Förlåt, jag loooovar att det är sista gången, men det är banne mig orimligt att det fortfarande är is på vattenskålen VARJE MORGON fortfarande?! Jag börjar bli så stressad över tomater som ska ut och saker som behöver planteras, för att inte tala om hur trist det är att vara iskall när man är ute trots varma kläder, eftersom vinden är ISKALL och alltid blåser här ute. Det är få ställen det är helt lä på, och framförallt är det ju inte på de ställena jag villhöver jobba på.

I dag har annars precis hela dagen ägnats åt att stängsla om en till hage. Det är den som fåren kommer gå i när de ska flyttas från den första, det är ju inte särskilt akut, men däremot vill jag gärna testa att ha grisarna i den innan. Kan de gå och beta gräs först så behöver jag inte köpa så mycket foder, vilket vore väldigt tacknämligt. För övrigt så kom faktiskt våra låne-får i morse, men jag har inga bra bilder så jag får återkomma med ett inlägg om dem! I dag har i alla fall hagen fått en extra lina med ståltråd och så har jag flyttat om alla andra linor, i morgon testar vi att flytta över grisarna.

Ibland måste man ju bara pausa mitt i arbetet och ta in hur otroligt vackert det är runtomkring nu! Så fridfullt med fågelkvitter och bara lite avlägsna ljud från böndernas traktorer i trakten. Så skönt jobb att stängsla med, precis lagom monotont för att hjärnan ska kunna bli helt avslappnad där tankarna bara flyter runt.

Nåväl, helt tyst är det ju inte, jag har ju en härligt 6-åring som mestadels hjälper (och lite stjälper) till i arbetet – och jobbar man så har man ju munnen fri till att prata oavbrutet med, tycker han. Han luktar så himla gott nu, soligt och lite dammigt med en fantastisk basnot av varmt barn… Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan detta framöver när han blir större??? Jag tvångspussar och sniffar allt vad jag kan så fort jag kommer åt, och försöker liksom spara doftbilden och de mjuka kinderna i mitt minne.

Vi hade faktiskt lyxen i dag att bli serverade grillad korv-lunch av vännen Vanja i dag – annars kan det lätt gå alldeles för många timmar innan man inser vad klockan är och att alla behöver äta sedan länge. Det har blivit många alldeles för sena middagar de helger som varit, för jag som annars tycker att måltiden är höjdpunkten på en dag tycker nu att det mest är ett störande moment i mitt work-flow här på gården. Ni som känner mig vet hur OTROLIGT långt det är från min grundläggande inställning att man lever för att äta, inte tvärtom. Men här finns det så mycket annat som liksom är ännu härligare?!? Helt galet…