Mellandagar

Puff, idag blev det ett pass på gymmet efter nästan två veckors uppehåll pga förkylning. Var väl i alla fall nästan återställd, men det var lite extra tungt idag ändå, trots lättare vikter. Nåväl, det ger sig ju ganska snabbt när man väl kommer igång igen. Känns mig dock tämligen stel och öm lite här och var nu när man inte tränat nåt vettigt, så jag bokade dessutom in mig på lite Bodybalance ikväll, blir skönt att få sträcka ut sig ordentligt.

Under tiden jag var på gymmet var maken och barnen i Råslätt och åkte skridskor i kylan, hua! Lukas kom runt ett varv innan han övergav isen för snöhögen, han väger ju inget pojken, så han fick ju inte så mycket grepp på den tämligen hårda isen. Oliver åkte mycket mer, men nu är båda pojkarna aströtta, en ligger framför TV’n och en i badet.

För övrigt sitter jag och funderar över om det finns NÅGRA vettiga skidspår i närheten som är åkbara… Skövde var ju toppen, MSOK stugan i Mullsjö helt värdelöst… Hallby håller på och sprutar konstsnö, men jag tror bara det blir på det kortare spåret?

Idag åkte förresten granen och det mesta julpyntet ut, det som är lite mer neutralt vintrigt får stanna kvar en stund till dock. Maken är just och hämtar björkplyfa ute i Bankeryd (eller hämtar och hämtar, han är och köper helt enkelt) så att vi ska kunna få ordning på vår ”kontorshörna” nu innan det är dags att börja jobba igen på torsdag.

Var nästan själv idag när jag kom till gymmet vid 10, trots att det är januari. Lär väl dock inte vara lika ödsligt ikväll när
det är Bodybalance!

Tabula rasa

Det har ju både sina för- och nackdelar med att ha en blogg, haha… Jag gick just tillbaka och kikade på mina föresatser inför 2015, och mina två mål för det året var att laga och ta med mer mat till jobbet (hahahaha, jag har med mat kanske en gång i veckan….) och att göra klart min kokbok. Det senare lyckades jag ju med i alla fall!

2016 hoppas jag att kunna få komma ut och vandra mycket mer, både med och utan barn. Jag hoppas kunna njuta av många sköna stunder i naturen, framför en brasa, eller bara med en god äggmacka och en kopp kaffe! Min dröm inför semestern vore att kunna vandra runt lite mer, men det är ju framförallt Lukas som är för liten än för att gå några jättelånga sträckor, så det får väl kanske vänta några år.

Vad vill jag mer… hmm, svårt att säga. Det ”vanliga” såklart, att alla får vara friska och krya, att vi har jobb, att vi vinner på lotto (då kan du stryka det med jobbet, hahaha) och att vi kommer vara lyckliga. Det finns ju annat jag hoppas på med, men allt skriver jag ju inte på bloggen.

Nu är ju inte direkt ett nytt år en ”ren tavla”, självklart följer allt som hänt tidigare med, men samtidigt tycker jag att det ÄR bra att liksom få en anledning att fundera på vad man vill ha ut av sitt liv, för är man bara beredd på att släppa saker som kanske egentligen inte är så viktiga så kan man banne mig göra nästan vad som helst!

Vad vill du ha ut av året som kommer? Vad vill du göra mer av och vad vill du göra mindre?

Avslutar med ett par vinterbilder från min promenad igår, vilken tur jag har som bor så nära vackra Järstorp!

2015 – en summering

Så vad var 2015 för år egentligen?

Det här är helt klart året när det börjar dyka upp mer recept och matbilder i bloggen, mina softboxar till kameran gör ju att jag kan fota fina bilder även vintertid. Jag har fortfarande mängder att lära här, men eftersom jag lagar mat som liksom ska ätas så har jag inte tid att fixa särskilt mycket med bilderna, oftast sitter ju familjen i köket och väntar på att ”mamma ska fota färdigt” (haha, de frågar inte ens längre när jag går iväg med en tallrik).

I början av året kämpar jag med att försöka hålla en striktare kosthållning och träning, men när man kört väldigt intensivt i tre år och dessutom haft stressigt på jobbet på det, så blir det inte riktigt bra. Det är väl inte förrän framåt hösten jag börjar kunna hitta en balans där jag känner mig ”ok” med att ”bara” träna 4 gånger i veckan, och att maten helt enkelt inte är högsta prio på nu. En bra dag så är det inga problem alls, men en dålig dag känns det jobbigt.

