Allt redo

Inte sedan jag började blogga för typ 13 år sedan har jag haft ett så långt uppehåll som nu, på två veckor. Men jag har verkligen inte haft lust och inte känt att jag haft nåt jag velat skriva om – då är det skönt att ”äga sig själv” och inte behöva prestera, utan att jag bara kan låta lusten styra.

Vi har i alla fall haft en ”lugn” påskhelg – lugn på så sätt att förutom ett sjuårskalas på långfredagens förmiddag så har vi inte träffat nån typ, inga inplanerade middagar, inte åka iväg, utan bara en skön helg hemma. Citattecknen kommer av att det såklart inte varit ”lugnt” på alla sätt, vi har haft världens trädgårdsröj i helgen och faktiskt har hela familjen hjälpt till, åtminstone korta stunder.

Nu är alla ytor i köksträdgården förberedda för sådder och planteringar, det enda som ska göras här är att fylla på med flis i gångarna.
Vi har lagt sten runt två av landen, det har legat en markduk över landet längst till höger i bild (det med björkstammar i) sedan vi flyttade in, i ett försök att döda en riktigt dåligt plantering med hallon. De var i uselt skick och spred sig bara, men nu var allt dött och det gick enkelt att gräva upp rötterna. I gångarna ligger det markduk och flis sedan innan, men på många ställen har det liksom ”runnit ihop”, så nu fick jag hjälp av hela familjen att langa lite överbliven marksten som fick agera kant mellan duk, flis och jord. Det är typ inte rakt nånstans – det gör inget, för det är ändå otroligt mycket bättre än innan. Där det syns svart till vänster var det gamla blomsterlandet som var heeeelt övervuxet med kvickrot, det ska kvävas till nästa år och sen kan vi göra en ny rabatt där.
Jag gillar portalen som markerar ingången till köksträdgården. Den skulle bara behöva målas i år (det är slamfärg), men jag vet inte hur jag ska kunna tvätta bort alla alger ordentligt utan att riskera skvätta ner på växterna nedanför. Vet inte om ättika-receptet är gott nog, och dessutom är ju inte heller det kanon för växterna nedan. Någon som har tips?
Inte ett dugg rakt, men det gör inget! I landet med de rundade stenarna har vi planterat jordgubb, och i landet till höger ska det bli tidig färskpotatis som jag ska testa att samplantera med solros (därav stöden som ska slås ner ordentligt och sen få nån lina mellan sig).

Förresten, ser ni häcken till höger där? Där fick Filip gå loss med den stora häcksaxen för att klippa ner allt spret, och han gjorde ett otroligt bra jobb, det hade nog inte blivit bättre om jag gjort det själv! En sån liten trädgårdsmästare är han!

De tidigaste ätbara växterna vi har i trädgården är ju rabarbern, som redan är på gång. Även våra buskar med blåbärstry håller på att slå ut, och vinbärsbuskarna är inte långt efter.
Hönorna är vansinnigt nöjda över att få komma ut i det gröna efter en lång vinter. I hönshuset huserar nu även kycklingarna i en egen del, under värmelampa, så de kan börja vänja sig vid varandra.
Våra små minigriskultingar är vansinnigt charmiga, det gäller att passa på att gosa nu innan de ska till nya familjer i slutet av april!
Nyfikna som få!
På kullen bakom huset är det stora fång med snödroppar, och krokusar kan man hitta lite här och var i landen. Scilla finns det gott om med, och alla små, små duttar av färg gör att man orkar med ett liiiitet tag till innan grönskan kommer på riktigt.
Ja alltså, så här såg det ut i morse, och nu i eftermiddag är det nästan 1½ decimeter… men det varar förhoppningsvis inte så länge, och jag hoppas också att det är det SISTA bakslaget för våren!

Växthuset är klart för sådd med, där har vi lagt årets kompostjord. En liten omgång rädisor har jag sått där, och Filip har sått ett gäng i pallkrage, och i en liten godislåda växer små groddar av årets första sallad i växthuset. Så snart den här snön och kylan släpper sitt grepp (förhoppningsvis senast till helgen) så ska en massa mer sådder ut i växthuset, av spetskål, brysselkål och kålrabbi, och sen ska årets luktärter ställas ut utomhus med. Snart behöver jag också börja få ut de större plantorna som står i garaget under växtlampor, de kommer snart inte få plats och där ska jag ställa in mer tomater med framöver.

