fina är de i alla fall, de olika sorterna!
I veckan hittade jag även den här bilden från arkivet, det är från hösten när vi flyttade hit, för två år sedan, men liiiite tidigare på hösten. På den här bilden ser man den stora gräsytan som vi gjort så mycket med – jag ville verkligen få en bild med lika fint väder att jämföra med, men nu i dag så gav jag upp!
Kolla bara på bilden här nedan! Nu blir det lite smått och grått (pga minst en månad senare än övre bilden), men allt detta har vi gjort på 2 år! Växthus med altan och utekök, blåbärsland, blomsterrabatt, två äppelträd och två rönnar – och den fina hästvagnen! Det är lätt att bli fartblind här ute på saker man gör, för det är ju så himla trevligt att gå runt och fixa, så ibland glömmer jag att vi bara bott här i två år… Kul med lite jämförande foton ändå!
Nåt det är gott om här nu är såklart löv. Vi krattar ihop och lägger under buskar och träd, och i trädgårdslanden.
Just rönn har ju varit ett önsketräd från min sida, jag tycker de är så makalöst vackra på hösten. Vi har två olika sorter – som jag självklart inte minns namnet på – och planerar att fortsätta plantera ett varje höst. Jag skulle verkligen vilja ha den sorten (någon klotrönn?) som står till vänster om Severins möbler, där förskolan brann ner, de är så GALET vackra, men vet inte vad den sorten heter. Nån som vet som åker förbi?
Tycker däremot det är väldigt kul att de träd vi köpt nu har udda färger på bären, en har gula……och en har nästan rödsvarta. Och kolla bladen!
Trots frostnätter och skitväder i allmänhet så frodas faktiskt en del blommor fortfarande, bland annat min nejlikrot – tror aldrig jag varit så nöjd över en nyplanterad perenn som denna.
Det gäller ju att ta hand om djuren i kylan med såklart, grisarna har fått extra hö i sitt isolerade grishus ute i hagen, och hönsen har fått flytta in i växthuset. De två ankorna som vi hittade efter rymningen visade sig vara de två hanarna, så nu tog vi beslutet att inte ha kvar bara dem… Det funkar inte riktigt att behöva hitta och fösa in dem varje kväll innan mörkret, vi kommer ju inte ens vara hemma innan det blir mörkt, och de gillar inte alls att vara instängda. Trist beslut men det fick bli så.
Katterna klarar sig bra ute och har fått supertjock go päls, de sover i det isolerade katthuset jag byggde och har även en värmelampa nere i stallet de gärna ligger under – kolla här bara, vad mysigt!
I veckan kommer nog sommarfåren att åka tillbaka hem med. Äldsta tonåringen har fått byta till vinterdäck på gamla bilen, och så har vi satt lite mer vitlök och tagit upp potatis med. Och lagat finmiddag – idag blev det faktiskt oxrullader, pga det var extrapris på lövbiff och jag blev sååå sugen. Lyxiga matlådor till veckan med!
I veckan har ju de stora barnen lov, minste går på fritids, och jag har tagit ledigt på fredag. Hoppas få med mig dem för lite julklappsinhandling, försöker sprida ut det lite så inte allt ska köpas sista månaden. Nu ska jag dega med min stickning en stund i soffan, innan det blir lite efterrätt…. Det kändes som det behövdes denna helgen.
Nej men hallå, det är över en vecka sedan jag skrev här? Nåväl, det har väl sina orsaker. Det har varit ganska mycket aktiviteter på jobbet senaste tiden, så jag har varit trött i huvudet när jag kommit hem. Mest social trötthet pga träffat en massa folk, men eftersom bloggen lite är mitt sätt att vara social på så har det ju inte funnits så mycket ork över till det. I helgen var jag själv med barnen, vilket mest såklart innebär att göra vardagssaker så att alla får mat i magen och inte slår ihjäl varandra, och sen så har vi ju kommit till den punkten nu att det TYP är mörkt när man kommer hem… Inte för att jag på något sätt behöver försvara att jag inte skriver, men jag vill ändå förklara vad som pågår 🙂
Det är så jäkla svårt att fota hösten med dimma som kontrast till alla färger, det blir inte alls lika vacker som i verkligheten!Här är vyn från vårt och ut mot grinden. Än står lönen, men när alla löv fallit måste den ju ner 😦
I förrgår kväll när maken var på G ut att stänga in ankorna så hörde han dem kvacka en massa och flyga iväg – gissningsvis för de blev skrämda av något. Det gör de ju ibland när typ nån katt kommer för nära eller så, men i och med att det började mörkna så vet jag inte om de fick total panik – för de flög all världens väg och gick inte hitta någonstans. I går när jag kom hem så ringde grannen, som fått en fråga från ett hus en bit bort om de möjligen har ankor? Jag gav mig av till sagda hus utrustad med en fiskehåv, och där var banne mig en anka! Hemma hittade jag sedan ytterligare en hemma i dammen, men övriga 4 är puts väck. Himla jobbigt med korkade djur som inte förstår att de ska gå in i sitt hus när det blir mörkt, istället för att gå runt planlös och få panik…. Vi har skrivit i den lokala facebookgruppen om någon mer kanske har sett en anka, men vi får väl se. Trist i alla fall!
