En summering av veckan

Det är verkligen fullt upp nu – på ett mestadels bra sätt. Undantaget var väl i onsdags när jag upptäckte röda strimmor från mellankillens skrubbsår på handen, och vi fick sitta på jourakuten en stund för att få penicillin – fast först efter det var skolgårdsfest pga första skolgårdsfesten på nya skolan.

Syns inte så bra på foto, men det var tillräckligt för att vi skulle bli inkallade till akuten när jag ringde och pratade med vårdcentralen.

Nya jobbet känns fortsatt himla bra, och även om jag såklart var trött efter en vecka så var jag inte så trött som jag var rädd för – gott tecken!

Annars är det mesta arbetet just nu här hemma på gården, hittills har helgen gått åt till att montera duschväggar i badrummet och göra annat fix där (ett sånt jäkla evighetsprojekt är detta satans badrum – ALDRIG mer!) varvat med att spendera så mycket tid som möjligt ute i vädret som ÄNTLIGEN gett en känsla av sommar! Vi fortsätter dra slingan till gräsklipparen, vi klipper gräset, rensar, trimmar (jag gick i över två timmar i går men det är INTE klart än, vi behöver röja området runt brunnen så vi blir av med brännässlor och åkertistlar (min nemesis).

ÄLSKAR att stora och små barn har ytor och möjligheter att göra i princip vad som helst på!
Trodde absolut vi hade en liten barnpool hemma, men hittade den inte. Det gick ju bra ändå dock!

Söndag förmiddag gick dessutom åt till ett lite mer annorlunda projekt, nämligen att avliva och ta tillvara på de tuppar som är överflödiga. Vi köpte ju dygnsgamla kycklingar (21) och då blir ungefär hälften tuppar – men det är alldeles för många tuppar för en hönsflock och de hade nu börjat slåss och stöka till det, så det var dags att ta ett gäng. Vi lämnar kvar 3 tuppar till de 10 eller 11 hönorna (svårt att räkna dem faktiskt), men vi behövde ändå ta ett litet gäng tuppar. Det är ingen favoritsysselsättning kan vi väl konstatera, men ska vi kunna ha egna djur på det sättet måste vi kunna ta hand om dem, och jag vill heller inte bara ha ihjäl dem och slänga dem – så nu kom Vanja från @Mittparadispajorden (instagram) och visade oss hur vi skulle göra för att till sist stå med en hel kyckling likt den ifrån affären. Stycka köpt kyckling har jag gjort en massa gånger, men det var bra att få handfast visat hur jag skulle ta ur dem och få bort fjädrarna. Nu är det betydligt lugnare och mer rofyllt i hönsflocken, och det känns bra!

Inte helt enkelt att fånga in dem faktiskt…

Idag har vi ett tråk-projekt kvar i badrummet, sen ska vi ta en utflykt till Gränna för att kolla polkagrisar och äta gelato är tanken. Vi FÖRSÖKER sätta oss och pausa med både på dagarna och framförallt kvällstid när vi har kvällssol där vi har vår soffgrupp på altanen – gärna kombinerat med nåt kallt och gott att dricka. Inte dumt! Men det gäller att komma ihåg att pausa med, det är mycket som sak göras och det är roligt det mesta – då blir det lätt att man jobbar på lite för mycket. Förresten, mina tomatlådor är klara med, ska försöka sätta mig och göra guiden till dem idag!

Blev utemiddag i går för första gången, inte så iordningställt men det funkade ändå.
Köksträdgården är visserligen inte i ordning, men grön och frodig – DET är den!

Det blir mest någon form av summering just nu, det blir inte så prioriterat att sitta vid datorn när det är så härligt att vara ute…

Naturhelg

Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.

Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”
Det är ungefär lika mycket passande av de där två.

Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:

Ni fattar va?

Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…

Favvo-muggen!

Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…

Stora vågor!

Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.

Vi kröp upp i hörnet, jag och …
…den här, såklart.

Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!