Det är ett ganska stort jobb att få ordning på allt inför säsongen, även fast många land redan ligger klara sedan i höstas med ett tjock lager täckodlingsmaterial på sig, så jag är glad att vi dels hade många dagar på oss och att jag hade god hjälp. Hoppas din påsk var bra med!

Hemma-akuten

I dag har det från min sida, trots det fantastiska vädret, varit en lite halvdan dag. Känner mig lite förkyld och har dessutom en himla envis nackspärr som inte riktigt vill ge med sig, så har varit lite lättirriterad och liksom planlös idag. Vi har varit ute mest hela dagen, såklart, och har bland annat planerat hur och var vi vill ha altanen vid växthuset. Jag var och handlade reglar i går (för övrigt, så JÄVLA skönt det är att känna sig fullt hemma och kapabel i en byggvaruhandel?!? TACK för det säger jag bara till min rundtur i byggbranschen!) så vi skulle ha det hemma. Handlade också lite extra virke så nu har jag lagat trappan som höll på att ge med sig – den skulle egentligen behöva bytas ut men nu kommer den hålla minst året ut.

Vi landade i att ca 4×4 meter blir bra här. (OBS – bara test av storlek, vet att den är sned)

Till sist har även tonåringen typ grävt klart gropen för ankdammen (så djupt som vi trodde blev bra och nu får vi nog bara anpassa oss till det), men lagom till att vi precis lyft i ”poolinsatsen” av den avsågade avloppstanken så skulle Filip klämma sig in mellan, snubblade på en spade och slog upp ett djupt men inte så stort sår på hakan. Det blödde ordentligt, men efter lite rengöring konstaterades att det inte var så långt, typ 1,5 cm och jag rotade fram lite kirurgtejp jag hade liggande och tejpade ihop det. Ingen idé att åka till akuten i massor med timmar när det skulle vara det enda de gjort där med – skönt att man ändå känner sig rätt trygg efter tre barn. Nu är han öm och lite svullen men förutom att han gissningsvis kommer få ett litet ärr under hakan så bör det inte vara några konstigheter.

Mitt lilla hjärta ♥️

Efter det så dog kvällen liksom av lite, min ork tog slut och nu tänker jag mest lägga mig i soffan och läsa lite. Läser för övrigt den sjukt spännande boken ”Ugglan dödar bara om natten” av Samuel Björk, inhandlad på second hand där jag numer köper typ alla mina böcker. Billigt och smidigt! Man kan ju låna med såklart, men jag tycker det är så jobbigt att komma ihåg att lämna tillbaka böckerna i tid? Knäppt, jag vet.

Hoppas ni har haft en skön lördag i värmen i alla fall!

Flis till folket

Det är mycket att göra nu på våren, sånt som inte går att skjuta på, som frön som ska ner och rabatter som helst ska rensas nu för att det ska bli mycket lättare sen. Det blir mycket ”rapporter” på vad jag gör nu, men det är för jag själv dels tycker det är trevligt att skriva om och dels är det kul att kunna få tillbaka ibland och se allt som hänt. Den här helgen blev det dock mindre gjort eftersom maken däckade i nån typ av flunsa, stackaren.

Sakta börjar den nya rabatten ta form, även om den fortfarande inte är super-vacker så blev det klart finare med träflis i gångarna.
Även gångarna i trädgårdslandet har fått markduk och flis! Kommer bli kanon när det kommer lite grönt till.
Runt det gamla grishuset fräste vi upp den värsta oredan med jordfräs förra helgen. Kombinera med diverse blomsterfrön jag inte orkar så organiserat så blev det nu en stor yta #Radgard , hoppas NÅT tar sig!
På Den stora åkern är nu foderbetor sådda, hoppas på mat till grisarna i vinter…

Men vi har också hunnit med lite glass-utflykt på glassfabriken, det fantastiska vädret vill man ju njuta av till 110%!!