I övrigt så har hönsen fått flytta in i växthuset igen, där inne kan de gå torrt och blås-fritt, även om temperaturen svänger ungefär i takt med den utomhus. De har det bra där inne, och förhoppningsvis har de ruggat klart så jag inte får även växthuset fyllt med fjädrar… Skulle också vara bra om de började lägga lite ägg igen, de senaste veckorna har det bara varit nåt enstaka ägg om dagen och det är knappt att vi går runt på.
”Kvällarna” (vilket nu är direkt när man kommer hem) efter det dagliga arbetet är avklarat har annars gått till antingen lite TV-spel (Baldurs Gate) eller – om det är makens tur att spela – till att sticka på min tröja. Jag är nääääästan klar med polokragen (alltså den första delen man stickar på tröjan) så det är liksom inget projekt som kommer bli färdigt i morgon direkt… Visserligen stickar jag med dubbla garn (merinoull och alpacka) men det är ganska tunt garn och tunna stickor. Det blir typ helt ok – ibland missar jag eller gör fel, men det lurviga garnet är i alla fall lite förlåtande, så det funkar ändå. Nu kommer snart en betydligt mer komplicerad del däremot, när jag ska sticka först nån typ bakdel vid halsen som sen ska gå över till raglanärm – fattar typ inget när jag läser mönstret så kommer få googla för typ varenda maska….
Den här helgen har vi inte direkt något planerat förutom den vanliga träningen på lördagens morgon, verkar ju bli ganska kyligt med så det blir nog en lugn helg. Hoppas ni har det bra – kram på er!
*Det här är halsresåren jag stickar nu, som tydligen betyder ”1 vriden rät maska, 1 avig maska”. Joråsåatte.
I går höll jag ett event på jobbet, Klimatpitchen. Det blev riktigt bra med förutsättningarna och tidsramen vi hade känner jag, men idag har jag varit trött, så jag har jobbat hemifrån hela dagen. Men det har inte varit en oproduktiv dag ändå, jag har lyssnat in på en heldagskonferens från Fossilfritt Sverige som varit väldigt, väldigt intressant! När man har en galopperande klimatångest så är det ofantligt positivt att höra vilka mål olika delar av näringslivet har, och hur väl medvetna de är om sitt ansvar – det ger verkligen hopp! Nu ser vi som jobbar lite närmare frågorna att det faktiskt ÄR en boll och att den fått upp ett eget momentum, nu ska den dra med sig den stora massan, men det är faktiskt på GÅNG.
Förutom att det är bra att kunna sitta ostörd hemma när man lyssnar på heldagskonferens så har det även en annan bonus. Sitter man bara framför skärmen så blir jag lätt distraherad och börjar kolla mail och tappar tråden i diskussionerna, MEN, jag har kommit på att med ett par bra hörlurar så lyssnar jag mycket, mycket bättre och mer fokuserat samtidigt som jag gör något annat – som inte kräver någon kapacitet av hjärnan. Så jag städar, går och plockar lite, dammar och tar till och med ett tag med dammsugaren och vinsten blir dubbel – jag orkar fortsätta lyssna OCH jag får lite rent här hemma.
En annan bonus med att jobba hemma är ju utsikten ♥️
I dag passade det också extra bra att vara hemma, för på lunchen tog jag emot leverans av fyra Lilla Åland-stolar jag köpt på blocket. Det blir svarta, och det blir kanonfint i köket! Vi behöver egentligen 6 stolar, men jag får fortsätta leta begagnat (pga svindyra stolar). Våra gamla stolar, billiga och inköpta på Mio, faller bokstavligen sönder, trots försök till reparationer. De ”nya” stolarna räknar jag kallt med kommer hålla typ livet ut, utan att trasiga delar drar sönder kläder eller river upp huden. Tycker det blev riktigt bra! Har också gjort en runda och slängt ut lite halvdöda växter, de ska ersättas med nya, men i övrigt måste jag säga att det är ett lätt val just nu att inte gå och köpa en massa inredningsprylar, både med klimat och ekonomi i åtanke.