Men helt ok ändå?

Så närmar sig den här semestern sitt slut då. Det har varit en lite konstig semester ändå får man väl säga. Ja en till Corona-sommar då såklart, men det är inte så ofta vi säljer hus och heller inte (som tur är) normalt sett semestrar när jag inte kan bli av med inneboende stress. Men hur som hur har det ändå varit en helt ok sommar ändå?

Jag har fått lite sol på näsan och kände mig fin en stund…

Förutom att jag är så ORIMLIGT glad över att vi haft sån fantastiskt sommarväder – för det gör verkligen all skillnad i världen för min del – så var ju Liseberg allra bäst. Men vi har hittat på annat med ju, forntidsbyn häromdagen, vi har klättrat i höghöjdsbana och vår cykelutflykt på Visingsö tex.

Det gjorde ändå sitt till den sista semesterveckan att vi sålde huset, måste jag ju säga, så otroligt skönt att ha det klart!

…vi har fikat och ätit glass ute på ett gäng olika ställen, bla Stuk.

Kikar man på min önskelista inför semestern så har jag ju faktiskt också tagit ett par steg mot ett annat mål – att börja träna igen. Två gånger har jag coachats av Anton och två av Jonas, och så har jag anmält mig till introkursen på Crossfiten med.

Jag sa att Göteborg var en av de bästa sakerna, det här var helt klart också en av de bästa sakerna, att träffa bror, svägerska och min lilla brorsdotter!

I dag var planen att vi skulle grillat med en kompis med familj som vi sprang på när vi var i forntidsbyn, men jag var lite förkyld i morse så vi fick skjuta på det. Som tur var, visade det sig ändå, för sen har det liksom bara gått utför i dag, efter en stunds kantarellplock tvärdäckade jag på soffan och nu är jag rätt ordentligt snuvig. Också ett avslut på semestern, men men, nu blir helgen lite lugnare ändå så det funkar absolut.

Det har varit varmt nog att alla fått bada så mycket de velat. Till och med jag har badat i VÄTTERN hela TRE tillfällen – inte illa!

Inplanerat framöver är den grillkvällen som skulle varit idag, och så en kräftskiva med grannarna i slutet av augusti – men tänker försöka nyttja kvällar och helger till så mycket trevligheter som möjligt för att inte tappa sommarkänslan. Hur håller du bäst kvar din semesterkänsla? Och har du kanske också lite semester kvar, innan det är dags att börja jobba?

Ekehagens forntidsby

Jag hade ju med Ekehagens forntidsby på listan över saker vi ville göra på semestern, eftersom framförallt Lukas gärna ville dit. De har ju varit där med skolan (Oliver också, för länge sedan) och då fick de göra en massa olika saker, spjut, baka bröd, göra nån soppa och lite annat, så han ville gärna tillbaka. Tänkte att det blir ju kanon, bra med utflykt där vi kunde ta med Nala med.

Jag blev väl lite…besviken, kanske. Det var ju jättelitet, och inte så väldigt mycket aktiviteter, förutom myggaktiviteter eftersom hela ”byn” låg runt ett litet träsk. Hade nog sett nåt lite större framför mig? Men barnen var väldigt nöjda, de fick bland annat skjuta med pil och båge:

De fick baka stenåldersbröd, de fick paddla kanot (eller alltså, det var väldigt blött i dem, vi gav upp innan vi kom ut egentligen), man kunde göra egna läderarmband och så kunde man ”fiska” upp träfiskar med magnetspön – det var tydligen en riktig höjdpunkt och alla 3 barnen från 4 till 14 stod en lång stund och höll på med det!

Kolla leendet liksom!

Vi hade inte askalas tur med vädret, men lyckades ta oss in i restaurangen för lunch när den värsta skuren kom. Där var köttbullarna slut, men det var en helt ok vegetarisk lasagne istället som gick hem hos de flesta. Fanns också en hel del fika, fast vi stannade till på EJ farm på tillbakavägen istället, det ligger inte långt därifrån.

