Tja, den här påsken blev väl inte riktigt som planerat. Hade visserligen inte planerat så där jättemycket, men att bli sjuk hade jag INTE planerat. Egentligen var det en förkylning som har legat och dragit sedan i början av förra veckan, och i fredags, när vi egentligen skulle träffat brorsan med sambo, hade den något slags underligt kulmen i form av typ en känsla av vanlig influensa/magkatarr. Mycket mysko. Nåväl, dagen efter var jag bara förkyld igen, så Påskafton spenderades ändå hemma hos mina föräldrar, där vi också till slut fick träffa brorsan och sambon. Himlans trevligt!

Dagen till ära blev det ett yogapass i Bankeryd, inte dumt.

Den här förkylningen har ju dock lagt min vanliga styrketräning och framförallt HIIT-träning på is ett litet tag, istället har jag försökt komma ut lite i det fina vädret och gjort lugna saker som att gå på yoga. Skönt det med speciellt att komma ut! Idag gick vi en sväng med barnen i Strömsbergs-skogarna, galet skönt i 12 grader, sol och en massa fågelkvitter. Ett yogapass i sig på ett sätt, avslappnad blir man i alla fall i samma sekund man kliver ur bilen. En lite tråkig bieffekt av den ljuvliga vårvärmen är ju dock att både Hassel och Al börjat blomma, så jag har nyst en hel del, för att inte tala om hur extremt trött man blir så här nu i början av allergisäsongen… Snark.

Nu när det börjar bli lite varmare och skönare ute så är det ju nästan så att jag till och med blir sugen på att ge mig ut och springa (lufsa)…. Får se hur det känns när förkylningen gett sig helt. En sak jag blev vansinnigt sugen på idag var i alla fall att få ge mig ut och vandra en heldag. Jag och maken avslutade ju Södra Vätterleden vid Skinnarebo golfbana, så jag hoppas att det kommer någon helg framöver då vi kan ta en etapp till därifrån – det hänger ju liksom lite på att man har barnvakt OCH att det är hyfsat väder.

Framöver nu hoppas jag på att förkylningen försvinner så att jag förhoppningsvis kan ta tag i styrketräningen igen, innan jag tappar sugen alldeles. Motivationen här har varit minst sagt sviktande ett tag, men jag måste ju för att må bra, så är det bara.

 Lite mobilbilder från Strömsberg idag:

Det syns visserligen inte här, men den här killen har tappat sin första framtand i överkäken. Mycket gulligt med glugg!

Det var två ganska trötta barn vi hade med oss idag, två sena kvällar ger meddetsamma bieffekter på humöret…