För övrigt har jag en massa fina tulpaner här nu, och MÄNGDER med rabarber…

Älskar denna färgkombo!
Vår altan har fått lite krukväxter (om än små än så länge), blivit avtorkade och så fram med dynor.
I växthuset har citronen fått en större kruka, den väntar där inne på lite stabilare värme, så ska den få flytta ut sen över sommaren.

Bästa med helgen?! Att det varit sommarvärme!!!

Tillägg sent söndag kväll: sämst med helgen?! Jo men det verkar vara nån lite udda form av magsjuka som först tonåringen hade förra veckan, sen maken i går och nu Filip (som var den enda som kräkts, därav min osäkerhet). Nu är då frågan om jag är immun mot denna sort med, som med den vanligaste?!?!

Arbetshelg

I helgen var det ju perfekt väder för en rejäl arbetsinsats på gården, och på söndagen fick vi med hela familjen i arbetet. På morgonen var jag och hämtade en jordfräs jag hyrt via Hygglo, med målet att göra en åker vid den sedan länge oskötta plätten runt vår brunn. Tanken är att vi ska kunna odla foderbetor där som vi kan ge till grisarna i vinter,

Här hoppas vi att det blir en bra skörd med foderbetor – men de kommer få klara sig själva – dvs vi kommer inte vattna. Det är redan väldigt torrt och eftersom vi bara har en brunn så vill jag prioritera växthuset (och hushållet såklart).
Grisarna har knatat runt och fyllt magarna till bredden i nya hagen. Jag byggde också ett enkelt skjul som går att använda i båda två hagarna beroende på vilken sida man stänger av.

Vi blev ju dessvärre av med våra fina mignon-ankor, men har som ambition att så snart det går skaffa nya. Därför vill vi förbereda med en liten damm, det här är faktiskt en ”ingår-i-köpet” avfallstank (ny) som vi sågat av och ska gräva ner. Grävjobbet står tonåringen för!

Det blir ju en hel del jord när man gräver upp (helt orimligt mycket faktiskt), men den forslas bara en kort bit – nämligen bort hit:
Alldeles framför växthuset där det ska bli en stor plantering med perenner (även om det är potatis i en del nu pga fick ont om plats). Ser inte så vackert ut just nu, vi använder ”no dig”-metoden, dvs lägger ut kartong, sen på med jord och täckmaterial – men när det är klart kommer det bli kanon!
Mellanbarnet fick stå för ogräsrensning i gårdsgruset precis vid entren. De stora stenslänterna kommer likt förra året få stå som de är – någon gång framöver ska jag göra terassodlingar här i stället, men nu får det som växer där vara.

Alla djur mår himla gott just nu och njuter av solen utan att det är för varmt. Hönorna är makalöst nöjda över att få gå fritt igen. I bakgrunden ser ni vår nya tupp-tonåring Flax, han kommer bli så makalöst fin i sin svarta fjäderdräkt!

Äntligen äntligen börjar det också bli lite grönt, förutom gräset har de flest buskar och träd åtminstone bladsprickning i någon form. Nere till vänster här ser ni hallon och vinbärsodlingarna, i år testar jag att inte beskära hösthallonen förrän efter de gett en första, tidig skörd.

Man mår SÅ gott i kroppen och huvudet efter en sån här helg (talar nu inte för stackarn som fick slita med jordfräsen). Det är så skönt att känna att kroppen är frisk (ja någorlunda i alla fall, man är ju ändå över 40) och stark, och att man orkar det mesta man vill. Själv har jag förutom att jag har stängslat och byggt gris-skjul planterat ut lite tomater i växthuset, planterat ut hälften av luktärten och så en massa smått där det funnits behov. Nästa helg ska det ju bli riktigt varmt och skönt, och jag tänker att jag ska plocka med familjen för lite glass-utflykt någonstans (tipsa gärna!).