Det gick lite lösa kossor och får där med, som man kunde klappa på, men fisket var nog höjdpunkten. Jag HADE nog tyckt det var roligare med en kombo av mer heltäckande (myggvänligare) kläder och lite bättre väder, så min recension är kanske lite orättvis ändå.

Alldeles för mycket exponerad hud, har massvis med myggbett sedan dess.
När minsta tröttnar är man glad att äldsta orkar bära en stund ❤

Mitt tips om ni åker dit – ta med bättre kläder och kanske myggmedel, det fanns också mängder med eldplatser så det är nog mysigare att ta med egen matsäck att grilla.

Bäst på dagen var att vi mötte en gammal kompis med familj!

Sanatorium? Asylum? Eller bara ett vanligt vilohem…

Jag får ingen riktigt bra ordning på mina känslor om den här sommaren känner jag. Det allra, allra bästa (hittills) har varit att det har varit så fantastiskt väder ändå – för med den här solen och värmen så har det inte funnits ett behov av att resa någonstans för att få just de två sakerna, och en dag då man kan bada är ju åtminstone enligt barnen en bra dag.

Men ändå.

Jag känner att jag liksom kippar efter andan flera gånger om dagen här hemma, och stressen ligger hela tiden som en klump i halsen. Bäst är de dagar då vi är i väg (den bästa dagen av alla var på Liseberg), men det blir ju jobbigt på ett annat sätt, vi kan ju inte flänga runt hela tiden heller.

Går runt i trädgården som förutom att jag gjort den ganska underhållsfri dessutom är väldigt fin nu. Tji att det hjälper.

”Du måste kunna stänga av”, säger mamma när jag suckar över att de stora killarna tjafsar om vem som ska bära vilken sak till badet. Ja det vet jag väl, det är ju inte så att jag inte VILL kunna stänga av, jag får det bara inte att funka. Och så han mini då, som hur go han än är ger en magsår över alla saker han får för sig att göra hela tiden, för att inte tala om att han pratar på både in- och utandning.

Som jag skrivit innan så är det jobbigast att vara hemma, en vanlig dag. Typ som i dag, vi hade mormor på elva-kaffe och sen tog jag med barnen till Vätterstranden. DET är dock stressande, inte själva badandet men till och i från och nån måste kissa och tog vi inte med badringen, kan nån gräva ett sandslott med mig, ställ dig inte på filten med sandiga fötter, alltså ni får hjälpa till att bära sakerna tillbaka till bilen?!? Hatar typ att åka och bada. Eller det runtomkring då. I övrigt har vi liksom inte gjort nåt, de stora följde med mormor hem, maken var borta en sväng med en kompis, jag har legat i solen och läst när jag satte Filip vid min ipad, men ändå, stressen är bara en hårsmån från att lamslå mig.

Nästa vecka är min sista semestervecka, och jag är orolig. Orolig för att jag inte hunnit få nåt vidare längre avstånd mellan mig och stressen, orolig för hösten som kommer bli krävande som fasen på jobbet. INTE orolig för flytt mm, inte på det viset, konstigt nog får inte det stressen att öka alls? Kanske för att det är så tydligt vad som behövs göras – städa till visning, absolut jobbigt men inte mentalt. Flytta sen? Också jobbigt men när jag tänker på det så ökar inte klumpen i halsen. Fast visst, den lättar inte heller.

”Skör” är inget ord jag förknippar med mig själv, men gränsen till min stress är nog ändå typ ”skör” just nu.

Tänker att jag skulle vilja bli inlagd på ett gammaldags vilohem i några veckor, där maten lagas åt mig och jag inte behöver tänka på någon eller något annat alls… Skulle väl förlora förståndet av ren chock.

