Hundmöten, tenta och vårlängt

Det har inte varit många gånger under den här bloggens drygt 10-åriga existens som jag skrivit så här sällan, men det blir inte många minuter över just nu, speciellt inte i veckan som var. Vi försöker och börjar lite smått hitta in i rutiner med Nala, vad som funkar, när hon behöver röra sig som mest och hur vi kan mildra de värsta spatt-rycken och det går absolut framåt. Hon bits heller inte fullt lika mycket eller hårt nu, det är bara när hon är väldigt glad och exalterad som hon inte riktigt kan kontrollera sig.

Så somnar hon i ens famn och man förlåter allt 😉

I veckan var hon med på jobbet igen, det gick mycket bättre än sist och jag har förhoppning om att det kommer gå bättre för varje gång, så klart. Jobbigast nu är promenaderna, antingen vill hon bara hålla sig precis runt vårt hus och då kan man inte ens gå runt kvarteret (bara att acceptera tänker jag, det kommer nog så det bekymrar mig inget vidare) eller så är hon alldeles för fokuserad på mötande folk, bilar och hundar. Vi tog lite lärdom från Fredrik Steens senaste onlineföreläsning om just hundmöten, men det är ändå svårt att komma på exakt hur man ska omsätta det i praktiken. Vi måste helt enkelt öva, både vi och hund.

I morse rastade jag nästan-fyraåring och hund när Lukas var på basket. Inte en helt enkel kombo.

I går hade jag dessutom min Betongteknik-tenta – det är den kvällarna har gått åt till denna veckan och därför som bloggen blivit lidande. Det kändes som den gick bra, och det var en sån sjuk lättnadskänsla att kliva ut från den tentasalen så det är helt galet. Utbildningen är ju inte klar i övrigt så klart, men det här var ett ganska tungt ämne (no pun intended) och jag har ingen lust att behöva göra om det.

Enda jobbiga med vår är att det redan kommit en massa pollen…

I övrigt kommer helgen vigas åt att hitta vårskor till ungarna, sköta vardagsruljansen med mat och hushållsjox, kika på möjlig tomt och bara försöka hinna med alla – barn, hund och make. Lite lugnt hoppas jag på att det blir, det blir nog en ganska hektisk vecka på jobbet nästa vecka i och med uppstart av ny etapp… Gud vad jag längtar efter våren nu, för övrigt, det var ju en oemotståndlig försmak vi fick förra helgen och nu behövs det verkligen lite värme- och solenergi till denna grådassiga, bleka och Corona-mjuka person. (Det senaste med hänvisning till att typ det enda roliga som finns kvar nu är att äta och det finns NOLL ork till att ens bry sig)

Vad gör ni?

Odlingen är igång

I går tog jag mig äntligen tid till att få ordning på min försådd. Jag har petat ner lite kruktomat och chili sedan tidigare, de behövdes skolas om för att få utrymme att växa. Sen lade jag till ytterligare en sorts kruktomat/liten tomatplanta, kapkrusbär samt aubergine som nu ska få börja sitt liv under växtlampa och plastfolie. Om ytterligare ett par veckor kommer jag lägga till de tomater som jag ska ha på friland, som blir typ 2 meter höga, samt nån mer chili. Gurka, svartkål och lite annat kommer sen inte sås förrän jag kan ha sådderna i uterummet, jag har bara lite växtbelysning och plats just nu inne – det ska ju helst stå på en höjd där varken hund eller treåring når.

I år tar jag inte alls lika många av varje sort, visst är det kul att ha och ge bort men jag har inte riktigt plats känner jag.

Min plan för i år är lite fler olika sorter av tomat och främst de som är lite mindre i storlek. Även lite mer varierade chilis, från den ganska mila ”sweet banana” till padrones och så jalapeños. Det blir ingen majs, och det blir ingen spetskål – majsen blev inte så bra och kålen bredde ut sig för mycket och tog plats i landet hela sommaren. Svartkålen var roligare då, den kan man skörda allteftersom och den växer bra.

Självklart blir det potatis med, det är en favorit, samt nån druvgurka och en slanggurka som klarar sig på friland. Barnen saknade morötter förra året och jag är lite sugen på rödbetor, och om jag orkar kanske jag gör i ordning nåt mindre land på skuggsidan där jag kan ha sallat – den trivs inte så bra i hög värme och maxad sol.

Nu känner jag mig rätt nöjd att ha hunnit förbereda lite plantor i alla fall, det har legat och gnagt på mig ett tag!

Första skogsutflykten med Nala

Idag blev det ändå en nästan oväntat trevlig dag måste jag säga! Eftersom det är sånt fantastiskt vår-likt väder så tog vi hela familjen plus hund och gick till en av grillplatserna längs Bankerydsleden. Eftersom hund och treåring inte orkar så långt så ställde vi oss så nära som möjligt, så det var ungefär en kilometer att gå, precis lagom.

ALLTID nöjd när vi är i skogen!

Både tonåring och 10-åring hängde med (hyfsat) glatt, och vi grillade lite kolbulle till lunch – gott som alltid. Det var lagom icke-avslappnat att hålla reda på hund, barn och matlagning samt eld, men till slut hade ändå alla fått lite mat i magen och ingen hade gjort sig allvarligt illa – och på så sätt blev det mer lyckat än jag befarat ändå. Sen var det ju Nalas första skogs- och grillningsutflykt, så hon sprang ju runt mest hela tiden och kollade (och smakade) på allt i naturen, med tiden hoppas jag att hon kommer till ro även när vi är ute så det blir lite lugnare, men det dröjer nog ett tag.

Har insett att det är skitsvårt att fota hund bra, hon rör sig ju hela tiden och hukar jag mig ner kommer hon direkt springande.

När vi ska låta henne springa av sig så sätter vi på en sele och använder flexikoppel, då vet vi ändå att hon inte springer iväg men hon får ändå möjlighet att springa runt lite. Mycket roligare för alla inblandade än om vi skulle försöka få henne att gå i vanligt koppel på en sån här runda – det behöver vi träna mer på först för att det ska funka en längre stund.

Glad att få med alla barnen ut med, så länge de går med på det (framför allt tonåringen då), väldigt trevligt att se dem underhålla sig tillsammans i skogen utan några problem!

Kanske inte så avslappnande som sagt, men ändå mysigt att komma ut allihop – precis det vi längtat efter med hund! Efter nästan 3 timmar ute så var hon tämligen trött – och lerig – så väl hemma fick det dessutom bli en premiärdusch. Det gick faktiskt oväntat bra det med, så nu ligger hon totalt utslagen här på golvet och sover och snarkar… ❤

Enda fotot jag fastnade på, taget av 10-åringen med stark vårsol i ögonen. Bjuder på den 😉
De här två alltså! ❤

Nu ska jag passa på att vila lite jag med, med en bok, innan det blir livat igen. Kram på er!