Framåt vårkanten kom ett första litet försök att vara ute i naturen mer, när vi tog ungarna och gick runt på Hassafallsleden. Det gav allteftersom mersmak, och det blev både fler och längre vandringar, även om det fortfarande bara är dagsturer vi kan ge oss ut på, antingen ska ju barnen orka följa med eller så får det bli när vi har barnvakt över dagen för dem. Det här är väl det jag har tyckt allra mest om med året som gått, och det är det jag hoppas kommer bli väldigt mycket mer av, för det är helt otroligt så bra man mår av att vara ute en hel dag!

Vi upptäcker också, lite förvånande, att barnen trivs jättebra med att vara ute en heldag. 

På ett helt otroligt ytligt plan så har jag ägnat året åt att spara ut lite ”längd” på mitt hår, från tuppkam till en rufsig bob – känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Nu är det ju faktiskt ännu längre, men jag hade visst inga bra kort på det. 

I maj firade vi vår 10:e bröllopsdag – jag kan fortfarande inte fatta att det har gått så många år?!? Vi gjorde en ny bröllopsfotografering, något jag verkligen skulle vilja kunna upprepa om ytterligare 10 år!

Nästintill utbrända drog vi iväg på en paniksemester till Spanien i maj, bara för att få lite paus. Det var en semester som vi idag kan skratta åt, men mitt i det så höll vi på att bryta ihop för det sunkiga hotellet och värdelösa maten… MEN den fyllde sitt syfte och vi kom tillbaka till jobb och skola lite mer i balans.

I juli åkte vi på den ”riktiga” semestern – en bilresa ner till ett hus vi hyrt i Kroatien i 10 dagar. Det här var en av de bästa semestrarna jag varit med om, jag älskar verkligen att bila och Kroatien levde absolut upp till alla förväntningar! Det ända jag är lite ledsen att vi missade var deras nationalpark – det var ju så varmt när vi var där så vi trodde inte vi skulle orka gå där en hel dag, men nu i efterhand har jag hört att det är lite svalare där uppe i bergen. Men det är ju inte för sent än, vi kommer åka till Kroatien fler gånger, det är jag helt övertygad om!

I augusti var det premiärdags – surströmmingspremiär närmare bestämt! En riktigt kul grej att få testa på, och helt förutom att jag faktiskt tyckte det var rätt gott, så var festen riktigt toppen! Fint väder och en massa goa vänner  – det kan ju helt enkelt inte bli fel.

Ja men lite luftgevärsskytte höjer ju vilken fest som helst!

Hösten förlöpte, som vanligt, i ett rasande tempo på jobbet, något vi försökte balansera upp med mer och mer tid i naturen. Tror det räddade oss från mycket stress med faktiskt. Jag fortsätter försöka hitta balans i livet (haha, som om det går) och kämpar med press och duktig-flicka-syndrom, men det går i alla fall framåt, tror jag.

I november blev vi dessvärre av med våra hönor till en hungrig räv, så nu är en av planerna till våren att skaffa nya små kycklingar när vårvärmen börjar kicka in.

R.I.P. Bella, Agda, Maja och Wilma.

December präglas mest av julförberedelser, men nu får jag också äntligen klart min kokbok! Den känns fånigt tunn, men är gjord med mycket kärlek, och i alla fall jag själv använder den varje vecka när jag lagar mat.

Jag har väl vissa förhoppningar och tankar om nästa år, men det får bli i ett senare inlägg, det här är nog långt som det är =)

Äntligen snö!

Puh, tillbaka från två dagar i Skövde… Min förkylning har inte gett med sig, jag känner mig småhängig och rejält förkyld men har ingen feber i alla fall. Badade inte så länge, utan satt bredvid en del medans maken busade med ungarna i poolen, men det var väl ändå inte det bästa man kan göra med en förkylning antar jag.

Idag var det ju sånt fantastiskt väder, så vi gav oss ändå upp till Skövdes längdskidspår efter en kanongod hotelfrulle, Oliver har fått nya skidor av mormor och morfar i julklapp och var sugen på att testa dem – och jag var oxå jättesugen på att åka skidor ska erkännas… Det är galet kul tycker jag, även om det nu gick tämligen sakta och med många stop när man ska lära Oliver att åka upp och ner för backar. Jag höll på att vända och ge upp efter 200 meter när han brutit ihop ungefär 8 gånger, men faktiskt så vände det och gick riktigt bra (speciellt med humöret) efter bara en liten stund. Lagom takt blev det ändå för mig, som just nu blir andfådd av ingenting. Superskönt att komma ut i snön, och jag njöööööt av det vackra vinterlandskapet – tyvärr dog min mobil (hade glömt laddare) så jag kunde inte fota mer än det här, men ändå…