Blir så arg på mig själv med, som inte kan bara vara som alla andra och kunna släppa det, vi har sänkt våra krav här hemma till en lägstanivå som vilken //idiot// som helst skulle klara av. Vill ju bara kunna njuta av de här dagarna, inte göra ett smack, inte ta ansvar för något. Jävla mig, att förstöra för mig.

Högt och lågt

Tycker det är så himla bra att det äntligen kommit en höghöjdsbana till Jönköping, det var verkligen på tiden. Både jag och ungarna tycker det är väldigt roligt att klättra – även om jag är ganska höjdrädd. I går var vi där, jag och de två stora grabbarna. Filip hade nog gärna varit med, men det får faktiskt vänta tills han är lite större så han har lite mer glädje av det istället för att bara klättra runt längst ner.

Lite extra stolt över den här killen, för när jag och Oliver skulle klättra en röda banan sa jag bara att han kunde köra den blå vi inte testat än – den provade vi strax därefter och den var RIKTIGT utmanande, men den hade han klarat galant på egen hand!
Han provade på röda med, men nådde inte riktigt.
Oliver och jag började på röda, men fick ge upp efter halva banan ungefär.
Glad att de vågar försöka, även när det är läskigt!
Jo men jag var med också ju. Är faktiskt ganska stolt över min insats, jag är ändå ganska höjdrädd!
Det är ju ändå rätt högt upp, och inte helt enkelt heller när man är otränad och tung.

En del har vi ändå hunnit hitta på, så här denna hemma-semester. Kvar på önskelistan står kanotpaddling och kanske en tripp till Ekehagens forntidsby, som semesternöje. Vad har du kvar på din lista?

Den finaste stilen

Jag har inte så mycket direkt stil över mig, alltså klädmässigt och så. Klart jag har en sorts kläder som är ”jag”, men det är inte så att det är så mycket av nån direkt stil utan mest sånt jag känner mig bekväm i. MEN, det finns en stil som jag tycker är så fantastiskt vacker, särskilt nu på sommaren när den liksom utstrålar så mycket sommar som något bara kan göra – nämligen boho -stilen. Eller kanske specifikt vissa tolkningar av den, typ som sånt här (alla bilder hämtade lite random från Pinterest):

Svalt, enkelt, mjukt men okomplicerat kvinnligt, sååååå vackert…

Insåg när jag kollade i min Pinterest-mapp att jag gillar stilen även mot höst och vinter med:

Önskar jag var riktigt duktig på att få till sån stil, men som med så mycket annat så blir det ju bäst om man får till helheten, utan att det blir utklätt. Sen är det ju påtagligt unga och smala modeller för just den här stilen, kanske är jag bara för gammal och mullig. Fast nån som lyckas ändå, som är till och med nåt år äldre än mig, är ju Gynning. Tycker hennes ”Ibiza-stil” när hon är osminkad och bara somrig är så himla fin:

Bild lånad från hennes instagram

Förresten, kikade ni lite närmre på den översta bilden jag lade in så ser ni att det är lite fina smycken från Jonna Jinton där, kolla det här tex:

Det är hennes Nordic Sky Necklace, och jag tycker det är så sjukt fint.

Hon har ju lite svensk sval boho-stil med, och väldigt vackra smycken :

Det är ALLTID den här typen av klädreklam och smyckesreklam jag fastnar för – men jag har nästan inga kläder som faller under kategorin ändå. Volanger och jag går inte alls ihop, och inte heller väldigt löst sittande kläder, men de senare åren har jag åtminstone köpt lite fina kjolar som jag känner mig fin i nu på sommaren. Toppar är mycket svårare, det ser bara utklätt ut med en del som är alltför ”mycket”, och många toppar nu är antingen croppade (nej men alltså det går ju inte) eller för tajta. Jättesvårt det där.

I vilket fall kan jag sitta och bläddra igenom hur mycket klädannonser som helst som ser ut ungefär så här…

Från nån site som heter Shein (inget samarbete) som har världens sämsta översättningar, men som har fina klänningar. Misstänker dock att de skickas från andra sidan jorden och att storlekarna inte riktigt funkar på mig, även om jag hittar en modell som gör det. Men drömma är gratis!