De flesta som känner mig hyfsat väl, vet nog att jag är ganska impulsiv. Faktiskt så ser jag det som en av mina bästa egenskaper – jag är bra på att göra en snabb bedömning på rimligheten i min idé, och sen GENOMFÖR jag idén. Självklart blir det galet ibland, ibland blir det bara fel och ett antal gånger har jag påbörjat saker för att inse att jag egentligen inte har tid eller ork att genomföra det riktigt bra. Vid det senare så är jag oerhört tacksam att jag har en make som oftast hjälper till att färdigställa saker när min ork tryter.
Men ändå, jag har gjort SÅ mycket roligt i mitt liv tack vare att jag följer mina infall! Det kan vara från stort – hej, vi köper en gård och flyttar till landet! – till smått, som att jag i helgen kände att jag ville testa att göra kimchi. Åt ju sååå god kimchi i stockholm och är nyfiken på om jag kan kopiera den! Blir den bra ska ni få recept, det lovar jag – men det tar ju typ minst två veckor innan det är klart… Suck.
Andra impulser jag följt har gett mig tex dykcert, grönt kort i klättring, karriärbyte, diverse konstiga maträtter, stickade vantar, nya planteringsland, diverse gårdsdjur och tre barn ;-). Framförallt har jag lärt mig SÅ mycket på alla mina påhitt! Även de som inte gått helt som planerat har ju ändå gett mig erfarenheter och nya kunskaper, sånt som jag aldrig testat om jag inte GENAST genomfört den idé jag fått för mig. Jag tycker det är sånt slöseri att sitta och hitta på saker man vill göra för att sedan inte genomföra dem?! Såklart inom rimlighetens gränser, annars hade jag väl vid ett eller annat tillfälle flyttat till en söderhavsö och sagt upp kontakten med omvärlden, hahaha….
En annan idé jag fick var ju att köpa en hangris till en av våra hongrisar, och nu bor ju Frank här ihop med Doris. Jag vet inte om jag berättat det? Tanken är ju att dessa två ska vara ett par för livet, och få små minigris-kultingar i framtiden. Han är väldigt stilig – eller hur?
Jag hade egentligen tänkt att detta skulle få bli en städ-helg, men så var det så himla fint väder så istället blev det en utefixar dag idag. Vi plockade upp jag vet inte hur många kilo potatis från potatislandet vi inte satt någon potatis i i år, vi hade varit alldeles för slarviga när vi plockade upp potatis förra året och helt plötsligt så var hela landet fullt med potatis igen. Bra på ett sätt, men det landet skulle egentligen vilat från potatis i år… Vi får se. Jag kommer inte kunna lösa en 4-årig växtföljd på den mängden potatis jag helst vill ha, då måste jag anlägga 2 till stora trädgårdsland och det orkar jag inte sköta om.
Som sagt, så himla fint ute nu – aroniahäcken som är lite varstans runt vår mark är vackert roströd, och på träden runtomkring ligger det som en guldig aura.
Så, vad har varit din bästa – och sämsta – impuls du följt? Och vilken impuls har du INTE följt, och varför?
Man skulle kunna tro att jag var mitt i min pms, om det inte vore för att jag knappt har nån pms och aldrig har haft, och för att det dessutom är helt fel tid för det.
Allt skaver och känns fel.
Det är inget direkt som utlöst känslan i sig, inte plötsligt i alla fall, det mesta är som vanligt. Men jag känner mig ledsen och – i brist på andra ord – skör. Det är ett ord jag rent generellt har väldigt svårt för, det känns som det varit ett ”mode-ord” ett tag nu och ett ganska fånigt sådant med, men trots det så måste jag nog erkänna för mig själv att det är precis så jag känner mig. *rys*
Jag betvivlar precis allt. Jag är en dålig förälder, varför gör jag inte mer/annorlunda med vart och ett av barnen? Jag är en dålig kollega, orkar inte ens med alla sociala sammanhang ju och har alltför lite tid och ork över till att hjälpa andra. Jag är en dålig partner, vad gör jag för att förtjäna att bli älskad? Jag är kass på träningen, varför blir jag inte bättre? För någon som normalt sett identifierar sig mer med epitetet stark men böjlig så är ju hela begreppet skör rakt i motsats.