Jag gillar ju snön jättemycket, jag älskar att åka slalom även om jag hittills bara haft råd med en enda skidsemester och det var när vi åkte med ett gäng på högskolan… Hahaha, vi hade med oss mat för hela veckan, köttfärs på 7 olika sätt.. Skulle väl kunna åka på skidsemester nu kanske, men då har vi inte råd med sommarsemester och på nåt sätt har jag svårt att prioritera bort den. Kommer det snö och fryser på så kan man ju åtminstone ta sig till Isaberg eller så över dagen, så får man åka åtminstone EN gång! Tills dess hoppas jag på att de ska fixa längdspåren i Hallby, funderar även på att kika hur det ser ut i Mullsjö, de brukar ju alltid ha mer snö än det är här! Och kanske att man kan ta det lite varligt och åka fast man är förkyld……

Saknar gymmet med, jag har ju oftast ganska pressat schema när jag tränar på lunchen, så jag hade verkligen sett fram emot lite längre och mindre stressade pass nu under jullovet. Fan oxå =( Dum timing det här, men vad ska man göra.

Ifall jag inte får tummen ur och hinner skriva mer innan nyår, så vill jag passa på att önska alla mina läsare ett Gott Nytt År, och tacka så mycket för att ni har hängt med nu i år!

Södra Vätterleden – Skinnersdal till Skinnarebo (16,5 km)

Det var ett litet tag sedan vi var ute nu, jag och maken, så när vi fick barnvakt i söndags tänkte jag först ta den lata och bekväma vägen och stanna hemma, men jag är väldigt glad att jag tog tag i mig och tog en bit till av Södra Vätterleden (Smålandsleden) istället. Första biten hittar du HÄR.

I och med att vi är runt hemtrakterna och vandrar så har vi fördelen att få skjuts ut till start- och hämtplatserna av min far, så att vi på det sättet kan gå hela leden fast i lagom bitar. Gårdagens vandring började alltså i Skinnersdal, där vi slutade förra, och gick genom Tabergsdalen och upp mot Skinnarebo golfklubb där vi blev upphämtade igen.

Dagen började i tämligen fint, men småkyligt väder, så vi hann få lite sol på oss innan det blev alldeles grått på himlen.

Jag och maken knatade på, vilket tydligen gick ganska snabbt igår trots en hel del lera, för vi var framme nästan två timmar tidigare än jag hade tänkt mig. Självklart blev det kaffe och äggmacka med, det är ju så galet gott att äta ute på något sätt.

Naturen är väl inte fantastisk ute så här års, men så länge solen sken blev det ju ändå lite färg i omgivningarna. Den här delen av leden var just nu ganska lerig, men annars var det en hyfsat lätt sträcka ändå, förutom just i Taberg där det var backigt värre.

Färgvariationen är ju inte enorm just nu, men det var skönt att komma ut ändå!

Jag är så himla glad att vi tog oss ut, för gud så mycket bättre man mår efter en lugn och skön dag ute, där man hinner prata i lugn och ro!

Moln i sinne

Känner mig lite lätt snuvad på den här helgen. Den avslappning jag efterfrågade när vi var ute i lördags kom ju av sig pga alla hjortlusflugor, och sen missade jag totalt att vara ute i höstsolen i går – i och för sig helt på egen förskyllan eftersom vi organiserade i ordning klädkammaren, men ändå. 

Bild från en gråmulen men vacker Nässjö. Ja alltså sjön, inte orten. 
Hoppas kunna få lite sol på mig till nästa helg, nu i veckan ser det ganska kört ut… Och jag som är så himlans påverkad av vädret, en gråmulen dag blir liksom bara ledsam och sorglig. Så verkar jag lite deppig – kolla ut på vädret så har du troligtvis din förklaring där…

Nyckelåsleden (utanför Mullsjö)

Trots det lite halvtråkiga vädret så kände vi för att ge oss ut en sväng idag, hela familjen. Efter en snabb sökning hittade vi Nyckelåsleden, strax utanför Mullsjö, som skulle vara 5 km lång (vi fick det dock till 6 km), med en grillplats och vindskydd ungefär halvvägs – perfekt.

Nu blev naturupplevelsen något… tja, lidande, idag. Det visade sig nämligen att skogen myllrade av hjortlusflugor (”älgfluga”), en liten blodsugande parasit som till utseendet ser ut som en stor, flygande fästing. Hipp hurra…. Jag vet inte om den har ploppat upp i fler skogar just nu, eller om den var så riklig just här, men det förtar ju minst sagt lite av den avslappnade stämningen när man hela tiden får slå bort hjortlusflugor ur kläder och hår. Brrr…. Fortfarande i skrivande stund känns det som det kryper på hela mig, trots att det är helt omöjligt vid det här laget.

Men men, tillbaka till leden. Den var inte sådär fin som jag hade hoppats på riktigt, mycket snårig skog och inte riktigt så nära till sjön (förutom i början och vid själva grillplatsen) som jag hade trott. Helt ok, men inte så mycket mer – kan dock tänka mig att det är väldigt fint att gå där på våren.