Är det vi som är mest ensamma?

Nej, det kommer inte bli en träningsblogg av det här (igen), men hela anledningen till det här inlägget kom sig av en tanke som slog mig just när jag faktiskt TOG mig till gymmet, inbjuden av kollegan Anton som snällt nog såg till att jag kom dit.

I vilket fall, när jag åkte genom stan insåg jag ett par saker:

1. Det är tydligen fredag (DET är ju ett skönt tecken på semester att man är veckovill och det är jag verkligen)

2. Det var en massa folk ute på uteserveringar och restauranger som festade, drack lite gott och satt och tjötade.

Jag tar ju minst lika gärna en drink en sommarkväll, det är inte det, det kändes bara långt bort att sitta ute och festa med ett gäng kompisar.

Kommer strax till min fundering, men kände mig extremt långt ifrån deras verklighet just nu – det kändes lite som en livstid sedan, trots att jag såklart gärna går ut på en och annan AW, men just det där somriga bekymmerslösa festandet en fredagskväll kändes minst sagt avlägset.

Jo, men i alla fall, såg flera grupper med tjejer som gick och pratade och skrattade i sommarfina klänningar, och det såg så härligt ut. Här då till min fundering, jag har absolut ett gäng vänner det är inte alls så jag menar, men just det där hänga med ett gäng tjejkompisar, eller vara med bästa vännen en hel sommar och ändå aldrig få slut på saker att prata om, det händer liksom inte direkt. Alla har (självklart) sitt och så, men så är det nog olika typer av människor med tänker jag. Och då slog det mig, många av de jag följer som antingen är influenser eller som jag – vanlisar som bara har en stor del av sitt inre liv online på ett eller annat sätt, vi är nog av det ensammare slaget.

Det är ju så många tillfällen när det mest normativa är att hänga med ett gäng vänner. På sommaren, vid mysiga höstkvällar, runt julen och sen påsk och midsommar. Då blir det mer kännbart när man mest är själv med familjen, på gott och ont.

Kanske är det så att det är vi som är i grund och botten introverta som gillar det här sättet att kommunicera lite extra, vi som kanske prioriterar en lugn hemmakväll över att hänga med ”gänget” som också tycker om att utrycka oss med ord och bild på blogg eller tex instagram? Eller gör vårt liv online det inte lika intressant att hänga med oss, man kanske tycker att man får nog av mitt liv ändå, så att säga? Kanske är det en blandning av båda, eller så missar jag målet helt. Jag kanske bara råkar följa folk som är lite ensamma av sig, eller är vi det allihop som lever lite härigenom?

Det var min fredagsfundering i vilket fall, nåt ska man ju sysselsätta sig med en stund innan det är dags att sova. Vad tror du, ligger det nåt i min spaning eller är jag helt ute och cyklar?

Och du Anton, tack för att du fick med mig till träningen, det känns himla skönt! Eller ja, det kommer det nog inte göra de närmsta dagarna, men just nu gör det det åtminstone).

Cykla på Visingsö

Det höll på att bli katastrof där ett tag, för vi var inte beredda på att det skulle ösregna i ungefär 1½ timme, men det vände som tur var och vi har nu haft en mestadels trevlig (om än jobbig) dag på Visingsö.

Bra med lådcykel att packa i, och roligt och mycket lättare än jag trott att cykla på tandemcykel!

Maken hade bokat en tandemcykel och en lådcykel hos Visingsö cykeluthyrning, och så hade vi med Olivers cykel med som de två stora grabbarna fick turas om med att cykla på. I lådcykeln stuvade vi ner packning (lunch och middag), Filip och Nala – dessvärre inga regnkläder då, så när det började ösregna fick vi cykla tillbaka till uthyrningen och stå och vänta ut den under tak. Som tur var hade vi inte kommit så långt, och det fanns ju en glassbutik i närheten, så det ordnade upp sig.