I dag har ju den ”vanliga” veckan börjat igen, och som vanligt önskar jag ju lite så här års att fördelningen var omvänd – med 5 dagars gårdsarbete och 2 dagars vanligt jobb – men räntor, matpriser, el och bensin har satt lite käppar i hjulet ett tag nu. Nåväl, jag har tagit ledigt de kommande klämdagarna så det blir ganska mycket tid här hemma ändå framöver.

Är det förresten något ni undrar över, med gården, jobbet eller något annat?

Vem glömmer maten?!?

Förlåt, jag loooovar att det är sista gången, men det är banne mig orimligt att det fortfarande är is på vattenskålen VARJE MORGON fortfarande?! Jag börjar bli så stressad över tomater som ska ut och saker som behöver planteras, för att inte tala om hur trist det är att vara iskall när man är ute trots varma kläder, eftersom vinden är ISKALL och alltid blåser här ute. Det är få ställen det är helt lä på, och framförallt är det ju inte på de ställena jag villhöver jobba på.

I dag har annars precis hela dagen ägnats åt att stängsla om en till hage. Det är den som fåren kommer gå i när de ska flyttas från den första, det är ju inte särskilt akut, men däremot vill jag gärna testa att ha grisarna i den innan. Kan de gå och beta gräs först så behöver jag inte köpa så mycket foder, vilket vore väldigt tacknämligt. För övrigt så kom faktiskt våra låne-får i morse, men jag har inga bra bilder så jag får återkomma med ett inlägg om dem! I dag har i alla fall hagen fått en extra lina med ståltråd och så har jag flyttat om alla andra linor, i morgon testar vi att flytta över grisarna.

Ibland måste man ju bara pausa mitt i arbetet och ta in hur otroligt vackert det är runtomkring nu! Så fridfullt med fågelkvitter och bara lite avlägsna ljud från böndernas traktorer i trakten. Så skönt jobb att stängsla med, precis lagom monotont för att hjärnan ska kunna bli helt avslappnad där tankarna bara flyter runt.

Nåväl, helt tyst är det ju inte, jag har ju en härligt 6-åring som mestadels hjälper (och lite stjälper) till i arbetet – och jobbar man så har man ju munnen fri till att prata oavbrutet med, tycker han. Han luktar så himla gott nu, soligt och lite dammigt med en fantastisk basnot av varmt barn… Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan detta framöver när han blir större??? Jag tvångspussar och sniffar allt vad jag kan så fort jag kommer åt, och försöker liksom spara doftbilden och de mjuka kinderna i mitt minne.

Vi hade faktiskt lyxen i dag att bli serverade grillad korv-lunch av vännen Vanja i dag – annars kan det lätt gå alldeles för många timmar innan man inser vad klockan är och att alla behöver äta sedan länge. Det har blivit många alldeles för sena middagar de helger som varit, för jag som annars tycker att måltiden är höjdpunkten på en dag tycker nu att det mest är ett störande moment i mitt work-flow här på gården. Ni som känner mig vet hur OTROLIGT långt det är från min grundläggande inställning att man lever för att äta, inte tvärtom. Men här finns det så mycket annat som liksom är ännu härligare?!? Helt galet…

Spridda tankar

I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.

Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.

Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…

Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.

Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.

Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!

Lite närmare Döden

Gud så skönt det var med långhelg! Lite extra trevligheter den här helgen med, i söndags firade vi min bror som med familj var i stan – han fyllde jämna 40 i veckan nämligen. Firandet blev dock inte sådär extravagant, utan kanske snarare en extremt lugn skön dag med utflykt och lite vandring på Visingsö följt av middag hemma hos oss. Men, med heltidsarbetande småbarnsföräldrar är det ibland precis det som känns bäst…

Vad konstigt ändå, att ens lillebror kan vara så ”gammal” som 40 ändå?
Filip och lilla kusinen Elsa cyklade runt – perfekt på en ö med få (inga) backar!
Kul att lyka med kusiner!
Vackert men inte så långt kommet med grönskan än…
Och god lunch – min favorit nudelsallad!
SÅ otroligt nöjd över att få åka färjan!