Till käk idag blev det en favorit i repris – heta räkquesadillas – och till efterrätt blev det grillade äpplen med kanelgömma i, jag ska försöka fixa fram bilder och recept på det framöver, idag åts det upp samtidigt som jag lade upp dem – ett gott betyg!

”Mamma, jag är en gammal gubbe….” Joråsåatte.
Den allra första delen av leden gick utmed Tidan, och var väldigt fin. Och full med flugor. 

Bra vindskydd och grillplatser, men ta med egen ved!

Alltid godare att äta ute!

Disigt och mulet, men grillplatsen låg väldigt fint precis invid Nässjön. 

Leden var väl markerad, men det var ändå inte helt lätt att se stigen bland alla nedfallna löv. Vid parkeringen vid Nässjön var det oerhört vackert, och sommartid ska det finnas en väldigt populär badplats där.

Ja, jag är en periodare….

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa – tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju ”en ny värld” varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur ”träningsvärlden” såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!
Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!

Södra Vätterleden – IKHP till Skinnersdal

Mormor hojtade till och ville ha barnen igår, så då passade jag och maken på att gå en bit av Södra Vätterleden. Min tanke är att vi går den bitvis, när vi hinner, och börjar där vi slutade sist. Sen går ju vi leden ”baklänges” om man jämför med hur den läggs upp i vanliga fall, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.

I vilket fall, i går morse började vi gå från IKHP (där vi även utgick från när vi gick John Bauerleden), i ett ganska disigt och småmulet väder.

Ganska snabbt kom vi ner i Huskvarna, genom Smedbyn, vilket kändes lite trist, inne i stan kan jag ju gå när som helst, det jag är ute efter är lugnet ute i skogen. Det var svårt att hitta här med, i skogen är det väldigt välmarkerat, men vid Smedbyn fick vi leta runt ett tag för att hitta vart vi skulle gå.

När vi väl kom upp från Huskvarna så blev det skog igen, från Öxnegården och framåt ungefär. Nu började dessutom diset spricka upp lite lätt, och vi fick den skogspromenaden jag hade önskat 🙂

Turen gick igenom en rad ställen man varit på tidigare – strutsabacken, nedför järabacken, genom och ovanför A6 golfbana, och det var egentligen inte förrän sista biten vi var helt utanför de ställen man känner igen. Fram till Skinnersdal var det ungefär 16 km, och det är där vi kommer fortsätta vandringen nästa gång. Måste för övrigt tillägga att utsikten därifrån var fantastisk!

Det blev nästan som en sommardag när solen sken igenom, helt otroligt fint väder!

Utsikten från Skinnersdal.

Blir alltid lite lycklig när alla vackra höstfärger tittar fram, nu, innan allt faller av,
så är det verkligen otroligt fint!

Hassafallsleden

Det här är en ”led” som funkar bra med familjen, det är ungefär 5 km tur och retur, om man är ända uppe på varkullen (vem kom på det namnet?) och vänder. Visserligen ganska mycket uppåt (och nedåt såklart), men även Lukas som är 5 orkar med. På vägen utmed vattnet finns det två fina grillplatser, med ved, men vi hade siktet inställt på att grilla och äta längst upp på Varberget, med den fina utsikten, så vi bar upp egen ved. 

Skogen och fallet är oerhört vackert, och utsikten på Varkullen är fin även om själva kullen inte var sådär jättespännande. Mycket folk var det i dag med, vi mötte nog i alla fall 10 andra familjer under dagen, och var inte själva uppe på Varkullen nån längre stund. Leden startar ju vid hembygdsgården i Hovslätt, och mitt tips är att gå samma väg upp som ner, går man slingan runt så är den halvan som leder ner väldigt tråkig. 

Dagens middag blev faktiskt nästan en tre-rätters, vi började med lite grillad majs (ok, mest för att vi inte kunde hålla oss), sen blev det grillade kycklingspett i en wrap, med hummus, och avslutningen fick bli lite grillad banan med choklad – barnsligt gott!

Så sjukt gott med kaffe ute med. För övrigt känns det faktiskt som det mesta smakar bättre ute, man är väl mer hungrig kanske, men ändå.

Barnen roade sig hyfsat på egen hand, om inte annat så vid elden där de slängde in diverse saker för att testa om de brann. Tänker väl lite som så att det är ju bättre att de testar sånt när vi sitter bredvid 🙂

Utsikten kan man inte klaga på i alla fall!

Ni har väl inte missat att jag börjat samla de (än så länge få) leder vi gått under en egen rubrik? Jag saknar själv en bra översikt över utflyktsställen och leder, så jag tänkte att jag själv kan bidra lite.