Liten strand med två bryggor, funkade helt ok. Eller ja, det var typ kaos, en hund som sprang överallt (i kort koppel) och skällde på andra som skulle bada (japp, skäms gör man) och en 4-åring som springer helt åt andra håll än man säger och inte lyssnar för fem öre trots att man tar i med sin ”nu-jävlar-röst”. Men de stora kunde bada som de ville och hade det bra åtminstone.
Största och minsta sonen!

Vi hade inte så mycket annat planerat, så vi cyklade först över till västra sidan av ön där vi badade (alla utom jag) och sen tog vi en omväg åt söder innan vi återvände för att kolla borgen och käka.

I vanlig ordning lockade borgen barnen, som sen ganska snabbt kom på att den inte var så kul ändå.

Det funkade helt ok med Nala i lådcykeln – när vi spänt fast henne så hon inte kunde hoppa ur innan vi startade, men sen på tillbakavägen på en lång rak grusväg fick hon springa bredvid istället. Det älskade hon verkligen! Perfekt med lådcykeln som inte välter, och så körde vi såklart i lugn takt så det gick på hennes villkor.

Åka färja är ju också ett äventyr när man är 4 eller hund. Nu är jag ju ingetdera, men det var den enda bilden jag hade och jag kom inte på nåt vettigt att skriva till den.

Nu är vi vuxna tämligen slut efter att hållit i ordning på de minsta.

Varför blir det så här?

Jag kom på varför jag i vanliga fall alltid bokar in att vi ska åka någonstans när det är semester – det är SÅ mycket enklare när man inte är hemma. Det är jobbigt och stressigt att boka, planera och fixa – delvis därav det inte blivit något inbokat i år – men det är skit att vara hemma på semestern, för då finns ALLT det som alltid ska göras där hela tiden, fast det ackompanjeras av uttråkade ungar 100% av dagen oftast. Är man i väg ett tag någonstans, så är det ingen som förväntar sig att jag ska fixa mat, ungarna kan underhålla sig på ett annat sätt för miljön är ny och den jäkla VARDAGEN känns längre bort. Sen är det ju inte stressande att vara iväg heller, när man ska hålla koll på hund och pillrig fyraåring, men ändå.

Förlåt att jag gnäller, den här semestern har varit så himla efterlängtad och välbehövlig, men jag behöver liksom reda ut det här för mig själv och då är det det här forumet som är tillgängligt just nu. Rätt säker på att det dessutom finns ett gäng mammor där ute som kan relatera till att den så kallade semestern inte innebär så mycket vila.

Det HAR varit mycket bra saker OXÅ den här veckan. På topplistan ligger förutom Liseberg att vi träffat min bror med familj, i morse gick vi tex en runda på Dumme mosse och satt sen och fikade en lång stund.

Det hade varit asskönt att få en vecka helt själv – inte hemma för då hade man ändå bara grejat som vanligt – bara för att verkligen få ladda. Men semestern är kort, första veckan av fyra har redan gått och jag vill ju OCKSÅ umgås med mina barn. Jag fattar att det kan låta som jag inte gillar det, men det gör jag verkligen – såvida vi inte bara är hemma och alla förväntar sig saker av mig som jag inte orkar eller vill göra.

Lugna morgonpromenader med Nala är inte fy skam heller.

Så, nu har jag fått släppa lite på ventilen, så nu är det bara att ta sig i kragen och ta hand om saker som vanligt. (Här var jag tvungen att springa ifrån för att avstyra ett bråk…). Förlåt, det är ju bara en överstressad mamma här som känner sig otillräcklig och som inte kan slappna av, inget värre och inget nytt under solen… Kram på er, i vilket fall, ni som kämpar med barn, familj, diagnoser, sjukdom och tusen andra saker. 🤗

Ps, flytten mm stressar mig i princip inte alls, då är vardagspåhänget mycket värre. Nån mer som känner igen sig?