Jag tänker att det är ok att känna allt detta, men också att jag inte behöver lägga så mycket vikt vid det. Det är bara en dålig dag, eller kanske en vecka, och det är allt det är. Jag har sån tur, på så himla många sätt, och en sak jag har tur i (eller hur man nu ska säga) är att jag inte direkt verkar har några anlag för depression. Inte ens när jag var utmattad var jag deprimerad, vilket såklart hjälpte massor.
Däremot måste det vara ok att känna sig deppig (vilket i mitt huvud inte är samma sak som deprimerad) ibland. Men man behöver ju inte låta det ta så stor plats, liksom.
Just nu känner jag mig så himla trött, ingen träning som har piggat upp, en seg liten förkylning som stökar, ganska mycket stora sociala event på jobbet och så värst av allt – mörkret som kryper sig på tidigare och tidigare. Inte alls konstigt att känna sig deppig, ändå blir jag överraskad. Det jag allra helst vill är att sitta uppkrupen i en famn och bara låta någon annan ta hand om mig för en gångs skull, men en vardagkväll som 3-barns mor så finns det på kartan – det är alltid någon som behöver en.
Så, nu har jag terapeutat mig själv här en stund, nu ska jag ta en stor kopp te, en varm dusch och sen sätta mig i soffan och deppa lite. Kram på er!
Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.
Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.
Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen. Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt. Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)
I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.
Pumpor lite överallt! Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt. Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!
Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!
Det här är så simpelt så det är knappt ens ett recept – men det kan ändå vara bra att skriva ner vad man kan ta med sig och äta ute ibland, så man inte glömmer något hemma. Dessa recept är utan angivelse för hur många de är till – du får själv välja hur många ni vill ha var helt enkelt!
Pizzapockets
Tortillapockets (finns vid övriga taco-prylar) Riven ost (gärna mozzarella) Strimlad skinka Tomatsås
Lägg lite tomatsås i skalet på varje ”pocket”, fyll med riven ost och skinka. Grilla i stekpanna (eller direkt på galler om du kan ha det en bit upp så de inte bränns) utan fett, tills osten smält – vänd en gång under tiden.
Vi hade med hemgjord guacamole och doppade i med – det var extra gott!
Utrustning du behöver till Pizzapockets, utöver något att elda: Stekpanna Stekspade Tallrikar Sked till tomatsåsen
S’mores
Bragokex (funkar säkerligen med massa olika kex, men tyckte själv att Brago blev väldigt bra!) Marschmallows
Trä marsmallows på en pinne och rosta försiktigt tills de är lätt gyllene. Kläm en grillad marschmallow mellan två kex och ät!
I dag har vi gjort något jag varit sugen på SÅ länge nu, men som inte prioriterats på ett tag, jag tog nämligen med HELA familjen på vandring (inte illa pinkat när man har barn som är 6, 13 och nästan 17 år, bara det). Inte så långt från oss så korsar John Bauerleden vägen till Bunn – och därifrån och mot Jönköping hade jag googlat fram att det fanns ett vindskydd ”på lagom avstånd”. Tänkte typ 2-3 km enkel väg, men det var ganska exakt 4,5 km dit, vilket också innebar att 6-åringen gick nästan 1 mil sammanlagt! Det var dock faktiskt inte så värst mycket gnäll från någon, tror att barnen faktiskt förstod min önskan att vi skulle vandra ihop och ansträngde sig lite extra – så oerhört uppskattat och det gjorde mig himla glad. Hade iofs fjäskat för dem med valet av mat och fika med, mer om det strax.
John Bauerleden är ju rent generellt otroligt vacker, vi har gått en bit av den innan, men inte så här långt norrut. Skogen är verkligen en ”John Bauer-skog” och det är inte svårt att se vart han fått sin inspiration ifrån. Lite komiskt var dock att det pågick någon orienteringstävling i krokarna i dag, så det sprang orienterare precis överallt kors och tvärs, blev riktigt underhållande faktiskt.
Nästan överallt var marken täckt av mossa – ett mjukt, grönt täcke som nästan gnistrade där solen letade sig ner mellan träden.
Lyckas ALDRIG fånga det fantastiska djupet som är i riktigt vacker skog, men vi njöt av det likväl. En liten bäck, spännande att korsa när man är 6 år.