Fredagen spenderades som vanligt nu för tiden, dvs utomhus med lite småjobb på gården precis hela dagen. Jag och maken lyckades hinna få till köksträdgården så vi satte potatis och lök och sen täckte vi allt med gammalt ensilage från grannen – så himla skönt att ha det gjort för det har hängt liiiite över mig så fort jag kikat ut mot trädgården. Få ner potatisen är väl ingen superpanik – vi har satt den tidigaste potatisen redan – men att täcka jorden så den inte torkar ut har känts som en prio. Det har ju inte kommit några jättemängder regn ens idag och framöver ser det inte ut att komma något heller, ska det då dessutom (*nån gång*) bli varmt och torrt så behöver vi hålla all fukt vi kan kvar i jorden.

Fullt med potatis och lök och täckt med ensilage!

I dag har det varit en ganska lugn dag, lite tv-spel varvat med gofika och gårdsjobb, för i dag är det minsann min födelsedag! Vi firar inte så värstans mycket, men lite gott fika och önskemat stod på schemat (grillade revben, så jäkla gott). Dessutom fick jag det jag önskat mig allra mest – det en gårdsfru inte kan leva utan (och jag är inte ens ironisk), nämligen ett kanonfint skaft till vår lie, måttanpassat efter just mig! Ska vi få till ängen och sen eget hö till hösten så behöver vi kunna slå ängen med lie, och lien vi snällt nog fick av grannen var superkort. Vi behåller däremot bladet och slipar det, men nu behöver jag inte gå dubbelvikt! Jätteglad för den fina lien – och jag VET att det är ytterst sällan jag får någon att förstå hur briljant Terry Pratchett är, men jag måste ändå slänga in ett citat av DÖDEN…

”IF PEOPLE KNEW WHEN THEY WERE GOING TO DIE, I THINK THEY PROBABLY WOULDN’T LIVE AT ALL.”

Terry Pratchett, Reaper Man

Dessutom fick jag ett fint halsband av L, fantastiska chokladpraliner från Chokladfabriken av O och en fin teckning av lilla F, och förutom lien fick jag dessutom en liten budget att handla fina växter för av maken. Så absolut en bra födelsedag, trots att vädret är rätt skruttigt (och jag är SÅ jäkla trött på kylan). Nu ska jag ta ett glas Prosecco och sätta mig och njuta av maten, puss från mig!

Och så var de bara tre

Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.

Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.

Precis när jag satte mig i bilen och skulle köra hem, jätteglad över dagen men trött.

Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.

Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.

Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.

Slut på det grafiska!

Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.

Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…

I nya grishagen har jag försökt rädda undan alla ”delikatesser” jag kunnat, men misstänker att det likt väl blir mums för trynena. Så häftigt med så stora Vinbergssnäckor!

Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…

Kanske lite schizofrent?

Fasen vad kallt det har varit idag? Har varit ute nästan hela helgen igen, men i dag var det verkligen iskalla nordanvindar. Skönt att det var sol dock, men längtar verkligen efter lite varmare väder. Tobbe har varit iväg mesta delen av helgen, så jag har varit själv med barnen. Det har mest blivit lite planlösa insatser här och var där jag känt för det.

Trädgården är tämligen beige/brun just nu, även om det börjar titta upp lite grönt när man kollar nära. Mycket som är täckt också, i försök att döda oönskad växtlighet där under (hallonbuskar och kvickrot mestadels). Det kommer få vara kvar till nästa vår, minst.

Jag har fått lite hjälp (och stjälp) av barnen. Filip har fått inte mindre än 3 pallkragar att odla i detta året och där i har vi nu sått ärtor, morötter och sommarblommor. Vill verkligen uppmuntra honom, även om det kan vara svårt för ett litet tålamod att vänta på att växterna man sått ska titta fram.

Han får göra det mesta själv, och jag övar på att inte hjälpa till i onödan.

Fick också för mig att klippa lite i de två gamla, STORA äppelträden vi har – de har nog fått växa fritt de senaste 7-8 åren eller så och har stuckit iväg en del uppåt – vilket ju är problem när man väl ska plocka äpplena sen. Förra året fick vi en ENORM skörd av makalösa, goda och stora äpplen, det är väl inte så troligt att det blir lika bra i år men ÅH vad jag hoppas. Efter ett tag hjälpte inte den långa ”sekatören” till utan vi fick såga, på några ställen fick jag hjälp av en snäll tonåring.

Försökte bedöma vad jag vågar ta av och inte, tror jag fick till det rätt bra för jag fick ner toppgrenarna en bra bit, vilket var målet. Nu hoppas vi bara att det inte var för mycket för ett gammalt äppelträd – men de känns friska och starka så det borde inte vara någon fara.

Tittar man nära i naturen nu så är det verkligen i startgroparna överallt. Knoppar sväller och det börjar spira grönt under fjolårsgräset. Hela gräsmattan är full med blå och gul scilla, och vi har sett både bin, humlor och fjärilar!

Det känns verkligen som jag har två helt olika liv – det som pågår här hemma på kvällar och helger och det som är på jobbet, de är så vitt skilda och det känns nästan inte som att det är i samma liv i bland? Som ni märker här så är det ju gården jag tycker mest om att skriva om – det är också som att det är ”gårdsLinda” som bloggar, inte ”jobbLinda”. Intressant det där, när jag tänker på det, kommer nog utveckla det vidare framåt. Hoppas er helg varit precis så bra som den kan vara!

Påsk på vårt sätt

Alltså den här påsken började lite sådär halvdant, med en svinkall om än produktiv fredag och sen på påskafton skulle vi på en stunds vandring men herregud så mycket gnäll och bök det var innan vi kom iväg. MEN, som i nästan alla fall så vände ju humöret på alla (förutom Lukas som inte var med eftersom han var hos en kompis) när vi väl kom ut.

I bokskogen hittade vi de första blåsipporna för i år!

Det var lite sisådär väder först, men det blev bättre allteftersom dagen led. Filip var i alla fall i sitt absoluta esse när vi väl kom ut och SKUTTADE hela vägen runt hela Västanåleden (nästan 6 km totalt) samtidigt som han oavbrutet pladdrade om allt han såg runtomkring sig. Herregud vad den pojken kan prata… Men han var så glad och go där han sprang före så det är svårt att inte bara le åt saken, även när det börjar kännas som öronen blöder lite.

Ungefär så här långt fram var han hela tiden – tänk den som hade hans energi!

Vindskyddet var upptaget, men vi hade med egna grejor och gjorde upp en liten eld på stenstranden och grillade våfflor. Bara andra gången vi testar det, första blev lite katastrof, men nu kom vi faktiskt på hur vi skulle göra för att de skulle bli bäst. Självklart ihop med lite gott kokkaffe! Som alltid smakar ju allt kanon när man är ute och vi mumsade alla i oss en ordentlig omgång.

Så här glad blir man efter kokkaffe och våfflor!
Snäll storebror visar hur man gör när man kastar macka

På tillbaka-vägen valde vi att gå den övre vägen, den är mer som att klättra fram och både lerig och hal – men också väldigt rolig att gå. Filip SPRANG före nu också och var innerligt förbannad över att han inte behövt klättra något – medan vi vuxna absolut klättrade oss fram lite här och var, något som knappt då märkes hos en skuttande sexåring.

Brant, blött och lerigt – men roligt!

Extra kul att också få med tonåringen, det var längesedan vi var ute på dagsutflykt nu och det är ju ett sånt himla bra och skönt sätt att hänga med hela familjen.

Hittade en vacker liten blommande buske med utmed leden, ingen aning om vad det var dock.

På vägen hem köpte vi lite plockmat eftersom vi inte planerat nån vidare middag och det var ju ändå påskafton – till vår stora glädje kunde vi faktiskt för första gången denna säsong sitta ute på altanen och äta. Snacka om lyxigt! När vi ätit färdigt var alla trötta utom sexåringen som kom in i någon andra andning och återigen SPRANG fram och tillbaka och hämtade in ved och hade sig, vi satt bara och skrattade åt honom… Det var vår påskafton – inte så social kanske men väldigt skön. Hoppas din var det med!

Men alltså… må det bli många, många kvällar här i sommar!
Nån hade fullt upp med att skrubba altanen!