Små ben behöver inte ha bråttom, att få vila uppe i ett älgtorn en stund kan vara välbehövligt, även för stora ben.
Egen ryggsäck med kikare, fågelskådarbok och skogsbok för barn var toppen i pausen. Överallt fanns mjuka ”kuddar” av mossbeklädda stenar och stubbar. Vindskyddet var rejält med en bra grillplats – och bakom fanns utedass och soptunnor. De minsta benen lade sig ner att vila i säkert 2 minuter innan de sprang runt vindskyddet igen. Men de lite större tyckte det var desto skönare att sitta och vila en stund. Så glad över att ha fått med även han som snart blir 17! Inte för han brukar vara så svårövertalad, men ändå. För hans del blir det scouthajk med vandring nästa helg, så det här var lagom uppvärmning. Jag nämnde ju att jag fjäskade lite med maten, så det var ”pizza-pockets” (recept finns här)……och S’mores till kaffet! Har faktiskt inte gjort riktiga innan, gjorde med Bragokex idag och det var en höjdare ändå måste jag säga! Sen skadar det ju heller inte att marschmallowsen är lätta att grilla för var och en själva, och de är goda att äta utan kex med!Jag var faktiskt med, jag också 😉
Det tog ungefär 1 h 45 minuter att gå de 4,5 km enkel väg, i Filips tempo och med lite pauser för vila och skogskissning. Så skönt att inte ha bråttom någonstans, utan bara kunna vara ute och gå i det tempo man känner för. Stigen varierade förresten från liten skogsstig (ibland med nedfallna träd mitt över) och lite bredare traktorstig, ganska kuperat men ändå ok för små ben (inte för barnvagn dock!).
Det blev lite olika tempo ibland, men vi väntade in de som skulle knyta skor eller fixa vandringspinnar, så det blev bra ändå.
Kort sagt (eller det blev visst ett långt inlägg) så var det en kanondag! Enda minuset var en fästing på Filip samt ett mindre antal älgflugor som dock inte satte sig på någon. Vi är ju visserligen ute på gården i princip varenda helg, men det blir mer att var och en går och grejar med sitt, det var väldigt trevligt att få tid att prata med alla och göra något tillsammans idag – det gör vi om snart igen!
Efter jag jobbat klart idag (hemifrån idag) och hämtat Filip så gick jag ut på gården lite. Så skön luft, och trots två stora skurar så kunde jag inte riktigt förmå mig gå in – inte förrän middagen var klar i alla fall. Gick och klippte ner lite visset, tog in typ 30 kg gurka från växthuset där jag ändå gömde mig från en av skurarna, och plockade in ett gäng solrosor som var överblommade – i förhoppning om att kunna ha dem till fågelmat till vintern. Det var så där perfekt temperatur för att gå runt med bara en tröja som jacka, och dessutom så bjöd himlen på så fantastiska färger, så jag var tvungen att bara stå en stund och titta på hur vackert allt var. Allt får sånt djup i skymningens mjuka ljus, med mörka regnmoln på himlen och fortfarande en nästan aggressiv frodighet på allt grönt jag trodde var för evigt förlorat i försommarens torka.
Kände bara så otroligt tydligt hur bra jag mår här, hur lugn jag känner mig och hur naturligt det känns att gå och pyssla om hönor, ankor, grisar, får och katter. Just i kväll kändes klimatångest och annat långt borta, och jag kände mig bara okomplicerat lycklig.
Jag lät kvällen få fortsätta så – tog med mig en högtalare in i duschen och lyssnade loss på vad jag kände för, och nu har jag landat i soffan med ett litet glas rom och bloggen. Så skönt att bara få liksom bada i den här goa, lugna och nöjda känslan – att inte stressa bort den eller känna att den försvinner i oro för omvärlden för en gångs skull.
Rent generellt så mår jag som person himla bra nu. Eller ja, minnet är ju helt kört, men det gör i alla fall att det blir så mycket lättare att leva i nuet.
Från folk på jobbet som beskrivit mig (i diverse övningar vi haft under året, det är inte så att jag går och ber dem beskriva mig) så hör jag nog oftast ”lugn, grundad och glad” och det stämmer nog till stor del – om än inte alltid såklart.
Så trots mitt kanske lite vemodiga inlägg sist om hösten, så kommer den även med ett lugn i sig – det är ok att vila nu, njuta av allt vackert och skörda det som odlats under året. Inte dumt det heller.
